Jag lånar några tankar om Skapelse odh utveckling ur Bengt Hägglunds Trons mönster - av otacksamma studenter kallad Trons monster, pga det lite ålderdomliga och tröglästa språket:
I den debatt mellan naturvetare och teologer, som uppstod efter publiceringen av Darwins arbete om Arternas uppkomst 1859, utgick man mindre från vad som faktiskt står i Bibelns skapelse-berättelser än från en tolkning därav, som byggde på en nu övergiven världsbild: man förutsatte, att naturen inte, som den mänskliga historien, hade någon utveckling, utan ett allting, dvs. även alla nu levande djur och växtarter, skapats på en gång under de sex skapelsedagarna, vid en tidpunkt, som enligt Bibelns kronologi låg ungefär 6000 år tillbaka i tiden, dvs. 4000 år för Kristi födelse.
Denna till synes bokstavstrogna tolkning har varit omstridd även i äldre tradition. I och för sig finns det ingenting som hindrar, att tanken på en utveckling kan förbindas med Bibelns framställning av skapelsen. Det står ingenstans, att arterna skapades på en gång,. Tvärtom finns det redan i skildringen av de sex dagarnas verk ett före och eftervartannat, som i någon mån kan sägas utgöra en motsvarighet till det stamträd över de levande varelsernas utveckling, som den nutida paleontologin konstruerat fram på grundval av de fossila fynden och andra kända element i ut-vecklingen. De uttryck i Gen 1, som utsäger något om arternas uppkomst är närmast följande: ”Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser”… ”Frambringe jorden levande varelser, efter deras arter”. Här finns ingenting som motsäger, att nya arter kan utvecklas efter hand, eller att arter kan förändras, uppstå och dö bort. Snarare kan man säga, att dessa summariska satser kan få en konkret förklaring genom de detaljer i utvecklingens skeende, som avslöjas i naturvetenskaperna.
Trots att så lång tid förflutit efter debatten om Darwins teorier, framställes saken alltjämt i många sammanhang så som om utvecklingstanken vore den moderna vetenskapens alternativ till den kristna skapelsetanken och till Bibelns skapelseberättelser. Så kunde vara fallet, endast om utvecklingsteorierna gav en slutgiltig helhetsförklaring av de yttersta frågorna om vadan och varthän. Men detta är uppenbarligen en överinterpretation av de fakta teorierna stöder sig på. Man måste här som eljest skilja mellan en beskrivning av de iakttagbara processerna och en helhetsför-klaring, som också vill besvara de metafysiska frågorna om alltings ursprung och om den makt, som står bakom det hela. Konflikten mellan utvecklingslära och skapelsetro har ej sällan berott på en dylik överinterpretation av den förra, likaväl som på en fel-tolkning av den senare.
I den debatt mellan naturvetare och teologer, som uppstod efter publiceringen av Darwins arbete om Arternas uppkomst 1859, utgick man mindre från vad som faktiskt står i Bibelns skapelse-berättelser än från en tolkning därav, som byggde på en nu övergiven världsbild: man förutsatte, att naturen inte, som den mänskliga historien, hade någon utveckling, utan ett allting, dvs. även alla nu levande djur och växtarter, skapats på en gång under de sex skapelsedagarna, vid en tidpunkt, som enligt Bibelns kronologi låg ungefär 6000 år tillbaka i tiden, dvs. 4000 år för Kristi födelse.
Denna till synes bokstavstrogna tolkning har varit omstridd även i äldre tradition. I och för sig finns det ingenting som hindrar, att tanken på en utveckling kan förbindas med Bibelns framställning av skapelsen. Det står ingenstans, att arterna skapades på en gång,. Tvärtom finns det redan i skildringen av de sex dagarnas verk ett före och eftervartannat, som i någon mån kan sägas utgöra en motsvarighet till det stamträd över de levande varelsernas utveckling, som den nutida paleontologin konstruerat fram på grundval av de fossila fynden och andra kända element i ut-vecklingen. De uttryck i Gen 1, som utsäger något om arternas uppkomst är närmast följande: ”Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser”… ”Frambringe jorden levande varelser, efter deras arter”. Här finns ingenting som motsäger, att nya arter kan utvecklas efter hand, eller att arter kan förändras, uppstå och dö bort. Snarare kan man säga, att dessa summariska satser kan få en konkret förklaring genom de detaljer i utvecklingens skeende, som avslöjas i naturvetenskaperna.
Trots att så lång tid förflutit efter debatten om Darwins teorier, framställes saken alltjämt i många sammanhang så som om utvecklingstanken vore den moderna vetenskapens alternativ till den kristna skapelsetanken och till Bibelns skapelseberättelser. Så kunde vara fallet, endast om utvecklingsteorierna gav en slutgiltig helhetsförklaring av de yttersta frågorna om vadan och varthän. Men detta är uppenbarligen en överinterpretation av de fakta teorierna stöder sig på. Man måste här som eljest skilja mellan en beskrivning av de iakttagbara processerna och en helhetsför-klaring, som också vill besvara de metafysiska frågorna om alltings ursprung och om den makt, som står bakom det hela. Konflikten mellan utvecklingslära och skapelsetro har ej sällan berott på en dylik överinterpretation av den förra, likaväl som på en fel-tolkning av den senare.
ur Bengt Hägglund: Trons mönster Lund (1982) 1992, sid. 51
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar