Med jubiléumsnummret av Tidningen Expo (länk till höger) kom, påpassligt nog inför Åke Green-rättegången, en liten broschyr från Svenska Helsingforskommittén om Hatets språk - frågor och svar om hatpropaganda och yttrandefrihet.
Den behandlar - som man kan tänka - gränserna mellan yttrande-frihet och hets mot grupp.
Broschyren kan laddas ner i pdf från länken till höger, eller beställas konstnadsfritt via info@sh.se eller 08 - 791 84 45.
En kuriositet i sammanhanget är att ingen mindre än Pastor Greens försvarare, advokaten Percy Bratt är Svenska Helsing-forskommitténs ordförande och att Barbro Hedvall, ledarskribent i Dagens Nyheter, sitter i styrelsen.
Och DN krävde i dag - två dagar innan rättegången - på ledarplats Pastorns frikännande!
Under rubriken finns en länk till denna ledare - inte ens årtalen är rätt - men jag kan inte undanhålla er följande:
"Missakta betyder att värdera lågt. Men här kan det inte vara fråga om vilken låg värdering som helst. Det måste röra sig om ett hotfullt sammanhang, en låg värdering som syftar till att göra en grupp sårbar för angrepp.
Om inte tolkningen ges en sådan förankringen i hotfulla sammanhang blir det svårt att skydda yttrandefriheten. För vad kan inte sägas innebära missaktning? Och vem kan inte hitta skäl att känna sig kränkt?"
Vilket visar att ledarskribenten - vi får väl hoppas att det inte är styrelseledamoten Hedvall - inte har förstått vad det står i lagen.
De europeiska lagarna om hets mot grupp efter 1947 handlar inte om att känna sig kränkt, och syftar inte heller till att hindra att en grupp görs "sårbar för angrepp", utan handlar om att vissa - i lagen angivna - grupper historiskt sett har varit och fortsatt är utsatta för angrepp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar