Tidigare svar

Beträffande "grundtext", så är det så att om det inte finns något original, så finns det ingen grundtext.

T.ex. skall jag spela Mozarts Ah, vous dirai-je maman (blinka lilla stjärna) så köper jag Henles utgåva efter manuskriptet, Mozarts egenhändiga. Samma med Schuberts Winterreise.

Men för Bibeln finns inga texter äldre än 2:a århundradet för NT och ett par århundraden äldre ändå för GT (Döda havs-rullarna).

Många av texterna i NT är ett sekel yngre än Paulos. En del tillägg är från Byzantinsk tid; 500-700-talet, en del från parisiskt 1100-tal.

Idé-historien är central för förståelsen. Fanns inte idén så kan det inte betyda det.

Beträffande porneía...

Sakral prostitution är inte prostitution i vår mening, utan KULT; 2:a Budet.

Roten por/per (Jonisk dialekt) finns på Sanskrit och är samma som vårt "föra", alltså: jag f ö r dig till slavmarknaden och säljer dig till templet – och tar karma-poäng för det! På grekiska har det ofta en nyans av "över havet". Slavar köptes långt ifrån.

Fenomenet förekommer fortfarande i Indien.

Kvinnan/slaven är alltså templets egendom – och eventuella pengar är en from gåva till templet. Gräsligt som det är.

I texter från 2:a århundradet synes den sakrala prostitutionen ha av-sakraliserats, flyttat ut på stan... Alltså blivit prostitution i vår sentida mening. Samtidigt blir ordet ett abstrakt substantiv, från att ha varit ett verb.

Porneía kan inte heller användas med en kvinna som subjekt; det är mannen som är pórnos/pornois, inte kvinnan.

Enligt antikens könsuppfattning kan kvinnan inte vara subjekt över huvud taget. Det är det alltid mannen som är. Vilket leder till för oss underliga konsekvenser, där kvinnan ibland står som for-mellt subjekt, i satser där hon blir a n v ä n d... För den inblandade kvinnan finns substantivet/adjektivet pornä.

Vad jag förstår är porneía och liknande ord v e r b t.ex. i Buden, och först i NT (2:a århundradets pseudo-epigrafier blir de under Hellenistiskt inflytande) abstrakta substantiv. Och det är det abstrakta substantivet som används i t.ex. lexica.

Beträffande "otukt" (alltså icke-tukt, bristande måtta/kyskhet) så är det – som andra abstrakta Begrepp (di gamla grekerna tänkte alltså inte abstrakt utan högst konkret) en teologiskt term från Skolastisk tid, ofta utbytbar mot hor, som i sin tur är ett legalt renässans-begrepp: dubbelt/enkelt hor (hor = por). Ordet verkar ha varit ovanligt innan 1917. 1526/1541 säger "hoor", respek-tive "otucktigheet" (Mark 7:21)...

Och, som sagt, i översättningar blandas termer och ord (och språk!) om varandra; porneía blir moixeía, blir hoor, blir otukt...

Många förändringar av de Heliga Texterna i anti-Modern riktning har också införts under inflytande av RSVs översättningsteori Dynamic Equivalence från 1940-talet. En del så sent som på 1970-talet.

Slutsatsen blir: att det är de ideologiskt o-intressanta passagerna som fortfarande översätts korrekt efter 2:a århundradets gamla pålitliga latinska översättning från Nord Afrika (ett afrikanskt latin).