Tradition

Så här i ärkebiskopsvalstider hörs, mer eller mindre förtäckt, argument om "enande", "Traditionen", osv - vilket allt betyder att en kvinna inte kan vara Ärkebiskop av Uppsala, för att "tiden" eller "kyrkan" eller Pastor Jämmerdahl inte är mogen.

Bakom dessa argument finns en föreställning om evighet, oför-änderlighet osv. Den kommer emellertid inte från Bibeln, utan från den indo-europeiska filosofin.

Det Högsta Väsendets orörlighet, ouppnåelighet, oberörbarhet, orördhet osv.

Demiurg och Jämmerdal kommer på posten.

Nu är tradition inte i förrförrgår, utan snarare i övermorgon. Mindre vad vi har emottagit från män och kvinnor som gått före oss, utan vad vi lämnar vidare till kommande generationer.

Ordet betyder överlämna, inte ta emot.

Och påståendet så har det alltid varit, alltid, alla och överallt, osv har hörts gång på gång genom Kyrkans historia, just från sådana som har velat införa nyheter - som velat sätta något annat i tradi-tionens ställe. Vi finner det redan i Nya testamentet i tillägget från Pastoralbrevens krets i 1 Korintierbrevet 14:33 liksom i alla andras de heliga församlingar...

Nej, nej. För då hade detta inte behövts skrivas, inte sagts, inte kunnat tänkas, ens.

Då hade det varit så.

Samma gäller påståendet i Judas brev, vers 3 (NTs kanske yngsta skrift; från 180-talet, eller så) den tro, som en gång för alla har blivit meddelad de heliga (fast det står förstås inte riktigt för alla...) och St Vincent des Lérins, som 434 genom Commoni-torium pro catholicae fidei antiquitate & universitate, ville ersät-ta Kyrka, Tradition och Bibel, med sin egen lärare Johannes Cassianus' sprillans nya "semi-pelagianism".

Så i dag bjuder jag på en liten artikel om den verkliga Traditionen; 1:a årtusendets tradition med kvinnor som präster och biskopar i Kyrkan. Klicka på rubriken!