Lite om översättningar, Bud och 1 Kor 6:9-11. Del 4.

Förutom miss-läsandet av 1 Kor 6:9-11 och annat som icke-systematiskt (vilket här sker genom att skriva neque; inte heller, på alla ställen och glömma textens växling till ”inte” för det som inte är Bud), och läsandet av Septuagintas, de 72 lärdes grekiska översättnings, teologiskt/tekniska specifika termer som vore de den platonska Akademiens artificiella grekiska – vilket gör alla ord och bemärkelser utbytbara – är den (i grunden gnosticistiska) sexualiseringen av centrala bibliska ord och begrepp i Karolingisk och efter-Karolingisk tid (= den kejserliga Academia palatina i Aachen, och sedan i Fulda; från 1100-talet i Bologna, Oxford och Paris) märkbar, liksom ersättandet av obsoleta sakrala, kollektiva och sociala ord (som tempelprostitution – som alltså är 2:a Budets KULT, inte sex), med andra som legitimerar 1100-talet Imperiella social- och sexualpolitik (se 2:a – 4:e Lateran-koncilierna) och kyrkliga dito politik och dogmer (= Rom): LYDNAD.

Även begreppen har ändrats i Statens intresse: ”lydnad” kommer av ”ljud” och dess motsvarigheter på alla språk betyder just ”lyssna”, liksom ”befalla” inte betyder ”jag slår dig på den skalle” utan ”jag ber dig hava i åtanka” – men det tar vi en annan gång ;=)

Efter 1500-talet splittrades scholastikernas missbruk av Bibel-texten som "bevis" för utom-bibliska, indiska och alexandrinska föreställningar och läror i flera; det finns alltså t.ex. Romerska biblar (både på Latin och på andra språk) som ändrar Bibeltexten för att ”skydda” Roms politiska och dogmatiska intressen mot ”de andra” (t.ex. Tu est Petrus i Mark 3:16, Joh 1:42, Matt 16:18).

Likaså finns det Lutherska (att börja med Luther själv 1523; hans ”Knabenschänder” är ett övertydligt stycke polemik mot Roms ”smutsiga munkasynder”, liksom Calvinistiska (Etiennes bekanta Genève-bibel med paragraferna 1555, eller Pictorius’ – av lutheranerna kallade ”Straff-mir-Gott”-bibel 1604 ;=), och slutligen Pietistiska (Berleburg 1734), osv., för att inte tala om sen-modernitetens många katastrofala ”Dynamic Equivalence”-äventyr från och med Revised Standard Version 1948/1952.

Nämnas kan att det är ”hoorkarla” i 1702 som är 2:a Budets pórnoi (maskulinum pluralis); ”män som går till sakralt prostituerade”, inte ”bolare”, som i stället är Renässansens juridiska terminus technicus för äktenskapsbrottare – enkelt hoor, dubbelt hoor, osv. Dessa blandas friskt i 1541 - och har sedermera flaxat fram och tillbaka (jag har en sammanställning av detta på ett doc. om någon är intresserad).

På samma sätt är ”ärua Gudz Rike” fel. Ordet klär-o-nom-ä-sou-sin betyder ”ta del av, ta emot”, ”emottaga” (och – inte minst – lämna vidare…) i presens, som alltid i Bibeln – det är latinets ord (och Judendomens väsen) Tradition det handlar om, inte att ärva i futurum, dvs. hamna utanför Himmelen i Dantes magnifika, men o-bibliska, litterära vision från 1300-talet…

"Pie in the sky, when you die..."

Inte heller betyder nómos (som i klär-o-nom- ) ”lag”, utom i vissa fall, ännu mindre ”Lag” som i Calvinismen – det är endast de 10 Buden som är Lag i Judendom och Kyrka! – det betyder Tradition; att emotta och lämna vidare.

Enskild egendom - och därmed "arv" i vår mening - fanns inte förrän i Roms s.k. "Kanoniska" rätt (särskilt det lika "kanoniska" testamentet - den Gregorianska Världsrevoultionens finansiering - som aldrig gällt i Sverige; ett testamente är fortfarande en önskan av den döde, som inte binder arvingarna - det gäller faktiskt mindre idag än för hundra år sedan), som kom i 1100-talet och var fullt färdig 1243 med "boken med decretalierna", som den kallas i Skänninge mötes beslut 1248.

Romarbrevet (nämligen de 2/3 som har skrivits av Paulos själv) diskuterar just de 3 bemärkelserna av nómos: Buden, Sed (inkl. civil lag), och Ezraismens persiskt inspirerade verk-helighet från 398 f.v.t.

Alltså; vad som står i den grekiska texten är:
pórnois = ”män som går till sakralt prostituerade” och idol-o-latr-oì = avgudadyrkare [båda = 2:a Budets (annan) Kult]
vidare moixoì = trolösa/svekfulla (hushållsmedlemmar) och malakoì = slappa (Husbönder), och arsenokoîtai = man-liga sängkamrater (hos företrädesvis kvinnor), alla 7:e Budet; Husbondemakten, överförd på Hus-Församlingen.

Detta att med-lemmarna i Församlingen är (mkt konkret) lemmarna i Kristi Kropp - inte syndakatalogerna (som i allmänhet är av annan hand ;=) är Paulos’ verkligt originella bidrag till Kristendomen.

Vidare:
kléptai = människotjuvar (för slavhandeln) [8:e Budet; Luthers 7:e]
och pleonéktai = (ekonomiskt) ohederliga, [10:e Budet; Luthers 10:e och 9:e];
samt 3 saker som inte är Bud:
méthusoi = stoff-missbrukare (men det står inte vilket stoff som missbrukas),
loídoroi = förtalare,
eller árpages = försnillare (samma ord som harpa: ”fem fingrar, ett grepp” ;=)
kan vara del-aktiga i Guds Rike (= här-och-nu: Hus-Församlingen).

Jämför själva med så många ”översättningar” – traditionella (= översättningar efter Skolastikens Versio vulgata), som sen-moderna (Dynamic Equivalence = anti-Modern social-politik) – ni kan få tag i…

Lycka till!