torsdag, september 08, 2005

Paroller

I efterdyningarna av orkanen över la Nouvelle Orléans kan man läsa allsköns försvar och förnekelser beträffande administrationen Bushs insatser och icke-insatser när det gäller fördämningar och annat.

Den nuvarande administrationen är helt enkelt ofelbar, om man skall tro bloggarna.

Apologeten Roland Poirier Martinsson skrev i Expressen här om dagen om svenska journalistkårens allmänna och särskilda korruption, USA-hat och verklighetsförfalskning:

http://www.rolandpm.com/wordpress Han är inte ensam.

Men i USA är kritiken stark från både Demokrater och Republi-kaner i Kongressen, för att inte tala om tidningar och bloggar - och presidenten själv har flera gånger förklarat sig inte vara nöjd med händelsernas gång och de försenade eller uteblivna federala insatserna.

Jag, som är historiskt lagd påminns då om en annan tid, ett annat land; Frankrike efter 1815, då ett högljutt parti krävde moral och privilegier åter, och allra minst en återgång till samhällsförhållan-dena före 1789. Allt svept i rojalistisk retorik.

Och detta med ett politiskt program, som hade varit o-tänkbart 1789...

Ultramontanisterna var plus royaliste que le Roy. Mer rojalister än Kungen själv.

Själva ultramontanismen inte minst. Alltså föreställningen post 1815 att den Gallikanska kyrkan skulle styras ultra montanes, från andra sidan Alperna; från Rom. Regel i historien har annars varit att Romerska kyrkan har styrts från Paris.

Roms biskopar har i långliga tider suttit i "exil" eller fångenskap hos franske Kungen. Och mycket av påvemaktens ideologi kom från Frankrike; de "kanoniska" rättslärorna och inte minst den extrema socialpolitiken från Lateranum III 1179, Pariser-konciliet 1210 och Lateranum IV 1215.

De 6 fantomkategorierna Judar, Muslimer, Kättare, Vanbördiga, Sodomitas och Spetälska uteslöts ur Kyrkan och därmed ur sam-hället. Det är just dessa som vi i dag skyddar med deklarationer om mänskliga rättigheter och anti-hetslagstiftning.

Det var från Clermont, som Odo de Châtillon, under namn av Urban II, predikade korståget 1095, medan den tyske påven italienaren Vicenzio, under namn av Clemens III satt i Rom:

De otrogna slaktar barn och våldtar till och med gråhåriga biskopar!

Det har alltid varit roligare att vara otrogen... Och Kejsaren i Konstantinopel hade vädjat om hjälp (det hade han inte alls, men det förfalskade brevet finns kvar...)

Deu le veult! Gud vill det!

Eller ville det till 1301, då Philippe den sköne ville något annat, och lät ett franskt Concilium provinciale förklara att Biskopen av Rom skulle låta politiken vara och ägna sig åt sitt... Bonifatius VIII själv tillfångatogs hösten 1303 i Anagni av Philippes män och dog av misshandeln några dagar senare, den 11 oktober.

Han ersattes av Philipps handgångne, Bertrand de Got, Ärkebis-kop av Bordeaux. Och påvarna stannade i Frankrike. I Avignon i Grevskapet Venaissin i Provence.

Bara några dagar tidigare, den 7 oktober hade, i en avlägsen nordlig kyrkoprovins fötts en furstedotter, som skulle komma att befria den franske påven ur hans "babyloniska fångenskap" och flytta honom till Rom. Utan det hade Bängt XVI inte varit påve i vår mening.

Och ännu Napoléon hade haft Pius VII inlåst i Fontainbleau mellan 1812 och 1814...

Ultramontanisternas egen kung, Louis XVIII, var liberal och därmed inte alls populär hos les ultras - men det är ju sådant som händer. Vilken terräng är viktigare än kartan?

La Charte Constitutionelle; konstitutionen av år 1815. Det var den som skulle bort.

Efter den oundvikliga katastrofen kom en ny karta och en ny tid. Louis Philippe, järnvägarna och det industriella genombrottet. Också gryningstiden för diverse nya sociala och socialistiska läror.

En tid mellan tvenne revolutioner; juli 1830 och februari 1848. I dag mest känd för karikatyrerna av Louis Philippe som Kung Päron och för kungens tillrop:

Enrichissez-vous! Beriken eder!

Och det blir nästa stadium i la Nouvelle Orléans. Ett av den nuvar-ande administrationens karakteristika är dess sett att tänka i con-tracts. Kostnaderna för krigsföringen i Irak tyngs inte minst av mängden av contractors; alltså ett slags privatiserad illegal krigs-föring, bedriven mot dyra pengar av fd stamanställda, numera konsulter.

Och det kommer att bli många contracts i New Orleáns när staden skall byggas upp igen. Halliburton har redan fått sitt första - och det blir en ny stad. Ny och blänkande utan fattiga negrer. De blir kvar i Huston.

Left behind. Lämnad kvar... En attendant Godot.

Men den selektiva spendersamheten blir inget nytt. De raserade levéerna och översvämningen till trots, har administrationen Bush satsat marginellt mer pengar på Louisiana än administra-tionen Clinton.

Men de har inte alltid gått till just vallar och medborgerliga nyttigheter...

Enrichissez-vous!

(Klicka på rubriken)

Inga kommentarer: