HD upphäver lagen

Jag börjar med att citera ur Domskäl.

Lagen sid. 4: ”Enligt 16 kapitlet 8 § brottsbalken döms för brottet hets mot folkgrupp den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids, hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning.”

Sid. 6: Berättar HD att enligt Konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:KU23 sid. 36f skall särskilda regler inte gälla för ”pre-dikosituation” – vilket också var Riksdagens beslut i Västerås 1544…

Gärningen Sid. 6 längst ner: ”I det första av de avsnitt som åklagaren har åberopat i den justerade gärningsbeskrivning har ÅG kopplat ihop homosexualitet med uppkomsten av AIDS, i det andra avsnittet talat om sexuella abnormiteter – bland vilka enligt sammanhanget homosexualitet uppenbarligen inbegrips – som ”en djup cancersvulst” och om våldtäkt av djur i anslutning till ett bibelord i tredje mosebok 18:22-30 som inleds med ”du skall inte ligga hos en man som man ligger med en kvinna” [Bibel 2000. Kapitel 18 börjar i vers 1 och tabu-bestämmelserna i vers 6, men förmåga att läsa Bibeltext kanske man inte skall begära av en domstol], men som också behandlar tidelag. Med hänvisning till första korintierbrevet har han i det tredje avsnittet använt uttrycken gosseskändare, perversa människor och pedofiler när han har talat om homosexuella. Slutligen har han … talat om homosexualitet som något sjukt och att det är en frisk och ren tanke som har blivit utbytt mot en besmittad tanke.”

HD säger ”En utgångspunkt för prövningen bör . vara hur en åhörare till ÅGs predikan måste uppfatta den.” och fortsätter: ”En annan utgångspunkt att ÅG – när han gjort sina uttalanden – har handlat utifrån sin kristna övertygelse med syfte att påverka människors situation till det bättre och i enlighet med vad han uppfattat som sin plikt som pastor.”

Vilket HD sedan kritiserar: ”De nu avsedda uttalandena kan inte anses utgöra direkta uttryck för de ställen i bibeln som ÅG hänfört sig till och måste kunna bedömas utgöra kränkande omdömen om gruppen i allmänhet, även om han inte varit helt kategorisk och gjort vissa reservationer för att inte alla homosexuella är sådana som han kritiserar.

Svaranden ÅG har gjort gällande att hans uttalanden inte riktar sig mot homosexuella som grupp utan att de tar sikte på de beteenden som bibeln, enligt hans uppfattning, entydigt betecknar som synd.

HD Vad som framstår som den väsentliga grunden i uttalandena är emellertid den sexuella läggningen i sig, även om han egentligen avsett den utövade homosexualiteten. Det kan inte heller anses vara möjligt att dra en skarp gräns mellan läggningen som sådan och de uttryck som utgör det centrala i denna läggning.

Det får anses klart att uttalandena överskrider gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion beträffande gruppen homosexuella. ÅG har uppsåtligen spridit dessa uttalanden i sin predikan inför församlingen i medvet-ande att de skulle komma att uppfattas som kränkande.

Enligt den innebörd för 16 kap. 8 § brottsbalken som kommit till uttryck i motiven får uttalandena därför anses ha uttryckt missaktning för gruppen homo-sexuella.”

Här har HD avkunnat fällande dom. Men slutar inte här, utan gör först en genomgång av lagens förenlighet med religionsfriheten i Regeringsformens 12 kap. 1§ första stycket och konstaterar:

”Det är uppenbart att grundlagsbestämmelsen om religionsfrihet inte kan medföra att ÅG går fri från ansvar.”

Och fortsätter om yttrandefriheten i Regeringsformens 2 kap. 1§ första stycket 1, och säger:

”Det är inte uppenbart att grundlagskyddet för yttrandefrihet lägger hinder i vägen för att döma ÅG enligt åtalet (jfr 11 kap 14§ RF). Inte heller i övrigt hindrar grundlagen att han döms enligt ansvarsbestämmelsen om hets mot folkgrupp.”

Så saken borde vara klar. Sinkabirum!

HD konstaterar vidare på sid. 11 att den svenska lagen om hets mot grupp stämmer även med Europakonventionen (det vore underligt annars, eftersom utvidgningen 1/7 2003 kom till pga Sveriges anslutning till Maastrichtavtalet 10 år tidigare):

”Brottsbalksbestämmelsen om hets mot folkgrupp ryms i och för sig inom de ramar som Europakonventionen ger på angivet sätt (jfr 2 kap. 23 § RF).”

Men börjar då i stället svamla om Europadomstolens praxis (den har nämligen i sina domar skyddat förföljda kurders mänskliga rättigheter mot den Turkiska staten!!!), och om rekvisitet ”hate speach” – som inte omfattas av den särskilda lagen om hets mot grupp eftersom hate speach: uppmaning till fysiskt våld, anses ingå i brottsbalkens vanliga bestämmelser.

Därvid införs helt plötsligt mitt på sidan 11 ett helt nytt ”avgörande” apodiktiskt motiv:

”Det avgörande synes vara huruvida inskränkningen av ÅGs frihet att predika är nödvändig i ett demokratiskt samhälle, vilket innebär att en bedömning måste göras huruvida inskränkningen är proportionerlig i förhållande till det skyddade intresset.”

Men ”inskränkningen av ÅGs frihet att predika” återfinnes varken i lagen eller i åtalet. En definition hade varit på sin plats.

Vad menar justitieråden med ”inskränkningen av ÅGs frihet att predika”?

Och vilket är "det skyddade intresset”?

HDs slutsats blir att Europadomstolen – som alltså av justitie-råden berövas möjlighet och tillfälle att yttra sig över det internationellt sett intressanta prejudikatsfallet ÅG (hans uttalanden är nämligen exempellöst grova) – kanske skulle tycka att en månad i sinkabirum (mer har tydligen inte diskuterats av de 48 möjliga) skulle vara en ”oproportionerlig inskränkning” i Pastor Greens yttrandefrihet, men inte att Pastor Greens "yttrandefrihet" skulle vara en oproportionerlig inskränkning i utsatta och diskriminerade människors mänskliga rättigheter.

Var nu "inskränkningen" i Pastor Greens "yttrandefrihet" kom ifrån. Inte var det lagen och inte åtalet.

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att det nu är fritt att säga vad som helst om vem som helst.

Lagen om Hets mot grupp är upphävd. Och Högsta Domstolen har lyckats med konststycket att både fälla och fria på samma gång.