lördag, augusti 27, 2005

"Barn är inte ägda, de är anförtrodda"

En artikel i dagen The Guardian om barn som inte får gå i allmän skola.

Ellr hur man gör ett sär-hälle av ett samhälle.

Snart i ett land nära dig! Om Du inte reagerar.

Göteborgs Stift överträffar sig

Ärkebiskop KG Hammar har meddelat Ärkestiftets präst- och diakonmöte att han avgår nästa år av personliga skäl.

Göteborgs Postens svar på det är en artikel, vari man intervjuar ett par göteborgsstiftare... (och för den som vet något om Göteborgs Stift är detta inte så självklart som man kan tro).

Vad de säger kan ni läsa om ni klickar på rubriken.

Den mycket högljödda minoritet som tycker illa om KG Hammar gör det av vad vi kan kalla fetishistiska skäl.

Hammar använder inte 1800-talspietismens teologiska termer.

Nu är 1800-talspietismen en (statskyrkofientlig) vidareutveckling av 1660-talets pietism från Strassburg. Och denna var en individu-aliserad calvininism, vars individualism i sin tur har haft stor be-tydelse för modernitetens framväxt. Men det kan vi ta en annan gång.

Det egendomliga med 1800-talets variant av pietism, är att den är en blandform: lutherdom läst på calvinistiska. Den är också djupt intolerant. Den egna vägen är den enda. Den egna bland-teologin är den enda. Dess egna teologiska begrepp är de enda saliggöran-de.

Och om man, som KG Hammar - för att kunna bli förstådd i lite vidare kretsar - inte använder 1800-talspietismens teologiska begrepp (som KG Hammar dock är uppfödd med) varder man fördömd.

Här och i Evighet. Länk (klicka på Nyheter):

http://xn--hgkyrklig-07a.nu/portal.php?article=4

Men den stackars GP-journalisten vet förstås ingenting om detta.

I kontrast därtill, kan jag rekommendera Sydsvenska Dagbladet, som till skillnad från GP har gjort lite research. Och faktiskt därvid också har träffat på en göteborgsstiftare - en i förskingringen, denna gång...

http://sydsvenskan.se/sverige/article117086.ece

Vad jag finner förfärande, är att det så själklart skall åkas i diket när det handlar om kyrka och teologi i medierna. Den okunnighet och omedvetenhet som därvid visas upp, skulle inte tolereras en minut på ekonomi- eller sportsidorna.

Det räcker att säga så.

tisdag, augusti 23, 2005

O tempora o mores!

Celibat är en särskild den Helige Andes personliga kallelse. Präster får inte den kallelsen oftare än andra människor.

Obligatoriskt celibat för präster infördes på pergamentet av Late-ranum II 1139. Det tog århundraden att genomdriva - där det lyckades. Således har t.ex. kyrkorna i Sverige-Finland och Island aldrig haft obligatoriskt celibat för präster och biskopar.

Den siste romerske biskopen på Island föll i strid med sina 3 söner... (nej, dom slogs inte med varandra ;-)

Där det obligatoriska celibatet genomdrevs, gick det så till att prästernas fruar bannlystes (lilla bannet, dvs nattvardsförbud) och skulle från-skiljas inom år och dag - annars blev prästen själv bannlyst. Från-skiljandet; den polygame mannens ensidiga rätt till repudium, som ännu finns i islamisk rätt, är just det som förkastas av Jesus i Markus 10 med paralleller, inte divortio, vår västeuro-peiska ömsesidiga skilsmässa.

Rom gjorde också i Lateranum IV 1215 prästers söner vanbörd-iga, dvs. arvlösa som barn avlade i hor (ett one night stand). Prästen egendom skulle överlämnas till kyrkan.

Östgötalagen från 1300-talet reglerar likafullt arv efter präst.

I samma veva infördes (och i samma avsikt; att arvegods skulle gå till kyrkan) det kanoniska testamentet (den Gregorianska världs-revolutionens finansiering) som aldrig gällt i Sverige. OBS att det inte fanns enskild egendom förrän i Roms kanoniska rätt. Släkten ägde - individen disponerade för sin livstid.

För platonister är det otänkbart att döttrar skulle kunna ärva, alltså glömdes de bort...

Vanbördiga var en av 6 fantom-katgorier som utstöttes ur Sam-hället genom att uteslutas ur Kyrkan och fick inte prästvigas. Lund kacklade t.ex. i tidigt 1200-tal om Biskop Valerius av Strängnäs som var prästson och blev ÄB 1210.

Kardinal Vilhelm av Sabina försökte införa dessa bestämmelser i Sverige och Finland genom Skänninge mötes beslut 1248. Det finns emellertid ingenting som tyder på att något av mötets beslut kunde genomdrivas (och mötet nämns ingenstans förrän i Olaus Petri Svenska krönika i 1530-talet), utan betydelsen ligger vid sidan av: alliansen mellan den gregorianska hierarkin och Kung Eric XIs yngsta systers man Birger Magnusson av Bjälbo; alltså stödet för hans usurpation av svågerns och svägerskornas söners tron (Åbo var inte med och är oskyldigt).

Det är i Skänninge mötes beslutsdokument som Birger Magnusson första gången kallas jarl - men Rikets Jarl Ulf Fasi (son till Jarl Carl döve av Bjälbos yngsta gren) levde åtminstone året ut.

1258 "medgav" Alexander IV av Rom på Uppsalas begäran dispens för Ärkestiftet och året därpå för hela den svenska Kyrkoprovin-sen (Sverige utom Skåneland och Bohus län, men med Finland, Jämtland och Härjedalen). Vissa biskopar försökte ändå genomdriva obligatoriskt celibat i sina stift (t.ex. Åbo i 1400-talet) och tog betalt för "dispenser".

Men det finns också vittnesbörd om gifta biskopar - och en och annan bigamist...

Slitningen mellan olika uppfattningar, mellan det alexandrinska idé-arvets abstinensläror och europeisk familjerätt, löstes i praktiken genom frilloäktenskap, (av tyskans Friedel; kärlek) alltså äktenskap utan offentlig (civil) Fästning eller (kyrklig) Vapenhusceremoni.

Dessa var alltså fullt giltiga i lag till 1/1 1918, men hade en svagare ställning.

ÄB Laurentius Petri Nericius förbjöd detta 1534, men det finns fortfarande i Tyskland prästfruföreningar av "hushållerskor"...

Hans bror Dr Olaus Petri Nericius, Ärkedjäkne i Stockholm gifte sig i St Nicholai 1525 med vapenhusceremoni följd av mässa. Det var mässan som gav de kyrkorättsliga och civilrättsliga verkningarna (hustrun blev maka och barnen fulla arvingar). Det var första gången som vi vet att det mässades på svenska.

Hans samtida kollega i Åbo Peder Nilsson till Särkilax (Stiernkors) + 1529 hade gift sig redan i Wittenberg med Margareta Cornelii dotter från Tyskland.

I DAG

England: Fallet med den fd anglikanske prästen på Kanarieholmar-na är inte så unikt som det sägs i media. Just pga att Engelska kyrkan började viga kvinnor till päster för 10 år sedan (de får idag inte bli Biskopar) gick några hundra engelska präster över till Rom (och fick saftiga pengar emellan). En del av dem var gifta och hade barn.

Sverige: Även Stockholms Romerska Stift har ett flertal (svensk-födda) präster som är gifta. Ett par av dem har också barn. Åtmin-stone någon av dem är också prästson - vilket de ju alltså inte fick vara...

Enligt den strikta versionen skall de ha lovat celibat i sina äktenskap, om dessa består.

Annars kan ju äktenskap som bekant upplösas mycket lätt i Rom genom återgång (om man har rätt förbindelser, jfr Prinsessorna av Monaco), så länge det inte kallas skilsmässa. Man åberopar då "fel" i intentio; avsikten, begågna vid äktenskapets ingående. Dessa fel är idévärld och kan vara hur efemära som helst (att man inte ville ha barn, att man blev tvingad av släkten, att man var kär i någon annan, osv...).

Omöjligt att kolla i efterhand.

Allmänt: Förr i världen var höga kyrkliga ämbeten i hela Europa vikta för adeln. Jfr Åbo stift, vars domkapitel i 1400-talet behärskades av en släktkrets; nästan alla biskoparna - och Peder Särkilax ovan - var nepos till gamle biskopen. Detta har försvunnit i 1900-talet (men jag vet en radikal arbetarpräst, som blev erbju-den ett stift för att han var släkt med furstehuset. Han blev jätte-arg!). Den siste adlige abbén jag känner är 82 år fyllda och bland 117 Kardinaler finns idag endast ÄB Graf v. Schönborn av Wien.

Antalet präster har sjunkit katastrofalt i Europa de senaste de-cennierna och medelåldern är närmare 70 år. Många präster i t.ex. Frankrike har ett dussin församlingar och många dop och vigslar får överlåtas till lekmän...

I Frankrike är det inte längre en heder ens för bondefamiljer att ge sina söner till Kyrkan.

Vatikanstaten: Vi får ständigt höra nuförtiden att Romerska kyrkan alltid har varit självständig från staterna... Det är inte alls sant. Den "längste" påven, bakåtsträvaren Pius IX (1846-1878) tillsattes från Wien (och var en grov felspekulation). 2:an Johannes Paulos II satt som bekant i 26 år. Petrus var förstås aldrig biskop. Sådana fanns inte förrän omkring år 100, t.ex. Biskop Onésimos av Efesos, slaven från brevet till Filémon (och vi vet inte att de då var biskopar i dagens mening).

Så sent som 1904 inlade Kejsar Frans Josef veto mot Konklavens val...

Präster och kaniker tillsattes ofta av lokala herrar och biskopar av regeringarna. De romerskt katolska majestäternas titlar av Apo-stoliskt Majestät (Ungern), Allerkristligt Majestät (Frankrike), Katholskt Majestät (Spanien) osv, uttrycker just denna de natio-nella kyrkoprovinsernas självständighet.

Först Konkordaten med diktaturerna efter 1:a Världskriget gav Biskopen av Rom utnämningsmakt i sin kyrkoorganisation. Och inte ens det till 100% I våras, när det skulle utses en ny ÄB av Paris efer Kardinalen Lustiger, använde Franska Republiken sin rätt att konsulteras.

Av Konkordaten var det viktigaste det med Mussolinis Italien 1927, och det kanske intressantaste - eller åtminstone mest fanta-sieggande - det med Hitlers Tyskland. Konkordaten är emellertid hemliga och har alltså endast avslöjats till sin ordalydelse till följd av 1900-talsdiktaturernas fall. Det med Tredje Riket har inte återfunnits (och Rom släpper inte sitt ex...).

Efter murens fall 1989 har nya konkordat slutits med de återupp-ståndna staterna i Öst. Dessa söker inte sällan immunitet för kyrkomedlemmar i förhållande till ländernas civila lag (rätt för sjukvårdspersonal att vägra medverka vid abort, osv.), jfr USAs krav på straffrättslig immunitiet för sina soldater och Roms uttalanden i förra amerikanska valet, att de kandidater som inte följer Roms politik när det gäller t.ex. aborter och partnerskap, skall nekas nattvard.

Det framgår av länken ovan att den fd anglikanske prästen har (automatiska) åsikter om kvinnan kan vara präst och att han inte talar spanska...

Söndag 28/8
Rubriken blir nu sannare än avsett... Dagens The Guardian berät-tar hur Bängt XVI tänker lösa problemen med prästrekrytering och sexuella övergrepp:

http://observer.guardian.co.uk/international/story/0,6903,1558063,00.html

måndag, augusti 22, 2005

Irak efter Saddam

Dagens 3 stora konflikthärdar i Europas närområde var för 90 år sedan det Ottmanska Imperiets gränsprovinser: Bosnien-Herze-govina, Palestina (en del av provinsen Syrien), Bazra (inkl. dagens Kuwait), Bagdad och Mosul.

I fredssluten i 1920-talet efter 1:a Världskriget styckades Europas Imperier. Detta skedde officiellt enligt en nationalitetsprincip - i praktiken frångicks den, där det i stället sågs som angeläget att söndra och härska.

I några nationellt blandade områden av Europa; Sönderjylland och Holstein, Saar, Danzig avgjordes gränserna genom folkom-röstningar i NFs regi. Där har sedan dess rått fred.

I de länder där man inte ville ha klara förhållanden, pga fortsatta imperialistiska ambitioner, osv. är det fortfarande konflikt.

Arbetet på en konstitution för Irak är nu inne i sitt slutskede (om alls). Den nya konstitutionen innebär en återgång till det Ottoman-ska Imperiets 3 provinser; Bazra, Bagdad och Mosul, och en separatism efter klaner och religiösa gränser. Islamisk rätt skall vara grund för rättsskipningen.

Formellt är detta på sitt sätt en demokratisering; ett hänsyns-tagande till faktiska krafter i landet - men samtidigt en återgång. Baath-partiets sekulariserade västvänliga diktatur överges till förmån för en korporativ stat; förmodern och anti-modern.

Detta kommer att gå ut över de grupper; kvinnor och barn, och etniska, religiösa, sexuella och andra minoriteter, som alltid är svaga i ett icke-sekulärt politiskt och socialt system.

Vi får ett moderat islamistiskt Mellanösternland bland andra. Alltså motsatsen till de officiellt deklarerade ambitionerna om "frihet", demokratisering, marknadsekonomi, osv.

Och regionens övriga territoriella och nationella frågor; Armenien, Kurdistan, osv. förblir olösta.

Realism om Irak i The Telegraph av Patrick Bishop finns under rubriken.

Söndag 28/8
En artikel i dagens Washington Post med bistra jämförelser mellan då och nu. Vietnam 1967 och Iraq idag.

http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2005/08/27/AR2005082700035.html

söndag, augusti 21, 2005

Är det inte ZOG så är det al Qaida

För några dagar sedan skojade jag lite med en artikel jag hittat over there, om en galen pastor i Illinois, som kände sig utkonkurrerad av en annan galen pastor i Kansas: Dagens sammansvärjningsteori. Men verkligheten överträffar som alltid...

I dagens nummer av Grandonkel Hiertas Aftonblad berättar således Jean Guillou att det den 13:e dennes i Dagen Nyheter fanns en artikel av en svensk statsveterska i Tyskland, som bl.a. beklagar att sammansvärjningsteorier numera är politiskt tabu i Tyskland och Norden. Hon borde veta varför.

I stället går hon oförskräckt till verket och serverar en uppkokad repris av Den Stora Världssammansvärjningen.

Inte den Stora Judiska denna gången, utan den Stora Muslimska...

Det går en liklukt genom tiden. 1930-talet är tillbaka.

Klicka på rubiken, håll för näsan - och läs!

Äktenskap och Vigsel

Om ni klickar på Ingemar Carlssons namn bland länkarna till höger, kommer ni till en liten hämtsida som bl.a. innehåller en
del noteringar Om äktenskap.

Där kan ni läsa en hel del som ni inte hade en aning om...

Klickar ni på rubriken ovan, kommer ni direkt till en liten jämförande skizz över skillnaderna före/efter 1915 mellan den västeuropeiska rättstraditionens konstruktivistiska syn på äktenskapet alltifrån den romerska rättens consensus faciet nuptias;

att äktenskap är någonting som parterna själva gör,

och renässansens och 1911 års Lagberednings essentialistiska;
att endast förrättarens sammanfogande moment ego conjugo vos i en "vigsel" kan ge tillträde till lagarnas skydd.

"Vigseln" infördes i den calvinistiska kungamaktens Handbok 1608 för hovet, regementena och amiralitetet (den av kungen direkt-styrda sektorn). HB 1608 i sin tur var en revision av Hertig Carls (IX) egenhändiga handbok 1599.

I de flesta länder i Europa (inklusive USA) finner vi i dag bland-ningar av den västeuropeiska rättstraditionen och renässansens "vigsel". Alltså att en förrättare/präst på samhällets vägnar bevittnar parternas konsensus.

Vi utgår i vår bok från förnekandet av kvinnans arvsrätt i Solons nya lagstiftning för Athen 520 f.v.t. och 4:e Moseboks sista kapitel (Selofahds döttrar), och fortsätter sedan att ge en översikt av hela familjerätten fram till dagens Sverige.

Vi är de första som beskriver äktenskap och familjerätt från både teologisk och juridisk synpunkt.

Till skillnad från den svenska 1900-talslitteraturen, som låtsas att 1915 års nya ordning alltid har varit (och gäller i övriga Väster-landet) utgår vi ifrån förändringarna och låter t.ex. kyrkohand-böckerna berätta om förändrade samhällsideologier. Och redo-visar hur samma bibelställen genom tiderna använts för att legitimera skiftande läror om äktenskap och samhälle.

Vi tar upp vad det faktiskt står i Bibeln om äktenskap, partnerskap och skilsmässa och citerar alla relevanta författare och ger en översikt över viktig litteratur.

Nyckelord:
Förmodern, Klan-särhälle, Husbonde, Huset, arvet, adoption, partnerskap, divortio, repudium, polygami, trolovning, fästning, vapenhusceremoni, vigning, biläger, giptharmal, konsensual-äktenskap, frilloäktenskap, morgengabicum, husbondemakt, hustruaga, vigsel, Giftoman, köpenhamnsäktenskap, köpen-hamnsskilsmässa, vigselvägran.
Sockenstämma, Häradsting, Domkapitel, Hovrätt, Consistorium.
Civilrätt, Romersk rätt, Byzantinsk rätt, Kyrkorätt, "natur"-rätt, Codex juris canonici 1243, renässanshumanismen, Absolutismen.
Upplandslagen 1296, Kyrko Lag och Ordning 1686/1687, Sv R Lag 1734, Toleransediktet 1781, Judereglementet 1782, Code civil 1804, Lag-committéen 1811, Lagberedningen 1911.
HB 1529, MB 1531, MB och HB 1541, MB och HB 1557, Kyrkeordning 1571, Confessio fídei 1593, KO 2000.
MB 1576. HB 1599, HB 1608, HB 1662, HB 1682.
HB 1693, HB 1811, HB 1917, HB 1942, HB 1986.

lördag, augusti 20, 2005

In peregrinationibus per interrete

Från Rom meddelas följande invocatio innan man ger sig ut å Internet:

http://www.preces-latinae.org/thesaurus/Varia/SIsidore.html

Isidorus Hispalensis Biskop av Sevilla, c:a 560 +636, var en ariansk kyrkoman i Vestrogoternas nyplatonistiska Rike. Flera sekler efter sin död och långt efter morernas landstigning vid Gib al Tareq (Gibraltar) 708, blev han en auktoritet för Västeuropas kristenhet, dvs. för den akademiska promillen.

Pater & Doctor Ecclesiae.

Alltså på samma sätt som hans kollega Augustinus av Hippo + 430 blev auktoritet 700 år efter sin död - på säkert avstånd från den förlorade kyrkoprovinsens Africa proconsularis' villolärande verklighet - genom att 1100-talets akademiker allegoriserade hans skrifter för att legitimera sentida kyrko- och socialpolitiska behov. I Augustinus fall blev De civitate dei; Om Guds stad eller civilisation (alltså om ett kristet samhälle) efter Dictatus papae 1073, en lära om Guds Stat; om Kyrkostaten.

Isidorus skrev bl.a. en Encyclopedi, vari han samlade sin tids hela vetande (det var alltså i och för sig inte stort - men desto mer allegoriskt). Och som man förstår, var problemet för lille Isidor att han trodde bergfast på allt han läste...

(Hur kan man döpa ett oskyldigt barn till Isidor?)

I Isidors encyklopedi kan man t.ex. läsa om Enfotingarna i Indien (Indien är allting utanför Europa, jfr Väst- och Ostindien). De lägga sig på marken att sova med foten som solskydd.

Sen finns det också Huvudlösa...

Kungliga Bibliotekets böhmiska Codex gigas - felaktigt kallad Djävulsbibeln - innehåller förutom hans encyclopedi flera Bref av honom. De sågs alltså som nyttiga och goda att läsa för 800 år sedan.

(Codex gigas är en Bibel 0,5 x 1,5 m i den äldsta Latinska översättningen (ett Afrikanskt latin från 200-300-talets Africa proconsularis, dvs. nuvarande Tunisien och östra Algeriet) med necrologium, trollformler DE FURTIS & FEBRIBUS; mot tjuvar och febrar, och lite annat smått och gott).

Och nu är lille Isidor alltså påtänkt som skyddshelgon för Internet.

Det kan nog behövas. Och hispalensis är ju inte så illa funnet...

Ingen är perfekt

Ur Svenska Dagbladet i förrgår:

Ingen chef är perfekt. Inte ens Jesus, skriver tidningen Chef som granskat den andlige ledaren och hans ledarskap. Utöver en hel artikel om hans ledarskap har tidningen listat de 10 största misstagen Jesus gjorde som ledare. Här är listan:

Jesus ledaregenskaper ifrågasätts i senaste numret av Chef.

1: Judas var en felrekrytering
Redan när Jesus rekryterade Judas förstod han att det skulle bli problem i framtiden. En klar felrekrytering, mänskligt att döma.

2: Jobbet slukade all hans tid
I likhet med sentida ledare jobbade Jesus för mycket. Han drev sin ledningsgrupp bestående av de tolv apostlarna hårt, men sig själv ännu hårdare.

3: Ledningsgruppen var enkönad
Försvarare av Jesu kvinnosyn brukar framhålla hur han räddade äktenskapsbryterskan från att stenas och inte höll sig för god för att umgås med prostituerade. Men det hjälps inte – ledningsgrup-pen bestod av tolv män.

4: Han var otydlig
Tänk så många århundrades religiösa konflikter som hade kunnat undvikas om Jesus klart och tydligt hade sagt vad han menade i stället för att ägna sig åt liknelser.

5: Han var lynnig
Kanske berodde det på hög arbetsbelastning, men faktum är att Jesus var en av de mest temperamentsfulla ledare historien känner. När något väckte hans vrede var det inte roligt att stå i vägen.

6: Avgången kom oförberedd
Jesus lärjungar var en ganska karriärsugen samling som väntade på ett stort politiskt genombrott för Jesus. De förstod inte vad han menade när han sa att hans rike icke var av denna världen. I stället för att lyssna på det Jesus sa, lyssnade de på vad de trodde att han sa. Sent omsider gick sanningen upp för dem, men då var det så dags.

7: Han var inkonsekvent
Från början var Jesus övertygad om att hans kallelse bara omfattade människor av den judiska tron. Men ett möte med en kananeisk kvinna som bad honom om hjälp blev startskottet för globaliseringen av Jesu budskap. Kvinnan fick Jesus att förstå att hans uppdrag var gränslöst och därmed ändrade han sin affärsidé.

8: Han slarvade med skatten
Jesus och lärjungarna levde så gott som uteslutande på allmosor. Till skillnad från dagens koncernchefer hade han varken resultatbonus (antal frälsta själar) eller andra incitamentspro-gram. Ändå kom han efter med skatten. Under en vistelse i Kapernaum kom skatteindrivarna och hävdade att Jesus inte betalat någon tempelskatt.

9: Familjen blev försummad
Jesus förhållande till släkten var med all säkerhet ganska spänt. Han övergav familjen för att gå ut och predika och överlät ansvaret för sina gamla föräldrar på syskonen. Jesus är inte ensam om att ha svårt att förena karriär och familj. Men att han vid ett tillfälle till och med offentligt avvisade sin mor är knappast något att ta efter.

10: Framtidsstrategi saknades
Jesus lämnade sina lärjungar utan vägledning för hur den internationella expansionen skulle genomdrivas. Som Guds son hade Jesus ett särskilt ansvar för sin informationsstrategi. Han måste ju ha känt till att hans gärning skulle leva vidare i tusentals år efter hans död. Men vad gjorde han för att anpassa sitt budskap till andra tider och andra kulturer?

Länk till tidningen Chef http://chef.se/

Eftertankens kranka blekhet...

Engelsk polis skall nu "tänka igenom" Operation Kratos, den shoot-to-kill policy (det finns flera...) som ledde till den helt orelaterade brasilianaren JC de Menezes död för en månad sedan.

Det är inte en dag för tidigt, men varför först nu och inte redan tidigare i år, när man sände dess upphovman förre polischefen till Överhuset som Lord Stevens of Kirkwhelpington?

In the meantime föreslår jag helt gratis följande texter för T-shirts:

"Don't Shoot, I'm British!" eller kanske effektivare:

"Don't Shoot, I'm White!"

(länken skall finnas under rubriken)

Söndag 21 augusti:
Det meddelas i engelska pressen idag att det inte blev så mycket med revisionen av shoot-to-kill. Ett par mindre detaljer är ändrade - och vilka, vägrar man att redovisa!

Polischefen Sir Ian Blair berättade i går i en av London-drakarna att han inte fick reda på att JC de Menezes var oskyldig och orelaterad till 7/7 bombningarna, förrän 24 timmar efter döds-skjutningen.

Det förefaller också som att ingen av de inblandade 7/7 bodde i det bevakade bostadskvarteret...

Vidare framgår att JC de Menezes inte "identifierades" av bevakningspatrullen när han lämnade sitt hem, att skuggnings-patrullen inte fick veta detta och att dödspatrullen tillstötte inne i tunnelbanestationen.

JC de Menezes sköts med 7 skott i bakhuvudet och 1 i axeln av 1 eller 2 medlemmar av dödspatrullen när han låg på golvet i tunnelbanevagnen fasthållen av en polis (med kodnamn "Hotel 3") ur skuggningpatrullen.

Slutsatsen är, att det råder inbördeskrig i Scotland Yard; att den ena patrullen inte vet (inte kan lita på) vad den andra gör; och att nye polischefen Sir Ian Blair och hans mannar ännu inte lyckats rå på förre polischefens mordiska anhang.

Lördag 27/8
Senaste vittnesuppgifterna talar nu om 11 skott med snabbs-kjutande pistol: 1 kula var 3:e sekund i en halv minut. Overkill, någon?

Om man därtill lägger de veckoligen växlande och motstridande uppgifterna om utlösningsmekanismer eller inte för bomberna 7/7, undrar man vad herrarna egentligen tror att de sysslar med.

Och den andre Blair är på "hemlig" lyxsemester i lånad villa på Barbados...

Sur kolumn om det i The Guardian i dag:

http://www.guardian.co.uk/Columnists/Column/0,5673,1557521,00.html

fredag, augusti 19, 2005

Guilt by association

Enligt BBC i dag har en man i Hamburg dömts till 7 års fängelse för att ha umgåtts med egyptiern Muhammed Atta, den antagna ledaren för 11/9 terroristerna, för att ha bevittnat dennes testamente och för att ha innehaft en fullmakt att ta ut pengar från ett bankkonto.

Han har dock enligt samstämmiga uppgifter inte vetat om Attas flygplaner...

Personen blev tidigare dömd i lägre instans till 15 års fängelse för samma sak, men den domen underkändes av Tysklands Högsta Domstol.

Skillnaden denna gången skall bestå i (selektiva) uppgifter från förhör med personer i amerikanskt förvar. Domstolens ordförande beklagar dock att den inte själv fått förhöra uppgiftslämnarna och inte heller fått se hela materialet.

http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/europe/4164780.stm

I den Kalla krigets och Atombombs-hotets värld där jag växte upp, var medlemsskap, eller att känna någon, eller att känna till någon, inte straffbart.

Jag vill erinra om Wilhelm Tells faders ord i sista akten av Friedrich von Schillers Wilhelm Tell:

Min son, om vi far fram som tyranner - är vi då inte själva tyranner?

torsdag, augusti 18, 2005

Slagna barn slår bäst

I dagens Nya Dagen (ett roligt namn på en apokalyptisk tidskrift) finns en artikel om kvardröjande husbondemakt, svart pedagogik och följderna i samhället.

http://www.dagen.com/nyheter/artikel.asp?ID=93662

Man kan i sammanhanget skänka en tanke till Pastor Phelps i Topeka - eller snarare till hans slagna barn. Ty Westboro Baptist Church består till stor del av pastorns barn och ingifta.

3 har flytt fältet och flyttat till California (vad pappsen skall vara glad för det!), men - helt enligt den barnpsykologiska sakkunska-pen - har 3/4 stannat kvar och slår i sin tur sina barn...

onsdag, augusti 17, 2005

Fria kommentarer

Såg precis att det inte gick att posta kommentarer för andra än registrerade bloggare - så det tog jag bort!

Det är mycket med det elektroniska... t.ex. hamnar ibland länkar synliga i texten och ibland osynliga i rubriken.

Klickar man på rubriken, så kommer man alltså till länken.

tisdag, augusti 16, 2005

Dagens sammansvärjningsteori

Från nyhetssiten 365 gay.com

http://www.365gay.com/newscon05/08/081605phelps.htm

inhämtar jag dagens sammansvärjningsteori:

Peter La Barbera, ordförande för Illinois Family Institute har kommit på det: den bekante Pastor Phelps och hans storfamilj aka Westboro Baptist Church i Topeka, Kansas är ett påhitt, planterat för att ge den amerikanska 1900-talscalvinismen ett dåligt namn.

Och har utfärdat en kommuniké:

"Fred Phelps' curious message is hardly Christian, and only fuels societal bigotry toward those who espouse genuine Biblical views on social issues like homosexuality and abortion".

"... fuels societal bigotry..." "... genuine ..." "... Biblical ..."

På något underligt vis är det alltid förföljarna som är förföljda... av ZOG.

Kolla Pastor Phelps sida om svenska Kungafamiljen:

http://www.godhatesfags.com/main/index.html

Torsdag 25/8 En länk till dagens Expressen finns om man klickar på rubriken.

Nunnor protesterar

Da Vinci-koden har just börjat spelas in i Lincoln Cathedral (Westminster Abbey vägrade). Och av bifogade länk framgår att den stora stjärnan glatt vinkade åt folket - men att där oxå var demonstratiser.

Ett antal nunnor hade mött upp för att demonstrera mot.

Själv kan jag inte tänka på detta utan att se något ur Monty Python framför mig... men jag är väl förstörd.

måndag, augusti 15, 2005

VM i Karis

Från mitt Lif- och Hus-organ Västra Nylands Tidning har jag inhämtat att det var VM i Karis-älven den 14/8.

3.000 gula plastankor från Kina!

(den gula ankan i mitten vann)

Dock har VNT inget arkiv, så det går inte att titta på längre.

söndag, augusti 14, 2005

Klarspråk från USA

I dagens New York Times hittade jag följande artikel av en Frank Rich.

http://www.nytimes.com/2005/08/14/opinion/14rich.html

En Segerstedt för vår tid?

lördag, augusti 13, 2005

Blogg-test

Nu har även jag gjort det!

Fyllt i nåt amerikanskt test om moral och politik,

som jag hittade på Marta Axners blogg

http://martaaxner.blogspot.com/

Fattar inte ett dyft egentligen, men mitt grundtips är att sådana här test rimligen inte kan stämma för europeiska förhållanden.

För mig hängde flera av alternativen helt enkelt inte i hop med frågorna.

Och t.ex. tanken att "alla" skulle ha "rätt" till den "högsta" utbildning de kan betala för strider mot allt förnuft och mot svensk tradition.

Historiskt sett har vi varit väldigt framåt när det gäller att få fattiga herdegossar med "läshuvud" i skola och bli "män i staten" - Hovrättspresidenter, och så.

Redan föreställningen om "core values" är amerikansk, anti-modern och post 1980.

Här är mitt resultat:

Your scored -4.5 on the Moral Order axis and 0 on the Moral Rules axis.


The following items best match your score:
System: Socialism, Liberalism
Variation: Moral Socialism, Moral Liberalism
Ideologies: Social Democratism, Capital Democratism
US Parties: Democratic Party
Presidents: Jimmy Carter (97.79%)
2004 Election Candidates: Ralph Nader (92.03%), John Kerry (88.95%), George W. Bush (52.56%)

Statistics
Of the 99604 people who took the test:
1.4% had the same score as you.
33.7% were above you on the chart.
54.7% were below you on the chart.
77.1% were to your right on the chart.
16.3% were to your left on the chart.

Nu har jag även gjort det (vad det verkar) ursprungliga testet länge ner på samma blogg.

Det tänker i samma banor + men har mer verklighetsnära frågor (mindre osammanhängande...)

Och jag hamnade i sällskap med (strax utanför) Nelson Mandela och Dalai Lama!

fredag, augusti 12, 2005

Anstöt och reproduktion

Annika Borg lade härförleden fram Kön och Bibeltolkning en spännande avhandling om 6 misogyna ställen i NT, i vilken hon visar vad som händer med dessa i främst svenska kommentarer efter 1940.

1) Gubbarna (som är betydligt mer moderna än de vill vara/ förstår) skriver om just de verser som de reagerar på, därför att de tar anstöt.

2) Men de skriver för att förneka denna anstöt för sig själva och läsaren. De vill "rädda" Paulos, Calvinus, Barth – eller vad det nu kan vara...

Det är egentligen inte alls så som det står… det är i själva verket radikalt! bl.a, bl.a, bl.a.

3) Och därmed reproducerar de omedvetet den misogyni och de förmoderna strukturer som de faktiskt är moderna nog att finna upprörande!

Just detta ordet reproduktion, var en ögonöppnare för mig.

Sen fanns det förstås också i hennes material 3 gubbar som såg mer underordning i ställena än där fanns – och ville ha ännu mer!

Intressant för mig som sysslar med 6 andra ställen, var inte minst att dessa verkligen är vad som påstås, nämligen misogyna (fast inte alls så mycket som vi har fått lära oss att läsa dem i 1900-talet)…

Det blir en helt annan situation - jobbigare emotionellt sett, säkert - men också ett annat slag av arbete; för jag måste ju också reda ut vad mina ställen handlar om i verkligheten...

Vilket blir både vad de kan/inte kan ha handlat om från "början" (om det finns en sån) och vad de sedan har påståtts handla om under teologihistoriens gång - ofta flera olika saker samtidigt eller efter varandra.

Det är anslående att det ofta är samma ställen eller avsnitt som används (t.ex. 1 Kor 6:9, 1 Thess 4:3-7, Judas brev, osv.) för att "bevisa" olika och inte sällan motstridiga sentida hugskott, inte bara i skilda traditioner utan även i samma...

torsdag, augusti 11, 2005

Kjuttet

"Kött" är ett centralt bibliskt begrepp, föga förenligt med ny-platonismens nedvärderande hierarkiska skapelsesyn och negativa antropologi.

Och i t.ex. den Danska kyrkan lyder trosbekännelsens sista ord fortfarande köttets uppståndelse, men i Sverige suddades ordet bort av KM 1894, och den sista statliga Bibelkommissionen upplöste i NT 1981 "Kött" i 38 pseudonymer, varav endast de 4 första kan sägas vara översättningar i någon mening:

kroppen, lemmen, människor, levande/jordiska varelser,
mänsklig härkomst/gestalt/otillräcklighet/kraft/natur,
alla som lever,
av födseln,
hud,
jag/mig, sig,
att jag lever kvar här,
så mänskligt svag, sjukdom, dödliga,
stamfränder, israeliterna,
personligen, kroppsligen,
jordiska, här på jorden, ett fortsatt liv här på jorden,
världslig, i världslig mening, med världsliga vapen, världsliga motiv,
på det sättet,
i yttre mening,
naturens ordning,
den köttsliga naturen,
onaturligt umgänge, sina orena begär,
och kanske fler…

Tjusigt, inte sant? Inte minst ”på det sättet” tycker jag är fantastisk…

Bruk och missbruk

Från Astrid Lindgrens Vimmerby rapporteras att församlingarnas konfirmander vid det årliga augustilägret på Visingsö, får sitta i stocken, som straff för diverse förseelser...

Komma för sent och annat kan ge tid i stocken, potatisskalning och städning. Inte minst det sista är ju förfärligt...

Nu handlar inte detta om ett försök att "levandegöra" kyrkohistorien, utan om attitydproblem. Om missbruk av en "makt" som man tillfälligt har över medmänniskor.

Det finns mycket sånt i Kyrkan. Uppmuntrat av 313 års statligt missbruk av Kyrkan för egna endamål, nämligen social disciplinering; mantalslängder (färdiga i lagom tid för Stora Nordiska kriget), Kongl. Maytz förnyade Bref om Eeder och Sabbatzbrott och annat sådant

Men potatisskalning och städning? Var blir Luthers lära om kallelsen av?

För reformatorerna är nämligen gudstjänst inte Söndag klockan 11, utan livet i tjänst för nästan. Guds gåva.

Men nu är lägerstraffen inte enda utslaget av attitydproblem i sammanhanget. Jag - och flera med mig - vet av egen erfarenhet att något som kallas "Kaffeleken" gouteras.

- "Konfirmander tycker ju inte om kaffe"... hette det, lite prövande.

Jag måste inte ha "svarat" på rätt sätt, eller verkat rimligt entusiastisk inför denna möjlighet - för efter att saken antytts vid ytterligare ett par tillfällen, föll den.

Och vilade till nästa sommar, då min efterträdare som adjunkt fick "hålla" i denna lek. Att - med någon förevändning, som jag har glömt - konfirmanderna skulle dricka kaffe på tid.

Hett, mycket hett.

Det var första lördagen på lägret, då en busslast anhöriga efterskickas för att delta i "lekar", som att kunna Budorden bäst utantill (gissa vem som får plugga budord med konfirmanderna? inte Herden) . Farmor vinner alltid, som avsett...

Och Herden blir poppis i församlingen. Han e ju så käck!

"Kaffeleken" var nu inte uppskattad av alla. Det blev oro i lägret. Och adjunkten fick be om ursäkt offentligt för hur "dum" hon hade varit.

Och det hade hon ju... som inte genomskådade detta framgångsrika försök att göra henne impopulär i den församling, där hon skulle göra sitt adjunktsår.

Så kan det gå till i kyrkan. Även utanför Knutby.

onsdag, augusti 10, 2005

Värt att lyssna till

Var för en tid sedan några dar ner i Skåne och på vägen upp hamnade jag i en järnvägsvagn med ett antal i Köpenhamn boende engelsktalande personer, som gick runt med skyltar på vilka det stod

GODLY OBEDIENCE.

Jag undrade förstås vilken översättning de kunde ha läst? NIV eller något liknande.

När jag kom hem googlade jag och fann, att detta är mottot för årets regionala konferenser för Jehovas Vittnen.

Vi tar det igen: GODLY OBEDIENCE.

Men så står det inte i Boka. "Lydnad" har med ljud att göra och det står lyhördhet.

Lyhördhet för Gud. Kallelsen, skapelsens rop; Skaparens kallelse till mig.

Man lyssnar därför att det finns någonting värt att höra.

Att "lyda" i sentida mening, är att lyssna till sånt som inte är skapelsens rop, till sådant som inte värt att höra...

Kontroverspunkter

Lätt bearbetat utdrag ur e-post:
----- Original Message ----- Sent: Saturday, May 21, 2005 8:03 PMSubject: Protestantmuseum
Vill tipsa dig om en artikel i Dagen:

http://www.dagen.se/nyheter/artikel.asp?ID=88289 -----

Svar -----
Re: Protestantmuseum
Absurt!
Och dessutom "teologen John Calvin"! Det borde väl vara Jean? Eller Johann eller kanske Johannes?
Genèves turistbyrå, däremot, marknadsför stället som reformationsmuseet:
http://www.geneve-tourisme.ch/rubrique=0000000492&lang=_eng

Museet självt kallar sig Musée International de la Reforme

http://www.musee-reforme.ch/ .

----- Svar från mig -----
Vad jag förstår är den kända namnformen Johannes Calvinus. Men man vet att han var från Arras och hade läst kanonisk rätt i Orléans, vadan han ibland kallas Jean Cauvin, men denna form verkar inte belagd och är alltså inte helt säker.

Han fick en uppenbarelse ca 1531 och flyttade småningom till Genève, där han härskade med och mot di äldste i stadens Råd (presbyterianism = rådsstyre) till sin död 1564.

Calvinismen är en Transformations-baserad ny-platonistisk sekt; en indo-europeisk livsstils-religion, vars innehåll kommer från forntidens skapelsefientliga filosofer vid Museion i hellenismens Alexandria, den ideologiska och kommersiella knutpunkten mellan Indien och Europa.

Den som inte är tillräckligt Transformerad blir i båle bränd.

Och det är de små detaljerna som gör’et! I Genève var det bl.a. verboten att åka i vagn. Det skulle i stället promeneras till fots vissa timmar söndag eftermiddag... Gud nåde den som uteblev!

I Bern (berättar Axel von Fersen ett par sekel senare) fick man åka i vagn, men den skulle vara svart. Inga förgyllningar!

I Schweiz är det alltså förbjudet att spola i toiletten efter 22.00, kissa stående efter 22.00, klippa gräs på söndag, flåt Sabbaten, osv. I Lag.

Besvärliga grannars paradis...

I Calv. är bilder avgudiska (III Budet, det som Luther strök). En hel del annat också...

Calv. tänker också lokalt. Vilket har vådor för bl.a. inkarnationen; förkroppsligandet, Guds människoblivande och sakramenten.

Fast det är kanske mer anmärkningsvärt att Kyrkan inte tänker lokalt, utan spränger rummet med sin ubiquitas; Kristi allestädes närvaro i tid och rum. Och således förbereder kvantmekanik och en ny världsbild...

Men när Jesus från Nasaret gick omkring på smussiga fötter mellan småstäderna i hedningarnas Galiléen var Gud för calvinismen kvar i Himmelen...

Jesus blev alltså inte Kristus förrän någon gång mellan Påsk och Pingst: många olika bud om exakt när...

Den från svensk historia ökände teologiske värstingen Terserus hade en alldeles egen variant av detta, vilket ofta framhålls som ”bevis” att han inte var calvinist: Si, han var inte ense med Calv!

Men det var inte Jur. Dr. Johannes Calvinus heller: han höll t.ex. på Phillipp Melanchthon när det gäller nattvardssyn, medan calvinisterna håller på Huldreich Zwingli...

Kyrkans kristologi från kyrkomötet i Chalcedon 451 avvisas. Därmed faller Kyrkans (för Calv. "irrationella") skapelsesyn: Kristus som skapelseordet, ständigt närvarande i Guds goda Skapelse.

Sakramenten är därmed inte sakrament, utan blott tecken på den frälsta människans frälsning ("symbolisk" sakramentssyn).

Ett tecken på något som är kvar (lokalt) i Himmelen och ngt som msk gör själv lokalt här, som bevis för sin Transformation - mycket bevis i Calv.

Den frälsta msk kan sedan inte synda. Deras hem är likaså heliga och deras barn, om inte små änglar, så åtminstone syndfria...

Ett intressant inlägg i debatten om arv och miljö från den bekanta Stenungssunds-siten Bibeltemplet:

"Svaret på frågan om man måste följa lagarna för att bli förlåten är alltså nej. Det räcker med att tro på Jesus av hela hjärtat och bekänna hans namn, för att bli frälst. Man skall också bekänna sina synder. Sedan detta är gjort, kommer Jesus själv att börja uppfylla sin lag igenom oss, och vi behöver inte ens betunga våra sinnen med att lära oss GT:s budord utantill - de finns där ändå i vårt innersta, genom den nya födelsen. (Däremot läser man med stor lust nådens ord i NT).

Barn ärver egenskaper av sina föräldrar, och Guds äkta barn ärver Guds egenskaper - rättfärdighet, evigt liv, ljus, kraft, godhet, vishet, kärlek, och mycket annat gott som kommer ned ovanifrån, ifrån himlaljusens Fader." Slut på citat.

Förvärvade egenskaper ärvs alltså inom Calvinismen genom Transformationens förvärvade syndfrihet! Och vi andra blir förstås Guds o-äkta barn...

I Kristendomen är uppdraget att bli mer människa, inte större och bättre och friskare och vackrare, som Olympens odödlige.

Men Calv. menar alltså att msk blir Gud och ärver Guds egenskaper!!

Man förstår att det blir problem med ubikviteten: om lilla jag inte kan vara i nästa rum samtidigt, kan allestädes närvaro inte vara en Guds egenskap…

Själva Kyrkan avvisas också som idé. Jag undrar vad som sen blir kvar...

Dessutom finns det en mängd magiska föreställningar om trolldom, som för Calv. är verklig, inte en samhällsfarlig inbillning som i medeltidens landskapslagar (jfr skriket om Harry Potter). Det är ny-platonister som bränner hex, inom som utom Rom.

Och trolldomskräcken i svenskt 1600-tal hade alltså undervisats vid den calvinistiska kungamaktens privat-finansierade universitet i Uppsala och Dorpat. De som inte hade läst där - utan t.ex. i Åbo, som biskopen i Viborg - vägrade bränna häxor. Häxbrännningarnas utsträckning i geografin motsvarar alltså Uppsalas och Dorpats inflytande .

Calv. kallar sig själv "evangelisk" men är lagisk. Således gäller selektiva delar av GTs människostadgar och ett valfritt antal nya (jfr Carl IXs Mose-lagsappendix till Landslagen 1608).

I den sk. verkligheten har det 2:a årtusendets skapelsefientliga etik mycket lite med Bibeln att göra, utan är de ny-platonistiska europeiska akademikernas hellenistiska idéarv från Alexandria.

Både Jesus och grabbarna och Kyrkan i alla tider (och Luther i sin tid) avvisar principiellt människostadgar och förtjänst, dvs. inte alltid i praktiken, avlat t.ex: att de heligas samlade ”merit” (den mest indo-europeiska av kategorier), sedan 1000-talets mitt disponeras av Bängt XVI som "överloppsförtjänster" (visserligen försökte Tridentinska mötena i 1560-talet göra upp med avlateriet - men när man är ofelbar kan man ju inte ta tillbaka något! och inte heller göra avbön...)

Härtill kommer Calvinismens, från de gamla alexandrinska filosoferna ärvda, indo-europeiska skrift-uppfattning (som också finns inom Islam): den Heliga Skriftens Harmoni och Sufficiens.

Denna syn transponeras sedan glatt på Judendomen och mazoreterna, som dock sade: om vi flyttar ett jota till, så är denna text ohjälpligt förlorad; för den är redan ändrad så mycket och så många gånger i ovist nit av oförståndiga människor...

Alltså den heliga textens dis-harmoni och in-sufficiens...

Omfattande exegetiska abrovinscher är fösståss nödvändiga för att få ihop'et – t.ex. Dr Johannes Calvinus’ berömda "känna i biblisk mening" i 1 "Mose" 19:5…

Om Skrift och Lära måste stämma överens, är erfarenheten att det blir skriften som får sitta emellan...

Ett skräckexempel på "tydliggörande" översättning, är den sk New International (dvs. amerikanski) Version. Den berättar en massa som inte står i texterna själva och som skulle ha varit helt obegripligt för deras författare...

Och - eftersom vi har att göra med en judisk skriftsamling och inte en alexandrinsk - är Bibelns berättelser inte sällan mång-tydiga och skall vara det! Det finns samtidigt flera möjliga läsningar!!!

Därav Nobelprisen...

NIV finns nu t.o.m i en variant med vad herrarna tror är inklusivt språk... Men Bibeln - liksom alla förmoderna samhällen - är "bara" patriarkalisk, inte ny-platonistisk som de amerikanska gubbarna.

Där finns alltså en (helt visst fríhetsinskränkande) arbetsfördelning men inte en antagonistisk och hierarkisk nedvärdering, som i deras alexandrinska filosofi. Resultatet blir en synnerligen vanställande "översättning"; Bibelns främmande värld och annorlunda samhälle förvandlas till någonting som bra mycket liknar nutidens inbillade jämställdhet...

Nu och då kollapsar i varandra.

Gamla och Nya testamentets skrifter representerar - förutom det gamla Israel speglat genom Ezras persiskt inspirerade etniska reform 398 f.v.t. - forntidens stora nationer (Egypten, Syrien, Mesopotamien, Grekland) och ett brett spektrum åsikter när det gäller teologi (lag/evangelium), samhällssyn (krigstjänst, olympiska spel, kvinnans och slavens ställning), församlingssyn (hierarki/jämställdhet), osv – ofta i skarp polemik mot andra skrifter i Bibeln.

Och för Kyrkan är Bibelns Heliga Skrifter pluralis inte singularis som för integrismen, och de är samlade i Tiden av Kyrkan själv som vittnen om hennes tro och liv, inte någonting som fallit helt och hållet intaeger) och ofelbart från skyarna…

Ängeln Gabriel nedkom med en bok...

En länk till Chicago Statement on Inerrancy, som på det hela taget rätt väl sammanfattar pro, dvs. sekten/föreningen (t.ex. Calv. och egyptisk Islam) och contra, dvs Kyrkan:

http://www.iclnet.org/pub/resources/text/history/chicago.stm.txt

Partnerskap i Bibelen

Hittade härförleden en hämtsida för någonting som kallar sig Apostolic Restoration Mission. Det är några pingstförsamlingar i USA som vänder sig till HBT-folk.

Och det intressanta är, att trots den i USA endemiska indo-europeiska integrismen: den Heliga Skriftens Sufficiens och Harmoni, så går dessa inte till den Heliga (och svårt manipulerade) Översättningen, utan till de hebreiska, arameiska och grekiska texterna själva, för att se vad det faktiskt står.

Och hittar bl.a. 2 partnerskap i GT: David och Jonathan förstås, men också Daniel och Aspenas, Nebukadnessars överste-eunuck i den för 1900-talsapokalyptiken (och därmed pingströrelsen) centrala hellenistiska romanen Daniel.

http://www.apostolicrestorationmission.4t.com/id27.htm

Själv är jag inte helt överens när det gäller t.ex. tolkningen av arsenokoîtai i 1 Kor 6:9, men dessa kommer närmare texterna än det mesta jag har sett.

Där finns också några gripande Testimonies, pastorernas egna vägar från förtryck till bejakande.

7 heliga kriterier

Har funderat vidare på vad som har hänt med teologin och med översättningarna under det 2:a årtusendet och kommit fram till följande kriterier för översättning och datering av Bibelns heliga skrifter (i pluralis):

Affirmativa:

1. Språk: antingen antikens allmänna grekiska koínä; som kan vara vanlig (Paulos), sen (Pastoralbreven) eller också den platonska akademiens artificiella grekiska (t.ex. Hebréerbrevet),
2. Dialekt: asiatisk, syrisk, alexandrinsk koínä eller attisk, jonisk, alexandrinsk akademisk grekiska,
3. Ordbruk: teologiskt/specifikt, dvs. LXXs (pórnois) eller allmänt (porneía),
4. Dito: konkret (pórnois är personer) eller abstrakt (porneía),
5. Ordformer: tidiga (aiônos) eller sena (aiåníos i Judas v. 7),
6. Tempus: det mesta i Bibeln är presentiskt (perfektum används på hebreiska för Gud),
7. Ordval: normalt (gynä) eller extremt (thäleiai; fittor, i Rom 1:26-27),
8. Meningsbyggnad: typisk eller atypisk för uppgiven författare,
9. Länkar: citat/beroenden (ex. Mark/Lukas contra Paulos/Matt),
10. Teologi: paulinsk, lukansk, johanneisk eller alexandrinsk,
11. Kosmologi och Skapelsesyn: biblisk (Paulos), gnosticistisk (Marcion) eller filosofisk (Clemens av Alexandria),
12. Världsbild: kan vara harmonisk, antitetisk eller antagonistisk (hos respektive),
13. Samhällssyn: icke-identitet (Paulos), identitet (Pastoralbre-ven) eller motsättning (Clemens),
14. Lagsyn: de X Buden contra människostadgar,
15. Församlingssyn: jämställdhet; etniskt, socialt och biologiskt som i Galatherbrevet (jude/grek, slav/fri, manligt/kvinnligt) eller kvinnans och slavens underordning som i Pastoralbreven,
16. Manuskript: skillnader mellan den Allmänna texten (Vetus latina och andra tidiga översättningar från 2:a århundradet) och den alexandrinska sär-traditionens papyrer och pandekter (Vaticanus, Sinaiticus, Alexandrinus). Dessa harmoniseras från 400-talet i den byzantinska redaktionens version av den Allmänna texten.
17. Teologihistoria: citat hos Patres - och i så fall i vilken form, allmän eller alexandrinsk?

Negativa – vad vi i stället finner:

1. Språk: all koínä läses redan av Patres som den platoniska akademins grekiska,
2. Dialekt: frågan ställs icke,
3. Ordbruket: såväl teologiskt/specifikt som allmänt generali-seras,
4. Dito: konkret återges som abstrakt (1100-talsbegrepp, ”ingen som...” i 1981),
5. Ordformer: dateras icke (platonismens a-historiska språkteori; även ord är av oföränderlig evighet...),
6. Tempus: presentiskt blir perfektum och futurum (Guds Rikes redan här och nu, men icke helt och fullt ställs på framtiden ”pie in the sky when you die"),
7. Ordval: i Rom 1:18-32 sägs 29 ord vara opaulinska, men vilka anges icke,
8. Meningsbyggnad: nämnes icke,
9. Länkar: beröres endast sällan,
10. Teologi: de 4 Patriarkaten förutsätts ha haft enahanda teologi,
11. Kosmologi och Skapelsesyn: ny-platonismen förutsätts,
12. Världsbild: frågan ställs icke,
13. Samhällssyn: frågan ställs endast i ante-daterande syfte (Koll),
14. Lagsyn: ingen åtskillnad görs mellan Bud och människo-stadgar,
15. Församlingssyn: underordning förutsättes i alla skrifter,
16. Manuskript: den Alexandrinska sär-traditionen förutsätts som normativ (Weston & Hort: "neutral") olika skikt förbigås, motsättningar harmoniseras,
17. Teologihistoria: negligeras (ingenting har hänt).

2:a årtusendets akademiska teologi harmoniserar skillnader i Bibeln (tid, geografi, filosofi, osv.) och identifierar kristendom och ny-platonism.

Resultatet präglas av sexualisering och dogmatisering i anpassning till översättarens egen sena 1900-talstradition (ofta någon form av calvinism). T.ex. är styggelse, orenhet och lösaktighet nya sexualiserade och generaliserade betydelser av kultiska begrepp, liksom fornication, adultery och begär-else är sexualiseringar av kultiska, kollektiva och sociala termer i respektive II, VII och X Buden.

De sexualiserade orden tjänar sedan till att sexualisera varje mening där de förekommer - och det blir flera hundra gånger i GT och NT.

Ny-platonismens språkteori (som är den som dominerar i anglosaxiska länder) säger nämligen att språken består av "ord" och att dessa har eviga och fasta betydelser. Detta stämmer nu inte alls; språken består av former och strukturer. Och om språken bestode av ord, skulle vi nödgas uttala varje bokstav - och det gör vi inte.

Den exakta betydelsen av de flesta ord varierar med sammanhanget...

1900-talet homo-sexualiserar så äldre sexualiseringar och inför nya (Dom 19:22, 1 Thess 4:6, Judas v. 7, 2 Petri brev 2), liksom nya underordningstexter (slavar i 1:Kor 7:21, kvinnor i 2 Petri 2:14).

1900-talets översättningsteori Dynamic equivalence innebär därtill att man förklarar i stället för att översätta - "översätt-ningen" blir parafras. Text och tolkning blir detsamma - och texten lämpas efter lärorna.

I namn av sin översättningsteori går herrarna sedan i från den traditionella konkordansprincipen (att samma ord översättes lika, om det går), vilket gör att det blir mycket besvärligt att kontrol-lera "översättningens" kvalitet.

Det kan knappast vara en tillfällighet...

Ett nytt anti-gay bibelställe

Jacob och Judas var bröder till Jesus och efter varandra föreståndare för församlingen i Jerusalem, men det så kallade Judas’ brev är ett skolexempel på Helle­nistisk direct action från den första gatu­kors­ningen mellan de olika filo­sofiskolornas na­turbegrepp i andra århund­radets Alexandria, och torde vara tillkommet sent i andra århundradets andra hälft.

Judas’ brev består av ett vedergällningslärande filosofiskt brev, som på något sätt nöd-döpts (det o-döpta origi­na­let finns beva­rat) och rikligen försetts med gnosticismer, i form av hänvisningar till Ängla­fall i vers 6, Mose himmelsfärd i vers 8 och 3:e Enoks bok i vers 14 (två av Gamla testamentets verkliga apokryfer). Det är till stor del identiskt med det likaledes pseudo-epigrafa 2:a Pet­rus brev 2, vars författare använt samma material.

Vers 10 företer vad som idéhistoriskt bör vara en utveckling i förhållande till 2:a Petrus, nämligen en skridning i riktning mot Clemens av Alexandrias (†215) negativa naturbegrepp: ”och vad de, likasom de oskäliga djuren, med sina naturliga sinnen kunna fatta, det bruka de till sitt fördärv” (1917).

Judas’ brevs användning som anti-homosexuellt bibelställe kommer 1975 i den amerikanska Today’s English Version (Good news Bible), då Genesis 19:5 och Domarboken 19:22b börjar utsättas för innehållsförändrande ingrepp till stöd för Jur. Dr. Johannes Calvinus numera torpederade vantolkning ”känna i biblisk mening”. Det finns ingen sådan, och detta hade avslöjats av D.S. Bailey i Homosexuality and the Western Christian Tradition 1955.

Det skall påpekas, att det var för de hedniska filosoferna vid Museion i Alexandria, som sex var ett problem beroende på deras föreställningar om kön, sperma och frälsande abstinenser. I Bibelns texter finns däremot inte en kategori ”sex” som sådan, ännu mindre 1960-talskategorin ”sexuell orientering som identitet”. Och det som inte är ett problem definieras inte.

Transkriptionen är mer uttalsappoximerande än den vanliga. Jag använder följande symboler:

Granskat ord eller satsdel, (underförstått), {grekisk idiomatism}, [svensk idiomatism], ”omskrivning”, översättarnas egna tillägg, ord som fattas transkriberas i kursiv, t.ex. upexousai, nedan.
(Jag brukar också ange andra ord än textens, dvs på vanlig svenska fel, med understrykning. Ordet eld här nedanför är alltså ett felaktigt ord som står i stället för ett annat ord i originalet, medan orden i fet stil är tillägg som inte mtosvaras av någonting i den grekiska texten.)

transkription av den alexandrinska särtraditionen (c:a 200) i Codex sinaïticus sena gestalt (c:a 350), enligt Novums 4:e upplaga: ås Sódoma kaì Gómorra, kaì ai perì autàs póleis tòn ómoion trópon toútois – ekporneúsasai kaì apelthoûsai opíså sarkòs etéras prókeintai deîgma purós aiåníou díkän upéxousai.

egen översättning: Så var det med Sodom och Gomorra – och [med] kringliggande städer på samma sätt som med dessa – som fnaskade och löpte efter främmande Kött och blev ett Tecken, nämligen att {tidsligt är Rättvisan havande} [Tiden bär Rättvisan i sitt sköte].

1100-talets parisiska Versio vulgata som befinner sig mot slutet av skärseldslärans tillkomsttid, omtolkar purós; nämligen, enkannerligen, till homonymen pur, eld (i ackusativ purós) och byter ut Tiden bär Rättvisan i sitt sköte mot ”den Eviga Eldens Straff”: sicut Sodoma et Gomorra et finitimae civitates, simili modo exfornicatae et abeuntes post carnem alteram factae sunt exemplum ignis aeterni poenam sustinentes

GV 1917 följer Vulgata tätt i spåren samtidigt som den homosexualiserar enligt 18 Kap. §10 i 1864 års Strafflag om ”Brott som emot Naturen är”: Likaså hava ock Sodom och Gomorra med kringliggande städer, vilka på samma sätt som de förra bedrevo otukt och stodo efter annat umgänge än det natur­liga, blivit satta till ett varnande exempel, i det att de få lida straff i evig eld.

NT 1981 och Bibel 2000 yrar. Inte mindre än 7 ord fattas, samtidigt som det tillkommer 11 nya: Tänk också på Sodom och Gomorra och deras ai perì autàs grannstäder, som på samma sätt som toútois äng­larna bedrev otukt och apelthoûsai opíså onaturligt umgänge: de straffades med evig eld upéxousai och är ett varnande exempel.

Den sista statliga Bibelkommissionen har här lagt till änglarna. De kommer från judisk/gnostisk spekulation över Genesis 6:2: Guds söner steg ned och äktade människornas döttrar. I den gnostiska spekulationen blev detta att Sodoms fruar lade sig med Arkonterna som vaktar den ptolemeïska kosmologins sfärer, jfr t.ex. Kol 1:16 och 2:14 – det är alltså dessa som är sarkòs hetéras, inte homo... Duktigt fel, med andra ord.

Jag tar den korrekta översättningen igen: Så var det med Sodom och Gomorra – och med kringliggande städer på samma sätt som med dessa – som fnaskade och löpte efter främmande Kött och blev ett Tecken, nämligen att ”Tiden bär Rättvisan i sitt sköte”.

Inte riktigt samma sak.

Judas brev och dess sentida ”översättningar” visar att det inte finns några vattentäta skott mellan Kyrkans lära, filosofins irr-lära och gnosticismens virr-lära. Nu eller då.

Förutom användningen som ”bevis” för den karolingiska skärselds- och helvetesläran – och efter 1970 som anti-homosexuellt bibelställe – används orden hä pístei; ”den tro” som givits åt de heliga, i Judas brev vers 3, som ”bevis” för läran om depositum fidei; Kyrkans samlade troserfarenhet, dvs. det sena 1900-talets anti-modernism – som alltså skulle ha varit oföränderligt en och samma sedan år 0!

Och ofta utsmyckas med det intressanta tillägget ”en gång för alla” – så i NT 1981 och Bibel 2000…

Sodom och sodomia

I dag skall jag skriva om två saker som från början inte hade något med varandra att göra: Sodomberättelsen i Genesis 18-19 och begreppet sodomi, som beteckning för homosexualitet (och en hel del annat…).

1050 eller så, uppfann ett mycket slaget barn som hette Pietro Damiani (*1107 †1072) begreppet sodomia i en skrift dedicerad till den förste reformpåven Leo XI Liber gomorrhianus. Han talade därvid om att säd spilldes (särskit av präster och munkar) utan avlande avsikt. Enligt de post-karolingiska akademikernas ny-platonistiska föreställningar från det gamla Alexandria var detta värre än mord; ofödda gossesjälar hamnade i limbo; den ort varifrån saligheten kunde skådas av de odöpta, men ej åtnjutas.

Sodomia var således en underavdelning av den karolingiska statsteologins nya moraliska (och därmed socialt disciplinerande) begrepp Luxuria, den stora multisynden: Högmod, Girighet, Vällust, Avund, Dryckenskap/Frosseri, Vrede och Likgiltighet.

Det skall dock påpekas för oss sentida – som fått lära oss att se sex överallt – att det endast är en av dessa; den 3:e dödssynden; concupiscentia, som är sexuell…

För San Pietro och andra anhängare av Kejsar Ludvig den frommes (†843) nyplatonistiska kyrkliga ”reformer”, var det ett krav för ämbetsinnehavare att säd innehölls (continentia), särskilt som abstinensen, akademikerns självvalda martyrium gav auctoritas över lekmännen...

Den avlande avsikten var alltså enda möjliga ursäkten att spilla säden...

Det monogama äktenskapet var enligt Johannes Chrysostomos (†407) och andra ny-platonister ett sämre celibat fram till ungefär 1965, då heterosex plötsligt blev en Guds gåva till Adam och Eva, genom Focus on the Family och andra...

Jag minns hur chockerad jag blev, när jag fick höra detta av min konfirmationspräst.

Problemet utan avlande avsikt hade enligt San Pietro blivit mycket värre med Kristendomen och särskilt grasserade det i kloster (förutom förstås i San Pietros eget: Fonte Avellana). San Pietro krävde alltså att alla präster och munkar som någon gång haft sädesavgång utan avlande avsikt skulle avsättas och placeras i ensam cell.

Vid denna tid var det endast anakoreter, dvs. eremiter, som (självvalt) satt ensamma; i kloster gällde sovsal.

San Pietro indelade sin sodomia i 4 underavdelningar; med sig själv, med någon annan (man, kvinna, barn, djur), inter fermore (mellan skinkorna – ovisst vilka dessa är) och slutligen, vad som av oss sentida kallas analt samlag.

Och, i enlighet med Traducianismens föreställningar, var det den som spillde säden som var den brottslige. Ömsesidighet existerade inte för det slagna barnet Pietro...

Men allt detta handlade alltså ännu inte om homosexuella i vår mening, utan om (heterosexuella) munkar och präster (särskilt gifta sådana, sade Lateranum IV 1215).

Lateranum II hade 1134 anbefallt celibat för präster och förklarad deras giften ogiltiga och deras söner arvlösa: bastarder. Att döttrar kunde ha arvsrätt föresvävade inte herrar ny-platonister…

Att säd spilldes var tidens stora hjärnspöke – sperman var ju den manlige akademikerns själ, ärvd från Adam (traducianism) och på olika egendomliga vis lika med ny-platonisternas Högsta Väsende – och ordet malakoì (mask. plur.) i 1 Kor 6:9 påstods från 900-talet, i såväl Öst som Väst, betyda just masturbation.

Det eftertryck med vilket denna propaganda drevs visas av att ordet t.o.m. har fått denna betydelse på nygrekiska… För både män och kvinnor.

I original betyder malakós mjuk, slapp och används om textilier i Lukas 7:25 och Matt 8:11 när Jesus talar om sin kusin Johannes döparen: Vem gick ni ut att se? En man i mjuka kläder? Sådana finner ni i palatsen…

I 1 Kor 6:9 står ordet i överförd bemärkelse, malakoì (mask. plur.); slappa husbönder. Men det tar vi en annan gång.

1966 blev malakós dramatiskt omtolkat i Pater Zerwicks romerska Analysis philologica Novi Testamentum graeci, från masturbation, en (mestadels) heterosexuell aktivitet, till homosexuell identitet på det sena 1900-talets essentialistiska vis: passiv bög.

Ordet sades nu vara en synonym till det autentiska grekiska låneordet i latinet; catamita, betecknande den som var junior i sexualakten (ordet kommer av Ganymedes, herdegossen som Zeus rövade).

Samtidigt som 900-talets akademiska ”betydelse” står kvar i New Catholic Encyclopaedia, också från 1966 – och naturligtvis i Öst. Men det tar vi också en annan gång.

För att återvända till Leo IX, var han inte alls trakterad av San Pietros sammansvärjningsteorier, utan gav honom stryk 1051 i en bulla med det intressanta namnet Nos humanius agentes… Vi som handlar mer humant…, men bl.a. just till följd av Leos avvisande av San Pietros masturbations-begrepp, kom sodomitas ett sekel senare på vänstra stranden i Paris att bli synonymt med ganymeder; dåtidens homosexuella stadskultur.

Viktig i sammanhanget är en figur som kallas Maître Pierre Chanteur, Petrus Sångmästare, för att han en tid var sångmästare, dvs. också skolmästare vid Nôtre Dame.

Likt den tidigare skolmästaren Biskop Pierre Lombards elever ett par decennier tidigare, blev han utslängd från katedralskolan, och dog ungefär 1197 i ett på Kejsar Ludvigs vis ”reformerat” benediktinerkloster någonstans vid Loire.

Petrus Lombardus’ elever öppnade eget på vänstra stranden – det som 1200 blev La Sorbonne (le Sorbon var gubben de fick huset av) – där de ägnade sig åt att filosofisera den 1000 år gamla latinska översättningen.

Resultatet var klart med kapitelindelning och allt i 1210-talet och kallas 1243 för Versio vulgata; den (i Paris) vanliga versionen.

Alltnog, Maître Pierre gav ut ett par skrifter: Verbum abbreviatum och De vitio sodomitico. I dessa uppfann han en mängd bibelställen mot ganymeder, för till skillnad från San Pietro 130 år tidigare, var Saint Pierre anti-gay.

De flesta av dessa har sedermera måst övergivas – men i gengäld har de anti-moderna i 1900-talets 2:a hälft uppfunnit en mängd nya...

Och han läste Leviticus 18:22 och uppfann så idén om Kyrkans avfall: Hur kan det vara – frågade han – att Kyrkan lämnar det ostraffat som Herren straffade så strängt? Och så som leviterna straffade, må hon straffa lika strängt! Resten gav sig själft...

Och man brände alltså folk på torgen för att Leviticus innehåller ett förbud att utljuta blod…

Han var också den förste som ansåg att glossan Rom 1:26-27 handlade om homosexuella.

1:a årtusendets teologer hade varit överens att verserna handlade om heterofiler som bytte bort något de hade, mot något som inte var deras. Nyckelordet i Rom 1:19-25/26-27/28-32 är nämligen ällaksan; ändrade, bytte bort (i glossan; metällaksan; för-ändrade) och t.ex. hade nyplatonisten Johannes Chrysostomos understrukit att verserna inte handlade om personer som var förälskade och begärde varandra (ou gàr eipen oti ärasthäsan kaì epethumäsan allälån), utan som brann av åtrå (vers 27).

Att brinna av åtrå var förstås något alldeles ovärdigt för de mycket seriösa alexandrinerna, men notera! att det alltså var självklart för Joh. Chrys. att:

1) personer av samma kön blir förälskade och begär varandra, och
2) stället inte handlar om detta.

(och före Joh. Chrys. handlade vers 26 inte om lesbiska…)

Genom det extrema 3:e Lateran-konciliet 1179, Pariserkonciliet 1210 och 4:e Lateran-konciliet 1215 blev sodomitas så en av 6 fantom-kategorier (3 teologiska, 3 sociala) som uteslöts ur Kyrkan och därmed ur samhället: judar, muslimer, kättare, vanbördiga (eg. barn avlade i hor, men riktat mot prästsöner), sodomitas och spetälska.

Omvändelse inom år och dag, dvs. senast vid nästkommande skärtorsdags obligatoriska bikt och nattvardsgång, var vad som gällde – annars Heraus!

Kategorierna är vid närmare beskådande omöjliga att definiera – och det är just detta som gör dem användbara för förtryck... Men observera! att förföljelsen av de nyuppfunna minoriteterna handlade om social disciplinering av majoriteten.

Detta hamnade med tiden i flera länders rättssystem, men ingalunda alla. Och genom anti-diskrimineringslagstiftningen och det nya brottet hets mot grupp efter 1945 är denna utveckling på väg att vändas: förutom spetälska, som numera är så gott som försvunna från Europa, är de minoriteter som i nutiden anses särskilt skyddsvärda, just de som Lateranum IV uteslöt ur samhället.

Från exegetisk synpunkt är det inte minst intressanta med 1100-talets teologiska revolution akademikernas slarviga metod. De gjorde precis så som alla är överens om att man inte får göra: klippte en vers här och en vers där – och allegoriserade dem för att förvandla sitt alexandrinska idé-arv till nya sociala, politiska och moraliska läror.

Allt under utstötande av höga rop om Kyrkans avfall…

Allegori är ett bildspråk där det är baksidan som räknas. Det tillåter alltså in- och utläsning av vad-som-helst och hade uppfunnits av akademikerna vid Museion i antikens Alexandria för att av-sexualisera Homeros’ Iliaden och Odyssén. Olympens odödliges amorösa äventyr var osmakliga för de mycket seriösa alexandrinerna.

Men Filon av Alexandria (död efter år 40) och sedan ”kristna” ny-platonister har använt allegori till att sexualisera Bibelns skrifter.

Som ni förstår av detta, behövde man förr i världen inte bekymra sig om ”bibelbevis”. Akademikernas allegorier var seg selv nokk. Behovet av bevis kom först i 1500-talet, med renässansens nya ny-platonism och indo-europeiska integrism.

Integrismen (som också finns i Islam) gav Jur. Dr. Johannes Calvinus problem med Sodomberättelsen.

San Pietro hade myntat begreppet sodomia som allmän hänvisning till Luxuria; Sodoms högmod, girighet, osv… manifesterat i innevånarnas förakt för Gästfrihetens bud, för leviten, den fattige och främlingen dvs. i det här fallet änglarna.

Filon av Alexandria hade visserligen i sin tid sexualiserat bl.a. just Sodomberättelsen, i sina försök att inför de anti-semitiska kollegorna få Judendomen att framstå som mer sexualfientlig än filosofin själv... Men det var han synnerligen ensam om i 1500 år.

Och en irrlärig judisk filosof i 1:a århundradet var inte mycket att komma med som auktoritet i 1500-talets Europa (i 1900-talets andra hälft, när 2:a årtusendets akademiska läror har börjat ifrågasättas, har Filon varit desto mer poppis, nästan Kyrkofader, rent av...)

Så, för att kunna knyta San Pietros begrepp sodomia – som ju först och främst hade varit en heterosexuell kategori – till ganymeder, uppfann Dr Johannes en lingvistisk abrovinsch: ”känna” i biblisk mening.

Om Skrift och Lära måste stämma överens, är erfarenheten att det blir skriften som ändras efter läran...

I Genesis 19:5 står ordet syngenåmetha autoîs hälsa på dem.

Roten i syn-g-e-nå-metha är -gnå-, engelskans know. Ord bildade på denna rot förekommer en mängd gånger i både GT och NT. 943 ggr närmare bestämt. Av dessa kan aorist imperfekt egnå- ”kände” vara en eufemism för samlag. Detta inträffar 8 ggr i GT (bl.a. flera ggr i Genesis 4: Och mannen kände sin hustru Eva) och 1 i NT (Matt 1:25: Och han kände henne icke förrän hon hade fött en son…) i NT.

Alltså 9 ggr av 934 – och det framgår då av sammanhanget. Och syngenåmetha är ett annat ord: Hälsa på…

Utanför exegetiken är inte språk, ord och former utväxlingsbara med varandra.

Ordet ”samlag” själft är förresten en eufemism. Det betyder i samma lag, tillsamman, och i romaner från c:a 1910 kan man läsa att barnen lekte i gott samlag, när de åkte pulka i backen. Och det finns ett anti-modernt bokförlag som heter Det Norske Samlag…

Nu till texten: transkription av Genesis 19:5 enligt LXX efter Codex vaticanus (c:a 300), utg. Brenton: kaì exekaloûnto tòn Låt, kaì élegon pròs aitòn, poû eisin oi ándres oi ei­selthóntes pròs sè tän núkta; exágage autoùs pròs ämâs ína syngenåmetha autoîs.

egen översättning: Och de kallade ut Loot och sade till honom: Var är de män som kom till dig i natt? För ut dem till oss så att vi får känna dem.

Den parisiska Versio vulgata (1100-tal) återger som oftast korrekt efter 2:a århundradets pålitliga nordafrikanska Vetus latina: vocaveruntque Loth et dixerunt ei: ubi sunt viri qui introierunt ad te nocte, educ illos huc ut cognosca­mus eos

Ännu 1917 översätter korrekt: Dessa kallade på Lot och sade till honom: Var äro de män som hava kommit till dig i natt? För dem ut till oss så att vi få känna dem.

Men, 1955 gav Derek Sherwin Bailey ut Homosexuality and the Western Christian Tradition, vari han bl.a. visade att Sodomberättelsen inte var sexuell, utan handlade om det i Gamla testamentet ständigt återkommande Gästfrihetens bud; att ta emot leviten, den fattige och främlingen – en överlevnadsfråga i forntidens klan-särhälle.

Och efter 1955 händer det saker med Genesis 19:5. Dr Calvinus’ påstående ”känna i biblisk mening” var exploderat och ”översättningarna” ändrades för att försvara den homosexualisering som akademikerna numera visste var fel.

Och Domarboken 19:22 och Judas brev vers 7 drogs med i fallet i Todays English Version (Good News Bible) ett par decennier senare. Och i NT 1981 även 1 Thess 4:6, som i t.ex. den senaste danska översättningen fortfarande handlar om hederlighet gentemot nästan i affärer...

Bible de Jérusalem, de franska Dominikanernas översättning efter Codex sinaïticus; La Sainte Bible, traduite en français sous la direction de l’École Biblique de Jérusalem, var först ut på plan 1961: Ils appelèrent Lot et lui dirent: Où sont les hommes qui sont venus chez toi cette nuit? Amène-les nous pour que nous en abusions.

Denna har avläggare på olika språk, ett exempel; Jerusalem Bible 1966: Calling to Lot they said, ”Where are the men who came to you tonight? Send them out to us so that we may abuse them.”

Den romerska New American Bible efter Versio vulgata, Catholic Publishers Incorporated, New York & Nashville, Tennessee, (1966) 1969: They called to Lot and said to him, ”Where are the men who came to your house tonight? Bring them out to us that we may have intima­cies with them.”

New English Bible 1961/1970 är ett parafraserande samarbete mellan Oxford och Cambridge, som trots stark och berättigad kritik, mycket påverkat senare översättningar, inte minst NT 1981 och Bibel 2000. Man kan tycka att Oxford och Cambridge tillsamman borde ha kunnat åstadkomma något bra, men den motsatta satsen gäller; ju fler kockar desto sämre soppa: They called to Lot and asked him where the men were who had entered his house that night. ”Bring them out” they shouted, ”so that we can have intercourse with them.”

Good News Bible; Todays English Version 1976, en parafras på ”common Language”; ett utarmat språk inte olikt NT 1981 – som mycket riktigt stundom översätter TEVs versioner bok­stavligen – avsedd för sectas; de amerikanska sekternas, proselytisering i Sydamerika. Intressant nog ställer TEV renässansens akademiska tolkning fritt efter texten som en glossa: They called out to Lot and asked, ”Where are the men who came to stay with you tonight? Bring them out to us ína syngenåmetha autoîs.“ The men of Sodom wanted to have sex with them.

Bibel 2000 dramatiserar: De ropade till Lot kaì élegon pròs aitòn: Var är männen som kom till dig i kväll? Skicka ut dem till oss, vi skall ligga med dem.

Den sista statliga Bibelkommissionens uppfinning vi skall ligga med dem fördes också över i Domarboken 19:22, Rom 1:27, 1 Kor 6:9, alias 1 Tim 1:10 och Judas brev vers 7...

En lögn som inte upprepas blir inte trodd.

Detta betydde att NT 1981s versioner av 1 Kor 6:9 och alias 1 Tim 1:10 ändrades i Bibel 2000! Det finns en del intressanta sådana ändringar – men de redovisas inte...

Ante Bailey – och alltså fortfarande korrekta – är: de amerikanska calvinistiska Bibelsällskapens Revised Standard Version 1952: ”... and they called to Lot, ”Where are the men who came to you tonight? Bring them out to us, that we may know them.”

Och den gamla spanska Santa Biblia, versión Reina 1569/Valera 1602, revisada 1960: Y llamaron a Lot, y le dijeron: ?Donde están los varones que vinieron a ti esta noche? Sácalos, para que los conozcamos.

Det är intressant att se, att ”översättningarna” post 1955 skiljer sig så fatalt, trots att de är överens... De försvarar alla samma felaktiga tolkning, men är gjorda separat utifrån skilda traditioner och ekklesiastiska sammanhang. Renässansens översättningar råkar inte ut för denna kalamitet, eftersom de alla är gjorda efter samma förlaga; 1100-talets parisiska Versio vulgata.

Den hemska berättelsen i Domarboken 19-21, som börjar lite försiktigt som en parafras på Sodomberättelsen men sedan blir något helt annat, nämligen etnisk rensning på den ezraiska reformens vis, tar vi en annan gång.

Ett nytt misogynt bibelställe

transkription efter den alexandrinska sär-traditionens (200-tal) grekiska text (Codex sinaïticus, c:a 350), efter 4:e uppl. av de calvinistiska Internationella Bibelsällskapens eklektiska Novum: ofthalmoùs éxontes mestoùs moixalídos

Moixalídos är en sen slangform i maskulinum pluralis av det kollektiva VII. Budets moixeía; otro/trolöshet (6:e Budet i Luthers katekeser).

egen bokst. översättning: ögonen har de fulla med trolöshet

vetus latina den gamla vanligtvis korrekta latinska översättningen från 2:a århundradets Nordafrika: oculos habentes plenos adulterio

Adulterio av ad-ulter, extra, tillförd, ibland kopia, är en hygglig översättning av VII. Budets moixeía; trolöshet mot Husbonden/Huset eller gruppen. VI. – VIII. (5:e –7:e) Buden motsvarar vår Husbonderätt (upphävd i omgångar från 1858 – en rest finns kvar inom arbetsrätten som arbetsgivarens principalansvar: arbetsgivaren kan underkänna din sjukskrivning…).

Moixeía är alltså inte sexuellt, som det alltid översättes efter 1100-talet, utan kollektivt (och fr.o.m. Esras persiskt inspirerade etnicering 398 f.v.t. ibland kultiskt, dvs. II. Budet c "icke tjäna dem"; trolöshet mot Gud), men de karolingiska akademikerna i 900-talet använde VII. Budet för att komma åt Herrarnas polygami.

Den exogama (ojämbördiga) andra-hustrun (super-ducta) lystes i bann (”lilla” bannet, dvs. nattvardsförbud) i kraft av det omtolkade VII. Budet – och således blev mannen själv bannlyst efter år och dag, om han inte dessförinnan skilde sin hustru från sig.

Att skilja sin hustru från sig är alltså det i Mark 10 med paralleller förkastade repudium: den polygame mannens rätt till ensidig skilsmässa (i motsats till Västerlandets divortio; ömsesidig skilsmässa), men jfr motsvarande behandling av prästhustrur i Roms Kanoniska rätt (1243ff) och i Skänninge mötes (aldrig genomförda) beslut 1248.

De X. Buden vände sig ursprungligen till Husbonden i andra person singularis maskulinum imperativ: Du skall! men det sker undan för undan i Bibeln ett myndiggörande, en individualisering och fr.o.m. Bergspredikan ingår husbonden/mannen själv i hushållet (så också i Paulos’ brev), vilket han alltså inte gjorde från början.

Men i det karolingiska Europa blev alltså mannens trolöshet förvandlad enligt det alexandrinska idéarvets antropologi (kvinnan är Evas o-kyska dotter) till kvinnans äktenskapsbrott...

Moixeía bytte kön.

Och alltsedan den banbrytande bibelförfalskningen 1100-talets parisiska Versio vulgata översättes det kollektiva moixeía konsekvent sexualiserat på detta vis.

Ordet finns ett hundratal gånger i GT och i NT uppträder det 30 ggr. 2 av dessa 30 återfinnes i det bekanta stället med kvinnan på Tempelgården, som ursprungligen stod efter Lukas 21:38, men som pga Jesu, för de mycket seriösa alexandrinska akademikerna alltför slappa moral (” – Icke heller jag dömer dig”), klipptes bort av den alexandrinska sär-traditionen.

200-300 år senare klipptes episoden in igen i den syrisk-byzantinska texten (från 1600-talet ofta kallad Textus receptus), men då på olika ställen i Johannes… (Joh 7:32, Joh 7:53 eller Joh 21:25)

Om man läser episoden i dess ursprungliga sammanhang, då den stod före Judas egen trolöshet i Lukas 22:1-6, finner man att jämförelsen mellan dessa båda slag av moixeía utfaller ganska mycket till stackars Judas nackdel…

Nuvarande Joh 7:53-8:11 är alltså det enda stället i NT (av 29) där moixeía uppträder i ett sexuellt sammanhang (kvinnan och mannen har ertappats med byxorna nere). Men trolösheten är inte sexuell utan kollektiv: det är fortfarande trolöshet mot Husbonden/Huset det handlar om (paret har inte bett om lov).

Och Husbonden begär att kvinnan skall bli stenad, vilket alltså är brott mot VI. Budet (Luthers 5:e)...

1541 the hawa öghonen full med horerij

”Horerij” är ett låneord bildat av lat. fornicatio, grek. porneía. Ordet porneía förekommer t.o.m. 1:a århundradets skrifter i mask. plur. pórnois och betecknar i LXXs och NTs specifika teologiskt/ tekniska lingo ”män som går till sakralt prostituerade”.

I forntidens allmänna grekiska (Koíne) betecknade pornä prostituerad kvinna i allmänhet – prostitutionen hade med tiden lämnat templen och flyttat ut på stan. Ordets rot finns även i sanskrit och är detsamma som vårt föra, dvs. marknads-föra: jag säljer dig. I grekiska har ordet en biton av "över havet" - slavarna köptes fjärran ifrån.

I 2:a århundradets nytestamentliga tillägg och pseudo-epigrafier har ordet, i abstrakt form; porneía mestadels den akademiska grekiskans (= den platonska akademiens grekiska) betydelse prostitution.

I folkspråksöversättningarna efter 1520 uttrycker ”horerij” renässansens tolkning av adulterio; enkelt eller dubbelt hor (endera eller båda parterna gifta) eller lönskaläge (ingendera parten gift).

Dock stod här alltså i originalet moixalídos; trolösa (mask.pl.), inte porneía. Stället har blivit sexualiserat.

Det VII. Budet hade genom de karolingiska akademikernas manipulation tömts på sitt ursprungliga innehåll som hushållsbud (husbonderätt, husaga, osv). Och ända till den s.k. Hustavlan uppfanns mot slutet av 1570 talet för att införas i de tyska lutherska kyrkornas Liber concordiae 1580, behövdes således andra bibelord som stöd för samhällets sociala disciplinering (hur skulle det se ut om folket finge göra som det ville?)…

1703 Hawa öghonen full medh horerij

1917 Deras ögon äro fulla av otuktigt begär

1917 förbättrar felöversättningen ”horerij” till otuktigt begär. Den karolingiska akademins sexualisering ifrågasätts alltså inte. Nu var ”otukt” 1100-talets tolkning av porneía; sakral prostitution, dvs. II. Budet c: ”ej heller tjäna dem”, medan ”begär” är den allmänna och akademiska betydelsen av X. Budets epithumía, dvs. LXXs specifika girighet (det är hemgiften han är ute efter).

Det är glidningen mellan de olika betydelserna (LXXs, Koíne, den platonska akademiens) som är metod; som möjliggör den ”klassiska” kristendomsformens tolkningsfel. Och redan akademikerna i 1:a årtusendet – Clemens av Alexandria, Origenes, Ambrosius, Augustinus, Hieronimus, Gregorius I – var påverkade av indo-europeisk filosofi och skrev på den platoniska akademiens grekiska, inte LXXs och NTs teologiskt/tekniska lingo. De är ny-platonister framför allt.

2:a årtusendets post-karolingiska Academia använde så Augustinus’ De civitate deo och andra skrifter – allegoriskt omtolkade – för att ge sin tids kyrkopolitik en kyrklig förhistoria och kallade sina föregångare och kollegor för Kyrkans Fäder och Lärare, men de hade i verkligheten varit relativt isolerade i sin samtid...

I 1900-talets 2:a hälft händer det saker. Och den sista statliga Bibelkommissionen gör om stället helt och hållet i enlighet med sin alexandrinska antropologi: kvinnan är Evas skörlevande dotter.

1981 och 2000 De har inte ögon för annat än lösaktiga kvinnor

Det är ett nytt misogynt ”ställe”, så mycket mer anmärkningsvärt som det alltså i sig självt handlar om trolösa män: det finns inte några kvinnor i texten! Men den sista statliga Bibelkommissionen har ju också tillverkat nya pro-slaveri och anti-gayställen: 1 Kor 7:21 och 1 Thess 4:6...

Jag tar den korrekta översättningen igen: de har ögonen fulla med trolöshet.

Ett äkta Efesierbrev

Paulos’ rekommendationsbrev för Febé, fd diakon i Kenkrea, dvs östra hamnen till Korint (alias Rom 1:7-12 + 16:1-16, 20b).

Alla Guds älskade, kallade, heliga;
Nåd med er och Frid från Gud, vår Fader, och från Herren Jesus Kristus.

Först vill jag tacka min Gud genom Jesus Kristus för er alla,
eftersom er tro omtalas i hela världen. Gud är mitt vittne – som jag dyrkar i min ande i Hans Sons glädjebudskap – hur jag ständigt har er i mitt sinne; och alltid vid min bön ber att jag må kunna ha lycka på färden (och) – om Gud vill – komma till er.

Ty jag längtar att se er, för att dela Andens nådegåva med er till er uppbyggelse, hellre; att bli hjälpt genom er av vår gemensamma tro – er liksom min.

Jag anbefaller er Febé, vår syster, som var diakon i församlingen i Kenkrea; må ni ta emot henne i Herren – som anstår de heliga – och stödja henne i alla saker hon behöver av er, ty hon var en beskyddare för många – och även för mig.

Hälsa Priska och Akvilas, mina medarbetare i Kristus Jesus – som för mitt liv riskerade sitt eget, varför icke endast jag tackar dem, utan alla hednafolkens församlingar – och också församlingen i deras Hus.

Hälsa Epinetos, min älskade, som är den som först kom till Kristus i Asien.

Hälsa Maria, som arbetat så mycket för er.

Hälsa Andronikos och Iounia, mina fränder och medfångar, som varit mera framstående än jag bland Apostlarna och som före mig kommit till Herren.

Hälsa Urban, vår medarbetare i Kristus och Ztaxos min älskade.

Hälsa Apelles, som prövats i Kristus, hälsa dem i Aristobulos’ hus, hälsa Herodiona min fränka (och) hälsa dem i Narkissos’ hus som är i Herren.

Hälsa Trufena och Trufosa, som arbetat så i Herren, hälsa Persis, den älskade, som arbetat hårt för Herren.

Hälsa Rufos, den utvalde i Herren, och hans moder – som också är min.

Hälsa Asynkritos, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och deras bröder.

Hälsa Filologos och Julia, Näreos och hans syster och Olympas och alla hennes heliga.

Hälsa varandra med heliga kyssar, alla Kristi församlingar hälsar er. Vår herres Jesu Kristi Nåd vare med er!

Detta lilla känslovarma brev, som antagligen av Clemens av Alexandria eller någon i hans krets stoppades in i Romarbrevet vid 2:a århundradets slut, är en rekommendation (zunistämi; jag befaller eder i åtanka) för Febé, diakon från Kenkrea, Korints östra hamn. Brevet avslutas av hälsningar till en mängd personer som på olika sätt var stöttepelare för den tidiga Kyrkan i minst 3 olika husförsamlingar i Efesos.

Febé kallas av Paulos ”vår syster” och prostatis; beskyddare ”för många – och även för mig”.

Prostatis är en titel som ges socialt högtstående personer, ordet motsvarar vårt patronus. ”Syster” anger att hon var kristen – föga förvånande i sammanhanget, kan man tycka – intressantare är kanske att hon samtidigt anges som diakon; tjänare (och i maskulinum).

Syster Febé var alltså både patronus och tjänare, men det är inte givet att diákonos redan var ett "ämbete" i Kyrkan.

Och ännu mindre att det var en "lägre" del av ett treledat ämbete.

Och i det deutero-paulinska Kollosserbrevet 1:7 (kanske av Marcion) kallas Epafras diákonos toû Xristoû och i Smyrna-kretsens pseudo-paulinska alias 1 Tim 4:6 kallas den fiktive Timotheos – som är präst och därtill biskopskandidat – för diákonos Xristoû Iäsoû.

Likt Epafras (brevet till Filémon, vers 23) hade den verklige Timotheos i sin tid varit en av Paulos' nära medarbetare.

Men var man än lägger betoningen; om Febé var en förnäm kvinna som samlade en församling ett hus i hamnen, eller en slavinna – kanske frigiven – som drev slumsysterverksamhet under beskydd av Kenkrea-församlingen och dess patronus, så torde arrangemanget ha brutit mot etablerade sociala sanningar.

Paulos önskar: ”må ni ta emot henne i Herren och stödja henne i alla saker hon behöver av er”. Jag tolkar ousan diakonon täs ekkläsias täs en Kegxreais som ”som var diakon i församlingen i Kenkrea”, alltså att församlingen och arbetet bland sjömän, horor och skeppsbrutna i Kenkrea hade upphört på ett eller annat vis.

Att Apostelen Paulus bref til the Romare, som haft en sådan oerhörd betydelse för Dr Martin Luther och andra (men alltså först efter 1500) också skulle vara det mest bearbetade av dem alla, är inget glatt budskap för bibelfetischister av olika kulörer, och det finns följaktligen fortfarande personer, t.ex. den annars oftast förträffliga New Jerome Biblical Commentary (Romersk), som vill låtsas att brevet till Febé inte är ett självständigt brev, och att listan med hälsningar gäller personer från Efesos som har flyttat till Rom (Romarbrevet antas ju skrivet till Rom innan Paulos själv hade varit där).

Hälsningarna förklaras då med att alla dessa personer flytt Rom undan någon (okänd) förföljelse, träffat Paulos i Efesos eller däromkring, och sedan återvänt i lagom tid för att dö tillsammans med Petrus & Paulos under Neros förnyade förföljelse vid 60-talets mitt…

Rena sällskapsresan.

Däremot har Priska och Akvilas verkligen först bott någonstans i Italien, så flyttat till Korint och där varit Paulos' värdfolk under hans 18 månader i staden c:a 49, och därefter följt honom till Efesos och bosatt sig där. Den första församlingen i Efesos samlades alltså i deras hus och Epinetos var den förste efesier som omvände sig.

Efesos kom att bli ett verkligt centrum i Paulos' mission och de flesta bevarade brev har en anknytning till/från Efesos.

Men det verkliga problemet för di anti-moderna är namnen själva. Flera är nämligen kvinnor. Vi har t.ex. denna mening:

”Hälsa Andronikos och Iounia, mina fränder och medfångar,
som varit mera framstående än jag bland Apostlarna
och som före mig kommit till Herren.”

Andronikos och Iounia anges här som fränder, alltså judar av Benjamins stam – det går väl an, men att de har kommit till Kristus före Paulos själv! Fyaligen.

Kanske hade Andronikos och Iounia redan varit med bland de 72 apostlar som Jesus sänder ut parvis i Lukas 10, sedan han skickat ut de 12 att predika och bota (Luk 9:1-6, parallell till Mark 6:7-13).

Och Iounia är en kvinna… En kvinna kallas Apostel, och dessutom mera framstående än Paulos, Aposteln själv – och detta av Aposteln Paulos själv!

Hur skall man då kunna hindra kvinnor från att bli biskopar och präster?

Jo, man kan fuska undan detta pinsamma (och rädda de gudomliga underordningarna) med hjälp av grammatiken. Hälsningar är nämligen ”till” alltså ackusativ.

Grekiskan böjer substantiv. Ett namn ser således olika ut i nominativ (namn-formen) och i ackusativ… Det står Andronikon kaì Iounian i brevet. Alltså uppfinner man ett i övrigt okänt mansnamn Iounias och säger att Iounian är till-formen av detta.

Den könsbytte aposteln Jounias infördes i Statens Normalupplaga för skolan 1888 och därmed i 1917, som är 1888 på bondetågsprosa.
Den sista Statliga Bibelkommissionen (som har uppfunnit nya misogyna NT-ställen till de faktiska 6 existerande) har naturligtvis behållit det icke belagda och icke existerande mansnamnet Jounias...
Dock var detta, som envar inser, före hemsketeterna med homosex. Problemet idag blir något annorlunda (och vida större).
För flera av de andra namnen står också i par - jfr de 72 ovan - och några av dessa kan vara av samma kön. Det blir alltid en viss osäkerhet beroende på till-formerna, men ett av paren är ovedersägligen 2 kvinnor: ”Trufena och Trufosa, som arbetat så i Herren”.

Vi får se vad som händer när di anti-moderna upptäcker det…

Själv skulle jag föreslå som möjlighet, att i de fall när förbindelsen mellan personerna inte är specificerad, namn som förbinds med ”och” - som Andronikon kaì Iounian - kan ange par.

För en fortsatt diskussion av namnpar i den tidiga Kyrkan, se:

och tryck på: JHC Articles You Can Read Now
och tryck sedan på: Valerie Abrahamsen: Burials in Greek Macedonia; Possible Evidence for Same Sex Committed Relationships in Early Christianity.

Galatherbrevet

Alla är ni Guds Söner (uioì) genom Tron i Kristus Jesus;
för i och med att ni döpte er till Kristus, iförde ni er Kristus.
Här finns inte (ouk éni) jude eller grek,
här finns inte slav eller fri,
här finns inte man och kvinna (ársen kaì thälu)
– alla är ni ett i Kristus Jesus.
Och är ni ett i Kristus,
då är ni Abrahams säd (spérma) och delaktiga enligt Löftet.

Galatherbrevet 3:26-29

Bibeln är uppkommen i en förmodern kultur och självklart patriarkalisk, men därför inte mer än undantagsvis (2:a århundradets pseudo-epigrafier) antagonistisk och hierarkiskt nedvärderande. Samhällets ojämna strukturer rättfärdigas inte; görs inte till ideologi, som i den indiska och alexandrinska filosofin.
Men det är värt att observera om författarna talar i 1:a, 2:a eller 3:e person. Om de talar till oss (män), till er (män och kvinnor) eller om dem (kvinnor, barn osv).
Och grammatikaliskt maskulinum är, beroende av sammanhanget, antingen enbart män, eller inklusivt; kvinnor och män, medan grammatikaliskt femininum alltid är exklusivt; endast kvinnor.

Arvet och Huset med dess makt- och hackordningar är det förmoderna samhällets mönster. Paulos bryter dessa inifrån när han säger: ”alla är ni Guds uioì (äldsta) Söner”. I Församlingen är alla Kristi med-arvingar. Inga styvbarn.

Den som i ovist nit ändrar detta till "inklusivt språk" förstör alltså själva poängen... ;-)

Ebaptísthäte; döpte-s är medium/passivum, i detta fallet medium: döpte ni er, jfr apeloúsasthe; tvättade ni er, i 1:a Kor 6:11 (alltså inte blev ni tvättade av Prof. Riesenfeldt, som i NT 1981).

Enedúsasthe är också medium; iförde ni er (bildligt; såsom en mantel). Andra former av ordet är konkreta och betyder (i)kläda sig (kläder).

Jude eller grek är specie: personerna som står där; var och en av dem, men alla är judar eller greker i Församlingen – och alla tycker att de är bättre än de andra!

Finns inte, säger Paulos.

Slav eller fri (observera ordningen!) är genus; kategorierna. Finns inte i Församlingen. Se vad Paulos skriver om Onésimos i brevet till Filémon: ” … såsom sände jag åstad mitt eget hjärta.” ” … för att du skulle få honom igen för alltid, nu icke längre såsom en träl, utan ……. såsom en älskad broder.” ” … din broder både efter Köttet och i Herren!” (1917).

Men jfr den alldeles motsatta samhällsuppfattningen i Smyrna-kretsens alias 1:a Tim 6:1-2 från 150-talet! Slaven skall lyda, så att inte Gud och läran bliva smädade!

Förvanskningen av 1 Kor 7:21 i NT 1981 (jfr 1917!) visar, att den sista Statliga Bibelkommissionen delar Smyrnas uppfattning.

Éni, förkortning av estín; vara i, är befintlighet; här. Ouk éni blir alltså inte ett abstrakt ”det finns inte”, som i de statliga 1900-talsöversättningarna, utan konkret ”här finns inte” (dock står det ”finns inte” i det äldsta manuskriptet; P46, från 200-talets sista fjärdedel).

Ársen kaì thälu; man och kvinna, är biologiska och sociala könsdifferenser och torde innefatta – "och" bör vara en al kol-konstruktion – även dem som är båda (hermafroditer) eller varkendera (pseudo-hermafroditer) liksom eunucker. Alltså HBT.
Men orden ársen och thälu; man och kvinna (i Genesis 1:27) är just de som åberopas inom Calvinismen och i Roms Katekes för det sena 1900-talets vulgär-biologistiska läror om kvinnans ”komplementära” underordning under mannen.

Paulos avvisar alltså dessa på 1870 års avstånd. Finns inte i Församlingen.

Det skall anmärkas att "thälu" är ett ord som reducerar kvinnan till biologiska funktioner ("kvinnans rätta bruk"). Ordet anges i de vanliga ordlistorna betyda "bröst" med verbet thälazo; ge di, men thäxä betyder slida och thälu kunde användas om en man som lät sig knullas; det betyder alltså fitta.

Thälu förekommer i pluralis thäleiai i den påstått anti-homo-sexuella glossan Rom 1:26-27 (sent 2:a århundrade, antagligen av Clemens av Alexandria), men finns hos Paulos alltså endast här – och alltså negerat.
Det ord som används i NT är annars alltid gunä/gunaika, eg. hustru. Så även av Smyrnas misogyna Pastoralbrev – också i den despektiva formen gunaikária i alias 2 Tim 3:6: fjollor (om Knutby-sammanhang...).

Och när Paulos (eller är det Marcion?) i 1 Thess 2:7 talar om att ge di, använder han ordet trofós; mamma/amma – och då om sig själv!

I NT 1981 har detta av okänd anledning blivit "moder", men det är inte modern som är amma, utan mamman. I förmoderna sam-hällen är moder och mamma/vårdnadshaverska olika personer!
Abrahams spérma; säd, är hans barn enligt Löftet, genom Sara, Hagar och Ketura (biblisk äktenskapssyn är månggifte).

Kläronómou är del-aktiga (för livstiden) i Arvet; arvtagare enligt epangelían; Löftet till Abraham (Genesis 12:1-3, 12:7, 13:14-17, 14:18-19, 15:1-6).
Alltså; i Kyrkan (den verkliga) finns inte någon etnisk, social eller könsmakts-hierarki.

Vi tar det igen:

Alla är ni Guds Söner genom Tron i Kristus Jesus;
för i och med att ni döpte er till Kristus, iförde ni er Kristus.
Här finns inte jude eller grek, här finns inte slav eller fri,
här finns inte man och kvinna – alla är ni ett i Kristus Jesus.
Och är ni ett i Kristus, då är ni Abrahams säd och delaktiga enligt Löftet.

Och endast då...