tisdag, januari 31, 2006

Numbers

The second half of the 17th century was the high tide of child bearing in Europe. 20 or so children to a family was not un-common in well-to-do theologically radical families (Neo-Pla-tonist gender roles = no contraception). Child mortality remained high (40%, mostly before the age of 3) or was even higher than usual in pre-modern societies.
With industrialism, from about 1800 women no longer had a child each year, and in the second half of the century numbers dropped considerably. So did child mortality.
What did not change was the (great) proportion of unmarried to married grown-ups.
In the 20th century the number of children to a family dropped to 2 or 3 or 1,5.
Now very few died as infants and about half married as grown ups.
Today these demographic changes are at hand in other parts of the world. Today's pre-modern societies are entering the European 19th century.
As always, there are sub-cultures within the big picture, as you can read if you click on the headline.
Överfört från Thinking Anglicans (länk till höger)

lördag, januari 28, 2006

Mera om Nigeria

Som jag tidigare har berättat, har Thinking Anglicans (länk till höger) av och till en del rapporter om förhållandena i Nigeria, Afrikas folk- och oljerikaste land och tillika en av de Anglikanska kyrkornas största provinser. Ärkebiskopen och Primasen över Hela Nigeria, Dr Peter Akinola är samtidigt en av de största bråkmakarna i Anglikanska Gemenskapen. Ja, frågan är om den ens är en gemenskap längre.
Senast gäller det efterdyningarna av den obehagliga upptäckten av en nigeriansk organisation för homosexuella anglikaner Changing Attitudes Nigerian Network, som leds av den otroligt modige Davis Mac-Iyalla.
Nigeria skall nu införa organisations- och yttrandeförbud för homosexuella nigerianer. Det skall bli förbjudet att organisera sig, plädera för - och deltaga i - partnerskap och välsignelser av part-nerskap, osv. 5 år i kurran utlovas.
Det gäller ju att vända bort uppmärksamheten från valfusk, korruption, steningar, faraonisk omskärelse, tvångsgiften, mång-gifte (den enda "etiska" fråga, där Kyrkan varit någorlunda konse-kvent sen Jesu tid), kvinnomisshandel med mera sådant...
Förutom korruptionen har Nigerianska kyrkan varit anmärk-ningsvärt tyst om dessa saker, och när jag och några till - inte alldeles utan anledning - tidigare i höstas, på TA, frågade provin-sens officielle talesman om vad kyrkan egentligen gör för att skydda sina medlemmar, fick vi ett mail fullt av anti-islamisk propaganda, där slutsatsen var att vi inte skulle ställa frågor offentligt om dessa kulturella företeelser i ett för-modernt samhälle (och som Tunde alltså avfärdade som islamiska, men se t.ex. posten Kollektiva bud, nedan), för det kunde skada deras "aggressiva" missionsstrategier i de islamiska byarna i norr!
AkinTunde Popoola: ... I am sending this because i assume we agree that salvation is found only in Jesus Christ. THIS IS NOT for PUBLIC consumption as its release in the public can hurt the work of persuading millions to come to Christ and also spark religious riots killing many innocents here in Nigeria.

LOUD CONDEMNATION OF ISLAMIC PRACTICES ARE ALWAYS COUNTER PRODUCTIVE. The fear is not just the speaker but even the smallest unassuming Christian on his farm, not to talk of the recent convert still living amongst many Muslims.
Så vi var väl inte direkt förvånade, när vi fick höra den senaste utvecklingen... Och så här säger han om det: The spokesman for the Anglican church in Nigeria, Reverend Tunde Popoola, says the proposed ban is appropriate. The Anglican community in Nigeria has long waged a vigorous campaign against homosexuals, as Reverend Popoola explains.
"The Anglican church in Nigeria has been in the forefront of condemning the attitude because the church sees it as an aberration, in other words, we see it as against the norm. We see it as an abomination."
TA har samlat några av de senaste kommentarerna:
men det har varit anmärkningsvärt tyst från andra delar av Anglikanska Gemenskapen.
Klicka på rubriken.

Böxor

En liten kommentar om nyttan av byxor, av det lesbiska penn-skaftet Anna Maria Malmstedt, gift Lenngren:

Öfver sagan om Byxorna af Leopold:

Munkarne sin herr patron Bonifatius till ära,
Brukade i procession salig gubbens byxor bära
Såsom stärkande för tron.

Fäderne med rakad hjessa,
Fotsid kolt, botfärdig min,
Rosenkransar och latin,
Buro under bön och messa
Trasan i ett gyllne skrin.

Ofelbarlig var effekten
Utaf dessa murkna plagg:
Mag-ref, stenpassion och agg
Sades flykta vid aspekten
Af det underbara schagg.

Det kan tros – om man behagar –
Hvad om deras kraft man sport…
Annan tid och annan ort:
Byxorna i våra dagar
Likväl större under gjort.

Tradition

Så här i ärkebiskopsvalstider hörs, mer eller mindre förtäckt, argument om "enande", "Traditionen", osv - vilket allt betyder att en kvinna inte kan vara Ärkebiskop av Uppsala, för att "tiden" eller "kyrkan" eller Pastor Jämmerdahl inte är mogen.
Bakom dessa argument finns en föreställning om evighet, oför-änderlighet osv. Den kommer emellertid inte från Bibeln, utan från den indo-europeiska filosofin.
Det Högsta Väsendets orörlighet, ouppnåelighet, oberörbarhet, orördhet osv.
Demiurg och Jämmerdal kommer på posten.
Nu är tradition inte i förrförrgår, utan snarare i övermorgon. Mindre vad vi har emottagit från män och kvinnor som gått före oss, utan vad vi lämnar vidare till kommande generationer.
Ordet betyder överlämna, inte ta emot.
Och påståendet så har det alltid varit, alltid, alla och överallt, osv har hörts gång på gång genom Kyrkans historia, just från sådana som har velat införa nyheter - som velat sätta något annat i tradi-tionens ställe. Vi finner det redan i Nya testamentet i tillägget från Pastoralbrevens krets i 1 Korintierbrevet 14:33 liksom i alla andras de heliga församlingar...
Nej, nej. För då hade detta inte behövts skrivas, inte sagts, inte kunnat tänkas, ens.
Då hade det varit så.
Samma gäller påståendet i Judas brev, vers 3 (NTs kanske yngsta skrift; från 180-talet, eller så) den tro, som en gång för alla har blivit meddelad de heliga (fast det står förstås inte riktigt för alla...) och St Vincent des Lérins, som 434 genom Commoni-torium pro catholicae fidei antiquitate & universitate, ville ersät-ta Kyrka, Tradition och Bibel, med sin egen lärare Johannes Cassianus' sprillans nya "semi-pelagianism".
Så i dag bjuder jag på en liten artikel om den verkliga Traditionen; 1:a årtusendets tradition med kvinnor som präster och biskopar i Kyrkan. Klicka på rubriken!

fredag, januari 13, 2006

Deafening silences

A Hearing About Nothing, E.J. Dionne jr. i dagens Washington Post om konsten att inte svara på frågor.
Klicka och läs!

torsdag, januari 12, 2006

In Alito's Own Words

New York Times sammanfattar Senatens hearing med Samuel Alito, med anledning av dennes nominering till USAs Högsta Domstol.
Klicka och läs!

onsdag, januari 11, 2006

Brudkronor åt alla!

Ropen skalla i Grönköpings Veckoblad.
Och även Kungen har en krona eller två - och en av dem är definitivt unisex; Maria Eleonoras från 1620.

Mera övergrepp

I Washington Post finner man ännu en artikel som berättar om följderna av det romerska celibatstvånget för präster från 2:a Lateran-konciliet 1139.

En hjälpbiskop i Detroit vill förlänga anmälningstiden för sexuella övergrepp. Han lär få skit.

Klicka och läs!

Mera våld

Jag får väl göra som jag vill? ur dagens Expressen.

Klicka på rubriken!

Kollektiva Bud

V., VI. och VII. Buden - som i Luthers katekeser är de 4:e, 5:e och 6:e - är kollektiva bud.
De vänder sig - som alla de X. Buden - till Husbonden i 2:a person singularis maskulinum imperativ; Du skall! Du skall icke! och talar om hans förhållande till sitt Hus, liksom de första 4 Buden talar om hans förhållande till sin Gud och de sista 3 om hans förhållande till sin nästa; till nästa Husbonde och hans Hushåll.
De kollektiva Buden motsvarar vår Husbondemakt; Husbondens absoluta rätt över sitt Hushålls medlemmar - även att döda dem.
Det är detta det V. Budet handlar om: Du skall icke dräpa!
Som vi dock vet är sed ännu i våra dagar - flera tusen år efteråt - i hela kulturkretsen bland såväl kristna som muslimer. Heders-mord. Mord för Husets heders skull.
Vilket är vad Jesus talar om i Mattheus-evangeliets ofta missförstådda ord att icke ett jota eller prick av Lagen skall förgås, förrän den är fullbordad.
De X. Buden tillämpas ännu inte. Det hör framtiden till.
I för-moderna samhällen är Huset allt - individen inget, eller nästan inget. I alla fall inte person; någon att räkna med.
Huset är subjekt, Husets heder objekt, Husets medlemmar medel.
I Västerlandet förbjöds detta i 500-talet i Kejsar Justinianus' Novellae, nyheter i den Romerska rätt han förvandlade till Byzantinsk (Codex iuris civilis) med hjälp av sin statsideologi Ny-platonismen.
Majestas-principen: Staten har alltid rätt. Det är för ditt eget bästa! Du är föremål för god styrelse!
Som blommade i det svenska Enväldet (enväldigare än något annat i Europa) och senast i det svenska Folkhemmets folkhemska rättspositivism.
Alltnog, under trycket av Justinianus' Byzantinska lagsamlingar och Evangeliets inflytande, urgröptes småningom Husbonde-makten i Väst. Rätten att döda hushållets medlemmar försvann vartefter.
I Sverige avskaffades rätten att i uppfostrande syfte aga hushållsmedlemmar inklusive anställda över 18 år 1858. Rätten att aga Husets Fru 1908. Rätten att aga anställda under 18 år 1929. Rätten att aga skolbarn i uppfostrande syfte 1954. Rätten att aga "egna" barn i uppfostrande syfte 1966.
Det senare skedde till ackompagnemang av landsomfattande protester och namninsamlingar med flera hundra tusen namn. Mot avskaffandet. (Kalin! Släng dig i väggen!)
Och KDS bildades 1964.
Barnmisshandel förbjöds så 1978. Det nya pardigmet hade segrat.
Vilket inflöt i Förenta Nationernas, inte alldeles realistiska, Barn-konvention 1988.
Men i många länder är barnaga fortfarande laglig. Så t.ex. i Storbrittannien, som aldrig har kommit längre än till förslag (under förra valperioden - aldrig genomfört) att förbjuda anställd personal i barnomsorg att aga andras barn...
En liten delförklaring till det (och det glada deltagandet i kriget i Irak) finner ni här:
Hur det kan gå i övrigt - nämligen för att rätten till våld garanterar övervåld - kan ni läsa om ni klickar på rubriken.

tisdag, januari 10, 2006

The Bible... part III

With the exception of Hieronimus (†420) and a few others, before the 20th century the Church vehemently defended the full OT of the Septuagint.
And the concept of scripture of the Church was w i d e open:
Old scripture, new scripture, Hebrew scripture, Greek scripture, Aramaic scripture – all were scripture; as long as they witnessed to the Righteousness of God the Creator in Christ.
Logoi spermatikoi, kernels of truth, of the Gospel, could be found in absolutely any scripture.
Even heathen ones.
As long as they witnessed to the Righteousness of God… & c. – and on that condition.
To understand this today, post Renaissance Integrism and post 20th century "fundamentalism", we need remember that not even the “synoptic” gospels are synoptic.
They tell more or less the same stories in much the same order – with revealing exceptions – but they take different views.
This is why there are 4 gospels of the one Gospel.
The Jewish, and Biblical, narrative method being to juxtapose different versions of the same story presenting different views, different interpretations. And then discuss.
Take the story of Abraham and Sara in Genesis 12 and 20 and Isaac and Rebekka in Genesis 26. The husband gives his wife in marriage to another man (Abimelek in all 3 cases ;=), saying that she is his sister…
Which by the way, is not 6th Commandment adultery; infidelity, as we think of it, because in pre-modern societies the Husband has absolute right over all the members of the Household (compare 5th Commandment).
Or take the story of Sodom. The inhabitants of Sodom are certainly wrong to break the laws of Hospitality, but so has Loot, taking unknown strangers into his house without the permission of the Elders of the City.
To which is added that Loot is a resident alien himself… And that he offers his daughters for sex (which is not rape, as we think of it, see the powers of the Husband referred to above).
This offering incidentally, is Jewish rhetoric: – You can’t do this! – See how stupid you are!
Well they were, taking his “offer” literally…
(most later interpreters too, it seems ;=)
So, whatever it is, it’s never been “literal”. The Bible is Hebrew scriptures, not Indo-European. They are meant to be discussed.
And the youngest son is meant to put the tricky questions, pointing out the flaws...
And there are always several answers possible. Simultaneously.
Hence the Nobel prizes ;=)
Adapted from comments on Augustus Meriwether's blog (länk till höger)

The Bible... part II

The order of the scriptures in different Bibles is ideological, expressing both different views of the relative value of different scriptures themselves, and different views of the value of "Scripture".
In the 2nd century early Judaism and early Christianity had violent discussions over both the compass of the OT (22 books or 32) and of the authenticity of (differing) versions/translations.
The short Hebrew Bible of 22 scriptures (which in its present form is a 1000 years younger than the Alexandrian Bible) is organized historically, that is the age of the scripture determines it's place and relative weight, theoretically excluding late ones and those first written in Greek (some of these remain important such as the Mackabees).
Torah = the Teaching (= the 4 Ezraic rolls "of Moses").
Prophets incl. the Psalms (that is scriptures of Temple origin – these are in fact much older, but in part ("great" prophets) much redacted in Ezraic times).
The (general) Scriptures starting with Chronicles, Ezra and Nehemiah, and (often) ending with Ester.
The Alexandrian Septuagint (which is the first Bible-edition) arranges these and other scriptures in a historico-ideological order.
Historical: 4 Books of Moses, Ruth, Samuel, Kings, Ezra, Chronicles & c.
Philosophical: Prophets, Wisdom and Psalms.
Jewish Bibles (Septuagints as well as the later short one) tend to end with Esther, that is confirming the late Feast of Purim, whereas Christian Septuagints end with the Minor Prophets, namely with the Messiah-prophesy of Malachi – leading directly over to the NT.
The idea of "inspiration" was first advanced by Justin Martyr around 150, to defend textual differences (or obvious mani-pulations according to camp) in certain Septuagint quotes used by him and other Christian apologists, to "prove" Christian teachings as "fore-told" in the OT.
(But the Prophets are not fortune tellers – they speak to their contemporaries: Thus saith the Lord!)
Now, there was a question mark over the word used in Jesaiah 7.14 for instance: young woman or virgin?
Justin and others – already Platonists in inspiration – claimed that Jesaiah had written parthénos.
The virgin shall conceive...
And already understood this platonistically as virgo intacta; technical virgin.
Contra which Jewish apologists claimed, that the (Greek) word used by Jesaiah was néantis; young woman, almá in Hebrew.
To which Justin held up that the TRANSLATION was inspired - and more so than the original...
That Jesaiah wrote almá; "young woman", is the view held by OT exegetes today – but to actually know, we need an almá (or on the other hand a betulá) preserved in the Dead Sea roll of Jesaiah, for instance.
And I have not heard anyone say that we do.
The one thing we can be sure of, is that Jesaiah did not talk of either "technical virginity" as a platonist value or was referring to the semper virgo of Rome or any other such late fantasy, denying the humanity of Mary (and of Christ).
Adapted from comments on Augustus Meriwether's blog (länk till höger)

The Bible, Canon and "Scripture", part I

The first thing for me to know about the Bible is that it is the collection (verb) of Holy Scriptures (plural) of the Christian Church (eschatological, that is over Time).
Lots of differing scriptures.
Before there was a Bible (= book-format book) there were various scriptures deemed "good and useful to read", as Dr Martin Luther later put it.
First among them (without equals) was the Septuagint, the LXX, the first collected Bible of the full OT (2nd century BC to 2nd century AD).
When we approach the second half of the 2nd century, we have Jerusalem and 4 more Patriarchates. These correspond to the 4 Great Nations of Antiquity.
Now, each of them had their own missionary history, their own organisation, their own theological tradition, their own scriptural tradition – and their own gospel.
Jerusalem had an oral gospel, probably in Aramaic; Rome had the first written gospel, Mark; Antioch (Syria) had Luke, Efesos (Greece) had John – which leaves Matthew for Alexandria and Egypt.
For obvious conservational reasons it is the Alexandrian scriptural tradition which has been preserved somewhat in (varying) originals.
Now, this also means that the 4 Patriarchates weren't too keen on the scriptures of the others.
Alexandria did not want anything to do with the Corpus Johanneum, especially the Apocalypse (they had their own; the 1000 pages Shepherd of Hermas), just as Antioch vehemently rejected the "Catholic" letters of Alexandria...
When finally these 4 scriptural traditions began to merge from different collections of scriptures (the Septuagint, the Corpus paulinum in its various editions, the Corpus johanneum, the Catholic letters), the 4 gospels are found in different order, depending on which Patriarchate the manuscript originates from.
Matt, Mark, Luke, John is the Antiochene (and later the Alexandrian) order, the Roman was Matt, Luke, Mark, John.
This because in Antiquity collections were built from a core (Luke for Antioch taken over by Alexandria – and Mark for Rome), additions being put alternately back and front.
This means that the first and/or last scriptures are generally the youngest...
Which suggests that Matthew is the youngest gospel – unsur-prisingly there is not a trace of a Greek gospel of Matt (only of the logia, the original sayings in Aramaic) before, say, the year 170 (the Adversus heraeus of Ireneos).
Up to the middle of the 16th century "books" – that is collections – contained a great variety of (other) scriptures "good and useful", who later, with the advent of Indo-European Integrism, have been excluded.
For instance the Tchec (?) Codex Gigas; the Giant codex (1 by 1 by half a meter) – a 12th century Gospel book in the Royal Library at Stockholm – contains the 4 gospels in Old Latin, other NT scriptures in later (mainly Carolingian) "vulgate" Latin, a letter to the Laodiceans (not Marcion's), letters of Isidore of Seville (once a great authority in the Church), magic spells DE FURTIS ET FEBRIBUS and a Necrologium.
16th century academic Integrism also made Dr Calvin to throw out the OT deutero canonicals, which prompted the Tridentine Councils to affirm the full Septuagint OT in the (new) Latin translation of 12th century Paris (and St Victor), under Saint Hieronimus’s name, who (living some 800 years earlier) had had nothing to do with it.
Only no such edition existed, only a great variety of post Parisian versions...
Conclusion; the modern "canonical" Bibles are different from one another.
Roman, Lutheran, Anglican, Calvinist Bibles contain different scriptures in different orders.
And in differing – more or less dogmatic – “translations".
And although the different traditions generally agree that nothing beyond scripture be required of anybody – the interpretations of this magnificent principle are contradictory, to say the least.
Adapted from comments on Augustus Meriwether's blog (länk till höger)

Mera Skapelse

Jag lånar några tankar om Skapelse odh utveckling ur Bengt Hägglunds Trons mönster - av otacksamma studenter kallad Trons monster, pga det lite ålderdomliga och tröglästa språket:

I den debatt mellan naturvetare och teologer, som uppstod efter publiceringen av Darwins arbete om Arternas uppkomst 1859, utgick man mindre från vad som faktiskt står i Bibelns skapelse-berättelser än från en tolkning därav, som byggde på en nu övergiven världsbild: man förutsatte, att naturen inte, som den mänskliga historien, hade någon utveckling, utan ett allting, dvs. även alla nu levande djur och växtarter, skapats på en gång under de sex skapelsedagarna, vid en tidpunkt, som enligt Bibelns kronologi låg ungefär 6000 år tillbaka i tiden, dvs. 4000 år för Kristi födelse.

Denna till synes bokstavstrogna tolkning har varit omstridd även i äldre tradition. I och för sig finns det ingenting som hindrar, att tanken på en utveckling kan förbindas med Bibelns framställning av skapelsen. Det står ingenstans, att arterna skapades på en gång,. Tvärtom finns det redan i skildringen av de sex dagarnas verk ett före och eftervartannat, som i någon mån kan sägas utgöra en motsvarighet till det stamträd över de levande varelsernas utveckling, som den nutida paleontologin konstruerat fram på grundval av de fossila fynden och andra kända element i ut-vecklingen. De uttryck i Gen 1, som utsäger något om arternas uppkomst är närmast följande: ”Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser”… ”Frambringe jorden levande varelser, efter deras arter”. Här finns ingenting som motsäger, att nya arter kan utvecklas efter hand, eller att arter kan förändras, uppstå och dö bort. Snarare kan man säga, att dessa summariska satser kan få en konkret förklaring genom de detaljer i utvecklingens skeende, som avslöjas i naturvetenskaperna.

Trots att så lång tid förflutit efter debatten om Darwins teorier, framställes saken alltjämt i många sammanhang så som om utvecklingstanken vore den moderna vetenskapens alternativ till den kristna skapelsetanken och till Bibelns skapelseberättelser. Så kunde vara fallet, endast om utvecklingsteorierna gav en slutgiltig helhetsförklaring av de yttersta frågorna om vadan och varthän. Men detta är uppenbarligen en överinterpretation av de fakta teorierna stöder sig på. Man måste här som eljest skilja mellan en beskrivning av de iakttagbara processerna och en helhetsför-klaring, som också vill besvara de metafysiska frågorna om alltings ursprung och om den makt, som står bakom det hela. Konflikten mellan utvecklingslära och skapelsetro har ej sällan berott på en dylik överinterpretation av den förra, likaväl som på en fel-tolkning av den senare.
ur Bengt Hägglund: Trons mönster Lund (1982) 1992, sid. 51

måndag, januari 09, 2006

Lika eller olika?

Den amerikanska calvinismen har de senaste decennierna utbildat ett nytt socialpolitiskt pardigm, att de båda skapelseberättelserna i 1:a Mosebok innebär (obligatorisk) heterosexualitet och frukt-barhetskult.
Eftersom ny lära i Kyrkan alltid är annan lära påstås förstås att denna vulgär-biologistiska sammanblandning av Stat och Religion (1st Amendment, någon?) är vad Kyrkan har lärt alltid, av alla och överallt - men eftersom den inte kan spåras längre än till 1978, är misstanken att det nog ligger en liten hund begraven någonstans...
Tobias S. Haller BSG har en intressant teologisk genomgång av det nya paradigmet på sin blogg.
Är gudslikheten "kön" eller person?
Klicka på rubriken!

Magi i Senaten

Wall Street Journal rapporterar att 3 calvinistiska pastorer har utfört magiska riter i Justitieutskottets rum för hearings. Detta inför förhören med President Bushs senaste nominering till Högsta Domstolen, Samuel Alito, som börjar i dag.
Det är detta som Du skall icke missbruka HERREN din Guds namn! handlar om...

Klicka, läs och njut!

måndag, januari 02, 2006

Maktmissbruk

I dagens Svenska läser vi hur "kristna" hjälporganisationer i Thailand pressar hjälpbehövande att låta enrollera sig, för att få den hjälp de behöver.
Inget Amen - inget Halleluja.
Och det är ju logiskt om "hjälparna" tror på Pastorerna Green och Robertsons förklaringsmodell, att Tsunamin och Katrina var Guds straff över de fattigas synder ;=)
Och det är samma människor, som översätter 5:e Budet: Du skall inte mörda! så att de kan fortsätta med krig och dödsstraff...
Så vem är förvånad.
Klicka på rubriken!

söndag, januari 01, 2006

Hjärtats omskärelse

I dag firar vi Jesu omskärelse; 6 dagar efter födelsen, någon gång år minus 2 enligt 1:a årtusendets tideräkningar (den nuvarande, Karolingiska, tideräkningen infördes i 900-talet för att det skulle bli lättare att beräkna (det felaktiga) datum för Påsk...
Fram till dess föddes Jesus år 5.500 efter Världens Skapelse, enligt judisk tideräkning; i Kejsar Augustus 28:e regeringsår, enligt romersk, osv.
Vilket alltså allt blir år minus 2.
Och det är lite kul, eftersom jag just nu är sysselsatt med Romarbrevet och försöker se vem som har skrivit vad. Det blir 4 spalter; en för Paulos, en för Marcion c:a 140, en för gamle Polykarpos' gossar i Smyrna i 150-talet och en för Clemens av Alexandria och senare redaktörer (dessa har - förutom ihopa-redigeringen - mest tillagt citat från GT).
Och Paulos talar ju väldigt mycket om omskärelse - en yttre i motsats till hjärtats trohet och vice versa.
I Gamla testamentet är det däremot vår- och höstdagjämningarna som är nyår: Påsk och Festen, den stora. Det är därför som Fader Abraham och Moder Sara är så hemskt gamla. 90 år är alltså 45! Mycket det också, om det skall bära té...
Bl.a. kurderna håller fortfarande på vårdagjämningen.
Det var il papa som någon gång i 1690-talet bestämde att 1 januari skulle vara nyår. England var, som inte sällan, sist med det nya - det dröjde till 1750-talet. Den som i gamla papper anges som född 23 februari 1740 är alltså egentligen född 1741...
Fast Sverige hade ju då fortfarande Juliansk kalender och var alltså alltid 13 dagar efter ;=)
Ryssland var å andra sidan ännu senare med Juliansk kalender - det är därför bolsjevikernas statskupp i oktober 1917 alltid firades i som Oktober-revolutionen i november...