onsdag, december 03, 2008

Som ni har gjort mot desse mina minste Bröder...

World AIDS day var häromda'n. Tobias S. Haller har ritat en ikon, som jag skall försöka visa här, om jag kan. (Nej! jag kunde inte ;=) Annars finns den på hans egen Blogg In a Godward direction och flera andras. Klicka på rubriken!

Ni som vill se vad jag avsåg, kan gå till Grand'mère Mimi bland länkarna i högerspalten och se!

måndag, december 01, 2008

Giv en ged!

Efter tips från Fet, fattig och frälst (med höns) http://fetfattigofralst.blogspot.com/2008/11/julen-vara-lngre-n-till-pska.html vill jag föreslå vettiga julklappar. Danska folkekyrkans kampagn Giv en ged!

Klicka på rubriken!

Inspired by Fet, fattig och frälst (med höns); Fat, poor and saved (with hens) I pass on her tip to support the Church of Denmark's campaign Give a Goat!

Or 200 Condoms; 120 DKR, 6 Ducks 180 DKR, or a Pig 350 DKR. So far the pig is the most popular ;=)

Click on the headline!

söndag, november 23, 2008

More on GLBT in the Bible, Part 3

Now let us turn from the propaganda to the real GLBT in the Bible!

Genesis 37 – 50 The word eunuch is not used for Joseph. He simply is (and the traditional typos for "a Joseph”). Maybe people in pre modernity were less occupied with categorising, than we are in medically defining Modernity...

Isaiah 56:3 The word used in the Swedish tradition (e.g. 1917) simply means castrated (from Castor; Beaver ;=). The Greek has eunoûxos; Eunuchs.

Daniel and Aspenas post exile Daniel (written c:a 167 BC) but erroneously put as a prophet following he book of Hezekiah, has Asfanéks tw arxieunoúxw auto; Asfanex, his Arch-Eunuch, already in verse 3 of the first Chapter (second Chapter in Bibles which follow the LXX. Most translations, however, delete the 3 additions to Daniel (c:a 100 BC); The Story of Susanna (Chapter 1), The fiery Furnace + The Prayer of the 3 Men (Dan 3.24ff), Bel and the Serpent god (last).

Matthew 19:11-12, does indeed state eunuch, for all who are not the marrying kind. Those who are born, those who were made by men, and those who have made themselves for the Kingdom.

Acts 8:26-39 Here the 1917 talks vaguely about a Courtier, while the Dynamic Equivalence Bible 2000 actually spells it out: Court-Eunuch.

Luke 7:1-9 and Matthew 8:5-13 The words used here are doûlos; slave (in Luke), and o paîs mou; my boy (in Matthew, in some manuscripts also o paîs autoû; his boy, in verse 13). Paîs and doûlos are interchangeable; both children and servants are juniors, not grown ups (cf how non-white servants are treated in old films).

The point here is that the slave/boy (regardless of actual age) is most dear, indeed irreplaceable, to the Centurion. Otherwise there wouldn’t be a story to tell. But it's not by Mark, only by Luke – and the late Matthew-evangelists (changing Luke).

Some more late modern, anti Modern, distortions:

1 Thess 4:3-7 From Lateran II in 1134 this (especially verse 3) was regarded as a “proof” for Mandatory Celibacy and used for consecrations, also in the Swedish tradition. However, Mandatory Celibacy never reached the Swedish Church Province; Sweden and Finland. Here (and in the small Province of Island) long after Lateran IV 1215, Priests and Bishops were married – the remaining “house-keepers” were finally banned in the 1530ies and asked to be wed. Occasionally bishops demanded “fines” and took money for marriages and "dispensations", though...

In the last State translation NT 1981 + OT 2000 (made by two converts to Rome, one official, one secret ;=) verse 4 tò eautoû skeûos; his own body, became “his wife”, proving Neo Platonist subject/object ex-changing Misogyni is well and kicking… The converts/translators claim a Rabbinic reading as support – they often do, nowadays...

Verse 6 was turned into yet another anti Gay passage, but not really in the translation itself, but in the foreword some editions add (Free Church, i.e. Calvinist Bibles). The Danish Bible (1992), however, still talks of honesty towards others in commerce in verse 6.

2 Peter 2:4 In the 1981 State translation this became Misogynic. ofthalmoùs moixalídos; deceitful eyes, (masc. plur.) being rendered “They only have eyes for wanton women”. Oh! the Daughters of Eve!

Also, in the Swedish State 1981 1 Cor 7:21 has suddenly become pro slavery! This comes from a headline (misinterpreted) in Roman Pater Zerwicks 1966 so called Grammatical analysis (it often doesn't analyse, but give the "official" Roman interpretation instead ;=). Instead of “take advantage of it; try to become free!” as still in the 1917, 1981 says “Even if you can become free, don’t bother”. Sweet!

alias Jude verse 7 This late Alexandrian writ (end of 2nd century) of dubious value (plenty of Gnosticisms: Fall of the Angels, in verse 6, Ascent of Moses, in verse 8, the Wives of Sodom going after sarkòs etéras; the Archons from Genesis 8, in verse 7, and Book of Enoch, in verse 10), the pagan original or which has been preserved (2nd Peter 2 is a version of the same), also is quite novel as anti Gay, late modern in fact only appearing post Bailey, in this case around 1978, sarkòs etéras being, of course, interpreted as men having sex with men, but oddly enough, the Swedish State 1981 also spells out (adding) the ancient Gnostic nonsense of the Wives of Sodom lusting for the Angels…

More on GLBT in the Bible, Part 2

This gloss is much distorted in (especially late modern) translations. Ai tä gàr thäleiai autån does not mean “even their women”…. their c-ts would be correct, the word thäxä means shaft...

Thälu is so Misogynic not even the Misogynic Pastorals use it!

Tän fusikän xräsin is the usual use, another 4-letter word. The xräsin which is parà fúsin, is besides the usual. Dative. That is, in this case, being used from behind... Woman is for ever an object, to Hellenism…

The men are eksexaúthäsan; inflamed, with Passion, dis-honour-able Passion. But the object is turned not only front/back, but outwards in; the women are described as subjects of the phrase, although being objects, being used...

Tän asxämosúnän katergazómenoi kaì tän antimistían än édei täls plánäs autån en eautoîs apolambánontes; the shameful (the secret parts) working the reward (!) of their mis-take (!) falling back in themselves.

“The right use of women” according to Hellenism – procreation – is what is addressed.

And it’s mis-take, not “error” as in most translations. Just a mis-take – and its interesting after a Millennium of ever worsening propaganda, to read the old Byzantine hater Patriarch Johannes Chrysostomos (Mouth-of-Chrisma) – for certain anti Gay and anti Jewish – (Epist. Ad Rom. Homilia IV, in Migne: Patrologia graeca XII, 1862, p. 415-416), gently taking much later anti gay propa-ganda to pieces, explaining passion as the mis-take of the men madly burning with lust – all words from Romans 1.

Translation from page 415 in Migne, of Joh. Chrys’s Academic Greek (very different from Bible Greek or Koíne, so somewhat leaning on Migne’s Latin translation) “[Paulos] rids them of every excuse in this case, teaching that their women “exchanged the natural use”. One cannot say, he remarks, that they did this being denied lawful intercourse, or that they were forced to this madness because they couldn’t fulfil their want.

Only those may exchange something that have it. Thus he taught: “They exchanged God’s truth against a lie.”

About the men it’s the same, but with a different expression, with the words “they quit the natural use of woman”. Equally he denies them with these words any excuse when he shows not only that they possessed pleasure, but left it in the pursuit of another; dis-honouring the one which was according to their nature, they sought another which was beyond their nature.

That persons of the same gender fall in love obviously was a rather neutral matter in the 1st Millennium, even for someone like Joh. Chrys. “Burning” wasn’t, “Lust” wasn’t, “Madness” wasn’t.

According to Mona West, one of the authors of The Gay Bible Commentary, Johannes Chrysostomos is one of the first, who around 400 AD effaced the character of Daniel and others in the Bible, as Eunuchs. Eunuchs being very much visible (and unpopular) in Court and Church (“the heavenly whining” of the castratos) in the Byzantion of the day (as in other grand pre Modern courts. There are still some very old ex courtier eunuchs around in Turkey and China to this day).

But as suggested above, the very word Eunuch is absent from most translations today. Thank you Chrys!

1 Cor 6.9-11 The focus of this passage, as much of the Bible written in the order of the 10 Commandments, is primarily loyalty to the Household, moixeía; 7th Commandment, oúte moixoì, oúte malakoì, oúte arsenokoîtai.

Originally it’s the Husbander’s, the pater familias’ loyalty towards his House (think Count Almaviva in Figaro as the opposite attitude malakós; sloppy, in Greek; forgetful of his House, ever pursuing his little pleasures). The 10 Commandments originally having been written to the Husbander in the 2nd person masculine imperative! With Ezraism (398 BC) this devolved on the members individually; each man. Even poor members of the local Synagogue were Heads of their own Household.

This represents an individualisation; indeed the first emancipa-tion of Humanity.

With Paul the Household becomes the House-Congregation, the living Body of Christ. Whatever breach of the 7th Commandment, indeed the past itself, has vanished in Baptism: 1 Cor 6:11

“All this you were, but you washed yourselves and were sanctified and made righteous in the Name of the Lord Jesus Christ, and in the Sprit of our God. Amen”

alias 1 Tim 1:10 The word used in this mid 2nd century “parallel” to 1st Cor 6:9-11 (probably old Polycarp’s boys in Smyrna, after Polycarp’s death in AD 154/5) is a different form from arseno-koîtai; bedfellow (translated so in the Old Latin; masculorum concubitores, perhaps only 75 years after Paul), dative plural, arsenokoítais; men in bed-s. This passage wasn’t translated the same as 1 Cor 6:9 before the 1960ies, probably because as a different form, and a different word it was considered different.

alias 1 Tim also beats Paul by the number of Commandments addressed; 6 against 4 (most later so called "Catalogues of Sin" have only 2 or less ;=). The focus in these are not the 10 Commandments, but congregational discipline; obedience – in some translations Godly obedience… As usual in the NT some Commandments are never mentioned, such as the Great 4th, the Sabbath.

Judges 19:22 This was not read (even less translated) as anti Gay before Bailey 1955, that is, it appears only after it was conclu-sively shown that the Sodom story was material; indifference in the face of God’s suffering Creation, not sexual Gnosticist, and that, moreover, the anti Gay reading of the Sodom story was Hellenist, inter Testamental at best, and never part of any Tradition before Integrism, the new “proof”-reading of 16th century Renaissance (itself a resurgence from the schools of Antiquity). In defence of the indefensible most late modern Bibles (starting with the English language Jerusalem Bible 1966) ína gnåmen autón; that we may know him = say hello to him, is rendered “that we may abuse him”.

This reached Sweden in the last State Bible 2000!

More on GLBT in the Bible, Part 1

I had planned to extend this piece but my old concordance has no word eunuck and my Bible 2000 CD isn’t really searchable for words… I thought computors were made for such (not to mention fudamentalist CDs). So, not being very Bible-savvy, I’ll simply add a few observations.

Genesis 18-19 The word in Genesis 19:5 as I have said various times in different places is sungenåmetha autoîs, which means “say hello to them”. The aorist present gnåmen autois which some try to put here (in translations) is a different word altogether, which in the imperfect only e-gnå-, may be a euphemism for (“hetero-sexual”) intercourse, circumstances permitting (which they do in a total of 9 places; 8 in the OT (mainly in Genesis) and 1 in the NT (Matthew 1:25). The root gnå- occurs 934 times in the Bible – 9 egnå- out of 934 gnå- seems to me a total of less than 1%.

Hardly the Rule, but the exception - and it's never "homo-sexual". However, anti Modern "translators" insist on this distortion.

Leviticus 18:22 This is about Koitän gunaikòs; the Wife’s Bed, the only Bed there was in an Antique household. It’s debatable whether the one Bed belonged to the husband or the wife, but both slept in it. The Household itself slept on mats and cots on the floor, or on the roof (in Europe in attics well into the 20th century). What the verse says in the Greek LXX, the Septuagint (the first translation and as such the first interpretation); in fact the first complete Bible, from the Jewish congregation in Alexandria around 100 BC, is kaì metà ársenos ou koimethäsä koitän gunaikòs; “and with a man don’t put yourself in the Bed of a wife”. Quite simply. It’s occupied. 3 is one too many.

The Mazoretic text (c:a 900 AD) seems to be damaged here (there seems to be an im; in, missing), having lost the Bed (at least in translations). But it probably was there originally also in Hebrew.

In the West, the text remained as in the LXX for very long, i.e. in the Old Latin (North Africa, 2nd century onwards). It was only the ideological changes in the very reliable Old Latin translation around 1200 in Paris (the Scholastic Versio Vulgata, with a little help from the holes in the damaged Hebrew text ;=), which caused this to be the very different version we know today, centred on the Spilling of Semen (a Gnosticist Idea) and social discipline (Empire), by way of reading Koitän; the Bed, as a 2nd verb “sleep together sexually”, cf our medical Macaroni coitus ;=) and gunaikòs; (of the) Wife, as “womanly” - Oh! the Daughters of Eve…

Post 16th century Renaissance translators do the same trick with any passage where Koitän appears.

The French Bible de Jerusalem translation (1955) is the only one I’ve found, which retains the original Bed - all others go for the Macaroni.

Leviticus 20:13 the same (a parallel) re-written as secular law (If a man does, then…)

Romans 1:26-27 This gloss (to my mind probably added by Platonist Clement of Alexandria of Fables fame, around 180) expresses the Hellenist popular philosophical preoccupation with the ideal of a-pathía. All feelings páthä; passions, are a-timías; dis-honourable to the philosophically minded, especially if strong...

The passage as a whole (Romans 1:18-32) expresses Museioon’s Idea of a Fall of Humanity from an original (= Good ;=) Idea of a non personal Highest Being, to (cf Shinto of Japan) the base “gods” of Mount Olympus (humans, birds, four footers, and crocodiles, as in Romans 1:23 and Deuteronomium 5:8).

I very much question if such a mixis of Hellenist and Biblical was even possible in Paul’s time.

fredag, november 21, 2008

Joseph And Others (translation of the below)

Not only do the 6 so called clobber verses not address GLBT or ”homosexuality” (a medical term from 1869, which has changed its meaning twice since then…) in any way (ancient, pre modern, Modern or late modern), as sometimes is claimed from Rome and American Political Calvinism in late modernity. For instance the Sodom story (Genesis 18-19) is about the Command to Hospitality towards “the Levite, the poor and the stranger”, as Deuteronomy says – a question of survival for those excluded from pre modern Societies). The Passages which really address GLBT-folks are quite different.

Furthermore, the distortion of the Sodom story as sexual comes, as D. S. Bailey showed 1955 in his Homosexuality and the Western Christian Tradition (causing some 45 references in the Bible, some by Jesus himself like Matt 10:15, 11:24, to be re-directed in translations after c:a 1960 from sexual to material) from 1st century Hellenist Popular Philosophical literature, incl. Philosophically challenged Philo of Alexandria (of the Museioon) and double traitor “Flavius” Josephus, né Levi (of 1st Jewish war fame, which caused the destruction of Jerusalem, for the infinitesimal time…) who never have been kosher in Judaism or Christianity, but have been exceedingly admired by anti Modern academics.

Places which do talk of GLBT-folk are for instance Genesis 37 – 50 (Joseph in Egypt, particularly Potiphar’s wife’s failed attempt at seduction, Genesis 37:9), Ruth’s Book (it is Ruth who says to Naomi “until death do us part”, Ruth 1:16-17) and, of course, 1st Samuel 16 to 1st Kings 2, with the well-known story about David’s ascent to power and his love for Jonathan (e.g. 1st Samuel 18:1-3) and King Saul, and his daughters Merab (1st Samuel 18:21) and Mikal (1st Samuel 18:28), particularly the Partnership formula 1st Samuel 20:42 (binding the descendants!) and Saul’s jealousy (“Thou son of a Harlot” in 1st Samuel 20:30)…

More Eunuchs (cf hidjra in contemporary India) besides Joseph are found in Isaiah 56 (where the god-fearing eunuch and the stranger are praised), Daniel’s Book (Daniel and Aspenas, and others). In the New Testament there are for instance Matthew 19:11-12 (“there are some who by birth, from the mother's womb are such" - i.e. not suited to marry) Luke 7:1-9 and Matthew 8:5-13 (the Centurion’s servant – Mark! the stories in Luke and Matt are quite dissimilar), and Acts 8:26-39 (another eunuch).

“Joseph” is by the way an old byname for GLBT, “Oh, had I been in Joseph’s predicament, Oh! had I been in Joseph’s predicament – I know what I’d done!” late 18th century singer-songwriter Charles Michael Bellman says (Fredman’s Song Nr 38) or “Joseph ein Joseph war” as I read somewhere about his friend and collabo-rator (e.g. "Adieu my dear child!" on the death of Bellman's son Elis) Joseph Martin Kraus. Both referring to the episode with Potiphar’s wife…

And this is authentically Biblical. The anti Modern hysteria may be admired in the present Government Alliance's dithering (over the Pentecostal "Christian" Democrat Party's pains) over Marriage legislation being made Gender neutral in December this year.

Inspired by a post on Elizabeth M. Kaeton's Telling Secrets click on the headline!

Josef Och Andra...

Inte bara handlar de 6 s.k. terrorverserna i NT inte om GLBT eller ”homosexualitet” (en medicinsk term från 1869, som bytt bemärkelse 2 gånger sedan dess…) i någon mening (forntida, för-Modern, Modern eller sen-modern), som det hävdats från Rom och amerikansk politisk Calvinism i sen-modern tid. T.ex. handlar Sodomhistorien (i Genesis 18-19) om Gästfrihetens bud (gentemot ”Leviten, den fattige och främlingen”, som det står i Deuterono-mium – en överlevnadsfråga för dem som stod utanför Klanerna i Forntidens sär-hälle), utan de verser som verkligen handlar om GLBT är helt andra.

Yttermera, van-tolkningen av Sodomberättelsen som sexuell kommer, som D.S. Bailey visade 1955 i Homosexuality and the Western Christian Tradition (vilket föranledde att 45 referenser till Sodom i Bibeln (däribland ett par av Jesus själv Matt 10:15, 11:24, ändrades i översättningarna efter ungefär 1969 från sexuellt till materiellt) från Hellenistisk populärfilosofisk litteratur i första århundradet, inklusive den filosofiskt anfäktade Filon av Alexandria (Museioon) och dubbel-förrädaren ”Flavius” Josep-hus, född Levi (från det vansinniga 1:a kriget med romarna åren 67-70 som slutade i Jerusalems förstöring – för vilken gång i ordningen…), som bara var judar till namnet och aldrig varit koscher i Judendom eller Kristendom, men beundrats dessto mer av nutidens anti-Moderna akademiker).

Ställen som verkligen handlar om GLBT-folk är t.ex. Genesis 37 – 50 (Josef i Egypten, särskilt Potifars hustrus misslyckade försök till förförelse, Genesis 39:7), Ruths bok (det är Rut som säger till Noomi; ”till döden skiljer oss åt”, Rut 1:16-17) och, förstås, 1:a Samuel 16 t.o.m. 1:a Konungaboken 2, med den bekanta berättelsen om Davids väg tíll makten och hans kärlek till Jonathan (t.ex. 1 Samuel 18:1-3) och Konung Saul, och hans döttrar Merab (1 Samuel 18:21) och Mikal (1 Samuel 18:28), särskilt partnerskapsformeln i 1 Samuel 20:42 (som alltså binder de efterkommande!) och Sauls svartsjuka (”Du son av en sköka” i 1 Samuel 20:30).…

Fler eunucker (jfr hidjra i nutidens Indien) förutom Josef finns i Jesaja 56, Daniels bok (Daniel och Aspenas m.fl.). I NT, t.ex. Matteus 19:11-12 (”visserligen finnas somliga som genom födelsen, allt ifrån moderlivet är oskickliga till äktenskap”), Lukas 7:1-9 och Matteus 8:5-13 (den romerske Hövitsmannens kalfaktor – Observera! att de båda berättelserna är ganska olika), och Apostlagärningarna 8:26-39 (också en eunuck).

”Josef” är för övrigt ett gammalt vedernamn på GLBT, ”Ach! om jag varit i Josephs ort, ach! om jag varit i Josephs ort, jag hvet vad jag gjort!” hos Carl Michael Bellman (Fredmans Sång Nr 38), eller ”Joseph ein Joseph war”, som jag läste någonstans om Bellmans vän och samarbetare (bl.a ”Farväl, mitt kära barn” om sonen Elis’ död) Joseph Martin Kraus. Båda referenserna till Potifars stackars hustru Potifru ; = )

Och detta är alltså Bibliskt. Sen-modernitetens anti-gay hysteri (som kan bl.a. ses i den nuvarande regerings-Alliansens predikament (över KDS' vånda) inför att Äktenskapsbalken blir könsneutral i december, enligt planerna.

lördag, november 08, 2008

White privilege

Hittade detta om hur o-lika saker bedöms vara...

Klicka på rubriken!

onsdag, november 05, 2008

O'Bama is Irish!

Under länken finns det gladaste och knäpp-uppigaste inslaget i den nyss överståndna valkampanjen. Klicka!

lördag, november 01, 2008

Translation of the last post

The admirable Lisa Fox has a letter to a "red" (= republican) state.

The letter was around already the last time (Election of 2004), but is a good introduction to today's issue: Cheating at Elections. The Presidential elections are fast approaching in a USA which does not generally use paper-ballots, as everybody else, and the discussion is on again about un-reliable electronic voting-machines (e.g. in Ohio) and how the American elections may be stolen (if any of the Parties are less than honourable). Click on the Headline!

Much more, for instance about Oprah Winfrey and what happened to her in Chicago, Illinois this week in this very election, may be read on Brad Blog

another one

The original story is on: The Huffington Post

The Times of London, which is owned by an Australian; Robert Murdoch, and has sent reporters to the USA for much-raking... has the story about presidential candidate Senator Obama's aunt, who lives illegally in Boston since four years back, after her bid for asylum was rejected and now also has given money to her nephews campaign, which is not allowed for non-Americans.

The idea that giving money for a campaign is not allowed for non-citizens (which I find reasonable) falls on its head, however, when one reads about a Swede who has gone to the USA to work for Senator John McCain.

Which is it, really? That some animals are more equal than others???

-------------------------- November 3rd:

Link to The Huffington Post about voting problems, queues, & c., is here


Den beundransvärda Lisa Fox har ett brev till en "röd" (= republikansk) stat:


Brevet fanns redan förra gången (valet 2004), men utgör en bra inledning till dagens ärende: VALFUSK. Presidentvalet närmar sig i ett USA som inte i allmänhet använder valsedlar, och diskussionen börjar igen om opålitliga elektroniska omröstningsmaskiner (i bl.a. Ohio) och om hur amerikanska valet kan stjälas (om något av partierna är oärligt). Klicka på rubriken.

Mycket mera, bl.a. Oprah Winfreys berättelse om vad som hände henne i Chicago, Illinois häromdan i detta presidentval, kan läsas på:

http://bradblog.com/?p=6603 och http://bradblog.com//?p=6619

Huffington Post har originalberättelsen:


Londontidningen The Times som ägs av en australiensare, har skickat reportrar till USA för lite muck-raking, och har berättelsen om presidentkandidaten Obamas faster, som bor illegalt i Boston i fyra år sedan hennes begäran om asyl avvisats, och nu också har givit pengar till brorsonens kampanj, vilket inte är tillåtet för icke-amerikaner...


Detta att kampanjbidrag inte är tillåtna för icke medborgare i landet (vilket jag finner rimligt) faller dock, när man läser följande artikel om en svensk som har rest till USA för att driva kampanj för Senator John McCain.


Vilket är det som gäller egentligen? Att vissa djur är jämlikare än andra???

---------------------------------- 3:e november:

Länk till The Huffington Posts sida om vallokals-problem, timlslånga köer, mm


söndag, oktober 26, 2008

Lite om översättningar, Bud och 1 Kor 6:9-11. Del 4.

Förutom miss-läsandet av 1 Kor 6:9-11 och annat som icke-systematiskt (vilket här sker genom att skriva neque; inte heller, på alla ställen och glömma textens växling till ”inte” för det som inte är Bud), och läsandet av Septuagintas, de 72 lärdes grekiska översättnings, teologiskt/tekniska specifika termer som vore de den platonska Akademiens artificiella grekiska – vilket gör alla ord och bemärkelser utbytbara – är den (i grunden gnosticistiska) sexualiseringen av centrala bibliska ord och begrepp i Karolingisk och efter-Karolingisk tid (= den kejserliga Academia palatina i Aachen, och sedan i Fulda; från 1100-talet i Bologna, Oxford och Paris) märkbar, liksom ersättandet av obsoleta sakrala, kollektiva och sociala ord (som tempelprostitution – som alltså är 2:a Budets KULT, inte sex), med andra som legitimerar 1100-talet Imperiella social- och sexualpolitik (se 2:a – 4:e Lateran-koncilierna) och kyrkliga dito politik och dogmer (= Rom): LYDNAD.

Även begreppen har ändrats i Statens intresse: ”lydnad” kommer av ”ljud” och dess motsvarigheter på alla språk betyder just ”lyssna”, liksom ”befalla” inte betyder ”jag slår dig på den skalle” utan ”jag ber dig hava i åtanka” – men det tar vi en annan gång ;=)

Efter 1500-talet splittrades scholastikernas missbruk av Bibel-texten som "bevis" för utom-bibliska, indiska och alexandrinska föreställningar och läror i flera; det finns alltså t.ex. Romerska biblar (både på Latin och på andra språk) som ändrar Bibeltexten för att ”skydda” Roms politiska och dogmatiska intressen mot ”de andra” (t.ex. Tu est Petrus i Mark 3:16, Joh 1:42, Matt 16:18).

Likaså finns det Lutherska (att börja med Luther själv 1523; hans ”Knabenschänder” är ett övertydligt stycke polemik mot Roms ”smutsiga munkasynder”, liksom Calvinistiska (Etiennes bekanta Genève-bibel med paragraferna 1555, eller Pictorius’ – av lutheranerna kallade ”Straff-mir-Gott”-bibel 1604 ;=), och slutligen Pietistiska (Berleburg 1734), osv., för att inte tala om sen-modernitetens många katastrofala ”Dynamic Equivalence”-äventyr från och med Revised Standard Version 1948/1952.

Nämnas kan att det är ”hoorkarla” i 1702 som är 2:a Budets pórnoi (maskulinum pluralis); ”män som går till sakralt prostituerade”, inte ”bolare”, som i stället är Renässansens juridiska terminus technicus för äktenskapsbrottare – enkelt hoor, dubbelt hoor, osv. Dessa blandas friskt i 1541 - och har sedermera flaxat fram och tillbaka (jag har en sammanställning av detta på ett doc. om någon är intresserad).

På samma sätt är ”ärua Gudz Rike” fel. Ordet klär-o-nom-ä-sou-sin betyder ”ta del av, ta emot”, ”emottaga” (och – inte minst – lämna vidare…) i presens, som alltid i Bibeln – det är latinets ord (och Judendomens väsen) Tradition det handlar om, inte att ärva i futurum, dvs. hamna utanför Himmelen i Dantes magnifika, men o-bibliska, litterära vision från 1300-talet…

"Pie in the sky, when you die..."

Inte heller betyder nómos (som i klär-o-nom- ) ”lag”, utom i vissa fall, ännu mindre ”Lag” som i Calvinismen – det är endast de 10 Buden som är Lag i Judendom och Kyrka! – det betyder Tradition; att emotta och lämna vidare.

Enskild egendom - och därmed "arv" i vår mening - fanns inte förrän i Roms s.k. "Kanoniska" rätt (särskilt det lika "kanoniska" testamentet - den Gregorianska Världsrevoultionens finansiering - som aldrig gällt i Sverige; ett testamente är fortfarande en önskan av den döde, som inte binder arvingarna - det gäller faktiskt mindre idag än för hundra år sedan), som kom i 1100-talet och var fullt färdig 1243 med "boken med decretalierna", som den kallas i Skänninge mötes beslut 1248.

Romarbrevet (nämligen de 2/3 som har skrivits av Paulos själv) diskuterar just de 3 bemärkelserna av nómos: Buden, Sed (inkl. civil lag), och Ezraismens persiskt inspirerade verk-helighet från 398 f.v.t.

Alltså; vad som står i den grekiska texten är:
pórnois = ”män som går till sakralt prostituerade” och idol-o-latr-oì = avgudadyrkare [båda = 2:a Budets (annan) Kult]
vidare moixoì = trolösa/svekfulla (hushållsmedlemmar) och malakoì = slappa (Husbönder), och arsenokoîtai = man-liga sängkamrater (hos företrädesvis kvinnor), alla 7:e Budet; Husbondemakten, överförd på Hus-Församlingen.

Detta att med-lemmarna i Församlingen är (mkt konkret) lemmarna i Kristi Kropp - inte syndakatalogerna (som i allmänhet är av annan hand ;=) är Paulos’ verkligt originella bidrag till Kristendomen.

kléptai = människotjuvar (för slavhandeln) [8:e Budet; Luthers 7:e]
och pleonéktai = (ekonomiskt) ohederliga, [10:e Budet; Luthers 10:e och 9:e];
samt 3 saker som inte är Bud:
méthusoi = stoff-missbrukare (men det står inte vilket stoff som missbrukas),
loídoroi = förtalare,
eller árpages = försnillare (samma ord som harpa: ”fem fingrar, ett grepp” ;=)
kan vara del-aktiga i Guds Rike (= här-och-nu: Hus-Församlingen).

Jämför själva med så många ”översättningar” – traditionella (= översättningar efter Skolastikens Versio vulgata), som sen-moderna (Dynamic Equivalence = anti-Modern social-politik) – ni kan få tag i…

Lycka till!

Lite om översättningar, Bud och 1 Kor 6:9-11. Del 3.

Att 1 Kor 6:9-11 reflekterar Buden i Budens ordning begränsar betydligt vad de enskilda orden kan handla om. De – och därmed texten i sin helhet – kan alltså inte avlägsna sig från Buden – vilket emellertid inte brukar hindra anti-Moderna exegeters kreativitet och självsvåld...

Buden är riktade till den mogne vuxne mannen i andra person maskulinum singularis; till Husbonden; till Pater familias (som alltså inte får vara ”slapp” – däremot är det inte någon som i ett för-Modernt samhälle (=sär-hälle) lägger sig i vem han lägger sig med). Judendomen har aldrig varit sexualfientlig.

De handlar alltså i n t e om att den stygge Conrad inte vill äta sin kalla och stelnade frukostgröt... utan om den stygge Conrads pappa...

Först kommer det Stora Budet ( – : Vilket är det Stora Budet??? som det står flera gånger i Evangelierna) – och det står i versen innan v i börjar räkna Buden (alla traditioner räknar ´Buden olika, men kommer ändå på något sätt fram till 10 ;=)

Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egypten, träldomshuset!

Sedan följer 3 Teistiska Bud, som handlar om Husbondens förhållande till denne sin Gud; till andra Gudar (inte hava, inte tjäna, inte dyrka); inte missbruka Hans namn till farmakeía; (svart) magi; liksom till Sabbatens vilodag (som även gäller för son och dotter, slav och slavinna, oxe, åsna, liksom främlingen inom dina portar, osv.).

Därefter 3 Kollektiva Bud som handlar om mannens förhållande till sitt Hus – det är Hustavlans Husbondemakt (ännu gällande i t.ex. arbetsgivares ”principalansvar”!): hedra sina föräldrar på deras ålderdom; inte döda hushållets medlemmar (= det vi kallar ”hedersmord”, och som alltså ännu är legalt i kulturkretsen, hos såväl kristna som muslimer, 3000 år senare – och var också här för inte länge sen...)

Senast i onsdags läste jag om en förfader till pappa som 1548 stack ned sin äldste son (av de 4 som levde), när han ville gifta sig – vilket på den tiden innebar att ärva. Fadren blev rasande, för han ville ha sin näste son till efterträdare, och hade satt de övriga i Romerska kyrkan som kaninker för att de inte skulle gifta sig...

Inte svika sitt Hus (det är det som menas med att inte vara ”slapp” – som Greve Almaviva i är Mozarts opera, han som bara tänker på sina små nöjen - den enda gången han faktiskt utnyttjar sin patronatsrätt är det inte för att främja sitt Hus, utan för att han fått för sig att Pagen är en rival om Grevinnans gunst...).

Det är detta: moixoì/adulteris (mask.plur!); Husbondens svek gentemot sitt Hus, som i Karolingisk tid ändras till den exogama andra-hustruns – adultera; den tillförda, extra – (abstrakta) äktenskapsbrott mot den endogama (= samma härstamning, ofta en kusin) första-hustruns rättigheter.

Mannens äktenskapsbrott (mot Nästan) står ju redan i 10:e budet att inte begära (epithumía = Girighet) nästans hustru (dvs. hennes hemgift och släktförbindelser...) - men det tycks bara vara Roms Katekes som kommer ihåg det i dag ; = ) epithumía; "begär", i Bibel-grekiska är först och främst materiellt, inte sexuellt som det blivit i Europas ny-platonistiska vuxendagis i 2:a årtusendet).

Till sist 3 Sociala Bud om Nästan (= nästa Husbonde och hans Hus); inte stjäla hans hushållsmedlemmar för slavmarknaden; inte svära falskt mot honom i rättegångar (en Husbondes ord hade bevis-kraft i det för-Moderna sär-hället. Detta gällde i Sverige in i 1600-talet: släktens Husbönder kunde svära en man fri vid Tinget – även om alla visste att han hade gjort det!); och, inte minst, att inte ha begär efter hans Hus med tillbehör: hustrur, son (= arvinge), övriga söner, döttrar, barn = slavar och slavinnor, oxar, åsnor, åkrar osv.

Materiellt allt.

Lite om översättningar, Bud och 1 Kor 6:9-11. Del 2.

Den sken-kristnade varianten av dessa förunderligheter kallas Traducianism: hur Adams Synd (= Imperiets o-lydnad) ärvs från generation till generation genom mannens säd/själ (kvinnan – Eva – har ju inte något med avlandet att göra: hon är bara käril), jfr f.d. ny-platonisten, manichéen, m.m. Augustinus’ med alla konversionerna (och ty åtföljade "Bekännelser") skapelse-fientliga tankar om en Ursprunglig synd hos människan (som alltså ärvs från ”gamle Adam” genom Sperman).

”Den naturliga brukningen” i 1546 är således att göra barn (vilket ansågs tillåtligt för ”själiska” människor, vilkas barn ändå bara skulle kroppsarbeta så att de kunde försörja celibatärerna och furstarna). ”O-natur-ligt” (= abstrakt begrepp, dvs. 1100-tal och Scholastik) var sex för nöjes skull.

Händerna på täcket, barn! Änglarna gråter!

Märk ändå, att det står ”sin villas tilbörliga lön” (hä antimistían än äde är ett positivt ord), inte ”synd” eller ”straff”... Och det är korrekt översatt (ju äldre en översättning är, desto tillförlitligare!).

Ingen före 2:a årtusendet ansåg att kvinnorna i vers 1:26 kunde vara lesbiska (ingen de första 400 åren), utan att de ”brukades” analt. Skuldbeläggandet här; att quennorna är grammatikalisk subjekt trots att de i själva verket är o b j e k t - och har ingenting att säga till om - är normalt för både 1:a och 2:a årtusendenas hierarkiskt ned-värderande ny-platonistiska akademiker.

Men nuvarande Rom 1:26-27 kan inte ha något med Paulus själv att skaffa, utan måste av idéhistoriska skäl anses vara minst 100 år yngre; antagligen platonisten Clemens av Alexandria omkring 180.

Varken 1 Kor 6:9-11 eller parafrasen i alias 1 Tim 1:10 (ett av de pseudo-epigrafiska Pastoralbreven). Förfalskningar från antagligen Smyrna, efter gamle Biskop Polykarpos' martyrdöd år 157 eller 158 eftersom det talas om bliskopsval – men med motsatta värderingar från Paulos själv: Ja till krigstjänst (= Bacchus-kult) och Olympiska spel (= Zeus-kult), och, inte minst, slavens och kvinnans sociala åter-underordning i Församlingen, osv) i den sk ”Reformationsbibeln” har emellertid med 1500-talet att skaffa, utan är som vilken som helst ”Dynamic Equivalence”-förfalskning efter Revised Standard Version 1948/1952, i dess Romerskt katolska version 1972 – med imprimatur, godkännande från Rom...

Man har rätt att undra hur Svenska Bibelsällskapet vill ha med detta att göra – men 1981 och 2000 är sannerligen inte bättre än RSV.

Dagens skrik på Textus receptus gäller i verkligheten USA och den s.k. Authorised Version av den bisexuelle King James’ Bibelkommission 1611, som ändrade namnet Jacob till James för att behaga Majestätet (ytterligare förändringar i 1780-taloet).

Riktiga Red Neck-jänkare använder nämligen inte Revised Standard Version 1948/1952, ty den är kommunistisk (= den hade röda pärmar ;=) Man vill alltså ha Textus receptus i stället.

Men KJV är inte Textus receptus (som manipulerades av Erasmus och grabbarna: de Byzantinska tilläggen klippptes bort och 1100-talets Parisiska tillägg klipptes in - så ingen kan säga att de inte var medvetna om vad de gjorde ;=), och har inte så mycket med den att göra som med Scholastikens Versio vulgata.

Vad det står i 1546:

Weten j icke, at the oretferdighe icke skola erffua Gudz Rike?

Farer icke wille, hwarken bolare, eller affgudha dyrkare, [båda 2:a Budet; Luthers 1:a]
eller hoorkarla, eller the weeklingar, eller drengiaskendare, [alla 7:e Budet; Luthers 6:e]
eller tiwffuar, [8:e Budet; Luthers 7:e]
eller girighe, [10:e Budet; Luthers 10:e och 9:e]
eller drinkare, eller hädhare, eller röffuare, [dessa är inte bibliska begrepp, men kan inordnas under 10:e Budets Epithumía; Girighet, om man så vill]
skola erffua Gudz Rike.

Och thetta woren j somlighe, men j ären afftwaghne, j ären helghadhe, j ären retferdigadhe genom Herrans Jesu nampn, och genom wår Gudz Anda.

Jämför med 1917, 1981 och 2000!

Skall vara:

Var så säkra! Varken ”män som går till sakralt prostituerade” eller avgudadyrkare [båda 2:a Budet; Kult]
eller trolösa (hushållsmedlemmar) eller slappa (Husbönder) eller manliga sängkamrater (hos företrädesvis kvinnor) [alla 7:e Budets trohet mot Huset]
eller människotjuvar (för slavhandeln) [8:e Budet]
eller (ekonomiskt) ohederliga, [10:e Budet];
inte stoffmissbrukare, inte förtalare och inte heller försnillare [dessa är inte bibliska begrepp, men kan inordnas under 10:e Budets epithumía; Girighet, om man så vill]
kan vara delaktiga i Guds Rike (= här-och-nu: Hus-Församlingen)

Observera att det inte är alla Bud som ens är med i Nya testamentet (t.ex. bildförbudet)! Annat nämns enbart negativt; som Sabbatsbudet självt! inte människan för Sabbatens skull, utan Sabbaten för människan.

Inte heller tas de kollektivt och socialt viktiga förklaringarna (olika!) till Sabbatsbudet i (5 Mose 5:14-15 och 2 Mose 20:9-11) med i de flesta katekeserna.

Men i 1 Kor 6:9-11 finns ett System (Paulos var rabbin) och det systemet är, som alltid i Bibeln (Bergspredikan, osv.), de 10 Buden.

Allt annat är kommentar, sade Rabbi Hillel.

Lite mer om översättningar, Bud och 1 Kor 6:9-11. Del 1.

Vad det faktiskt står i 1702 års utgåva av 1541, som alltså är 1500-talets översättning efter den Byzantinska texten (och som i förordet till en 1600-talsutgåva (av Elsevier) kallas Textus receptus; den "mottagna" texten) minus de flesta Bysantinska tilläggen (från efter 400 (de flesta av de återstående tilläggen togs bort 1917) o c h med tillägg av de Latinska tilläggen (av Petrus Lombardus elever i Paris 1164-1210 (den s.k. Versio vulgata; den som 1248 kallas ”den i Paris vanliga versionen”), är följande:

Rom 1:26 Derföre haver och Gud öfwergifvit dem i skämliga lustar:
ty deras quennor hafwa förwandlat den naturliga brukningena uti den som är emot naturen.
27: sammaledes och männena hafua öfwergivit den naturliga quinnornas brukning,
och hafwa brunnit i sin lusta till hwarannan,
man med man bedrifvit slemhet,
och fått, som tilbörligit war,
deras willes rätta lön i sig sjelfwom.

Det är bara språkliga förändringar från 1541.

(reservation, dock, för stavfel)

Nu skall anmärkas att parà i parà fúsin; ”emot” på svenska, ända till 1800-talets slut betydde ”med” i alla utom kyrkliga texter (det fanns alltså inte någon motsvarighet till latinets contra på svenska). Ordet parà; med, jäms med, vid sidan av, är dativ.

”… att jag inte hade emot mig mina kläder" (= hovdräkt, för att byta om…) står det alltså i Gustaf Mauritz Armfeldts franska dagbok, översatt till svenska av Esaias Tegnérs son Elof 1883.

Avec, alltså.

Och det skall kraftigt påpekas, att det stod extra naturam i den gamla latinska översättningen; 200-talets gamla pålitliga Vetus Latina, innan Petrus Lombardus’ elever med sitt contra naturam 1000 år senare gjorde om det till att uttrycka den ny-platonistiska Akademiens och det Karolingiska Imperiets social- och sexual-politik: LYDNAD!

(Och om Du inte lydde: Korståg för katharer och muslimer, Pogromer för judar, Bålet för dem som spillde säden i icke-avlande avsikt, Isolering för leprasjuka i hospital, Arvlöshet för prästsöner, osv).

Allt enligt koncilierna i Lateranen 1179 och 1215.

I glossan Rom 1:26-27 uttrycker parà fúsin; ”med naturen”, just de Alexandrinska akademikernas (Museon) gnosticistiska/ny-platonistiska negativa föreställningar om Naturen, jfr Clemens' Fabler (den första tryckta boken i Sverige var en fabel-samling, inte en Bibel), liksom om Känslor (alla sådana – särskilt om de är starka – var a-timías; icke hedrande, för den ”vise” ; = ) och Sädens spillande utan avlande avsikt.

Avlande var visserligen allt annat än bra, men ändå enda ursäkten för Sädens spillande (nämligen för arbetsfolk). Det heterosexuella äktenskapet, numera kallat ”mellan man och kvinna”, var ända in i min barndom till för dem som var ”svaga i Köttet”.

"Oj! de har gjort det 3 gånger!"

”Säden” sågs av gnostiker och platonister bokstavligen som små frön (= små gossebarn) som skulle växa till sig (av sig själva) och bli MÄN – och fick alltså inte deponeras i fel käril.

Säden ansågs också identisk/tvilling med mannens själ det lilla nous – och på så vis med det Stora NOUS; Det Högsta Väsendet, de alexandrinska a-teistiska filosofernas icke-personliga gudom, jfr Atman-Brahman hos deras indiska kollegor (parallella skolbildningar!).

Spillde man sin säd (det som alltså Onan inte gjorde i 1 Mose 38 – LÄS!) hamnade alltså små gossebarn oförskylt i Limbus infantorum: ofödda barns särskilda avdelning i de dödas rike (Benny håller på att avskaffa detta, säger de senaste rapporterna från Rom).

Kvinnor har därmed ingen sperma/själ. Det är fastlagt av flera kyrkomöten, så skratta inte!

onsdag, oktober 08, 2008

Syndakataloger, Del 9.

Det alexandrinska 1:a Petri brev är ett av de 7 s.k. ”katolska” breven, dvs. allmänna brev i blandade ämnen, utan adressat. Antalet 7, liksom Uppenbarelsebokens struktur om 7 brev riktade till (namngivna) församlingar, har väl inspirerats av den första Paulosutgåvans 7 autentiska brev till församlingar i mest Mindre Asien. De "katolska" breven måste således vara skrivna efter år 100, när det första Paulos-utgåvan publicerades i (antagligen) Efesos. Alexandrias brev blev mycket riktigt inte erkända i Patriarkatet Antiokia förrän framåt 400, liksom Corpus Johanneum med sin med Alexandrias’ Herden konkurrerande Apokalyps, aldrig godtogs i Alexandria…

10:e Budets epÞiumíais har samhällsanpassats till ”begär i allmänhet”, (och i teologin och översättningarna efter 1200 sexualiserats till begär-else; en bemärkelse som är möjlig i akademisk och allmän grekiska, men inte i den teologiskt/specifika Bibel-grekiskan som har färre bemärkelser). Även har 2:a Budets eidodololatríais helt tappat sin laddning – de är bara van-hederliga, men tydligen inte längre annan religion/Kult.

Eftersom Blogger inte klarar Grekisk skrift ger jag en Transkrip-tion. Jag markerar också: annat ord än Textens, tillägg, ”om-skrivning”, {grekisk idiomatism}, [svensk idiomatism].

Den alexandrinska recensionen (200-tal), i Codex sinaïticus’ 300-talsgestalt, enligt Novum:

Transkription: 4:3. arketòs gàr o pareläluÞås xrónos tò boúläma tån eÞnån kateirgásÞai, peporeuménous en asélgeiais, epiuÞmíais [10:e Budet], oinoflugíais, kåmois, pótois, kaì aÞemítois eidololatríais [2:a budet] 4. en å ksenizontai mä suntrexóntån umån eis tän autän täs asåtías anáxusin blasfämoûntes.
28 ord, 2 Bud, 6 begrepp.

Egen översättning: 4:3 Länge nog har ni gjort hedningarnas vilja, och levt i ”utsvävningar”, begär [10:e Budet], drinkande, serenader, dryckeslag, och vanhederliga avguderier [2:a budet], 4. som (nu), häpna att [ni] inte flockas till de flödande ”fröjderna”, smädar (er).
26 ord, 2 Bud, 6 begrepp.

Den skolastiska Versio vulgata (Paris, c:a 1200) sexualiserar som vanligt asélgeiais; ”raseri/mysterier” och epithumíais; begär; till luxuriis desideriis, och byter subjekt; ni blir de vandrar. Översätter i övrigt korrekt. 4:3: sufficit enim praeteritum tempus ad voluntatem gentium consummandam qui ambulaverunt in luxuriis desideriis, [10:e Budet], vinolentiis comesationibus potationibus et inlicitis idolorum cultibus [2:a budet] 4. in quo peregrinantur non concurrentibus vobis in eandem luxuriae confusionem blasphemantes.
28 ord, 2 Bud, 6 begrepp.

1917 följer noga Versio vulgata, men varnar på 1800-talsvis för alkoholens fördärvlighet – fylleri och dryckenskap… 4:3 Ty det är nog, att I under den framfarna tiden haver gjort hedningarnas vilja och levat i lösaktighet och onda begärelser [10:e Budet], i fylleri, vilt leverne och dryckenskap och i allehanda skamlig avgudadyrkan [2:a budet], 4. varför de ock förundra sig och smäda eder, då I nu icke löpen med till samma liderlighetens pöl.
28 ord, 2 Bud, 6 begrepp.

Sexualiseringen går som vanligt vidare till 1981 och Bibel 2000, som emellertid överdriver Textens hellenistiska förtrytelse i antagonistiskt nit (och underdriver hedningarnas häpnad): 4:3 Länge nog har ni levt som hedningarna vill, med utsvävningar, liderlighet, [10:e Budet] fylleri, fester, dryckeslag och brottslig avgudadyrkan [2:a budet]. 4. Därför blir de förvånade när ni inte längre vill följa dem i deras omåttliga lastbarhet, och hånar de er.
28 ord, 2 Bud, 6 begrepp.

Syndakataloger, Del 8.

Även Rom 13:13 saknar varje samband med Buden och torde komma från en spökskrivare i andra århundradets Smyrna eller Alexandria. Det uppmuntrar till en moral-filosofisk anständighet. Asélgeia; raseri, dvs. deltagande i Mysteriereligionernas festivaler betecknar ”utsvävningar” i allmänhet.

Eftersom Blogger inte klarar Grekisk skrift ger jag en Transkrip-tion. Jag markerar också: annat ord än Textens, tillägg, ”om-skrivning”, {grekisk idiomatism}, [svensk idiomatism].

Den alexandrinska recensionen (200-tal), i Codex sinaïticus’ 300-talsgestalt, enligt Novum:

Transkription: 13:13 ås en ämera eisxämónäs peripaÞäsåmen, mä kåmois kai meÞais mä Koítais kai aselgeíais, må kaì éridi kaì zälå.
19 ord, 6 begrepp, inga Bud.

Egen översättning: 13:13 så att vi om dagen vandrar värdigt, inte håller serenader och dricker, inte i Sängar och utsvävningar [och] inte i missunnsamhet och avundsjuka.
22 ord, 6 begrepp, inga Bud.

Versio vulgata sexualiserar som vanligt asélgeia till impudicitiis: 13:13 sicut in die honeste ambulemus non in comesationibus et ebrietatibus, non in cubilibus et inpudicitiis non in contentione et aemulatione.
20 ord, 6 begrepp, inga Bud.

1917 sammanfattar i sin parafras ”låtom oss föra en hövisk vandel” det nuvarande bearbetade Romar-”brevets” moralfilosofiska budskap, och sexualiserar sedan ”i Sängar” till det andra årtusendets otukt: 13:13 Låtom oss föra en hövisk vandel, såsom om dagen, inte med vilt leverne och dryckenskap, icke i otukt och lösaktighet, icke i kiv och avund.
25 ord, 6 begrepp, inga Bud.

NT 1981 och Bibel 2000 parafraserar 1917 i gnosticistisk riktning: 13:13 låt oss leva värdigt, som det hör dagen till, inte med festande och drickande, inte med otukt och orgier, inte med strider och avund.
23 ord, 6 begrepp, inga Bud.

Syndakataloger, Del 7.

Även det mycket bearbetade Romarbrevet (Marcion, c:a 140, Polykarpos gossar c:a 160, Clemens †213) är en teologisk traktat. De autentiska delarna anses skrivna senvintern år 55, men dess nuvarande skick är alexandrinskt från omkring 200, och den idag använda versionen är inte det äldsta manuskriptet P 46 (som dock publicerades 1936 ;=) utan den Bysantinska harmoniseringen från 400-talet – i övrigt mestadels avlagd redan av Erasmos och gossarna i 1500-talets början, som bytte de för dem nya Bysantinska tilläggen mot Versio vulgatas mer invanda...).

Att Kap 16:1-16 + 22b är inte hör hit, utan är ett rekommenda-tionsbrev för Febé, diakonos (!) i Kenkrea, Korints västra hamn-stad är väl känt sedan ganska länge. Det var antagligen Clemens som klippte in Febé i den Alexandrinska recensionen. Jag anser att verserna 1:7-12 är inledningen till Febé. De startar om brevet på ett obegripligt sätt annars. Orden en Romä i 1:7 (och i 1917 för säkerhets skull också i 1:15) återfinns inte i de äldsta textvittnena, t.ex. Vetus latina, där man annars kanske skulle ha förväntat det...

Den s.k. ”hoppande” Doxologin, som i den Bysantinska texten avslutar brevet (16:25ff), återfinnes på olika ställen i de olika manuskripten; endast vid Rom 14:23, vid 14:23 och 16:25 (!), vid 15:33 (P 46), eller inte alls (G). Den anses komma från Marcions Apostolikån. Det finns också ett hoppande Amen!

Den s.k. syndakatalogen i Rom 1:29-31 saknar all koppling till Buden, vilket torde vara skäl nog att anse den vara "redaktionell", dvs. senare. Själv misstänker jag närmast Polykarpos' gossar i Smyrna, som var fixerade vid ordningsfrågor. Den är en ostruk-turerad uppräkning av andra århundradets Församlingsdisciplin-brott; stort och smått, likt och olikt, huller om buller. Sådant är naturligtvis inte möjligt att översätta med någon grad av träffsäkerhet : - (

Eftersom Blogger inte klarar Grekisk skrift ger jag en Transkrip-tion. Jag markerar också: annat ord än Textens, tillägg, ”om-skrivning”, {grekisk idiomatism}, [svensk idiomatism].

Den alexandrinska recensionen (200-tal), i Codex sinaïticus’ 300-talsgestalt, enligt Novum:

Transkription: 1:29 pepläråmenous pásä adikía ponäría pleonexía [10:e Budet] kakía, mestoùs fÞónou fónou [5:e Budet] éridos dólou kakoäÞeías psituristàs 30. katalálous Þeostugeís ubristàs uperäfánous, alazónas, efeuretàs kakån, goneûsin apeÞieîs, 31. asunétous, asunÞétous, astórgous, aneläåmonas.
32. Oítines tò dikaíåma toû Þeoû epigontes oti oi tà toiaûta prássontes áxioi Þanátou eisín ou mónon autà poioûsin allà kaì suneudokoûsin toîs prássousin.
49 ord, 2 Bud, 20 begrepp.

Egen översättning: 1:29 De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet [10:e Budet], elakhet; de är fulla av avund, mord [5:e Budet], trätlystnad, list, illvilja, förtal, 30. skvaller, fientlighet mot Gud, oförskämdhet, arrogans, skrytsamma; [de är] uppfinningsrika i det onda, ohörsamma mot sina föräldrar, 31. omdömeslösa, opålitliga, likgiltiga, obarmhärtiga.
32. Ehuru de är väl medvetna om Guds Rättfärdiga råd att de som gör sådana [ting] är värda Döden, gör de icke endast sådana [ting själva], utan uppmuntrar andra som gör så.
62 ord, 2 Bud, 20 begrepp.

Versio Vulgata ”förbättrar” ponäría; ondska, genom att tillägga fornicatione: 1:29 repletos omni iniquitate malitia fornicatione, avaritia [10:e Budet], nequitiea, plenos invidia, homicidio [5:e Budet], contentione, dolo, malignitata, sussurones, 30. detractores Deo, odibiles, contumeliosos, superbos, elatos, inventores malorum, parentibus non obedientes, 31. insipientes, inconpositos, sine affectione, absque foedere, sine misericordia.
32. Qui, cum iustitiam Dei cognovissent non intellexerunt, quoniam qui talia agunt digni sunt morte, non solum ea faciunt, sed et consentiunt facientibus.
56 ord, 2 Bud, 22 begrepp, 2 tillägg.

1917 introducerar Statskyrkans calvinism i förtjäna. Dólos; förtal byter vers. 1:29 Så hava de blivit uppfyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet [10:e Budet], elakhet; de äro fulla av avund, ”mordlust” [5:e Budet], trätlystnad, svek, vrångsinthet; 30. de äro ”örontasslare”, förtalare, styggelser för Gud, våldsverkare, övermodiga, ”stortaliga”, ”illfundiga”, olydiga mot sina föräldrar, 31. oförståndiga, trolösa, utan kärlek till sina egna, utan barmhärtighet mot andra.
32. Och fastän de väl veta vad Gud har stadgat såsom rätt, att nämligen de som handla så förtjäna döden, är det dem icke nog att själva så göra, de giva ock sitt bifall åt andra som handla likaså.
86 ord, 2 Bud, 20 begrepp.

NT 1981 och Bibel 2000 aktar sig för att komma upp i 86 ord där originalet har 49 ;=) men förhåller sig efter vanligheten något fritt. Girighet blir själviskhetfientliga blir föraktar, förtal blir baktalar, omdömeslösa blir tanklösa, liksom arrogans blir fräcka. Av lika obegriplig andledning byter elakhet och ondska plats. 1:29: Uppfyllda av allt slags orättfärdighet, elakhet, själviskhet [10:e Budet], och onska, fulla av avund, blodtörst [5:e Budet], trätlystnad, list, illvilja, förtal, 30. De skvallrar och baktalar. De föraktar Gud. De är fräcka och övermodiga och skrytsamma, uppfinningsrika i det onda, uppstudsiga mot sina föräldrar, 31. tanklösa, trolösa, kärlekslösa, hjärtlösa.
32. De vet vad Gud har bestämt: att alla som lever så förtjänar döden. Ändå är det just så de lever, ja än värre, ”de tycker det är bra när andra gör det”.
75 ord, 2 Bud, 20 begrepp.

Syndakataloger, Del 6.

Det anti-Marcionitiska och samhällstillvända alias 1:a Tim 1:8-10 är ”höger-paulinskt”, dvs. för slavens och kvinnans sociala underordning i Församlingen. Att det är en pseudo-epigrafi från andra århundradet – kanske från Biskop Polykarpos’ krets i Smyrna – är klarlagt av F.Ch. Baur 1835. Den förste som citerar det är Polykarpos’ forne elev Ireneos av Lyon i sin Adversus haeraeus omkring 170. Det bekanta inskottet 1:a Kor 14:33-35 anses komma just från Pastoralbrevsutgåvan av Pauli brev (se New Jerome, sid. 811).

Det är skrivet som 3 ihoparedigerade brev (Titus + 1:a Tim + 2:a Tim) från Paulos till hans (alltför) välkända följeslagare Timotheos (Filémon, Apg 16:1) och den mera obekanta Titus (2:a Kor 2:13), och förutsätter både Efesos-upplagan av 7 autentiska Paulos-brev (c:a 100) och Apostolikån, Marcions gnosticistiska versioner i kronologisk ordning, c:a 140. Någon har sedermera (200 till 400) klippt i sär dem, så att de kommit i o-ordning.

Kronologin stämmer emellertid varken med de äkta breven eller med vad Lucas berättar för sin Theofilé, sin ”Kära Gudsvän” i Apg. Författaren/a är på andra århundradets vis inriktad på en populärfilosofisk ”medelklass”-moral och Församlings-disciplin, och vänder sig inte heller som Paulos brukar, till Gemenskapens medlemmar, utan till pastores; föreståndarna, episkopäs – varav 1700-talets benämning Pastoralbreven. De luktar valkampanj lång väg.

”Pastoralbreven” är skrivna på en sen Koínä, ofta ansedd som NT:s sämsta (= minst akademiska) grekiska.

1:a Tim 1:8-10 är på ett helt annat sätt än det autentiska 1:a Kor 6:9-11 systematiskt disponerat efter Buden – men saknar 3:e, 4:e och 10:e. På andra århundradets vis uppfattar 1:a Tim pórnos av-sakraliserat, som mannens sexuella trolöshet, dvs. inte som 2:a Budets (annan) Kult, utan som svek mot Församlingen.

Eftersom Blogger inte klarar Grekisk skrift ger jag en Transkrip-tion. Jag markerar också: annat ord än Textens, tillägg, ”om-skrivning”, {grekisk idiomatism}, [svensk idiomatism].

Den alexandrinska recensionen (200-tal), i Codex sinaïticus’ 300-talsgestalt, enligt Novum:

Transkription: 1:9 eidås toûto, óti dikaiå nómos où keîtai anómois [1:a Budet] de kaì anupotáktois, asebési kaì amartåloîs, anómois kaì bebälois [2:a Budet], patrolåais kaì mätrolåais [4:e Budet], androfónois [5:e Budet], 10. pórnois, arsenokoítais [7:e Budet] andrapodistaîs [8:e Budet], pseústais, epiórkois [9:e Budet], kaì eí ti éteron tä ugiainoúsä didaskalía antíketai.
33 ord, 7 Bud, 14 begrepp.

Egen översättning: 1:9 Hör alla! Lagen stadgas inte [för] Rättfärdiga, [utan för] ”Laglösa” [1:a Budet] liksom [för] asociala och missanpassade och syndare och vanvördiga [2:a Budet], fadermisshandlare och modermisshandlare [4:e Budet], dråpare [5:e Budet], 10. torskar, prostituerade män [7:e Budet], människohandlare [8:e Budet], lögnare och menedare [9:e Budet], och vad annat som kan vara mot den sunda Läran.
34 ord, 7 Bud, 14 begrepp.

Versio vulgata byter c:a 1200 4:e Budets misshandel mot mord; det blir 3 cidis i rad… och tappar mysteriöst 8:e Budet – den europeiska slavhandeln var tydligen tabu… 5:9 sciens hoc quia iusto lex non est posita, sed iniustis et non subditis, impiis et peccatoribus sceleratis et contaminatis [1:a Budet], patricidis et matricidis [4:e Budet] homicidis [5:e Budet] 10. fornicariis, masculorum concubitoribus [7:e Budet],andrapodístais [8:e Budet], plagiaris, mendacibus periuris [9:e Budet] et siquid aliud sanae doctrinae adversatur.
35 ord, 6 Bud, 1 fattas, 13 begrepp.

1917 är nästan parodiskt statskyrklig i dem som trotsa lag och myndighet och kombinerar Versio vulgatas gnosticistiskt/ skolastiska världsbild att sädens spillande är värre än mord med §10 i 1864 års Strafflag om Brott som emot naturen är. Onaturlig vällustsynd är den första uttalat homo-sexualiserade översättningen av 1:a Tim 1:10. 1:9 och om man förstår detta, att lagen är till icke för rättfärdiga människor, [utan för] dem som trotsa lag och myndighet [1:a Budet], [för] ogudaktiga och syndare, oheliga och oandliga människor [2:a Budet], fadermördare och modermördare [4:e Budet kollapsat med det 5:e – men fadermördare var en stärkkrage], 10. för dem som öva otukt och onaturlig vällustsynd [7:e Budet], [för] dem som äro människosäljare [8:e Budet], lögnare, menedare [9:e Budet], eller något annat som strider mot den sunda läran –
54 ord, 5 Bud, 2 fattas, 13 begrepp.

NT 1981 vanställer sedan ytterligare: 1:9 och tänker på att den inte är till [för] rättfärdiga [utan för] dem som lever utan lag och ordning [1:a Budet], [för] gudlösa och syndare, hädare och förnekare [2:a Budet], [för] dem som bär hand på sin far eller mor [4:e Budet], för dråpare [5:e Budet],
10. [för] osedliga och perversa [7:e Budet], [för] människotjuvar [8:e Budet], lögnare och menedare [9:e Budet], och allt annat som strider mot den sunda läran. 48 ord, 7 Bud, 14 begrepp.

Syndakataloger, Del 5

Deutero-paulinen Kolosser-”brevet” anses [trots all sin Gnosti-cism; ”Vrede”, ”Kraft”, ”Makter (= Archonter) i Himlarymderna] vara i paulinsk tradition och fortsätta linjer i hans teologi. Det är en förkortad version av Efesier – eller vice versa – men med andra värderingar. Om man lägger dem intill varandra, ser man att det handlar om samma skrift. Brevet till Filémon anses ha hört hit från början och givit den traditionella anknytningen till Kolossae. Men traktaten anses tillkommen i Mindre Asien efter det att staden Kolossae förintades i en jordbävning år 68, och hänför på traditionellt vis porneían till 2:a Budet; (annan) Kult. Avgudadyrkan tycks emellertid ha abstraherats något – kanske pga Templets fall; år 70 eller år 132 – och pleoneksian: girigheten, dvs. 10:e Budet, ses som en form av denna. En teori är att Kolosser kanske är just det förkomna Brevet till Laodicea, som ingick i Marcions Apostolikån, och som senare – kanske i Smyrna omkring 160 e.Kr. (hänvisningen till Timotheos i 1:2) – har försetts med inledning och brevslut. Kollosser-”brevet” 3:5 och 8-9a:

Eftersom Blogger inte klarar Grekisk skrift ger jag en Transkrip-tion. Jag markerar också: annat ord än Textens, tillägg, ”om-skrivning”, {grekisk idiomatism}, [svensk idiomatism].

Den alexandrinska recensionen (200-tal), i Codex sinaïticus’ 300-talsgestalt, enligt Novum:

Transkription: 3:5 Nekråsate oûn tà mélä tà epì täs Gäs: porneían akaÞarsían [2:a Budet], paÞos, eipiÞumian kakän, kaì tän pläoneksían [10:e Budet], ätis estin eidålolatría [2:a Budet].
3:8. nunì dè apósÞeÞe kaì umeîs tà pànta, orgän, Þumån, kakían blasfämían aisxrologian ek toû stomatos umån 9. mä pseúdesÞe eis allällous!
40 ord, 2 Bud, 11 begrepp.

Egen översättning: 3:5 Döda lemmarna som är på Jorden: tempelprostitution, (kultisk) orenhet, [2:a Budet], åtrå, ont begär och girighet [10:e Budet], ty de är avgudadyrkan [2:a Budet].
3:8 Lägg nu av er också detta; vrede, harm, onda smädelser [och] obsceniteter som kommer ur er mun. 9. Ljug inte på varandra!
40 ord, 2 Bud, 11 begrepp.

Versio vulgata sexualiserar epiÞumian; det materiella begäret efter Nästans Hus, Hustru och åker:
5. Mortificate ergo membra vestra quae sunt super Terram; fornicationem, inmunditiam [2:a Budet], libidinem, concupiscentiam malam et avaritiam [10:e Budet], quae est simulacrorum servitus [2:a Budet].3: 8. nunc autem deponite et vos omnia iram, indignantionem malitiam, blasfemiam turpem sermonem de ore vestro 9. nolite mentiri invicem expoliantes vos veterem hominem cum actibus eius.
44 ord, 2 Bud, 11 begrepp.

1917 byter porneían/fornicationem mot andra årtusendets ospecificerade otukt och bygger ut epiÞumía; begär, med sin sexualiserande specialare –else: 3:5 Så döden nu edra lemmar som höra jorden till: otukt, orenhet [2:a Budet], lusta, ond begärelse, så ock girigheten [10:e Budet], som ju är avgudadyrkan [2:a Budet]. 3:8. Men ni skolen också lägga bort alltsammans: vrede, häftighet, ondska, smädelse och skamligt tal ur eder mun; 9. I skolen icke ljuga på varandra.
44 ord, 2 Bud,11 begrepp.

NT 1981 och Bibel 2000 parafraserar: 3:5 Döda därför det jordiska hos er: otukt, orenhet [2:a Budet] lidelser, och onda lustar och själviskheten [10:e Budet], detta avguderi [2:a Budet]. 3:8. Men nu måste också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska, oförskämdhet och alla skändligheter som kommer ur er mun. 9. Ljug inte för varandra.
41 ord, 2 Bud, 12 begrepp.

Syndakataloger, Del 4

Deutero-paulinen Efesier-”brevet” är en teologisk traktat från mellan år 80 och 100. Traktaten följer nära Kolosser-”brevet” – eller vice versa – men har motsatta värderingar: ”vrede”, ”harm” och ”ondska” kallas för strunt, ”smädelser” för pladder, och ”obsceniteter” blir tvetydigheter. Om man lägger dem intill varandra, ser man att det handlar om samma skrift. Den kallas ibland ”vänster-paulinsk” för att den, liksom slav-ättlingen Paulos själv, betonar slavens jämlikhet i Församlingen. Efesier använder samtliga autentiska Paulos-brev – här Galater – men inte 2:a Thess eller Pastoralbreven, och inte heller det alexandrinska Hebréer-”brevet” – och tillskrivs ibland Biskop Onésimos, slaven från Brevet till Filémon. Efesier-”brevet” 5:3-4:

Eftersom Blogger inte klarar Grekisk skrift ger jag en Transkrip-tion. Jag markerar också: annat ord än Textens, tillägg, ”om-skrivning”, {grekisk idiomatism}, [svensk idiomatism].

Den alexandrinska recensionen (200-tal), i Codex sinaïticus’ 300-talsgestalt, enligt Novum:

Transkription: 5:3 porneía dè kaì akatharsía [2:a Budet] pása ä pleonexía [10:e Budet] mädè onomazéstå en umîn kathås prépei agíois, 4. kaì aisxrotäs, kaì mårología ä eutrapelía, à ouk anäken, allà mâllon euxaristía.
26 ord, 2 Bud, 7 begrepp.

Egen översättning: 5:3 sakral prostitution och (kultisk) orenhet [2:a Budet] och [inte minst] all girighet [10:e Budet], må icke nämnas bland eder, såsom anständigt för heliga, 4. liksom snack och pladder och tvetydigheter, det är inte anständigt, utan hellre tacksägelse.
28 ord, 2 Bud. 7 begrepp.

Versio vulgata återger akatharsía; kultisk orenhet, med in-mund-i-tia (bokstavligen i-värld-s-ligt), och förstår det sexualiserat som onämnbara sexuella handlingar; sexuell orenhet, inte som 2:a Budets kult… 5:3 fornicatio autem et omnis inmunditia [2:a Budet] aut avaritia [10:e Budet] nec nominetur in vobis sicut decet sanctos 4. aut turpitudo aut stultioquium aut scurrilitas, quae ad rem non pertinent, sed magis gratiarum actio.
29 ord, 2 Bud. 7 begrepp.

1917 introducerar andra årtusendets otukt – och ohöviskt väsende – vad nu det kan vara: 5:3 Men otukt och orenhet, av vad slag det vara må, [2:a Budet], och girighet [10:e Budet], skolen I, såsom det anstår heliga, icke ens låta nämnas brand eder, 4. ej heller ohöviskt väsende och dåraktigt tal och gyckel; sådant är otillbörligt. Låten fastmer tacksägelse höras.
39 ord, 2 Bud, 7 begrepp.

NT 1981 och Bibel 2000 står fast i sexualiseringen från Versio vulgata och inskärper nyplatonismens sociala disciplinering: 5:3 Otukt och annan orenhet, [2:a Budet], eller själviskhet [10:e Budet], får det inte ens vara tal om bland er, det anstår inte de heliga. 4. Inte heller oanständigt och tanklöst eller lättsinnigt tal – sådant passar sig inte – utan bara tacksägelse till Gud.
37 ord, 2 Bud, 7 begrepp.

Syndakataloger, Del 3

Galaterbrevet anses skrivet mellan 54 och 58. Budordsreferens-erna i 5:19-21 hänför sig till 2:a och 3:e Budet, men de övriga exemplen talar på andra århundradets vis om Församlingsdisci-plin. NT 1981 anger falskeligen Rom 1:29-31 som parallell – endast ordet eri-dos; motsättningar, är gemensamt.

Eftersom Blogger inte klarar Grekisk skrift ger jag en Transkrip-tion. Jag markerar också: annat ord än Textens, tillägg, ”om-skrivning”, {grekisk idiomatism}, [svensk idiomatism].

Den alexandrinska recensionen (200-tal), i Codex sinaïticus’ 300-talsgestalt, enligt Novum:

Transkription: 19. fanerà dé estin tà érga täs sarkós, átiná estin keía porneía, akaþarsía, asélgeia, 20. eidålolatría [alla 2:a Budet], farmakeía [3:e Budet], éxÞrai, éris, zälos, Þumoí, eriÞeîai, dixostasíai, airésis. 21. fÞónoi, méÞai, kåmoi kaì tà ómoia toútois [alla 7:e och/eller 10:e Budet], à prolégå umîn, kaÞås proeîpon oti oi tà toiaûta prássontes Basileiían Þeou ou kläronomäsousin.
44 ord, 3 Bud, 15 begrepp.

Egen översättning: 19. Köttets gärningar är uppenbara; de är (sakral) prostitution, (kultisk) o-renhet, (deltagande i) mysterier, 20. avgudadyrkan [alla 2:a Budet], trolldom [3:e Budet], gräl, motsättningar, avund, harm, rivaliteter, tvedräkt, split, 21. missunnsamhet, fylleri, serenader och liknande ting [alla 7:e och/eller 10:e Budet], just så som jag redan har sagt er, ty de som gör sånt tar inte del i Guds Rike. 45 ord, 3 Bud, 15 begrepp.

1200-talets parisiska Versio vulgata byter asélgeia; (deltagande i) den Hellenistiska tidens Mysteriekulter (Bacchus-tåg och annat, ordet betyder eg. raseri) mot Scholastikens nya, i läropraxis starkt sexualiserade General- och Multisynd Luxuria (varav blott den 3:e; concupiscentia är ”sexuell"). Homicidia; mord, är ytter-ligare ett ideologiskt tillägg i Versio vulgata; att spilla sin säd var värre än mord för Forntidens Platonistiska Filosofer/Gnosticis-ter. Eftersom mannens Sperma ansågs vara identisk med Själen (det lilla nous, som i sin tur var identisk/tvilling med Världssjälen det Stora NOUS: Det Högsta Väsendet) hamnade ofödda gosse-barn i Limbo, den ort i Underjorden varifrån Saligheten kunde skådas, men ej njutas... 5:19. manifesta autem sunt opera carnis quea sunt fornicatio, imnunditia, luxuria 20. idolum servitus [alla 2:a Budet], veneficia [3:e Budet] inimicitiae, contentiones, aemulationes, irae, rixae, dissentiones, sectae, 21. invidiae, homicidia, ebrietate, comesationes et his similia [alla 7:e och/ eller 10:e Budet] quae praedico vobis sicut praedixi quoniam qui talia agunt regnum Dei non consequentur.
40 ord, 3 Bud, 15 begrepp.

1917 Enväldets och Statskyrkans sociala disciplinering blir nästan parodisk i vilt leverne. Mord står kvar, men även den skolastiska teologins luxuria finns kvar som lösaktighet... Bondetåget är i färskt minne, och bedömningen av det annalkande demokratiska genombrottet starkt negativ: ovänskap, kiv, vrede, genstridighet, tvedräkt, partisöndring … 1911 års Lagberednings oerhörda förändringar i årtusendens familjerätt till skada för kvinnor och barn godtas däremot som ett gudomligt ingripande; de skola icke få Guds Rike till arvedel: 19. Men köttets gärningar äro uppenbara: de äro otukt, orenhet, lösaktighet, 20. avgudadyrkan [alla 2:a Budet], trolldom [3:e Budet], ovänskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedräkt, partisöndring, 21. missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant, [alla 7:e och/eller 10:e Budet], varom jag säger eder i förväg, såsom jag redan förut har sagt, att de som göra sådant, de skola icke få Guds Rike till arvedel.
52 ord, 3 Bud, 15 begrepp.

NT 1981 och Bibel 2000 tar verkligen den sociala disciplineringen på allvar: Än en gång varnar jag er, men förhåller sig efter vanan något fritt: 5:19. ”Vad köttet ger är lätt att se”: otukt, orenhet, liderlighet, 20. avguderi [alla 2:a Budet], trolldom [3:e Budet], fiendskap, strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, splittringar, kätterier, 21. maktkamp, dryckenskap, utsvävningar och annat av samma slag. Än en gång varnar jag er: de som gör sig skyldiga till sådant skall inte del i Guds rike.
47 ord, 3 Bud, 15 begrepp.

Syndakataloger, Del 2.

Det nuvarande s.k. 1:a Korinthierbrevet anses bestå av två brev, ungefär 3:e Kor och 2:a Kor, som senare ihoparedigerats, och vara skrivna i Efesos vintern 54, respektive 53. Det är något bearbetat t.ex. det icke obekanta inskottet 1:a Kor 14:33b-35, anses komma från Patoralbrevens sammanhang och upplaga (New Jerome sid. 811).

Till skillnad från Markus 7:20ff är 1:a Kor 6:9-10 disponerat i Budens ordning. Men stället är ännu inte en ”syndakatalog” – sådana var inte uppfunna – utan ett evangeliskt tilltal om Dopet (v. 11 Allt detta var ni. Men nu..).

Eftersom Blogger inte klarar Grekisk skrift ger jag en Transkrip-tion i stället. Jag markerar också: annat ord än Textens, tillägg, ”om-skrivning”, {grekisk idiomatism}, [svensk idiomatism].

För i:a Kor kursiverar jag malakós och arsenokoîtai, alltså för NT 1981s och Bibel 2000s del, platsen där de skulle ha stått...

Transkription: 9. mä planaste! oúte pórnoi oúte eidålolátrai [2:a Budet] oúte moixoì, oúte malakoì oúte arsenokoîtai [7:e Budet] 10. oúte kléptai [8:e Budet] oúte pleonéktai [10:e Budet] ou meþusoi ou loídoroi oux árpages Basileian þeoû kläronomäsousin. 26 ord, 4 Bud, 10 begrepp.

Egen översättning: 9. Var så säkra! Varken ”män som går till sakralt prostituerade” eller avgudadyrkare [2:a Budet] eller trolösa (hushållsmedlemmar) eller slappa (Husbönder) eller prostituerade män [alla tre 7:e Budet] eller människotjuvar [8:e Budet] 10. eller giriga [10:e Budet], inte fyllerister, inte förtalare och inte heller försnillare, tar del i Guds Rike.
36 ord, 4 Bud, 10 begrepp.

Vetus latina i 100-talet översätter korrekt i övrigt, men tappar anknytningen till Buden, genom att skriva neque på alla ställen: 9. nolite errare! neque fornicarii neque idolis servientes [2:a Budet] neque adulteri 10. neque molles, neque masculorum concubitores [7:e Budet] 10. neque fures [8:e Budet] neque avari [10:e Budet] neque ebriosi, neque maledici, neque rapaces, regnum Dei possidebunt.
27 ord, 4 Bud, 10 begrepp.

1917 förändrade Vetus latina enligt §10 i 1864 års nya Strafflag (i sin tur byggd på en not i Carl XII:s Bibel 1702 om ”Brott som emot naturen är”). 1911 års Lagberednings verksamhet i 1910- och 1920-talen till förfång för kvinnor och barn mottages dock som ett gudomligt ingripande: de skola inte få Guds Rike till arvedel! Ett begrepp ”privat egendom med individuell förfogaderätt” fanns dock inte förrän i 1200-talet, det kom med Roms s.k. ”kanoniska” rätt (som ville att 10% skulle testamenteras till Kyrkan…). Tidigare var Arvet kollektivt, det tillhörde släkten eskatologiskt, dvs. över tiden. 9. Faren icke vilse. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare [2:a Budet] eller äktenskapsbrytare, varken ”de som låta bruka sig till synd emot naturen” eller ”de som själva öva sådan synd” [7:e Budet], 10. varken tjuvar [8:e Budet] eller giriga [10:e Budet] inte drinkare inte smädare eller roffare skola få Guds Rike till arvedel.
43 ord, 4 Bud, 10 begrepp.

NT 1981 skiljer sig i innehållet betydligt från 1917. Två för-Moderna ord; "slappa" och "(manliga) sängkamrater", har ersatts med ett sen-Modernt begrepp: homosexualitet. 1900-talets essentialisering är tydlig i ingen som lever: 9. Låt inte bedra er! Ingen som lever i otukt eller avguderi [2:a Budet] eller hor eller malakoì oùte arsenokoîtai homosexualitet [7:e Budet], 10. i tjuvaktighet [8:e Budet] och själviskhet [10:e Budet], ingen som dricker, som är ovettig och utsuger andraingen sådan får ärva Guds Rike.
35 ord, 3 fattas, 4 Bud, 9 begrepp, 1 fattas.

Den sista Statliga Bibelkommissionen har sedermera ändrat hor till horkarl; de abstrakta begreppen har alltså blivit personer igen...

Därtill har man censurerat sitt Opus 1981 genom att byta ut det i en 2000-årig text mindre lämpliga homosexualitet – ett begrepp från 1869, som ändrat betydelse 2 ggr (!) sedan dess (1890 till symmetriska begrepp ”hetero-”/”homo-” och 1966 till ”sexuell orientering som identitet) mot ”män som ligger med andra män”. Detta i konkordans med sina fabel-versioner i Bibel 2000 av Genesis 19:5 ina sungenåmeþa autoîs; så att vi får hälsa på dem (…vi skall ligga med dem), Dom 19:22 (ina gnåmen autoi: så att vi får känna honom …vi skall ligga med honom) och Lev 18:22 (kaì metà ársenos où koimäþäsä koítän gunaikós; och med en man skall du inte lägga dig i hustruns säng …Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna…) och 20:13 (Om en man ligger med en annan man som med en kvinna...).

Inspirationen torde komma från Filon av Alexandria som, (något före sin tid) försökte uppfinna Modernitetens symmetriskt/mot-satta begrepp passiv/aktiv, men naturligtvis misslyckades... och från den anti-Moderna harmen över Derek Sherwin Bailey, som 1955 i sin Homosexuality and The Western Christian Tradition, kritiserat andra årtusendets sexualisering av Sodomberättelsen, och visat att Sodomberättelsen handlade om Gästfrihet, och att sexualiseringen gick tillbaka på Hellenistisk litteratur, som aldrig varit mainstream i vare sig Judendom eller Kristendom (utom hos Filon och Josephus) – vilket ledde till att ett 45-tal referenser i Bibeln till städerna på slätten – däribland några av Jesus själv – av-sexualiserades i översättningarna.

Bibel 2000: 9. Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare [2:a Budet] eller horkarlar eller malakoì oùte arsenokoîtai män som ligger med andra män, [alla 7:e Budet] 10. inga som är tjuvaktiga [8:e Budet] eller själviska, [10:e Budet] inga drinkare, ovettiga och utsugareingen sådan får ärva Guds Rike.
34 ord, 3 fattas, 3 Bud, 1 fattas, 9 begrepp, 1 fattas.

I alias 1:a Tim 1:10 (som aldrig förr än omkring 1980 översattes lika med 1 Kor 6:9, antagligen för att 1:a Tims ord arsenokoítais är en annan form (dativ pluralis; i sängar) än 1:a Kor 6:9s ord arsenokoîtai) har även pórnos; ”män som går till sakralt prostituerade” (perversa enligt NT 1981 ; = ), blivit ”män som ligger med män” i Bibel 2000, medan osedliga i NT 1981 har blivit otuktiga...

Observera ! att betydelserna inte skall sökas utanför de stora kultiska, kollektiva och sociala Buden, de som anbefalls i NT!

2:a Budets (annan) Kult,
7:e Budets Hushåll/Gudsfolk/Hus-församling/Kristi Kropp,
8:e Budets människostöld för slavhandeln,
10:e Budets (materiella) samhällskadliga Girighet.

Orden är maskulinum imperativ. Inga äktenskaps-brotterskor!

Syndakataloger, Del 1.

Ursprunget till 2:a århundradets församlingsdisciplinerande s.k. syndakataloger torde vara Jesu skarpa kritik av Fariséernas ”renhets”-etik (enligt Ezra 10 och Leviticus 11) i Markus 7:20-23, kombinerad med Paulos’ diskussion utifrån Buden i 1:a Kor 6:9-11 om Kristi Kropp och Dopet (Allt detta var ni… men nu!) dvs. Hus-församlingsmedlemmarnas Rättfärdighet contra utanförståendes, á-dikos, icke del-tagande i Gemenskapen.

Anmärkningsvärt är att det äldsta evangeliet; Markus, inte följer Budens ordning, så som den rabbinske Paulos och även den mycket senare grekiska Pastoralbrevskretsen, liksom Matteus-evangelisternas "Bergspredikan" och Lukas' "Slättpredikan", och mycket annat i Bibeln självklart gör.

Hos Markus går 8:e Budets Människostöld för slavhandeln före alla andra Bud, utom det Theistiska 2:a.

Även Asélgeia som egentligen betyder ”raseri”, bryter följden. Det sägs syfta på Bacchanaler, men tycks inte uppfattas som 2:a Budets (annan) Kult, utan sekulariserat/devalverat till ”utsvävningar” i allmänhet (vilket i.o.f.s. kan betyda att avsnittet omarbetats i 2:a århundradet).

Eftersom Blogger inte klarar Grekisk skrift ger jag en Transkrip-tion. Jag markerar också: annat ord än Textens, tillägg, ”om-skrivning”, {grekisk idiomatism}, [svensk idiomatism].

Den alexandrinska recensionen (200-tal), i Codex sinaïticus’ 300-talsgestalt, enligt Novum:

Transkription: 7:20. Élegen de oti; Tò ek toû anÞråpou ekporeuó-
menon, ekeîno koinoî tòn antråpon; 7:21. ésåÞen gàr ek täs kardías tån anÞråpon; oi dialogismoì oi kakoì ekporeúontai, porneîai [2:a Budet], klopaì [8:e Budet], fónoi [5:e Budet], 22. moixeîai [7:e Budet], pleonexiai [10:e Budet], ponäríai, dólos, asélgeia, ofÞalmós ponerós, blasfemía, uperäfanía, afrosúnä. 23. pánta taûta tà ponärà ésåÞen ekporeúetai kaì koinoî tòn anÞråpon.
36 ord, 5 Bud, 12 begrepp.

Egen översättning: 20: Han sade: Det som går ut från människorna, det gör människorna gemena: 21. Från det inre av människornas hjärtan utgår onda tankar, (sakral) prostitution [2:a Budet], människostöld [8:e Budet], mord [5:e Budet], 22. svek [7:e Budet], girighet [10:e Budet], ondska, bedrägeri, ”utvävningar”, onda ögat, smädelser, arrogans, dårskap. 23. Allt detta onda kommer inifrån och gör människorna gemena.
42 ord, 5 Bud, 12 begrepp.

Versio vulgata i 1200-talet uppfattar både moixeîai; trolösheter, svek, och porneîai; sakral prostitution sexualiserat efter vanlig-heten... Moixeîai byter också vers och ersätts med furta; stöld (i hemlighet), som eftersom det står ihop med 10:e Budets avaritia; Girighet, inte kan syfta på 8:e Budets människohandel – som alltså utgår... Den europeiska slavhandeln var tydligen tabu. Koinåo återges med communicant – jag kan inte Latin nog för säga om det verkligen betyder ”göra gemen”, men att blasphemia som Latinskt låneord inte betyder smädelser mot människor, det kan man vara nästan säker på (jfr dock 1:a Petri brev 4:4). I övrigt inga anmärk-ningar: 20. Dicebat autem; quoniam quae de homine exeunt illa communicant hominem: 21. ab intus enim de corde hominum cogitationes malae procedunt adulteria [7:e Budet] fornicatione [2:a Budet] klopai [8:e Budet], homicidia [5:e Budet], 22. furta avaritiae [10:e Budet] nequitiae dolus inpudicitia oculus malus blasphemia superbia stultitia 23. omnia haec mala ab intus procedunt et communicant hominem.
41 ord, 5 Bud, 12 begrepp, 1 fattas, 1 tillagt.

Skolastikens sexualisering går som vanligt över – och förstärks – i 1917: göra gemen blir orenar, svek blir äktenskapsbrott. Asélgeia; deltagande i ”utsvävningar” blir lika självklart lösaktighet, som blasphemia blir hädelse: 20. Och han tillade: ”Vad som går ut ifrån människan, detta är det som orenar människan. 21. Ty inifrån, från människornas hjärtan, utgå deras onda tankar, otukt [2:a Budet], tjuveri [8:e Budet], mord [5:e Budet], 22. äktenskapsbrott [7.e Budet], girighet [10:e Budet], ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, övermod, u>oförsynt väsende. 23. Allt detta onda, går inifrån ut, och det orenar människan.”
47 ord, 5 Bud, 12 begrepp.

NT 1981 och Bibel 2000: 20: Men han sade: ”Det som kommer ut ur människan, det gör henne oren. 21. Ty inifrån, ur människornas hjärtan, kommer de onda tankarna, otukt [2:a Budet], stöld [8:e Budet], mord [5:e Budet], 22. äktenskapsbrott [7:e Budet], själviskhet [skulle ha varit 10:e Budet], ondska, bedrägeri, liderlighet, avund, förtal, högmod, förblindelse. 23. Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren.
45 ord, 4 Bud, 1 fattas, 12 begrepp.

torsdag, oktober 02, 2008

Ord Skall Rädda Homolag

Svenska Dagbladet rapporterar inifrån Regeringens Samord-ningskansli om diskussioner om att kratsa kastanjerna ur elden för KDS, genom att stryka ordet äktenskap ur den kommande ”könsneutrala” Äktenskapslagen (benämningen från 1915) till förmån för ”Giftermål” (som gällde till nya Äktenskapsbalken 1987), eller dylikt.

Vet någon idag vad skillnaden är?

Ett Giftermål, gipþarmal på forn- och medeltida svenska, är att en ”Giftoman” (Brudens Fader, moder eller annan (manlig) släkting) på Släkternas vägnar gifter ihop parterna (som alltså inte i juridisk mening är just parter utan objekt) medan Äktenskap är innehållet: att de delar säng och säte, til halffuan säng, til laas ok nykla och att hustrun är maka och barnen fulla arvingar.

Äktenskapslagen i sin tur var en politisk lögn: beteckningen på 1911 års (utbytta) Lagberednings statliga monopol Vigseln 1915; ett Förvaltningsrättsligt beslut fattat av en ”Förrättare”/tjänste-man (= domare eller Präst) på Statens vägnar (”Samhällets bestånd”) över parternas huvuden.

Parterna blev nu föremål för Statens (”Samhällets”) beslut, i stället för Giftomannens...

Äktenskapet, dvs. innehållet, försvann som begrepp genom de sk Barnlagarna 1917 (äktenskap är numera inte definierat i svensk rätt: "sambo" skall vara "äktenskapsliknande", men får inte vara för likt...) – och hade börjat försvinna genom antagandet av 1743 års Lag i februari 1736. 1734 års Lag var Enväldets Riks-lag, ett genombrott för misogyni; kvinnofientlighet, i svensk lagstiftning, förberett sedan 50 år av Enväldets Lag=Commission.

Den forntida rättstraditionen, att dela säng och säte blev 1917 o-sedlighet och genom barnlagarna blev alla barn ”oäkta”, vars föräldrar inte hade gift sig med 1915 års nya rättsinstitut Vigsel, liksom 2 kategorier barn (barn i ”återgångna” äktenskap och barn avlade i våldtäkt) som sedan forntiden hade räknats som födda i ”äkta” säng – och naturligtvis alla de vars föräldrar var sammanboende.

Sammanboende, inte ”Vigsel”, var det vanliga i 1900-talets början. Att detta återinfördes under namn av "Sambo" utan rättigheter och skyldigheter i nya Äktenskapsbalken 1987 – densamma som även återinförde könskriteriet, sedan det försvunnit vid en partiell revision 1970 – kan liksom inte riktigt räknas...

Till 14/6 1917 hade nämligen alla barn vars föräldrar bodde ihop och där fadern närvarade vid dopet (mamman fick ju inte vara med vid dopet – hon skulle ”kyrktagas”, även om Ärkebiskop Laurentius Petri hade förbjudit denna hedniska sed i sin Kyrke=Ordning 1571!) räknats som födda i äktenskap. För föräldrarna levde i Äktenskap, jfr Almqvists Det går an.

Barnen var därmed självklart arvingar (om än något devalverat av Sv. R Lag 1734) – barnens säkra och ograverade Arv är vad all äktenskaps-lagstiftning går ut på. Och det fanns förr många mellanformer mellan ”äkta” och ”osedlighet”; officiella och inofficiella sk frillo-äktenskap (av tyskans Friedel; kärlek).

Detta är vad ordet Äktenskap handlar om – alltså lagarnas räckvidd.

Partnerskapet från 1994 är inte något nytt, utan en fortsättning på dessa, andra, mindre värda äktenskapsformer, eftersom det endast ger tillträde till delar av lagen, parterna är inte Makar.

Alltnog 48% av Sv. D:s läsare besvarar frågan Bör äktenskap kallas giftermål i lagstiftningen? med Nej. 33% med Ja och 20% med Vet inte.

Jag tänker nog att det skulle vara fler som svarade Vet inte för insikten om vad 1911 års Lagberedning gjorde (nämligen att den utifrån politiska och sociala fördomar utplånade årtusendens rättstradition till nackdel för kvinnor och barn) finns inte idag.

Läs gärna vår bok: Äktenskap och Vigsel,
Books-on-Demand, Visby 2004
tryck på Sociologi, Samhällskunskap, Politik, Debatt:


lördag, september 27, 2008

A Rather Quiet Affair

Today I went to the Cathedral in Stockholm, the Nicolai Big Church, the one where the Reformation started in Sweden in 1525. There was to be a celebration. 50 years ago on the 17th of September 1958 the priestly Ministry was opened to women. As they used to say. The Ministry (with a tremor).

It was a rather quiet affair today, though. Perhaps due to a severe cold on the part of our Bishop Caroline, who was preaching. She painted a painting of 7 Biblical women of the Kerygma, the Message. Mary, Elizabeth, Hannah the Prophetess, the Woman by the well, Mary Magdalene, Mary of Bethany, the Woman anointing Jesus in Luke. We were also in the picture, she said.

All – men and women – who join in the call of Mary Magdalene: He is risen! Yea, He is indeed risen!

I personally, wouldn’t have minded a few trumpets and a kettle drum, for celebration’s sake, but it was rather quiet. It was not even very full, only about half. But there were even more women than usual in church. However the tension seems to have subsided. It’s not the way it was in Gothenburg when I was young. And thanks be to God for that! But it is rather interesting as a phenomenon.

I still remember when the first priest who was a woman came to Gothenburg around 1975, or so. What a row! In the 1980ies I sang for a few years in the church where she was Rector. She was really very nice, the only militancy about her being her old soldier’s name: Strid, which means Struggle. She also had a rare integrity, few approached uncalled. But what a fate…

When I came to Lund to study theology in 1993 I saw a young fellow in a corridor. Scanian fellow. Tall, loud… angry sounding (to non Scanians ; = ). His mother was a Rector further to the North, he told me one day. But Cecilia, another student was worse; her Grandmother’s sister was a priest. In Denmark. They had their first women priests in 1948.

At Lund in 1993 this non-issue was still somewhat controversial. The students studying for certain Dioceses (and their wives) were still upset.

Oddly enough I don’t remember being given any actual reasons, either in Gothenburg in the 1970ies, or later. It was simply un-thinkable. Period. But why? Anti Modernism I’d say. For over a century the church was the receptacle of various lost causes, having become more and more isolated… Socially, politically.

Klick on the Headline for pictures from this weeks Synod at Upsala featuring Presiding Bishop Katharine Jefferts Schori.

fredag, september 12, 2008

Sodom and Sodomia V

Genesis 19:5 says sungenåmetha autoîs to say hello to them. The root in sun-g-e-nå-metha is gnå- to know. Words from this root occur many times in the OT and NT. 934 to be precise.

Of these, the aorist imperfect knew may be a euphemism for "heterosexual" copulation. This occurs 8 times in the OT (several times in Genesis 4, such as “And the man knew his wife Eve…”) and once in the NT (Matt 1:25 “And he knew her not before she had given birth to a Son…”).

Which makes possibly 9 times out of 934 – the context permitting.

But sungenåmetha is a different word: to say hello…

Outside of the Noble Art Of Exegetics, words and forms aren’t interchangeable with each other...

Now to the Text:
Transcription of Genesis 19:5 according to the LXX after the Codex vaticanus (c:a AD 300) ed. Brenton (1854):
kaì exekaloûnto tòn Låt, kaì élegon pròs aitòn,
poû eisin oi ándres oi ei­selthóntes pròs sè tän núkta;
exágage autoùs pròs ämâs ína syngenåmetha autoîs.

And they called out Loot and said to him:
Where are the men who came to you this night?
Bring them out to us that we may know them!

The Parisian Versio vulgata (around 1200) renders as usually correctly,
after the reliable 2nd Century ff. North African Vetus Latina:
vocaveruntque Loth et dixerunt ei:
ubi sunt viri qui introierunt ad te nocte,
educ illos huc ut cognosca­mus eos.

The Swedish State 1917 also translates correctly:
Dessa kallade på Lot och sade till honom:
Var äro de män som hava kommit till dig i natt?
För dem ut till oss så att vi få känna dem.

But, in 1955 Derek Sherwin Bailey published Homosexuality and the Western Christian Tradition, in which he showed that the Sodom story wasn’t sexual but addressed the regularly recurring OT commandment to Hospitality, to receive the Levite, the Poor and the Stranger – a question of survival in a Clannish pre Modern Society.

The result was that some 45 references to Sodom in both Testaments, including Jesus's own, were changed back to from sex to material in translations after 1955.

post 1955 things begin to happen with Genesis 19. Dr Calvinus’s claim “to know in the Biblical sense” had gotten too sound a thrashing that the current “translations” were changed in order to defend the traditional homo-sexualization which the academics now knew was wrong.

Le Bible de Jérusalem, the French Dominicans' translation after Codex sinaïticus; La Sainte Bible, traduite en français sous la direction de l’École Biblique de Jérusalem, was actually the first in 1961:
Ils appelèrent Lot et lui dirent:
Où sont les hommes qui sont venus chez toi cette nuit?
Amène-les nous pour que nous en abusions.

This has followers in different languages, such as the 1966 English Jerusalem Bible:
Calling to Lot they said,
”Where are the men who came to you tonight?
Send them out to us so that we may abuse them.”

The Roman New American Bible, though officially after the official Roman Bible, the Versio vulgata, Catholic Publishers Incorporated, New York & Nashville, Tennessee, (1966) 1969 follows the Jerusalem Bible closely:
They called to Lot and said to him,
”Where are the men who came to your house tonight?
Bring them out to us that we may have intima­cies with them.”

The New English Bible 1961/1970 is a paraphrasing collaboration between Oxford and Cambridge, which strong and justified criticisms have had a great influence on later “translations”, not least the last Swedish State NT 1981 and Bibel 2000. One might have thought that Oxford and Cambridge in collaboration should have come up with something useful, but the opposite is true: the more cooks, the worse the soup:
They called to Lot and asked him where the men were who had entered his house that night.
”Bring them out” they shouted,
so that we can have intercourse with them.”

Good News Bible; Today’s English Version 1976, a ”common Language” paraphrase; in an impoverished language, not unlike that of NT 1981 – which occasionally translates TEV versions, not the Text – and meant for sectas, USA Free church proselyting in Latin America. Interestingly enough the TEV adds the Renaissance Academic interpretation after the Text as a gloss:
They called out to Lot and asked,
”Where are the men who came to stay with you tonight?
Bring them out to us ína syngenåmetha autoîs.“
The men of Sodom wanted to have sex with them.

Bibel 2000 dramatises:
De ropade till Lot kaì élegon pròs aitòn:
Var är männen som kom till dig i kväll?
Skicka ut dem till oss, vi skall ligga med dem.

The invention of the last Swedish State Bible Commission: vi skall ligga med dem; we shall lay with them – which ultimately derives from Filo’s failed essay in Symmetrical Concepts – also was brought into Judges 19:22, Romans 1:27, 1 Cor 6:9, alias 1 Tim 1:10 and alias Judas’ Letter verse 7...

A lie which is not repeated will not be believed...

This means that the NT 1981 versions in 1 Cor 6:9-11 and alias 1 Tim 1:10 were changed in Bibel 2000! There are in fact a few such very interesting changes – but such are officially denied…

A couple of decades later, in the 1976 Today’s English Version (Good News Bible) Judges 19:22 and the Letter of alias Jude, verse 7 joined in. And in 1981 the new Swedish State homosexualized also 1 Thess 4:6 (which in the latest Danish Bible still addresses Honesty in Commerce between Christians… ; = )

ante Bailey – and still correct – is the 1947 Revised Standard Version of the New York Bible societies:
and they called to Lot,
”Where are the men who came to you tonight?
Bring them out to us, that we may know them.”

As is the ancient Spanish Santa Biblia, versión Reina 1569/Valera 1602, revisada 1960:
Y llamaron a Lot, y le dijeron:
?Donde están los varones que vinieron a ti esta noche?
Sácalos, para que los conozcamos.

It is interesting to see that the various ”translations” post 1955 differ so fatally, even where they agree… They defend the same old erroneous interpretation, but happen to be produced independently of each other, out of different traditions of translation, in different ecclesiastical surroundings.

Renaissance Volkssprache translations don’t expose themselves to such calamities nearly as openly, because they are made from the same “original”, the Scholastic Versio vulgata of Paris.

The horrid story of Judges 19 to 21, which starts as a paraphrase on Genesis 19 but turns into something very different, ethnical cleansing in the manner of the Ezraic, Persian inspired, “reform” of BC 398 can perhaps better wait 'til yet another time…