Frågor och Svar.

Q. ”Jag skrev för en tid sedan till dig och frågade angående en del begrepp i bibeln, särskilt det grekiska ordet 'porneia'. Du skickade mig ett schema över ordens användning i Bibeln. Det är en del saker jag skulle vilja fråga dig om.

Jag ser att du har skrivit om något du kallar för 'Buden'. Vad är det? Jag är, som jag sagt, ytterst lite kunnig om teologi, grekiska filosofier, historia osv. Kan ej grekiska. Jag försöker på egen hand att djupstudera bibeln och har mest bara 'den information att tillgå som jag kan googla mig fram till på Internet.”

A. 10 Gud Bud. Judarna kallar dem de 10 Orden.

Q. ”Eftersom NT är skrivet på grekiska så försöker jag att få reda på mer om hur man använde ord och begrepp på den tiden där. Hur man tänkte osv. Men det är mycket svårt att hitta riktigt utförliga beskrivningar och information som man kan lita på."

A. Finns knappast något. Det är (varierande - och instabila ;=) dogmatiska "förklaringar" som gäller. Akademin som helhet är sedan 1:a årtusendets mitt bemängd med nyplatonism: alltså gnosticism, essentialism och idévärldsföreställningar.

Q. "Jag har hittat en bok som heter "The family in Greek history" där man går igenom bl. a. ordet 'moicheia', dess etymologi och användning. Man tar bl. a. upp det du skrev om att detta behövde inte handla om äktenskapsbrott i vår betydelse utan om att en man förförde någon kvinna, fru, syster, ogift dotter osv. som bodde i samma hus som en annan man och var beroende av denne.”

A. Moixeía (jag transkriberar så, för att markera att 4:e ljudet är ett Jota, som i Spanskan) betyder svek. Inget annat. Nämligen svek mot Huset och Klanen, först Husbondens, i Ezraisk tid (från 398) varje mans och från Jesu tid inkluderande Husbonden. Hos Paulos medlemmarnas svek mot Hus-Församlingen (Kor 6:9-11).

Våra föreställningar om ”Incest” kommer från den nyplatonisti-ske Kejsar Ludvig den Fromme (nyplatonistiskt from, inte kristen) som tvingade kyrkomötet i Paris 829 att anta hans helt o-Bibliska lära om 7 Förbjudna led; en in-läsning av denna i grunden gnostiscistiska lära i just Leviticus 18…

Detta var delvis gällande svensk rätt ända till 1980, då Riksdagsledamoten, Rådmannen Inga Lindquist (m) genom en utredning fick det avskaffat.

Stället handlar i stället om Husbondens auktoritet (inkl. att döda Hushållets medlemmar, jfr. 5:e Budet, eller i svensk press ”hedersmord”) i sitt Hus; alltså: Du skall icke avtäcka (din moders, systers, svägerskas osv. blygd), dvs. Husfadrens blygd…

När 7:e Budet i Karolinsk tid omvandlades till Hustruns äktenskapsbrott (mannens står i 10:e Budet)... OBS! att räkningen har ändrats flera gånger och alla traditioner räknar olika, fanns alltså inte längre något bud om trohet mot Husbonden, och Dr Martin Luthers teologiska barnbarn fick uppfinna den s.k. Hustaflan 1579, som länge spökat i historieromantisk historieskriving…

Notera att i förmodern text beskrives ofta Evas dotter kvinnan, som subjekt trots att (även när) hon är objekt…

Q. ”När det gäller begreppet 'porneia' så verkar det mycket svårare att hitta någon utförligare beskrivning om hur det användes på denna tid. Det skulle ha att göra med prostitution – sär-skilt med slavar – som köptes och såldes. Men sedan hur det användes på den tiden är det svårt att få fram någon precis beskrivning av. Man har utvidgat detta begrepp till s.k. "otukt" senare. Jag undrar; har du något tips på litteratur – liknande den jag angett ovan – där man sakligt går igenom ordens etymologi och användning?”

A. Det bästa jag har funnit är Dictionnaire Étymologique de la Lange Grèque, 4 volymer 1966-1990, av Père Chantraine, m.fl. som på traditionellt franskt vis visar exempel på ordens härkomst, miljö, första kända uppträdande i språket, varierande användning över tiden, m.m. Alltså sådant som – ehuru självklart i Frankrike ända från le Grand Siècle – av engelsk-språkiga anti-moderna (nyplatonistiskt influerade) avfärdas som ”relativism” och ”post modernism”…

De engelskspråkiga lexikon, t.ex. Liddell-Scott, som finns är alla ny-platonistiska (Oxfords inflytande alltsedan 1100), dvs. sexualiserade, och därför oanvändbara.

Porneia har alltså gemensam rot med vårt ”föra” och finns även på Sanskrit. Ordet betyder alltså mycket konkret ”marknadsföra”, dvs. jag för dig till marknaden och säljer dig till Templet för sakral prostitution (och plockar karma-poäng för det). Detta förekommer ännu i Indien. På grekiska blir roten per- eller por- beroende på dialekt och ordet har en biton av ”över havet”, slavar köptes fjärran ifrån.

Q. ”Och även när det gäller andra grekiska ord som används i Bibeln. Jag tycker mig märka att det är svårt att – om man läser konservativt kristna skrifter – få fram sakliga och ärliga beskrivningar om hur det egentligen var.”

A. Kartan (i detta fall författarens personliga dogmatik) gäller alltid för mer än terrängen!

Q. ”Man vill gärna att det ska 'passa' in i den tolkning man ger orden i Bibeln. Jag vill ha en helt vetenskaplig och historisk beskrivning av orden användning i det vardagliga Grekland på den tiden. Om det går.”

A. Det finns i och för sig mycket material i form av de papyrer som hittats i kökkenmöddingar i Egypten sedan 1888 (Oxyrynchos). Oerhörda mängder av text, ofta privatbrev, vardagsjuridik, osv. Detta (till stor del opublicerade material) visar alltså hur orden uppfattades i dåtidens Pigeon-English; koíne, Pascalidu-svenska som en lärare sa… till stor del identiskt med Bibelns grekiska, alltså.

Däremot inte med dåtidens artificiella akademiska grekiska, som jag betvivlar någonsin har funnits i verkligheten (jag tror alltså att Kon-stan-tinó-polis alltid har hetat I-stan-bul på gatunivå ;=)

Bibelgrekiskan är alltså ett andra-språk, till stor del lärt på skolbänken (och därmed mera grammatikaliskt korrekt än ett första-språk inlärt på köksgolvet – och med större ordförråd). Den var världsspråket omkring år 0 och följande sekel.

Ett intressant exempel är den s.k. Codex Bezae i Cambridge, alltså en kopia (440-tal) efter (antagligen) Ireneos egen grekisk/latinska Evangeliebok i Lyon, där en Syrisk handelskoloni talade Syriska som barnkammarspråk, Grekiska bland sina vänner och kollegor, Latin med överheten, och kanske en smula Galliska, därtill…

När Evangelieboken skulle kopieras var sidorna något slitna, så att skrivaren fick rekonstruera både Grekiska och Latin (men behärskade inte någotdera ;=). Resultatet har ofta setts över axeln, men är ett utomordentligt spännande exempel på hur flerspråkiga miljöer fungerar.

Problemet med Bibeln är att redan 1:a årtusendets ”kristna” akademiker (= pla-tonister, från 1100 utropade till Kyrkans Fäder och Lärare) skrev på den akademiska grekiskan, som har mycket v i d a r e bemärkelser än koíne och framför allt än den teologiskt/tekniska specifika bibelgrekiskan.

Det blev alltså (mycket tidigt) missvisande, men gossarna var framför allt Ny-Platonister!

Ett mycket åskådligt exempel är epithumía; begär, som alltså på Bibelgrekska (alltid) är materiellt: Girighet (ett centralt Begrepp i Bibelen), men på akademisk grekiska kan var vilket begär som helst, och alltså innefatta även sexuellt begär => 1917:s begär-else…

(jag undra vem Else är?)

I äldre svenska översättningar förekommer heltvisst begär-else som ett teologiskt begrepp, men översättningarna av epithumía blir oftast rätt, t.ex. i 1 Tess 4:1-7, som ännu i den danska Bibeln (liksom förr i den svenska) handlar om att behandla Nästan hederligt i affärer, och länge användes vid Biskopsvigningar, då som ”bevis” för Lateranum II:s läror om Obligatoriskt Celibat (snart uppfattad som Abstinens – för präster och biskopar), men numera används som ”bevis” (sedan NT 1981) för de anti-Modernas gnosticistiska läror om homosex.

Q. ”Du skriver att den rätta definitionen av ordet porneia är 'sakral prostitution el vanlig prostitution. Det tycker jag verkar stämma. Men jag kan dock inte helt hålla med dig om att man bara kan definiera begreppet så när man läser Bibeln. Det tycks ibland användas om andra saker också.”

A. Redan i GT kan porneia ses som moixeía; svek, mot Gud och beskrivas (hos t.ex. Hosea) som äktenskapsbrott... Det är att anmärka att den sentida tolkningen äktenskaps-brott kommer från Kejsar Ludvig den Fromme och det Karolingiska Imperiets kamp mot Klanerna och Polygamin.

Hövdingens andra-hustru beskrevs som ad-ultera eller super-ducta; till-förd. Adaltrach kallas hon i irländsk rätt från 1:a årtusendet, t.ex.

Poängen (för mig) är att denna hustru alltså var exogam (just vad grandoncle Ludvig ville åstadkomma med sina 7 Förbjudna leder ;=) medan normen ända in i vår tid (och ännu i för-Moderna kulturer/Samhällen/kretsar) har varit/är endogami; att parterna har en gemensam härstamning (ofta missförstådd som en abstrakt ”jämbördighet”).

Ny-platonisterna i Academia/Stat/Kyrka erkände alltså endast den endogama hustrun som Maka, men efter 1139 för präster inte alls (sönerna förklarades av Lateranum IV 1215 vara Bastarder och kunde inte bli präster, dvs. efterträda sin far). Döttrarna räknades (som vanligt hos gnosticister/platonister) inte...

Q. ”T ex i Korintierbrevet så används det om en man som har en förbindelse med sin styvmor. Detta knyter an till 3 Mosebok 20:10 ff. Där är en lista på incestuösa förbindelser. Vad jag har läst hade grekerna då inget ord för incest.”

A. Se ovan. För övrigt betvivlar jag starkt (av Idéhistoriska skäl) att 1 Kor 5 är autentiskt.

Q. ”Sen har vi 1 Tess.4:1.8. Där handlar det om förhållningssättet till den egna kroppen. Detta kan rymma flera tolkningar. Porneia ska vad jag förstår motsvara hebreiskans 'zenut'.”

A. Kom tyvärr inte så långt att jag lärde mig hebreiska (vilket var det jag hade sett fram emot). Men här är tydligen flera fällor. Exegeterna nuförtiden vill tolka tó eautoû skeûos; sitt eget käril/kropp, som käril/svagt käril/kvinna/hustru (så redan 1917) och skyller detta på ”rabbinerna” (det gör de ofta numera...) – men åtskilliga av dessa var ju (som i Islam) själva nyplatonister…

Q. ”Jag kan inte se annat än att de grekiska orden o begreppen inte alltid är en exakt motsvarighet till de hebreiska begreppen. Man använde grekiska för det var det språk man hade till hands för att kunna göra sig förstådd. Då fick man ta de ord som låg närmast till hands. Är det inte så?”

A. Jo, så är det alltid. Man överförde hebreiska teologiskt/tekniska begrepp till en annan språkstruktur. Och så blir det också inom ett språk, medan rådande språkteori inom Exegetiken är gnosticistisk/nyplatonistisk och menar att ordets betydelse är en och fix (en realie i idé-världen).

Därmed behandlas lustigt nog alla språk, ordklasser, tempi, osv. efter RSV 1947/1953inte alls som fixa, utan som utväxlingsbara med varandra. Översättarens (omedvetna) uppfattning styr!!! Text och tolkning blandas.