V., VI. och VII. Buden - som i Luthers katekeser är de 4:e, 5:e och 6:e - är kollektiva bud.
De vänder sig - som alla de X. Buden - till Husbonden i 2:a person singularis maskulinum imperativ; Du skall! Du skall icke! och talar om hans förhållande till sitt Hus, liksom de första 4 Buden talar om hans förhållande till sin Gud och de sista 3 om hans förhållande till sin nästa; till nästa Husbonde och hans Hushåll.
De kollektiva Buden motsvarar vår Husbondemakt; Husbondens absoluta rätt över sitt Hushålls medlemmar - även att döda dem.
Det är detta det V. Budet handlar om: Du skall icke dräpa!
Som vi dock vet är sed ännu i våra dagar - flera tusen år efteråt - i hela kulturkretsen bland såväl kristna som muslimer. Heders-mord. Mord för Husets heders skull.
Vilket är vad Jesus talar om i Mattheus-evangeliets ofta missförstådda ord att icke ett jota eller prick av Lagen skall förgås, förrän den är fullbordad.
De X. Buden tillämpas ännu inte. Det hör framtiden till.
I för-moderna samhällen är Huset allt - individen inget, eller nästan inget. I alla fall inte person; någon att räkna med.
Huset är subjekt, Husets heder objekt, Husets medlemmar medel.
I Västerlandet förbjöds detta i 500-talet i Kejsar Justinianus' Novellae, nyheter i den Romerska rätt han förvandlade till Byzantinsk (Codex iuris civilis) med hjälp av sin statsideologi Ny-platonismen.
Majestas-principen: Staten har alltid rätt. Det är för ditt eget bästa! Du är föremål för god styrelse!
Som blommade i det svenska Enväldet (enväldigare än något annat i Europa) och senast i det svenska Folkhemmets folkhemska rättspositivism.
Alltnog, under trycket av Justinianus' Byzantinska lagsamlingar och Evangeliets inflytande, urgröptes småningom Husbonde-makten i Väst. Rätten att döda hushållets medlemmar försvann vartefter.
I Sverige avskaffades rätten att i uppfostrande syfte aga hushållsmedlemmar inklusive anställda över 18 år 1858. Rätten att aga Husets Fru 1908. Rätten att aga anställda under 18 år 1929. Rätten att aga skolbarn i uppfostrande syfte 1954. Rätten att aga "egna" barn i uppfostrande syfte 1966.
Det senare skedde till ackompagnemang av landsomfattande protester och namninsamlingar med flera hundra tusen namn. Mot avskaffandet. (Kalin! Släng dig i väggen!)
Och KDS bildades 1964.
Barnmisshandel förbjöds så 1978. Det nya pardigmet hade segrat.
Vilket inflöt i Förenta Nationernas, inte alldeles realistiska, Barn-konvention 1988.
Men i många länder är barnaga fortfarande laglig. Så t.ex. i Storbrittannien, som aldrig har kommit längre än till förslag (under förra valperioden - aldrig genomfört) att förbjuda anställd personal i barnomsorg att aga andras barn...
En liten delförklaring till det (och det glada deltagandet i kriget i Irak) finner ni här:
Hur det kan gå i övrigt - nämligen för att rätten till våld garanterar övervåld - kan ni läsa om ni klickar på rubriken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar