fredag, september 30, 2005

Mannen utan egenskaper

Det meddelas från Washington att Senaten har godkänt Presiden-tens nominering till chefsdomare i USAs Högsta Domstol med rösterna 78 för och 22 emot. Detta efter ett par månaders diskussion och sedvanligt förhör inför Senatens justitieutskott.

Den utsedde, John Roberts är en erkänt skicklig jurist som bl.a. har varit assistent till förre chefdomaren Rehnqvist, arbetat som juriskonsult under administrationen Reagan och sedan på advo-katkontor i Washington. Som advokat har han flera gånger fört fall inför Högsta Domstolen.

I USAs treledade konstitutionella system har Högsta Domstolen stor och ökande politisk makt, och juridiken är dessutom - föga överraskande - starkt politiserad på sätt som vi inte skulle kunna tänka oss; lokala åklagare och domare tillätts partipolitiskt och federala domare nomineras av presidenten och bekräftas av Senaten.

Inför Senatens justitieutskott undvek Roberts, hövligt men bestämt att avslöja sin syn på juridikens konstitutionella roll och sin syn på medborgerliga rättigheter, eller på vissa berömda och avgörande rättsfall som Roe versus Wade, m.fl. - mer än att prejudikat var viktiga och oftast bindande, men att han inte kunde säga hur han skulle agera som chefsdomare.

Det senare är också till inte ringa grad riktigt, eftersom Roberts i verkligheten har arbetat som domare i mindre än 2 år.

Detta gör att Roberts är en okänd storhet. Administrationen har inte heller velat ge Senatens justitieutskott tillgång till mer än en mindre del av det material det begärt från Roberts tid i admini-strationen för 20 år sedan.

Man har valt mannen utan egenskaper. I ett annat system hade han självklart stått på tillväxt i 5 eller 10 år.

Själv är jag starkt bekymrad över detta. Inte bara med tanke på att man valt en helt okänd person till att sätta sin prägel på samhälls-utvecklingen i USA de närmaste decennierna, utan också för att jag jämför med vad jag känner till om de engelska laglorderna.

Storbrittanniens motsvarighet till USAs Högsta Domstol består av ett dussin Lords of Appeal in Ordinary, supplerade av lika många övriga, dels laglorder som inte längre är in Ordinary, men ännu inte fyllt 75 år, dels andra högre domare som upphöjts till pärer.

Lords of Appeal hör självklart till världens bästa, högst betalda och mest lysande jurister, men de är inte män utan egenskaper.

Ingen blir världens bästa jurist för att den är duktig på juridik.

I stället finner vi hos Laglorderna ett starkt engagement för rätten, för rättsamhällets principer och för de mänskliga rättigheterna, alltså just det som Domare Roberts inte hade någonting att säga om.

I flera fall (dem jag känner närmare till) handlar detta om ett djupt personligt engagement grundat i egna erfarenheter. Flera av laglorderna är från Sydafrika och har formats av sin uppväxt under Aphartheid, innan de flyttade till "moderlandet", som det fortfarande var på den tiden - och kunde fullfölja sin dröm om att ägna sitt liv åt att arbeta för människans värde och rätt.

I ett fall vet jag att detta starka personlga engagement sträcker sig tillbaka till en äldre generations erfarenheter - mina morföräldrars generation - och en insikt om Nazismens vedervärdighet, i ett livslångt arbete alltifrån 1920-talet, delvis i samarbete med goda krafter inom Sverige och Svenska kyrkan, för frihet och demokrati i Europa.

En länk till Lords of Appeal finns under rubriken.

Partiproblem

Martin Rowson i The Guardian har idag en underbar teckning som jämför Torys kommande partikongress med Labours just pågåen-de. (klicka på rubriken)

En artikel om hur den 82-årige Walter Wolfgang, flykting från Tredje Riket och partimedlem sedan 60 år, blev utslängd och sedan anhållen med hjälp av de nya terroristlagarna:
Söndag 2/10 2005: ett brev till Premiärminister Blair av en partimedlem som hoppar av:

Kejsarens nya kläder

Fd utbildningsministern i administrationen Reagan, numera radioprataren Bill Bennet, har diskuterat abort med en lyssnare. Radiolyssnaren menade - inte helt logiskt - att utan abort skulle man ha haft större skatteinkomster, och att dessa skulle ha täckt det nuvarande underskottet i socialförsäkringssystemen.

Bennet genmälde då (något vid sidan av) att brottsligheten visserligen skulle gå ner om man aborterade alla svarta foster, men att man ändå inte kan göra så.

Han gav emellertid inget skäl...

Bakom detta uttalande ligger Freakonomics, en bok som talar om att aborter mest görs av ensamstående kvinnor och att följakt-ligen - utan abort - barnen skulle ha vuxit upp i ekonomiskt och socialt underpriviligierade, icke-fullständiga familjer.

Artikeln som jag länkar till nederst, drager av allt detta slutsatsen att fd utbildningsministern - som nog inte riktigt har alla hönsen inne - är rasistisk och forskningrapporten inte. Men jag menar att det är på det senare sättet rasismen ser ut idag, 50 år efter Brown versus Board of Education (som förbjöd equal but separate).

Den moderna rasismen draperas alltså i sociologiskt svammel om ensamstående mödrar i innerstäderna contra medelklassförortens präktighet med villa, vovve och volvo.

När det skall moraliseras blir naturligtvis de förra, på Anna Hedborgs vis, slappa, ansvarslösa och lata bidragsutnyttjerskor (inga kommunala barnkrubbor) och de senare goda, duktiga och flitiga ansvarstagare.

Och de förra är svarta och de senare är vita... Voilà!
Steven D. Levitt, den ene författaren till Freakonomics distanserar sig från Bennet (med utskrift av radioinslaget):
En rapport om Bill Bennets försvar i Fox News finns under rubriken.

måndag, september 26, 2005

Icke en bäck eller en flod, utan ett hav av allt ont

Krigets verklighet börjar komma i kapp...

Dagens americablog bjuder på fasansfulla bilder från krigets Irak och Afghanistan.

Bilder som cirkulerar på internet sedan ett par år i vissa fall.

Vad händer med de ofta mycket unga soldater som upplever och gör detta dagligen?

Soldater som är värvade - alltså yrkessoldater - och ofta tagit värvning som enda sättet att få högre utbildning (sådan kostar pengar i USA) eller amerikanskt medborgarskap (det är alltså möjligt för icke-medborgare att ta värvning).

Och vad händer med en rätts- och hjälplös civilbefolkning, som dagligen ser sig de-humaniserad i händerna på flinande ocku-panter?

VARNING för mycket otäcka bilder.

Citatet är från Gustaf II Adolph, som visste vad han talade om.

lördag, september 24, 2005

Ten Easy Steps

How to become a Republican.

(klicka på rubriken!)

Nu och Då

Jag ger här i all enkelhet två länkar om Nu och Då.

Bosse Schön skriver i dagens Aftonblad om kollaboratörer och kollaboratriser, om Radio Königsberg och om förberedelserna för en svensk Förintelse:

http://aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,703224,00.html

Och så en artikel häromdagen av Jan Myrdal, om vad fd Riks- och Flygmarskalken Hermann Göring sade i Nürnberg-rättegångarna om att sätta rättfärdiga i ”skyddshäkte”:

http://aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,702333,00.html

fredag, september 23, 2005

Första April

I Grandonkel Hiertas Aftonblad, rapporteras att ett mejeri i Östersund, som på bästa svenglish heter Milko, har fått för sig
att byta utseende på mjölkförpackningarna.

Folk häller numera fil i kaffet.

Är det inte illa nog att det är olika färger på förpackningarna i landet?

Gul mjölk blir blå, eller hur det nu var...

(klicka på rubriken!)

torsdag, september 22, 2005

Pecunia non olet

Kyrkan består av syndare och kan inget annat.

Och det har alltid sagts att insikt och ånger är nödvändiga för förlåtelse. Man måste förstå vad man har gjort mot andra och lova att inte göra om det.

Men, som ni ser av länken ovan är det inte alltid lika noga...

Pecunia non olet, sade Jesus... eller var det Kejsar Vespasianus, månne ;=)

onsdag, september 21, 2005

Extremister

Jag har sedan en tid tänkt skriva någonting om extremism bland Abrahams barn, särskilt inom amerikansk Calvinism och politisk Islam, men fann idag denna artikel på Krigskrönikan, som jag länkar till under rubriken.

Inledningen sammanfattar läget väl:

Skillnaden mellan kristen respektive muslimsk fundamentalism, är att den förra utövar ett mycket stort inflytande i världens mäktigaste nation, medan den senare är mer att se som en under-jordisk rörelse, som befinner sig i opposition på de allra flesta platser där den existerar.

Själv nöjer jag mig nog med att fila på något, om alla som förklarar orkanen Katrina som Guds straff över den syndiga staden...

Vi får se om en dag eller 2.

måndag, september 19, 2005

Kärleksbrev från 1700-talet

Man skall inte läsa andras brev, men här kommer 3 undantag, förkortade och översatta av Fredric Silverstolpe och utgivna 1833 i Biographie af Kraus med bilagor af 50 Bref ifrån Honom. Det första är skrivet under Kraus' första svåra år i Sverige till Johann Friedrich Hahn:

Stockholm, den 4 Mars 1779,

Jag svärmade Norden uppföre och utföre, vände mot phenome-nerne den mindst afnötta sidan, förlorade mot de få, dem jag sökte, vann mot mängden, och det gjorde mig till narr. Jag hade här ingenting att uträtta, kunde borttgå och gjorde det ej; samkade skuld och kan icke resa af; ordsaken hvarför jag nu skrifver dig till hvad jag ville säga dig.

Att jag ofta tänkte på dig - aldeles tänkte mig dig. Jag öfvergaf för din skull fader och moder, som högljudt gråta öfver mig flykting.

Din Kraus

Fredric Silverstolpe kommenterar: Detta kortta bref, märkvärdigt endast för den sinnesstämning det afskildrar, är af Krauses Föräld-rar meddeladt med den anmärkning, att Hr Hahn var nyss afliden när det till orten ankom.

Man undrar vad det kan ha stått i följebrevet från Hofrådet Hahns till föräldrarna Kraus.

Det finns 3 bevarade brev till Johann Samuel Liedemann. Det första daterat Florenz, den 5 December 1783, är helt ordinärt och handlar om tavlor, vyer, teater, musik och annat upplevt under Gustaf IIIs italienska resa. Sen fattas ett antal brev; Silverstolpe har antagligen förstört dem, och så följande.

Liedemann har antagligen gjort vissa antydningar, i form av en diskussion av Frimureriet, vars betoning av vänskap, välgörenhet och människokärlek, dåförtiden ofta nog gav utrymme för hetare känslor. Frimureriet var dåtidens befrielseteologi och sågs naturligtvis som samhällsomstörtande. Det fördömdes, liksom i dag, häftigt av Rom. Lägg märke till att brevet kan läsas på flera nivåer:

Paris, i Mars 1785

Hvad jag har att svara på den första sidan af Edert något för mig hänger så nära tillsammans med min trosbekännelse, att jag föranlåtes lämna Er den. Derutur må Ni hämta hvad Er behagar; jag lofvar blott, att Ni knappt skall hafva sett något korttare af detta slag.

Ända till mitt tjugonde år tänkte jag föga, eller aldeles intet, men lät mig med all klokhet vederfaras den rättvisan, att jag icke var en liten tänkare. Med ett otillfredsställdt sinne och tämmeligen stark kroppsbyggnad, läste jag i korss och i tvär, disputerade med en aldeles förfärande djupsinnighet öfver praedestinationen, och läste derjämte Robinson. Jag sträckte mina små händer till hvarje föremål, grep sällan för kortt, men väl en aln och ofta en famn framom. Det kallade svärmarn enthousiasme. En annan belägen-het skull hafva gjort mig till fanaticus.

Den som älskar elden, älskar också den som blåser på den; naturligt - och likaså naturligt, att då jag fäste mig vid min första vän Hahn; fäste jag mig vid honom för evigt. Då läste de båda barnen Féeri-sagor, deklamerade Klopstock, fulminerade emot Religions-föragtare och förbrännde sollenniter Wielands Agathon och efter fulländadt arbete, torkade sig svetten ur pannan.

Han, med en svagare kropp och ett obändigare lynne, än jag, blef ändteligen offer; - jag blef qvar och vegeterade och gjorde tusende skämt af att sammanfoga två så åtskilda begrepp, som jag och menniska. Detta låter något apokalyptiskt, säger Ni; likväl finnes ej något mera ohemligt på Guds jord.

Den uppbrusande tänker sig sitt jag, och om han i hast får det infallet, att tänka sig menniskan, så blir det hos honom ingenting mindre än ett correlatift begrepp. För mig var detta fordom likså paradoxt, som de kanske nu är det för Er. Emot min villja måste jag till sluts göra den olyckliga efarenheten; och tvungen, kedjade jag mig fast vid mitt jag, och gaf menniskan åt hvem som behaga-de. Huruvida jag deruti gjort väl, eller illa, är icke frågan, sedan den en gång är besvarad, huruvida jag kunde tänka annorlunda?

En man med ett så partiskt och så litet hjerta, (jag bekänner det för Er, likaså uprigtigt, som inför den gode Guden, ) med ett så ganska litet hjerta, hvilket en enda vän upfyller och aldeles upfyller, - den mannen är för altid skilld från hvarje cosmopolitisk tanke, - och sådant är mitt. Jag är icke tillräckeligt Philosophe för att vara nog för mig sjelf; altid fästades och fäster sig ännu min existence vid någon annans.

Men ännu långt mindre kan jag sönderstycka mig, likasom Catholi-ken, sin Gud, den han alla dagar delar i millioner små bitar. - Nu, bäste vän! behöfver jag väl vidare säga Er hvad jag tänker om ett Institut, hvars hufvudföremål är cosmopolitiskt?

Lef väl, min Bäste, och låt den försäkran vara Er något kär, att Kraus har allenast en vän.

Svaret var tydligen det bästa, för så här lyder nästa brev:

Paris, den 10 Juni 1786.

Älskade Älskande!
Dessa rader äro de sidsta jag sänder Er ifrån Paris, ty vännen Kraus vandrar nu mot den Bottniska Viken. Om Ni än en gång, innan jag ditkommer, skulle villja skrifva mig till, så ber jag Er skicka brefvet till min Far i Amorbach. ---

Nu till Er romane. Kärlek! kunde jag dock straxt i ögnablicket fatta Er om lifvet och ända till mätthet omfanma Er och kyssa Er, för allt det nöje Ni dermed skänkt mig . . . .

Ack! Ni har förtrott Er åt en man, som förmåde känna det och för hvilken hjertats språk hvarken är oheligt, eller främmande. Lycka och välsignelse öfver den fromma lidande, som anar ett annat, bättre lif, och som vid ett hårdt ödes tvång, gläder sig år en långt - långt aflägsen krona från sin Endes hand!

Visst innebär den tanken något outsägeligen hårdt, att elände egenteligen blott är elände för den känslofulle; att blott han är dömd att tåla det, hvilket endast borde vara en fölljd af brottet.

Men, bäste vän, utan detta förtryck på menskligheten, är jag öfvertygad, att känsla evigt skulle blifva blotta ord, aldrig handling. Föreställ Er en gunstling af modren naturen, den hon dagligen bespisade med sockerbröd. allt glänser för honom i rosens färg. Honom hälsar Philomela [näktergalen] med jubel-sånger; . . . . och vid mensklighetens förskräckligaste fall, vid olyckshändelsernes oändliga sammanhopande, bringar hans lilla kropp det aldrahögst derhän, att han med svaga läppar framjollrar känslosamhet. Bäste vän! Ett sådant barn förblifver barn i alla tider.

Och nu nog med moraliserandet. Blott ett ord än: min vänskap för Er är odelad. Tänk äfven Ni så; annars vare Er himmelen nådig. Måtte han så foga, att vi en gång uti lugn få vandra hand i hand i en bättre värld! -

... das wir einst ruhig Hand in Hand einer andere besseren Welt zuwandern...

Det är den framtid som ännu inte är här.

Kyrkovalet

Blir det anledning att återkomma till.

Vad jag måste säga nu är att jag är lite förundrad över att valdeltagandet gick ner, samtidigt som Socialdemokraterna har haft en rätt stor kampagn och valet uppmärksammats mer i media än kanske någonsin.

Kan det vara de odemokratiska samlingssedlarna på församlings-nivå?

För vem är inte Kyrkans vänner???

Tysk läsövning

Som omväxling kommer här vad tyskarna kallar ett stycke französicher aperçu av Carl Friedrich Hensler 1783, fritt efter Jean Jaques Rousseau.

En Shauspiel ist die Welt.
Es handeln auf die Büne
in Soken im Cothurn,
mit tragischkom'scher Mine,
det Fürst, der Bishopf und der Held.

Uns Pöbel hat man für sein Geld
zum schauen ins Parterr gestellt:
und schlägeln den die Herren auf der Büne,
so machen wir ...
für unser Geld
.

Soken und Coturn är alltså platåskor använda i antikens grekiska Tragödier - och visslar är vad vi pöbel gör, när vi ser herrarna kråma sig för varandra.

Stycket tonsattes av svenske hovkapellmästaren Joseph Kraus och finns inspelat på en gramofonskiva med Rolf Leanderson och Lennart Hedwall (Bluebell of Sweden) 1983.

Joseph Kraus, född i Miltenberg am Main 21 juni 1756, kom hit första veckan i juni 1778, lagom för att se Sachsiske kapellmäs-taren J.G. Naumanns och G.J. Adlerbeths Amphion, som Drott-ningen lät ge Gustafsdagen på Confidencen på Ulriksdal. 1:e Hof Capellmästare efter Uttini 1788, +1792.

Som inte helt påvetrogen romersk katolik (ingen trodde i den tiden, att det skulle komma en ny påve efter Pius VI - men å andra sidan var det ingen som kallade Pius för Maledictus...) begrovs Kraus på Tivoli vid Brunnsvikens norra ända. Ett monument restes på platsen 1833 av överintendenten Fredric Silverstolpe - silver-peruken kallad - som hade känt Kraus som barn och också gav ut en Biographie af Kraus, med bilagor af 50 (översatta) bref ifrån honom, som han hade fått avskrifter av under sin tid som chargé d'affaires i Wien, däribland ett till Theologiae Candiaten Hahn uti Zweybrücken, som några år tidigare varit själen i Göttinger Hain-bund, och 3 från Paris till Johann Samuel Liedemann, som sedan nedsatte sig uti Pest.

På samma skiva kan man finna ett Spruch tillskrivet Dr Martin Luther.

Wer nicht liebt Wein, Weib und Gesang,
der bleibt ein Narr sein Leben lang.

Och det roliga med det är alltså att tonsättaren var romersk katolik
(höll på Kejsar Joseph IIs kyrkopolitik) och gillade öl, karlar och stråkkvartetter...

... vilket man kan se, om man klickar på rubriken.

Standardverket i vår tid är Joseph Martin Kraus in seinen Briefen 1978, av Irmgard Leux Henschen, en förtjusande gammal dam från Königsberg (av det slaget som kramades; alltså var födda före 1901).

Så här skrev förresten Kraus' beundrade Konung om Kejsar Joseph i ett brev till Statssekreterar Schröderheim:

Vi har funnits ihop på knä vid foten av S:t Peters altare, och där har man slagit vad om vilken av oss, som var mera katolsk, han eller jag.

Och för att säga sanningen, tror jag mig mera apostolisk och oss bägge lika katolska, ty jag tror på Uppsala möte och han tror på ingenting.

måndag, september 12, 2005

Fransk läsövning

Jag såg att jag hade stavat fel på revolution, och kom att tänka på en dagsvers-lustighet av André Frossard som skrev i Le Figaro på 1970-talet. Så här lyder den:

Revolution.

Rev-olution.

Rève sans fin.

Solution sans commencement.

Eller på västgötska: De ä lätt att säga tulipanaros - men att göra de'!

När jag ändå håller på, kan jag fylla i med ett citat från Greve Hugos Quatre vingt trèze, om ett misslyckat royalistiskt uppror i Bretagne 1793.

Markisen de Lantenac säger till sin revolutionäre neveu och arvinge:

Le mot Chimère a deux sens; il signifie Rève et il signifie Monstre.

Ordet chimär har två betydelser, det betyder dröm och det betyder monster.

Aktuellare än någonsin.

lördag, september 10, 2005

Mera hispa

Jag sitter och joxar i ett gammalt manus till Den Avfälliga Kyrkan och hittar mer om Isidorus Hispalensis, delvis efter Birgitta Kurtén Lindberg i Svenska Dagbladet.

Den enorma litteratur som attribuerades till Biskop Isidor av Sevilla alias Isidorus Hispalensis (flera epistlar finns bl.a. i Necrologium lundense från ungefär 1134-1140 och i Gigas librorum i Kungliga Biblioteket) hade en enastående auktoritet i Väst, ända till Kardinal Nicholaos Cusanus (från Kues i Moselda-len) vid 1400-talets mitt avslöjade de Isidor tillskrivna Decre­talierna som falsarier, vilka författats jämte Donatio constan­tini vid 700-talets mitt för Pépins III usurpation av den franska Tro­nen. Kardinalen Cusanus var för övrigt konsiliarist; dvs motstån-dare till Roms Princi­patslära.

Isidorus räknas som en av sin tids skarpaste hjärnor, bl.a. sammanställde han ett slags encyklopedi.

Några smakprov: ”... därför att de har hundhuvuden, och deras skällande förråder att de är mera djur än människor. De föds i Indien [= utanför Europa]. Cykloperna hör också hemma i Indien, och de har fått sitt namn av att de har ett enda öga mitt i pannan... Blem­my­erna, som föds i Libyen, tros vara huvudlösa kroppar med mun och ögon i bröstet; andra föds utan hal­sar med ögonen på axlarna...

Det sägs att Panotierna i Sythien har så stora öron att de kan svepa in hela kroppen i dem... Sciopoderna sägs bo i Etiopien. De har ett ben var, är otroligt snabba, och på sommaren kan de ligga på rygg på marken i skuggan av sina stora fötter...”

Isidor tillägger: ”Andra fantastiska missfoster av den mänskliga rasen sägs existera, men det gör de inte; det är bara inbillning.”

Och det tackar vi för...

fredag, september 09, 2005

Beska droppar

Polly Toynbee skriver om samhälle och särhälle i dagens The Guardian.

Eugene Robinson i The Washington Post fyller i:

http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2005/09/08/AR2005090801535.html

Och så lite mer bakgrund om FEMA och politiska belöningar:

http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2005/09/08/AR2005090802165.html

torsdag, september 08, 2005

Rigor mortis

Administrationen Bush försöker nu mota ut pressen (och särskilt pressfotografer) ur la Nouvelle Orléans, Terry M. Neal i The Washington Post kommenterar:

http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2005/09/08/AR2005090800354.html

Under rubriken ger jag en länk till America Blog, en av de liberala nyhetsbloggar som fått dramatiskt ökad läsarfrekvens i och med orkanen Katrina. De ger bl.a. referat av TV- och radioinslag och nu också en del bilder.

Men det är ingenting för känsliga personer.

The New York Times berättar om dagsläget inne i stan:

http://www.nytimes.com/2005/09/08/national/nationalspecial/08orleans.html?hp&ex=1126238400&en=a7ff2832a9df65b3&ei=5094&partner=homepage

The New Orleans Times berättar om de 25.000 svarta plastsäckar som nu hålls redo:

http://www.nola.com/newsflash/national/index.ssf?/base/national-51/112618194291941.xml&storylist=hurricane

The Blame Game tar nu fart - men det är att notera att inte heller det kom i gång förrän andra veckan... The Washington Times har en artikel idag som först säger att det fanns en evakueringsplan per buss omfattande 12.000 personer per tur, men att New Orleans Borgmästare Nagin inte utfärdade någon evakueringsorder, och sedan att det endast är Guvernören Fru Blanco som kan göra detta...

http://www.washtimes.com/national/20050907-101851-4549r.htm

Den som lever får se, men stalltipset är att FEMAs Chef f.d. arabhästordförande Brown och Borgmästare Nagin ligger tunt an...

Emily Messner i The Washington Post levererar påpassligt lite fakta om befogenheter och uppgifter på federal, statlig och lokal nivå:

http://blogs.washingtonpost.com/thedebate/

Asymmetrisk mångfald

Jag råkade säga på Karin Långström Vinges blogg (till höger) att jag tycker att Teologiska kommitténs sk samtalsdokument Homosexuella i kyrkan är ännu ett kräkmedel - en försonad enfald.

Karin frågade - Huru? Så håll i hattarna - här kommer det:

I SKT 17/2003 fanns en tänkvärd artikel av Anne-Louise Eriksson om att vara Kyrka; gemenskap, men inte åsiktsgemenskap. Kan och vill vi vara Kyrka tillsammans? Vågar vi se Kyrkans faktiska mångfald som god? Står valet mellan söndring och en skenbar enhet legitimerande status quo?

Anne-Louise Eriksson citerade ur en reservation till Teologiska kommitténs samtalsdokument Homosexuella i kyrkan, med påpekandet att detta citat utrycker diskussionens grundläggande dilemma. Kan vi vara Kyrka i Kristus om vi vill utesluta varandra?

Reservanterna kritiserade begreppet ”försonad mångfald” och skrev: ”tanken på försonad mångfald kan möjligen fungera så länge sanningsfrågan inte ställs. Men när den ställs – alltså om homo-sexuellt liv är i enlighet med Guds vilja – och besvaras, är det knappast möjligt att leva med flera slags praxis sida vid sida.”

Jag lämnar frågan om vad som är ”möjligt att leva med” därhän, för att först kritisera begreppet ”försonad mångfald” från ett annat håll än reservanterna, och sedan ta upp vad de kallar ”sannings-frågan”. Jag börjar med några reflektioner över ett par seminarier vid Växjö stifts Träffpunkt hösten 2002.

Naiva strategier
Ett av seminarierna utgick just från Teologiska kommitténs välintentionerade, men i mitt tycke mer än lovligt naiva, samtals-dokument. Kommittén tillämpar i detta strategin att diskutera invändningar genom att tala om något annat, och tycks tro att man tillbakavisar bibelargument mot homosexualitet – alltså det som reservanterna kallar ”sanningsfrågan” – genom att hänvisa till praxis; till att det finns homosexuella i Kyrkan.

Kan vi vara Kyrka i Kristus om vi inte vågar tala med varandra?

Även kommitténs asymmetriska föreställning om ”försonad mångfald” är enligt min mening ett allvarligt felsteg. För, som någon påpekade i seminariet; att vara – t.ex. kvinna – och att tycka om att vara – t.ex. kvinna – är inte, moraliskt eller på annat vis, jämförbara kategorier.

Teologiska kommitténs krav att jag skall ”försona” mig, med att andra saklöst ”tycker” om mitt liv, förnekar Kyrkans faktiska mångfald i Kristus. Motfrågan blir:

Jag tycker inte om ditt liv, med vilken rätt tycker Du om mitt?

"Pastorala och existentiella aspekter"
Seminariet skulle, i samtalsdokumentets efterföljd, behandla (= inskränka sig till) ”pastorala och existentiella aspekter”. Jag hade förstås läst detta i programmet, men vägrat ta det till mig. Inte gick det bättre när seminariet presenterades just med de orden – men jag kunde inte formulera för mig, vad det var som var så fel, förrän nästa dag, och då efter ytterligare ett seminarium om Kyrka, makt och kön. Då föll bitarna på plats.

I detta frågades Adam var är du? och talades en hel del om Q; om kvinnan och Kyrkans vigningstjänster.

1957, 1958, 1959, 1960, 1961, 1962, 1963, 1964, 1965, osv, osv, osv, i all oändlighet.

I all oändlighet – för själva sakfrågan har inte kommit någon vart i Svenska kyrkan, trots att den är avgjord för 45 år sedan! Och för all del, man kan luta sig tillbaka och tycka att den löser sig själv sisådär 2090 (då fördelningen mellan män och kvinnor i vignings-tjänst lär bli 50/50 med nuvarande takt), men för mig är en sådan hållning varken teologiskt eller intellektuellt hederlig.

Och jag tycker att strategin att prata om nåt annat – just den stra-tegi som Teologiska kommittén nu vill utsträcka även till frågan om sexualitetens plats i det kristna livet; i Kyrkan – under de gångna 45 åren tillfyllest har visat sig värdelös, för att inte säga katastrofal.

För de invändningar som finns – och de är högljudda – gäller inte en praxis, utan är teoretiska och tills de bemöts som sådana, skadar frågan Kyrkan mer än något annat och fortsätter att skada Kyrkan mer än något annat.

Förändring i kontinuitet
I andra länder har traditionsskäl åberopats när det gäller kvinnans tillträde till Kyrkans vigningstjänster. Tradition är förändring i kontinuitet och att kyrkoorganisationerna inte har prästvigt kvin-nor, betyder bara det.

Inte att vi inte kan, eller inte skall, eller inte bör, eller inte får, utan att vi inte har gjort det.

Tradition betyder att tillträdet är en fråga om Tiden; om Skapel-sens tid; alltså om vår – mäns och kvinnors – mänskliga oförmåga.

Tradition är inte i går, utan i övermorgon. Adam var är du?

Jesus – eller Polykarpos?
Men i Sverige framställs ”ämbetsfrågan” som en ”bibelfråga”. Vid svenska – offentligt finansierade – universitet vid 1900-talets mitt, har Quinnan tige! det bekanta inskottet i 1:a Kor 14:33b-35, sagts vara ”ett ord av Jesus”; en gång för alla förbjudande kvinnan tillträde till Kyrkans vigningstjänster – och som av någon anled-ning skulle ha hamnat hos Paulos och inte i Evangelierna...

Men Domprosten Johansson i Linköping, som är den som åbero-pas för denna fantasi, sade aldrig själv att det handlade om annat än en ordningsfråga - det var det att "ordet" skulle komma från Jesus själv, som gjorde ordningen evig...

Men Eviga Sanningar finns bara i den Hellenistiska Filosofin, medan Kyrkan äger sina ordningar.

Påståendet är inte heller någon sanning, varken evig eller annorle-des, utan en manipulation, åstadkommen genom att man sträckte Codex Sinaiticus versio av verserna 37b och 38, lite för långt... Det hör samman med dyrkan av ämbete och organisation i dikta-turernas tid i 1900-talets 2:a fjärdedel.

Och observera! att det vid denna tid var 1917 som gällde (den är fortfarande "av Konungen gillad och stadfäst") och 1917 följer för verserna 37b-38 den äldre och omanipulerade versionen i Codex Vaticanus.

Så gör även den från undervisitetssamanhang välkända Pater Zerwicks romerska "Grammatical analysis of the Greek New Testa-ment", som alltså på detta ställe inte "analyserar" Sinaiticus text, utan ger en översättning av Vaticanus!

Medan NT 1981 - förstås - följer Codex Sinaiticus... Jämför!

I andra kyrkor, räknas verserna 33b-35 – och annat i 1:a Kor – självklart som (innehållsförändrande) tillägg från de sk Pastoral-brevens sammanhang, dvs. sannolikt Biskop Polykarpos’ krets i Smyrna vid andra århundradets mitt, se t.ex. New Jerome, sid. 810f.

Det torde vara en enkel sak för Biskopsmöte och Läronämnd att utreda frågan (de Teologiska institutionerna skäms nog fortfaran-de alltför mycket) och komma med ett svar; Jesus eller Polykar-pos.

Varför har det inte skett?

Bara en ordningsfråga
Frågan om Q är alltså bara en ordningsfråga. Visserligen har den i 1900-talet, inom såväl den amerikanska calvinismen som i Roms Katekes, utlagts som en skapelse-ordningsfråga. Påståendet är då, att orden ársen kaì thälu; man och kvinna, i Genesis 1:27, genom att vara könsdifferentierande, skulle vara hierarkiskt under-ordnade.

Men detta är dålig exegetik och alla nutidens essentialistiska föreställningar; etniskt, socialt och kring kön, avvisas – på 1870 års avstånd, eller så – av den riktige Paulos i Galatherbrevet 3:27 ”Här finns inte jude eller grek, här finns inte slav eller fri, här finns inte man och kvinna – alla är ni ett i Kristus Jesus” (egen övers. Paulos’ ord i Gal 3:26-29 är mycket mer radikala än vad de statliga svenska 1900-talsöversättningarna låter förstå).

Frågan om Q är alltså nonsens. Frågan om sexualitetens plats i det kristna livet och i Församlingen däremot, är en riktig fråga. En fråga om vad vi tror på – och om vi vill vara Kyrka tillsammans i Kristus. Adam var är du?

Vi borde skämmas att förvandla den till ännu en meningslös långbänk.

Och även den frågan är mycket enkel; Ja eller nej?

Vad tror vi på?
Tror vi på Bibelns Gud som en God Skapelses alltid närvarande Goda Skapare, eller tror vi på de indo-europeiska filosofernas frånvarande Högsta Väsende? Ja eller nej? Tror vi på den ptoleme-ïska kosmologins tio hierarkiskt ordnade himlar och Jämmerdal? Ja eller nej?

Tror vi på abstinensernas instrumentella makt att frälsa akademi-kerns själ ur Demiurgens kosmos till det Högsta Väsendets nirva-na? Ja eller nej?

Tror vi på de alexandrinska filosofernas bud att sädesavgång är tillåtlig endast i avlande avsikt? Ja eller nej? Tror vi att ordet malakós i 1:a Kor 6:9 är ett förbud mot 900-talets dödssynd masturbation, så som det har varit fram till 1966 i Väst och fortfarande är i Öst? Ja eller nej?

För om inte, måste malakós betyda något annat (se Luk 7:25 och Matt 11:8).

Tror vi att arsenokoîtai på samma ställe betyder ”homosexu-ella” (ordet är från 1869), som den sista statliga Bibelkommis-sionen hävdade 1981? Ja eller nej?

Om inte, betyder ordet något annat.

Tror vi att det finns ett ”känna i biblisk mening”, som Jur. Dr. Johannes Calvinus påstod vid 1500-talets mitt, och att denna absurditet står i Genesis 19:5 (och med Bibel 2000 också i Domar-boken 19:22 och på andra ställen)? Ja eller nej? Tror vi att sub-stantivet säng i Leviticus 18:22 och 20:13 och på andra ställen, är ett verb? Ja eller nej?

Om inte, betyder detta ställe något annat än vad 1100-talets akademiker vid Sorbonne skrev in i Versio vulgata, sin förändring av 2:a århundradets gamla pålitliga latinska översättning från Nordafrika.

Tror vi att Rom 1:26-27 handlar om homosexuella, som andra årtusendets nyplatonistiska akademiker påstått, eller om hetero-filer som byter bort, som första årtusendets teologer ansåg.

Ja eller nej?

Tror vi att naturbegreppet i Romarbrevet 1:26-27 är Paulos’ pragmatiska enligt min natur, eller tror vi att det är Clemens’ negativa i Paedagogos: harens årliga könsbyten, hyenans dubbla underliv och vesslans födslovåndor genom öronen – flickor till vänster och pojkar till höger…

Tror vi alltså, att Guds Goda Skapelse är o-mänsklig, djurisk och på allt sätt avskyvärd? Eller är det månne – som i översättningarna – 1100-talets inverterade, normativa, naturbegrepp ”den naturliga lagen”?

Ja eller nej?

Tror vi att de fem NT-ställena (bl.a. Markus 10) om den polygame mannens ensidiga skilsmässorätt repudium, förbjuder Västerlan-dets ömsesidiga skilsmässa divortio? Ja eller nej?

Tror vi att det är det 6:e och inte det 10:e Budet som handlar om äktenskapsbrott? Ja eller nej?

Tror vi att ”otukt” är en lämplig översättning (43 ggr av 42 i NT enligt 1917) av porneía; (sakral) prostitution? Ja eller nej?

Tror vi, över huvud taget, att ”otukt” är ett bibliskt begrepp?

Beroende av hur vi besvarar dessa frågor blir slutsatserna olika. Svarar vi på ena sättet är Guds Goda Skapelse ond, sädesavgång tillåtlig endast i avlande avsikt och Evas dotter äktenskapsbrott-erska på 27 av de 30 ställen i NT 1917 där det står moixeía; o-tro, tro-löshet och trolös-het.

Då är skilsmässa förbjuden, kvinnan kan inte vara präst och partnerskapet kan inte accepteras i Församlingen.

Svarar vi på det andra sättet, blir slutsatserna de motsatta. Och det får i sin tur konsekvenser för vår hållning till det akademiska idé-arv, som KD brukar kalla ”judisk-kristen etik”, men som är Filons och den essentialistiska filosofins indo-grekiska etik från ptoleméernas Museion i Alexandria.

Svar på samma nivå
Teologiska kommitténs utgångspunkt i praxis är naturligtvis på sätt och vis riktig. Liksom Kyrkan har kvinnor i vigningstjänst, har hon homosexuella medlemmar; kvinnor och män; aktivister, anställda och så vidare.

Medlemmar som vill ha sina barn döpta och begär att få sina förhållanden välsignade i Församlingen – och vill vara med som sörjande vid sina närståendes begravningar.

Men på intet sätt kan vi få teoretiska invändningar ur vägen – de må vara hur felaktiga som helst – genom svammel om ”pastorala och existentiella aspekter”. Och återigen; varken när det gäller Q, eller när det gäller sexualitetens plats i församlingen, är invänd-ningarna ”pastorala och existentiella”, utan teoretiska och essen-tialistiska, i form av det skapelsefientliga ”klassiska” idé-arvets Absoluta Sanningar från Alexandria – och de har i 1900-talet sista tredjedel argumenterats med alltfler och alltmer sexualiserade "bibelställen".

Kanske kommer båda frågorna verkligen att ”lösa sig” av sig själva, någon gång kring 2090, när fördelningen kvinnor och män i vigningstjänst lär bli 50/50, och när de sociala och juridiska emancipationerna – till vår evärdeliga skam – nått sin fullbordan, Kyrkan förutan.

Men vem skall då tro Evangelium?

Frågan är hur mycket Kyrka det kommer att vara kvar då: ”Än en gång varnar jag er” – för att citera den kreativa sista statliga Bibel-kommissionens utgjutelse med darr i stämman i Galatherbrevet 5:20 – att invändningarna (sanna eller falska) måste besvaras på en teoretisk nivå, om vi vill undvika ytterligare en plågsam och onödig långbänk.

Frågan om vad som är ”möjligt att leva med”, ”sida vid sida”, är en fråga om vi kan och vill vara Kyrka i Kristus tillsammans.

Det är en fråga om att vi vågar se Kyrkans faktiska mångfald som given av Gud.

Det är en fråga om att vårt val att vara Kyrka inte blir ett val mellan marginalisering i söndring och marginalisering i status quo.

Adam var är du?

Det är också en fråga om att undvika att ge buskagitationen rätt i påståendena, att en stackars förföljd minoritet marginaliseras och trängs ut, av trycket från en argumentlös majoritets kollektiva praxis. För i en kyrkoorganisation som den svenska, är det ingen bra anklagelse.

(Teologiska kommitténs samtalsdokument finns under rubriken)

Åbo stift

Domprosten i Uppsala Tuulikki Koivonen Byström kom på en hedrande 5:e plats i provvalet till hjälpbiskop i Åbo stift.

Som ni kan se av länken var loppet mycket jämt.

Kanske blir det Uppsala nästa år?

Paroller

I efterdyningarna av orkanen över la Nouvelle Orléans kan man läsa allsköns försvar och förnekelser beträffande administrationen Bushs insatser och icke-insatser när det gäller fördämningar och annat.

Den nuvarande administrationen är helt enkelt ofelbar, om man skall tro bloggarna.

Apologeten Roland Poirier Martinsson skrev i Expressen här om dagen om svenska journalistkårens allmänna och särskilda korruption, USA-hat och verklighetsförfalskning:

http://www.rolandpm.com/wordpress Han är inte ensam.

Men i USA är kritiken stark från både Demokrater och Republi-kaner i Kongressen, för att inte tala om tidningar och bloggar - och presidenten själv har flera gånger förklarat sig inte vara nöjd med händelsernas gång och de försenade eller uteblivna federala insatserna.

Jag, som är historiskt lagd påminns då om en annan tid, ett annat land; Frankrike efter 1815, då ett högljutt parti krävde moral och privilegier åter, och allra minst en återgång till samhällsförhållan-dena före 1789. Allt svept i rojalistisk retorik.

Och detta med ett politiskt program, som hade varit o-tänkbart 1789...

Ultramontanisterna var plus royaliste que le Roy. Mer rojalister än Kungen själv.

Själva ultramontanismen inte minst. Alltså föreställningen post 1815 att den Gallikanska kyrkan skulle styras ultra montanes, från andra sidan Alperna; från Rom. Regel i historien har annars varit att Romerska kyrkan har styrts från Paris.

Roms biskopar har i långliga tider suttit i "exil" eller fångenskap hos franske Kungen. Och mycket av påvemaktens ideologi kom från Frankrike; de "kanoniska" rättslärorna och inte minst den extrema socialpolitiken från Lateranum III 1179, Pariser-konciliet 1210 och Lateranum IV 1215.

De 6 fantomkategorierna Judar, Muslimer, Kättare, Vanbördiga, Sodomitas och Spetälska uteslöts ur Kyrkan och därmed ur sam-hället. Det är just dessa som vi i dag skyddar med deklarationer om mänskliga rättigheter och anti-hetslagstiftning.

Det var från Clermont, som Odo de Châtillon, under namn av Urban II, predikade korståget 1095, medan den tyske påven italienaren Vicenzio, under namn av Clemens III satt i Rom:

De otrogna slaktar barn och våldtar till och med gråhåriga biskopar!

Det har alltid varit roligare att vara otrogen... Och Kejsaren i Konstantinopel hade vädjat om hjälp (det hade han inte alls, men det förfalskade brevet finns kvar...)

Deu le veult! Gud vill det!

Eller ville det till 1301, då Philippe den sköne ville något annat, och lät ett franskt Concilium provinciale förklara att Biskopen av Rom skulle låta politiken vara och ägna sig åt sitt... Bonifatius VIII själv tillfångatogs hösten 1303 i Anagni av Philippes män och dog av misshandeln några dagar senare, den 11 oktober.

Han ersattes av Philipps handgångne, Bertrand de Got, Ärkebis-kop av Bordeaux. Och påvarna stannade i Frankrike. I Avignon i Grevskapet Venaissin i Provence.

Bara några dagar tidigare, den 7 oktober hade, i en avlägsen nordlig kyrkoprovins fötts en furstedotter, som skulle komma att befria den franske påven ur hans "babyloniska fångenskap" och flytta honom till Rom. Utan det hade Bängt XVI inte varit påve i vår mening.

Och ännu Napoléon hade haft Pius VII inlåst i Fontainbleau mellan 1812 och 1814...

Ultramontanisternas egen kung, Louis XVIII, var liberal och därmed inte alls populär hos les ultras - men det är ju sådant som händer. Vilken terräng är viktigare än kartan?

La Charte Constitutionelle; konstitutionen av år 1815. Det var den som skulle bort.

Efter den oundvikliga katastrofen kom en ny karta och en ny tid. Louis Philippe, järnvägarna och det industriella genombrottet. Också gryningstiden för diverse nya sociala och socialistiska läror.

En tid mellan tvenne revolutioner; juli 1830 och februari 1848. I dag mest känd för karikatyrerna av Louis Philippe som Kung Päron och för kungens tillrop:

Enrichissez-vous! Beriken eder!

Och det blir nästa stadium i la Nouvelle Orléans. Ett av den nuvar-ande administrationens karakteristika är dess sett att tänka i con-tracts. Kostnaderna för krigsföringen i Irak tyngs inte minst av mängden av contractors; alltså ett slags privatiserad illegal krigs-föring, bedriven mot dyra pengar av fd stamanställda, numera konsulter.

Och det kommer att bli många contracts i New Orleáns när staden skall byggas upp igen. Halliburton har redan fått sitt första - och det blir en ny stad. Ny och blänkande utan fattiga negrer. De blir kvar i Huston.

Left behind. Lämnad kvar... En attendant Godot.

Men den selektiva spendersamheten blir inget nytt. De raserade levéerna och översvämningen till trots, har administrationen Bush satsat marginellt mer pengar på Louisiana än administra-tionen Clinton.

Men de har inte alltid gått till just vallar och medborgerliga nyttigheter...

Enrichissez-vous!

(Klicka på rubriken)

onsdag, september 07, 2005

Activist judges

Med anledning av vakanserna i USAs Högsta Domstol, vill jag kommmentera uttrycket “activist judges” en smula.

Det är ett ord man ofta hör, nämligen från dem som inte önskar (fler) federalt beslutade förändringar i det amerikanska samhället, än vad som redan varit de senaste 50 åren (och den senaste vec-kan visar verkligen att sådana behövs).

Uttrycket förutsätter en absolut och skarp skillnad mellan lagstift-ning och tillämpning.

Men rätts-tillämpning innnebär också alltid rätts-utveckling.

Utrycket förutsätter dessutom "lagstiftning" som norm. Men histo-riskt sett är lagstiftning en mycket sen företeelse. Rättskipning skedde under tusentals år lokalt, genom en praxis i stam, klan och familjesammanhang (häradet).

“Stiftad” lag uppkommer med Staten, alltså för Europas del reellt först i Kejsar Justinianus' Byzantinska Rike i 500-talet. Detta och dess statsideologi Ny-platonismen, var sedan inspiration för de Karolingiska Rikena (Tyska Riket, Frankrike) och inte minst för den svenska kungamakten, alltsedan tidig medeltid.

Majestas-principen kan sammanfattas: Majestätet är enda subjekt i Samhället och har alltid rätt, undersåten är ett objekt för god makt-utövning, kyrka och stat är regalier; instrument för Majestätets styrelse.

Det förmoderna samhället var tvärtom lokalt och regionalt baserat och bestod av olika Subjekt i Samhälle; länder, klaner, kyrka, stånd, städer, korporationer, härad, socknar.

Majestasprincipen segrade med 1600-talets "natur"-rättsliga Envälde och blommade i 1900-talets rättspositiviska Folkhem.

De älsta kodifierade lagarna (landskapslagarna) från 1200- och 1300-talen hänvisar däremot till “Lagen” som någonting utanför dem själva; nämligen (lokal)samhällets allmänna rättsmedve-tande.

Det är inte bokstaven och inte pergamentet som är Lag.

“Stiftad” lag får vi i större utsträckning från Gustaf I, och då oftast i form av Kongl. Breff, Ordningar, Placat, Cirkulär, osv.

Rättstillämpning - som alltså äldst skedde i klanens regi i Härads-tinget, som var både politiskt och judiciellt - innebär alltid också rättsutveckling, oavsett om lagens gränser hävdas eller flyttas. Det går helt enkelt inte att undvika.

Alltså; en sådan skillnad/gräns mellan lag och rätt, mellan stiftning och tillämpning, som det anti-moderna uttrycket “activist judges” förutsätter, finns inte och kan inte finnas. Särskilt inte i USA som har ett system med en genomförd maktdelning, där domstolarna granskar “lagstiftningens” förenlighet med Lagen.

Det politiska uttrycket “activist judges” kommer mycket riktigt från dem som fått stryk i Högsta Domstolen de senaste 50 åren, alltsedan Rose Parks vägrade resa sig från sin plats i bussen…

Och detta är inte minst aktuellt nu, sedan domaren Rehnquists död, som själv personligen i 1960-talet stått utanför vallokaler och hindrat icke-vita medborgare att bruka sin konstitutionella rösträtt.

Uttrycket “activist judges” handlar alltså reellt inte om att domstolar alltid både tillämpar och utvecklar lagen, utan om i vilken riktning denna utveckling skall gå.

Torsdag 8/9 2005
En illustration till ovan sagda får vi idag, när det meddelas från California att Terminator skall bli Discriminator...

Californiens Kongress röstade nämligen igår igenom en lagändring som tar bort kön som rekvisit i äktenskapslagstiftningen. Alltså säger idag Guvernören Schwartzeneggers taleskvinna, att han kommer att använda sitt veto mot denna lag.

Anledningen är att frågan om homosexuella skall omfattas av äktenskapslagstiftningen besvarades nekande i valet för 5½ år sedan:

Vi kan inte ha ett system där folket röstar och Lagstiftande församlingen omintetgör valet.

Och det är ju just det man har i USA - och det är också därför Guvernören har ett veto...

Gubernator vill i stället att Californiens Högsta Domstol skall avgöra:

"The governor believes the matter should be determined not by legislative action — which would be unconstitutional — but by court decision or another vote of the people of our state."

Nyss var det Activist judges som var "unconstitutional" - nu är domarna bra, men lagstiftarna fel...

När Far super är det rätt!

http://www.latimes.com/news/local/la-me-marriage8sep08,0,7314785.story?coll=la-home-headlines

tisdag, september 06, 2005

Alla är så nöjda och glada, säger Mor...

Mor Bush har varit i Huston och besökt flyktingar från la Nouvelle Orléans, med make, paret Clinton och några till.

Och blivit intervjuad i TV. Klicka på rubriken.

måndag, september 05, 2005

Levéen gav vika - barriären består

Fler länkar om New Orleans i dag, 7 dagar efter orkanen:

http://www.guardian.co.uk/katrina/story/0,16441,1562789,00.html

och:

http://www.guardian.co.uk/katrina/story/0,16441,1562895,00.html

Le Figaro:

http://www.lefigaro.fr/katrina/20050905.FIG0378.html

CNN har en artikel om undsättningsarbetet:

http://edition.cnn.com/2005/US/09/04/coastguard.rescue/index.html

Rubbing it in - Cuba erbjuder hjälp:

http://www.lefigaro.fr/katrina/20050905.FIG0355.html

Jonathan Freedland skriver i The Guardian om vad översväm-ningen i New Orleans berättar om det amerikanska samhällets strukturer:

http://www.guardian.co.uk/katrina/story/0,16441,1562901,00.html

Vicepresidenten Cheney är enligt en del bedömmare HSB på amerikanska; Peter Preston om att "arbeta från Wyoming":

http://www.guardian.co.uk/katrina/story/0,16441,1562733,00.html

Le Monde har den tragi-komiska historien om hur alla hindrade alla:

http://www.lemonde.fr/web/article/0,1-0@2-3210,36-685613@51-627421,0.html

söndag, september 04, 2005

Länkar om New Orleans

Brittiska The Observer har idag ett par artiklar med intervjuer inifrån den översvämmade staden:

http://observer.guardian.co.uk/international/story/0,6903,1562517,00.html

http://observer.guardian.co.uk/international/story/0,6903,1562415,00.html

BBC har samlat kommentarer från tidningar världen över och översatt:

http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/americas/4211320.stm

Have your say från BBC:

http://news.bbc.co.uk/1/hi/talking_point/4207856.stm

Så en intervju i The Telelgraph med Donna Tartt:

http://www.telegraph.co.uk/opinion/main.jhtml;jsessionid=MV2IQBJ1DTCALQFIQMGCM5WAVCBQUJVC?xml=/opinion/2005/09/04/do0403.xml&sSheet=/portal/2005/09/04/ixportal.html

The Washington Post har en bakgrundsartikel om hur saker och ting inte fungerade på federal nivå:

http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2005/09/03/AR2005090301653.html

The Washington Times intervjuar hjälparbetare och överlevande, bl.a. Miss Nita La Garde 105 år; 2 dygn på en vind, 2 dygn på en ö och 3 dygn på trottoaren utanför New Orleans kongresscentrum:

http://www.washtimes.com/national/20050904-121654-4458r.htm

lördag, september 03, 2005

I Norrskensprakt och Stjerneskrud...

Nuvarande Domprosten i Uppsala Tuulikki Koivonen Bylund är en av ett halvdussin kandidater som Biskop (coadjutor) i Åbo stift.

I en nyhetsartikel i senaste numret av Kyrkpressen säges hon ha sagt sig vara beredd att prästviga även motståndare till kvinnans tillträde till prästämbetet.

Vilket ju ger den intressanta frågan: hur skulle dessa prästkandi-dater i så fall ställa sig till det? Skulle de anse sig prästvigda av en kvinnlig biskop - eller skulle de inte?

De ä möcke me de värslia, som di sa i den gamla Västgötapie-tismen.

Klicka på rubriken! Artikeln finns på sidan 6.

Citatet är från gamle Zachris, en av mina favoriter.

fredag, september 02, 2005

Report from ground minus two

Hittade just denna blogg som rapporterar direkt inifrån det översvämmade Nouvelle Orléans.

Backar ni några sidor kan ni följa hela förloppet från de första elektricitetssvackorna tidigt måndag morgon. Men det är ingenting för svagare andar.

(tryck på rubriken som vanligt)

2008

Förra gången det begav sig i Amerika, var jag hos min storebror i Halmstad och såg på katastroffilm. Det var ett antal flygplan som blev kapade enligt något slags scenario av en galning som sökte hämd för någonting (eller om det var för inget)...

Vi enades om att filmen var otroligt amerikansk och osannolik. Något sådant skulle aldrig kunna hända i verkligheten.

Nästa dag såg vi planen flyga in i World Trade Center - det i New York, inte det i Halmstad.

Och så sent som i går läste jag någonstans på internet en oneliner av förre Presidenten Clinton, osalig i åminnelse:

There is nothing wrong with America that can't be made right by what's right with America.

Och det var ju fiffigt ihopkommet av talskrivaren, men när jag nu ser den nya, senaste katastroffilmen utspela sig inför världens ögon, undrar jag. Gör det verkligen det?

En sak är säker, allt Hilary (varför har amerikanska kvinnor pojknamn?) behöver göra nu är att sätta fotboja på Bill.

Sen kan hon börja stava på presidenteden ;-)

Den som inte redan nu har fått en apoplexi, rekommenderas att klicka på rubriken och läsa Newshounds' utskrifter från FOX.

Lördag 3/9:
Det går alltså inte att komma fram till Newshounds sedan i går eftermiddags, men det beror inte på länken, utan på kapaciteten. Samma gäller t.ex. David Corns blogg, som ändå utökade sin kapacitet för bara 10 dagar sen.

Det verkar som att något har hänt i det amerikanska samhället i morse i går lokal tid, som får folk att vända sig från de vanliga snuttifieringsmedia...

Man-made Disaster

Rapporterna strömmar in efter naturkatastrofen Katrina, orkanen som efter flera veckors diskussion, till slut nådde USAs sydkust i måndags. Och vi är bara i början av orkansäsongen.

Länk till New Orleans Times finns under rubriken.

Den bild man får är emellertid en människokatastrof, en civilisa-tion i självvald upplösning. Anarki i stället för ansvar. Särhälle i stället för samhälle.

Ragnarrök.

Inga förberedelser, ingen beredskap, inga övningar. De som har egna bilar lämnar stan. De fattiga får klara sig bäst de kan.

Det är en repris på valet i Florida 2000: fattiga svarta räknas inte.

Anarkin sprider sig så från guvernörspalats och stadshus - plundringar, kriminalitet, våld.

Det nya Department of Homeland Security, som enligt sin hämt-sida skall syssla med katastrofskydd lyser med sin frånvaro.

http://www.dhs.gov/dhspublic

20.000 människor stoppas in i en inomhusarena utan elektricitet eller fungerande vatten och avlopp i la Nouvelle Orléans och fraktas nu - när katastrofen är ett faktum - till nästa inomhusarena, i Huston, Texas.

Federala, delstatliga och lokala myndigheter, som inte gjort några förberedelser utan i stället dragit in anslagen till vallar och fördämningar, kallar då in militär från Irak, med order att skjuta för att döda.

Ett samhälle i krig med sina egna medborgare - men jag glömmer mig; de är ju bara svarta. Har knappt rösträtt.

Och klimatförändringar finns ju inte...

http://www.guardian.co.uk/katrina/story/0,16441,1560764,00.html

Men om jag hade en miljonstad, som låg 3 meter under vattnet, mellan en jättesjö och en jätteflod, så skulle jag nog ha försökt finna ett alternativt utlopp för vattenmassorna.

Och jag skulle ha haft en beredskap, ha övat räddningstjänsten, ha fixat reservaggregat och inte minst gjort en evakueringsplan.

I går begärde Presidenten 10, 5 miljarder sköna Mexico-dolares i extra anslag av Kongressen - men orkanen har varit på väg i flera veckor och nådde land i måndags...

Sidney Blumenthal skriver i The Guardian:

http://www.guardian.co.uk/katrina/story/0,16441,1561356,00.html

Le Figaro: Sanningens minut för George Bush

http://www.lefigaro.fr/international/20050902.FIG0097.html

BBC har samlat lite tidningsklipp. Rejäla örfilar från spanska ABC, taiwanesiska Taiwan News; australiska Daily Telegraph och tyska Die Tageszeitung, trams från DN och palestinska al Hayat - och lite däremellan.

http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/americas/4207542.stm

Du skall icke bära falskt vetebröd...

Nya Dagen (ett roligt namn på en apokalyptiskt tidskrift) kan i dag berätta att Svenska Baptistsamfundet och den baptistiska Evangeliska Frikyrkan i ett gemensamt "öppet brev" formellt ställt till HM Konungen - men alltså i realiteten riktat till svenska folket - tar avstånd från Pastor Phelps och hans Westboro Baptist Church i Topeka i Kansas.

http://www.dagen.com/nyheter/artikel.asp?ID=94734

Pastorn väntas ju snart till Sverige...

Även Tuffe Uffes husorgan Världen i dag har en ledare i samma syfte. Likt den konkurrerande pastorn i Illinois - som jag tidigare berättat om - menar man från Uppsalas horisont att Pastor Phelps och hans församling inte är på riktigt utan planterade i syfte att ge 1900-talscalvinismen ett dåligt namn...

Axplock ur Världen i dag: Fred Phelps "pastor" i något som kallas en baptistförsamling, Åke Green är däremot en riktigt pastor, "församling" osv.

Ett längre avsnitt: Bara detta beteende placerar Phelps så långt från de kristna realiteterna man kan komma. Det är genom-skinligt, ihåligt och beklämmande. När Phelps dök upp i svensk media, främst kvällspressen, gavs hans åsikter stort utrymme lagom i tid med domen mot Åke Green. Genom att ge denne vettvilling stort utrymme försöker tidningarna överbevisa läsarna om hur galna och farliga kristna personer är, framförallt bibeltroende kristna som snabbt målas ut som fundamentalistisk.

Så medsammansvurna denna gången är inte ZOG utan medierna...

Rubriken i Världen i dag är ju oxå lite rolig:

Åk hem till Atlanta Fred Phelps!