Som omväxling kommer här vad tyskarna kallar ett stycke französicher aperçu av Carl Friedrich Hensler 1783, fritt efter Jean Jaques Rousseau.
En Shauspiel ist die Welt.
Es handeln auf die Büne
in Soken im Cothurn,
mit tragischkom'scher Mine,
det Fürst, der Bishopf und der Held.
Uns Pöbel hat man für sein Geld
zum schauen ins Parterr gestellt:
und schlägeln den die Herren auf der Büne,
so machen wir ...
für unser Geld.
Soken und Coturn är alltså platåskor använda i antikens grekiska Tragödier - och visslar är vad vi pöbel gör, när vi ser herrarna kråma sig för varandra.
Stycket tonsattes av svenske hovkapellmästaren Joseph Kraus och finns inspelat på en gramofonskiva med Rolf Leanderson och Lennart Hedwall (Bluebell of Sweden) 1983.
Joseph Kraus, född i Miltenberg am Main 21 juni 1756, kom hit första veckan i juni 1778, lagom för att se Sachsiske kapellmäs-taren J.G. Naumanns och G.J. Adlerbeths Amphion, som Drott-ningen lät ge Gustafsdagen på Confidencen på Ulriksdal. 1:e Hof Capellmästare efter Uttini 1788, +1792.
Som inte helt påvetrogen romersk katolik (ingen trodde i den tiden, att det skulle komma en ny påve efter Pius VI - men å andra sidan var det ingen som kallade Pius för Maledictus...) begrovs Kraus på Tivoli vid Brunnsvikens norra ända. Ett monument restes på platsen 1833 av överintendenten Fredric Silverstolpe - silver-peruken kallad - som hade känt Kraus som barn och också gav ut en Biographie af Kraus, med bilagor af 50 (översatta) bref ifrån honom, som han hade fått avskrifter av under sin tid som chargé d'affaires i Wien, däribland ett till Theologiae Candiaten Hahn uti Zweybrücken, som några år tidigare varit själen i Göttinger Hain-bund, och 3 från Paris till Johann Samuel Liedemann, som sedan nedsatte sig uti Pest.
På samma skiva kan man finna ett Spruch tillskrivet Dr Martin Luther.
Wer nicht liebt Wein, Weib und Gesang,
der bleibt ein Narr sein Leben lang.
Och det roliga med det är alltså att tonsättaren var romersk katolik
(höll på Kejsar Joseph IIs kyrkopolitik) och gillade öl, karlar och stråkkvartetter...
... vilket man kan se, om man klickar på rubriken.
Standardverket i vår tid är Joseph Martin Kraus in seinen Briefen 1978, av Irmgard Leux Henschen, en förtjusande gammal dam från Königsberg (av det slaget som kramades; alltså var födda före 1901).
Så här skrev förresten Kraus' beundrade Konung om Kejsar Joseph i ett brev till Statssekreterar Schröderheim:
Vi har funnits ihop på knä vid foten av S:t Peters altare, och där har man slagit vad om vilken av oss, som var mera katolsk, han eller jag.
Och för att säga sanningen, tror jag mig mera apostolisk och oss bägge lika katolska, ty jag tror på Uppsala möte och han tror på ingenting.
En Shauspiel ist die Welt.
Es handeln auf die Büne
in Soken im Cothurn,
mit tragischkom'scher Mine,
det Fürst, der Bishopf und der Held.
Uns Pöbel hat man für sein Geld
zum schauen ins Parterr gestellt:
und schlägeln den die Herren auf der Büne,
so machen wir ...
für unser Geld.
Soken und Coturn är alltså platåskor använda i antikens grekiska Tragödier - och visslar är vad vi pöbel gör, när vi ser herrarna kråma sig för varandra.
Stycket tonsattes av svenske hovkapellmästaren Joseph Kraus och finns inspelat på en gramofonskiva med Rolf Leanderson och Lennart Hedwall (Bluebell of Sweden) 1983.
Joseph Kraus, född i Miltenberg am Main 21 juni 1756, kom hit första veckan i juni 1778, lagom för att se Sachsiske kapellmäs-taren J.G. Naumanns och G.J. Adlerbeths Amphion, som Drott-ningen lät ge Gustafsdagen på Confidencen på Ulriksdal. 1:e Hof Capellmästare efter Uttini 1788, +1792.
Som inte helt påvetrogen romersk katolik (ingen trodde i den tiden, att det skulle komma en ny påve efter Pius VI - men å andra sidan var det ingen som kallade Pius för Maledictus...) begrovs Kraus på Tivoli vid Brunnsvikens norra ända. Ett monument restes på platsen 1833 av överintendenten Fredric Silverstolpe - silver-peruken kallad - som hade känt Kraus som barn och också gav ut en Biographie af Kraus, med bilagor af 50 (översatta) bref ifrån honom, som han hade fått avskrifter av under sin tid som chargé d'affaires i Wien, däribland ett till Theologiae Candiaten Hahn uti Zweybrücken, som några år tidigare varit själen i Göttinger Hain-bund, och 3 från Paris till Johann Samuel Liedemann, som sedan nedsatte sig uti Pest.
På samma skiva kan man finna ett Spruch tillskrivet Dr Martin Luther.
Wer nicht liebt Wein, Weib und Gesang,
der bleibt ein Narr sein Leben lang.
Och det roliga med det är alltså att tonsättaren var romersk katolik
(höll på Kejsar Joseph IIs kyrkopolitik) och gillade öl, karlar och stråkkvartetter...
... vilket man kan se, om man klickar på rubriken.
Standardverket i vår tid är Joseph Martin Kraus in seinen Briefen 1978, av Irmgard Leux Henschen, en förtjusande gammal dam från Königsberg (av det slaget som kramades; alltså var födda före 1901).
Så här skrev förresten Kraus' beundrade Konung om Kejsar Joseph i ett brev till Statssekreterar Schröderheim:
Vi har funnits ihop på knä vid foten av S:t Peters altare, och där har man slagit vad om vilken av oss, som var mera katolsk, han eller jag.
Och för att säga sanningen, tror jag mig mera apostolisk och oss bägge lika katolska, ty jag tror på Uppsala möte och han tror på ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar