Frågor och Svar

Jag för raskt över följande frågor och svar från ett utbyte på Karin Långström Vinges blogg (länk till denna till höger).

Sign Lars skrev:

Vilka 6 bibelställen anser du berör homofrågan?
Hur har dessa tolkats i kyrkohistorien enligt dig?
Hur menar du att tolkningen har skiftat efter 1950?
Har kyrkan någonsin accepterat utlevd homosexualitet enligt dig? I så fall när, hur och var?
Om kyrkan inte accepterat utlevd homosexualitet tidigare – på vilket sätt har då någonting förändrats post 1950 som du hävdar?

De 6 "klassiska" ställena som anges är Genesis 18-19 (handlar om gästfrihet. OBS! inte om våldtäkt), Leviticus 18:22 och 20:13 (tabun, är eg. samma ställe). Dessa 3 uppfanns av Pietro Damiani i Liber gomorrhianus c:a 1050.
Rom 1:26-27 (glossa av Clemens c:a 180). Detta uppfanns av Pierre Chanteur i De vitio sodomitico och Verbum abbreviatum c:a 1180.
1 Kor 6:9-11. Uppfanns av Thomas ab Aquino i hans Summa contra gentiles i 1260-talet.
Därtill alias 1 Tim 1:10, som inte har inte översatts lika med 1 Kor förrän i vår tid ;=)

Ställen som i verkligheten handlar om vad vi i dag kallar
Homosexuella människor: Hövitsmannen och hans slavgosse i Lukas 7 och Matt 8.
Bisexuella människor: David och Jonathan, Rut och Noomi, männen i Rom 1:26-27.
Transsexuella människor: Daniel, Aspenas, osv., den "etiopiske" hovmannen i Apg 8.

Detta är forskningens nuvarande framkant.

Efter 1955 har nya ställen uppfunnits, dock ingalunda i alla översättningar och språk: Dom 19 (aldrig tidigare läst, vad jag vet), 1 Thess 4:3-7 (från Lateranum II 1139 använt som "bevis" för det obligatoriska prästcelibatet), Judas brev v. 7 (dito som "bevis" för de karolingiska Skärseld- och Helvetes-lärorna).

Som ses av 1 Thess och Judas har en del ställen, som använts som "bevis" för numera obsoleta och oanvändbara läror, i vår tid i stället gjorts om till det helt nya begreppet "homosexualitet" - ordet är nu inne på sin tredje bemärkelse sedan det myntades 1869.

Detta gäller också ordet malakós i 1 Kor 6:9, som i 1000 år (och fortfarande i Öst och i New Catholic Encyclopaedia 1966) sagts betyda masturbation, alltså att säden spilles utan avlande avsikt (den enda ursäkten för ett sådant beteende enligt indo-europeisk filosofi).

I det medicinskt definierande Västerlandet blev som bekant masturbation osäljbar som Dödssynd i 1900-talet ;=)

Förändringarna handlar om en essentialistisk militant hetero-sexism i 1900-talets andra hälft.

Alltså ett helt nytt sätt att uppfatta världen.

Från 1970-talet argumenteras denna nya syn inom amerikansk Calvinism med "skapelseläran", en sexistisk protest mot det moderna samhällets jämlikhet, osv. inlånad från Rom.

Denna utläggs med hjälp av kreativa läsningar av de båda ska-pelseberättelserna i Genesis 1-2 som obligatoriskt heterosexuellt äktenskap, innebärande kvinnans underordning under mannen.

Då skall observeras att äktenskapet under 1000 år av akademi-kerna sagts vara ett sämre celibat för den som är svag i köttet!

Vi talar alltså om alldeles nya villoläror.

Detta är också anledningen till text-"bevisens" instabilitet; varje författare har sina förklaringar till vad inblandade "ord" egentligen betyder ;=)

Bakgrunden till allt detta är det alexandrinska idéarvet inom Europas vuxendagis i 2:a årtusendet. Det är för anti-kosmiska indo-europeiska filosofer i Alexandria som "sexualitet" var ett problem.

Och det handlar om hierarkiska läror om kön (fränt misogyna, jfr ordet "fittor" för "kvinnor" i Clemens glossa i Rom 1:26-27) sperma (denna är akademikerns själ och får inte "spillas", kvinnan har ingen sperma/själ), och instrumentellt frälsande/förtappande abstinenser.

Men det finns ingenting som tyder på att "sexualitet" i någon mening någonsin var ett problem vare sig i det gamla Israel eller Juda, eller ens i den Ezraiska reformens persiskt inspirerade tidevarv, och inte heller i Kyrkans 1:a årtusende.

Annat än för en och annan ny-platonistisk akademiker...

Det är emellertid just dessa som från 1100-talet - då vissa av deras skrifter allegoriserades som "forn"-kyrkligt stöd för nya ekkle-siologiska och sociala läror - har utropats till Kyrkans Fäder och Lärare. Det var de alltså inte i sin egen tid, snarare ganska marginella ;=)

Vad som händer i Karolingisk och efterkarolingisk tid är omfattande sexualiseringar av Buden och ett antal enskilda främst kultiska ord (II Budet), tillsammans förekommande flera hundra gånger i GT och NT.

Detta ändrar Bibelns varningar om egoism och girighet till abstinens och celibat.

Ändringarna införs i 1100-talets epokgörande bibelförfalskning, den parisiska Versio vulgata, en förändring av den då 1000 år gamla, mycket pålitliga, latinska översättningen från 2:a århundradets Nordafrika.

Renässansens folkspråksöversättningar är väsentligen parafraser av Versio vulgata. För även om herrarna tror att de översätter från byzantinska manuskript av den Allmänna grekiska texten, har de den teologiska traditionen från Versio vulgata i bakhuvudet, precis som jag har 1917.

Fosfor över Falluja

En film från RAI, italiensk TV.

27 minuter, engelsk speaker, delvis mycket otäck.

Il Tempo desinganna

Det finns nu bilder och intervjuer med medverkande soldater som talar om att USA använde kemiska stridmedel WMD; nämligen bomber med vit fosfor vid anfallet mot civila och motstånds-grupper i den irakiska staden Falluja i November förra året, ett och ett halvt år efter det olagliga anfallskrigets officiella avblåsande.

Det kan nu inte förvåna någon - varför annars inpackade journa-lister och mörkläggning?

Men i alla fall...

(klicka på rubriken)

Svenska Helsingforskommittén

Med jubiléumsnummret av Tidningen Expo (länk till höger) kom, påpassligt nog inför Åke Green-rättegången, en liten broschyr från Svenska Helsingforskommittén om Hatets språk - frågor och svar om hatpropaganda och yttrandefrihet.

Den behandlar - som man kan tänka - gränserna mellan yttrande-frihet och hets mot grupp.

Broschyren kan laddas ner i pdf från länken till höger, eller beställas konstnadsfritt via info@sh.se eller 08 - 791 84 45.

En kuriositet i sammanhanget är att ingen mindre än Pastor Greens försvarare, advokaten Percy Bratt är Svenska Helsing-forskommitténs ordförande och att Barbro Hedvall, ledarskribent i Dagens Nyheter, sitter i styrelsen.

Och DN krävde i dag - två dagar innan rättegången - på ledarplats Pastorns frikännande!

Under rubriken finns en länk till denna ledare - inte ens årtalen är rätt - men jag kan inte undanhålla er följande:

"Missakta betyder att värdera lågt. Men här kan det inte vara fråga om vilken låg värdering som helst. Det måste röra sig om ett hotfullt sammanhang, en låg värdering som syftar till att göra en grupp sårbar för angrepp.

Om inte tolkningen ges en sådan förankringen i hotfulla sammanhang blir det svårt att skydda yttrandefriheten. För vad kan inte sägas innebära missaktning? Och vem kan inte hitta skäl att känna sig kränkt?"

Vilket visar att ledarskribenten - vi får väl hoppas att det inte är styrelseledamoten Hedvall - inte har förstått vad det står i lagen.

De europeiska lagarna om hets mot grupp efter 1947 handlar inte om att känna sig kränkt, och syftar inte heller till att hindra att en grupp görs "sårbar för angrepp", utan handlar om att vissa - i lagen angivna - grupper historiskt sett har varit och fortsatt är utsatta för angrepp.

Kommentarer

I fortsättningen blir det endast registrerade användare som kan posta kommentarer.

Gustaf Lützen

Idag är det den dag Gustaf Adolph den store föll av hästen. Det var en stor dag ännu för inte så länge sen.
Jag tänkte skriva en del om det - men först skall jag ta mig ett långt varmt bad ;=)

Biskop Robinson i London

Jag fortsätter med engelska, nämligen med anteckningar från Biskop V. Gene Robinsons anförande i Saint Martin in the Fields (kyrkan vid Trafalgar Square) i går.

Gene Robinson valdes till Biskop i New Hampshire i USA för 2 år sedan (länk till höger), vilket har tagits till förevändning för mycket rabalder inom den Anglikanska kyrkogemenskapen. Han bor nämligen sedan 18 år ihop med ett mannfolk - och det finns det många - inte minst i USA - som vill förbjuda.

Vid biskopsvigningen representerades Svenska kyrkan av Biskop Krister Stendahl och Stockholms nuvarande Biskop Caroline Krook har inbjudit Gene Robinson till Stockholm i slutet av denna månad.

Det pågår sedan ett par decennier en maktstrid mellan en högljudd Calvinistisk minoritet i främst Amerika och Afrika, som vill göra om den Anglikanska kyrkogemenskapen efter konfessionella linjer, och kyrkans majoritet som vill fortsätta som hittills - vilket inbegriper fortsatt emancipation för socialt marginaliserade grupper; slavar, kvinnor och nu homosexuella kvinnor och män.

Not living is the worst thing

I attended a lovely service today put on by Changing Attitude at St. Martin's in the Fields. This is what I took away from the address after.

Gene Robinson began by talking about his traumatic birth, and early childhood illness resulting from a difficult delivery, and how his survival seemed to be miraculous to many who thought he would soon die after birth. How when he became Bishop his mother had suggested she had always thought that God ensured he survived for a reason, and this must be it.

He was a charming, intelligent, witty man, down to earth, short in stature, and came across as having a heart of gold. This was a very different man from the timid person who spoke across a satellite link to LGCM in Manchester two years ago. This was a man who had been transformed through his ministry as bishop, someone who had overcome his fear of death while facing very real death threats, who had been blessed to see people’s lives transformed by God through his ministry. He saw being gay as being a gift, and through that comes the gift of our knowing our need of God (cited Beatitudes).

We cannot regret being gay, lesbian and transgendered, if through that we also come to know God. This is not about a social agenda or axe-grinding. It is about witness to the greatness of God, which is what we are required to do. He quipped: “Some of my very best friends are straight people”. He had a fundamentalist upbringing, and there began his love for scripture; yet despite what his church was doing with scripture, God’s voice still manages to come through.

He recounted looking at Playboy with other school-boys, which set up his self-alienation and hiding. He had therapy to try and cure his sexual orientation, and subsequently was married to a wonderful woman, who knew about his desires, and they had a wonderful marriage. Eventually he felt that God was calling him out (cited Jesus telling Lazarus in the tomb to “come out”). He and his wife made a decision to be divorced. They felt that the only way to honour each other, as they had promised in their vows, was to let each other go (which was painful).

When they were divorced, they then celebrated the Eucharist together, returned rings, and asked each other for forgiveness. He was honest with his children. He has been with his partner for 18 years.

He referred to the sermon at his consecration, where it was stated that a bishop cannot be a symbol of the unity of the church – that together the bishops are a symbol of that unity, but that unity cannot consist in any one of them. In following his calling, he was aware that it is hard to know what is God’s voice and what is one’s own ego – discernment is needed, and that is why one must refer to one’s spiritual director in these matters.

The decision for selecting a bishop in ECUSA is taken by the diocese, unlike here; there are no external factors involved. The bishop is elected by both the laity and the clergy in two sets of ballots. He was elected by those representatives in his diocese, as their bishop, in accordance with his province’s rules.

Becoming a Bishop has changed his life. He talked about the death threats, his need for body guards, being approached in letter by a woman in prison as a result of his election, and the ministry to women in that prison that came out of that. His selection was about far more than just sexuality, and this has opened the doors of the church to many who are not gay, but who can see it as a sign that they too are included. People outside the church and in the gay and lesbian community saw something in the process that spoke to them of God’s love.

Talking about the death threats, he said that for us, as Christians, dying is not the worst thing – not living is the worst thing. Dying is not a reason to be fearful. Throughout scripture we are told, in Jesus’ words, “be not afraid”.

On the day he was consecrated bishop, nobody there doubted the presence of the Holy Spirit. Now, New Hampshire is the only diocese in the Anglican Communion that is not obsessed with sex. He is just the bishop – they have moved on now – it is about the Gospel. The church there is growing like crazy; they have lost some people, some big donators. People are now returning to the church after 20/30 years, they are receiving Roman Catholics (Ratzinger being elected Pope could be a huge benefit to the Anglican Communion); it is unbelievable. And they are drawing in people who have no connection with the church; not specifically gay and lesbian people, but young people with families who see an inclusive church. Rather than being bad for the church, it seems the church may well be a better church for inclusion.

He gave twelve items of advice.

1. Go beyond inclusion. We are baptised into the church, we are already in the church, and nobody can exclude us.

2. Act normal (not straight). Then people will see we are normal.

3. Work on your own stuff. It is not over when we come out, that is just the beginning. It is like coming out of Egypt and wandering in the wilderness for 40 years; there is a temptation to go back to the security of Egypt.

4. Offer your gifts to the church. We have gifts besides being who we are as gay people, and should pull our weight like everybody else.

5. Focus on other issues as well. We need to care for the poor. The sin of Sodom was neglect of the poor, orphans and widows; who are the real sodomites in our governments? Those who neglect the poor and marginalised commit the sin of Sodom. Do not neglect these scriptures, use what has been hidden within them.

6. Gently and quietly teach. Be patient and tell them what it feels like to be told “love the sinner, hate the sin”, or about being a “practicing” homosexual, “it’s OK to be gay but not practice” (asked what “practicing” means; had a humorous aside about when it starts to become practicing – living in the same house, sharing a room, sharing a bed, touching each other, etc.). At what point do we practice? Who has the right to assume that they know what it is we do in private? What happened with Jeffrey John put paid to the idea that the issue was about practice. You cannot separate sin from the sinner; you cannot separate out who you are; it is about who we are.

7. Connect with other “isms” – racism, sexism, etc. The oppressor wants us to argue rather than deal with the oppression. Together we become the majority. Straight white men have run the scene too long, and it is coming to a close, we all have a place at the table now.

8. We will not see the end of this struggle in our lifetime. That is fine, we know where it will end.

9. Be prepared to pay a price. Jesus tells us that it will cost us.

10. Learn to preach the Good News. Use opportunity to talk about God and how amazing He is.

11. Do your own spiritual work: Prayer Worship Discernment So that you can point God out (Told joke about what happens when you cross a Unitarian and a Jehovah’s Witness – goes knocking at doors, but when the door opens forgets why he’s there).

12. Keep focussed on mission. Not about sexuality, about bringing people to Jesus Christ. We have a story to tell. We know what it is like at the margins and to be at the heart of God. People want to hear this; they want to hear about our amazing God. This is our story.

Talked about when Peter and John went to the Temple, and the man at the Beautiful Gate. Peter’s “I have no silver and gold”. We have been made to sit at the gate, and forgotten that we belong inside. Jesus has made us walk. People will want to know where we get our joy and peace. We belong in the Temple, and that is where God wants to see us.

He then answered some questions. He felt that the Roman Catholic Church trying to tie in their problems with child abuse with homosexuality was abysmal. When asked what we should do when we are cursed and vilified, he responded “love them anyway”.

Apologies for any errors or omissions on my part, but this was from my notes & memory.

Michelle O'Brien

Romans 1.16-32

Romans 1 was only invented as anti-gay by Maître Pierre Chanteur (Peter Cantor for you lot) in late 12th century Paris. Up to then the general idea was that the gloss 26-27 was about "bisexuals" to us, exchanging what they had for what wasn't theirs. Likeways Johannes Chrysostomos around 400 was the first to interpret the "women" as tribades. Most others (all until J Chrys) thought they were – what the Alexandrian philosophers deemed – "used" improperly, from behind.

Modern Romans consists of 2 letters; Romans with additions and the Letter of recommendation for Febé (Rom 1.7-12 + 16.1-16+20b). There are 4 authors: Paul, Marcion around 140, Bishop Polycarp’s boys in Smyrna in the 150ies and Clement of Alexandra around 180 (= Papyrus 46).

What is used in today’s translations is not the eldest manuscript the p 46 (written 270-300) containing the Corpus paulinum (apart from the Pastorals + non Paulinian Hebrews), a book of the eldest type (simple fold), which was found unscathed in the late 1920ies, but mutilated (the outer 8 leaves missing) before going on the market, but the 5th century Byzantine harmonization.

Romans 1.16-23 according to the New Revised Standard Version 1989:

16 For I am not ashamed [ep-aisxunomai; same word as ten asxemosúnen in v. 27] of the gospel; (it is) the power of God for salvation to everyone [pantì = all] who has faith, to the Jew first and also to the Greek.

17 For in it the righteousness of God is revealed through faith for faith [ek pístews eis pístin = from faith to faith]; as it is written, ‘The one who is righteous will live by [ek = from] faith.

18 For the wrath [now, in a Paulinian context I would very much suggest that “Wrath” should be Grace instead; the Grace of God shows it self upon the unrighteous. The "wrath of God" is found only once each in deutero-Paulinian Ephesians and Colossians. I think “wrath” is an anti-cosmic change by Marcion (whom I think wrote Col and 1 Thess)] of God is revealed from heaven against [epí = for] all ungodliness [a-sébeian = im-pious] and wickedness [a-dikían = un-Righteousness] of those who by their wickedness [a-letheían = wrong-doing] suppress the truth.

The next passage verses 19-25 is emblematic of certain Jewish Hellenistic Wisdom literature. It is in reality the Alexandrian Museiwn’s explanation for idolatry; the peoples of this World having turned away from The Highest Being to Gods of their own invention (the Museiwn saw the gods as materialized Concepts, cf Shinto in Japan).

I do not know if this kind of thinking can be attributed to Paul himself, or whether it is a (somewhat heavyhanded) redaction or a substitute by Marcion or Clement. There is a great number of un-typical words in verses 19-32.

The imagery is Egyptian, somehow surprising perhaps in a letter for Rome - which this probably is, possibly having been found in Rome by Marcion, and at that date unknown in the East. The importance of the find prompting his own edition of the Letters of Paul.

I would explain the Egyptian flavour as coming from the 2nd Commandment: no idols, not worship them, not serve them.

As we know the anti-moderns claim (post 1978?) that this is Genesis 1-2 instead. Not very likely, I would say.

19 For what can be known about God is plain [fanerón = has made evident, shown] to [en = in] them, because God has shown it [efanérwsen] to them. 20 Ever since the creation of the world his eternal power and divine nature, invisible though they are, have been understood and seen through the things he has made.

So they are without excuse; 21 for though they knew God, they did not honour him as God or give thanks to him, but they became futile in their thinking [dialogismoîs = dialectic thinking, reasoning], and their senseless minds [kardía = hearts] were darkened.

22 Claiming to be wise, they became fools; 23 and they exchanged [éllaksan = changed] the glory of the immortal God for images resembling a mortal human being or birds or four-footed animals or reptiles [all Egyptian Gods].

In the following verses the translation exaggerates the words of the text, preparing for an anti-gay rendering of the gloss in verses 26-27.

24 Therefore God gave them up [parédwken = abandon, as in the Gethsemane scene] in the lusts [epithumíais = (material) desires as per the 10th Commandment] of their hearts to impurity [akatharsían = cultic impurity, 2nd Commandment], to the degrading [atimázesthai = dishonouring, verb] of their bodies [tà swmata, not sarx; Flesh] among [en = in] themselves, 25 because they exchanged [metéllaksan = ex-changed] the truth about God [tén alétheian toû theoû = God’s own truth, not the teaching of whomever] for a lie [pseúdei] and worshiped and served the creature rather than the Creator, who is blessed forever! Amen.

And worshiped and served the creature rather than the Creator, who is blessed forever! Amen. cf Deuteronomy 5.7-10.

Now, this first doxología makes me think that Marcion may be the father of verses 19-25. The second, more famous, doxología is the hopping one, found in 4 different places in the manuscripts, and often attributed to Marcion as it ends the Athos manuscript (about 800) - but it seems Tertullian says Marcion did not quote the second doxología in his writings.

The second doxología is found after 14.23 in Athos (maybe Marcion), after 15.33 in p 46 (Clement), after 14.23 AND after 16.23 in the Alexandrinus. Also, in some Byzantine manuscripts, it’s found after 16.24. This hopping about irrefutably discloses that the present Romans is a combination of several versions.

Then follows a gloss, to my mind by Clement of Alexandria about 180. It’s heavily pro-philosophy, but not anti-gay, as in today’s translations. The subject is, as always in philosophy, the spilling of semen for non procreative purposes; masturbation (“Every Sperm is Sacred”).

26 For this reason God gave them up [parédwken = abandon] to degrading [atimías = dis-honouring, adjective] passions [páthe. The choice of this word – of Passion fame – reflects the Alexandrian view that all passions are degrading; a-pathía is the Ideal]. Aí te gàr [Even] Their women [théleiai = cunts, not women. Not even the misogynic Pastorals ever use this word] exchanged [metéllaksan] tén [the] natural [fusikèn = according to nature; for procreative purposes] intercourse [xrêsin = use (by the men)] for tén [the] unnatural [parà fúsin = to the side of, besides].

Like Eschaton, parà fúsin is dative: to the side of, besides nature.

The Vetus latina, the Old Latin translation (2nd century North Africa) here gives extra naturam; besides nature. So this is not contra naturam; “against” nature, as changed in the pro celibacy 12th century Versio vulgata, and even less “un-natural”, which is a Scholastic abstract Concept.

It was a normative inversion ("natural" law) of the negative "nature" of the ancient Platonists, cf The Fables of Clement.

It may be noted that the Swedish “translation” for the contra of the Versio vulgata; “mot”, up to the beginning of the 20th century meant by, with, to the side of, in all but churchy texts.

Of course, the use of the scholastic concept “unnatural” in a 20th century translation is intentionally misleading.

27 and in the same way also the men [ársenes = males], giving up natural intercourse [tén fusikèn xrésin = the natural (i.e. procreative) use] with [tês = of the] women [cunts], were consumed [eksekaúthesan = burning – consumed is the result; the ashes] with passion [oréksei = lust] for one another. Men “committed shameless acts with men” [ársenes en ársesin tèn asxemosúnen katergazómenoi = males in males the shame (ful things) working] and received in their own persons [en eautoîs apolambanontes = fell back on themselves] the due penalty [antimisthían = dishonour] for their error [plánes = mis-take, NOT error].

The whole gloss correctly: 26 For this God abandoned them to dishonouring passions. Even their cunts exchanged the “procreative” use for the “non procreative”. 27 Likeways, also the males giving up the "procreative" use of the cunts, were enflamed by lust for one another. Males in males the shame (ful things) arose, and the dishonour of their mistake fell back on themselves.

Very graphic this one. The word tèn asxemosúnen; the shame. “the secret parts”, is the same as in the Taboos in Leviticus 18.

But note, that Paul himself contradicts this in verse 16: I am not ashamed!

Now, the use of a gloss is to alter the existing meaning of the phrase, either to “clarify” or to add something that is not in the text – and is understood not to be in the text!

This gloss makes the mildly Hellenizing wanderings of Paul or Marcion into a full blown Philosophical statement of the late 2nd Century Platonizing Alexandria.

I would suggest that the rest of the (modern) chapter 1 is from the disciplin freaks at Smyrna in the 150ies.

28 And since they did not see fit to acknowledge [this is funny: Kaì kathws ouk endokímasan tón Theón… Zerwick gives 2 alternatives; “put to the test, hence approve” or “see fit”, the NRSV chooses both! Correctly: And as they did not try] God, exein en epignwsei [which they had in knowledge, knew] God gave them up [parédwken, again] to a debased mind [adókimon noun = untrue, false, not genuine, mind, mind-set] and to things that [poieîn tà mè katékonta = doing what] should not be done.

29 They were filled with [peplerwménous, can’t find this but it's probably correct] every kind of wickedness [adikia = unrighteousness, injustice], evil, covetousness [pleoneksía], malice. Full of envy, murder, strife, deceit, craftiness, they are gossips, 30 slanderers, God-haters, insolent, haughty, boastful, inventors of evil, rebellious toward parents, 31 foolish, faithless, heartless, ruthless.

32 Oítines [whereas] They know God’s decree, that those who practice [poiaûta = do] such things deserve to die [Death as in Genesis 3; not being part of the Covenant] — yet they not only do them but even applaud others who practice them.

Now, verses 29-31 (close to alias 2nd Tim 3.2-4) are really impossible to translate with any certainty, because like all 2nd century Catalogues of Sins, it consists of isolated words without Context...

The New Revised Standard Version does rather well, but verse 28 is horrible.

Correctly: 28 And as they did not try God which they knew, God abandoned them to a false mind-set doing what should not be done.

__________________________
Text without Context is Pretext

Guds Välsignelse

Ett upprop mot Komminister Kalins Prästdeklaration finns på Walentines värld. Klicka på rubriken!

Jag knycker helt fräckt en kommentar av Bengt på Karin Långström Vinges blogg (länk till höger), som är mitt i prick:

"Yngve Kalins uttalande stämmer överens med vad Fri Modig kyrka står i samma fråga. Prästdeklarationen är ett rent kyrkopoli-tisk ställningstagande från en gruppering som säger sig vara opolitisk. Har noterat att Kalin själv är kommunpolitiker vid sidan om sin prästtjänst också och stödjer Alf Svensson."

Vad man kan konstatera när man ser Prästdeklarationen är att det är the usual suspects. Vägrarfronten. De som i 80 år har varit emot allmän rösträtt 1921, kvinnans jämställdhet, husbonde-maktens avskaffande 1928, hustruagans 1908, skolagans 1956 och barnagans 1964, kvinnans tillträde till Kyrkans ämbeten 1958, osv.

Själva Hr Kalins trumpetande i bladen om att Kyrkomötet är "politiskt" är nog. Själv är han förstås inte "politisk", när han är kommunalpolitiker...

Det är skillnad på differansen... När far super, är det rätt.

Granskar man signatärerna närmare ser man ett antal pastorat som ofta förekommer i platsannonser - och jag brukar kolla sån't efter en begravning i tidigt 1980-tal...

Där är också ett par, vilkas söner jag har känt. De lever inte mer.

Så det här gossarna är farliga inte bara för samhällsklimatet och för sina församlingsbors sinnesfrid (det är ännu mycket värre i fri-kyrkorna). Men det förstår de förstås inte alls. Heller.

Länk: http://deklaration.kalin.nu

Fallet Åke Green

Den 9 novmeber, som är onsdag i nästa vecka, är det dags för tredje omgången i fallet med den öländske pingspastorns predikan i pingstkapellet i Borgholm juli 2003. Det var ett upprepat brott; den gode pastorn hade hållit samma anförande i Ingatorp i februari 2001.

Man kan i dagens nummer av Tuffe Uffes husorgan Världen idag läsa flera artiklar i ämnet, sirade med långa citat ur FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen osv.

Dessvärre utmärks artiklarna av en långtgående okunnighet om religionsfrihet, yttrandefrihet och medborgerliga rättigheter, liksom av en oförmåga att ta till sig, på vilka sätt europeisk rätt skiljer sig från amerikansk, och svensk rätt från europeisk.

Som det är nu, påstås flera gånger att lagändringen 2003 - som kom till till följd av Sveriges anslutning till Maastrich-avtalet 1993 - strider mot samma europeiska EU-rätt som krävde denna lagändring - vilken Sverige alltså tövade med i 10 år...

Kalmar tingsrätts fällande dom var utförlig och välskriven, Göta hovrätt (ökänd från Motala-målet och andra fall) tog däremot i sin friande dom inte upp åtalspunkten, mer än att i högsta förbifarten konstatera att "spridning" förelåg...

Men vad saken gäller, är inte att pastorn har citerat selektivt utan namns nämnande ur flera - sinsemellan oliklydande bibelöversätt-ningar - utan de reflektioner han därvid tillfogade ur egen fatabur.

Varken pastorn själv eller Världen i dag verkar förstå skillnaden.

Hovrätten svamlade om "avsikt" - ett säkert sätt att låta gärnings-män gå fria. Men konflikten mellan pastorns funderingar och lagen om hets mot grupp - som tillkom efter 2:a Världskriget på förekommen anledning - handlar inte om pastorns eventuella "avsikt" och inte heller, som Världen idag skriver, om huruvida någon utpekad (det är främst svenska riksdagens ledamöter, det) eventuellt känner sig kränkt av pastorns svada, utan om att den lille nynazisten med järnröret blir uppmuntrad.

Under rubriken finner ni en Brännpunkts-artikel från dagens Svenska Dagblad.

La Nouvelle Orléans

Nytagna bilder från den sk 9th Ward, det lägst belägna kvarteret i New Orleans.

Klicka på rubriken!

Ögonblicksbild

Lämpligen med svenska Kyrkomötets beslut i torsdags morse om en officiell ordning för Välsignelse av registrat partnerskap i minne, kan vi begrunda denna sedelärande historia, om vad som kan hända om man åker taxi om natten, i stater där anarki och övervåld är grannar. Klicka på rubriken.

Formellt/legalt handlar det om den princip för statens maktutöv-ning som funnits åtminstone sedan Romarrikets dagar.

Uniformen är helig.

Och i skydd av det, avlönar de uniformerade sig själva... Antingen genom att angripa lönekuverten i flock på fredag eftermiddag, som i Mexico, eller som i exemplet ovan att man tar sig till att utkräva lite extra böter för lite av varje...

Vi såg ju fasonerna i La Nouvelle Orleans.

I detta fallet har personerna sin egen biskop emot sig.

Changing Attitudes arbetar för homosexuellas villkor i Kyrkan på ett mera grundläggande plan - nämligen att de skall få finnas - medan deras lokale kyrkotjänare Peter Akinola, Ärkebiskop av Abuja och Primas av Hela Nigeria är en av de högljuddaste bråkmakarna inom den Anglikanska Gemenskapen, som har liknat homosexuella vid lite av varje, stöder tvångsgiften, månggifte, kvinnans sociala underordning osv.

Själv åker förstås Akinola inte taxi, utan pansarlimousin.

Mierd in Controversy

Så har det oundvikliga slutet kommit med Harriet Miers kandidatur till USAs Högsta Domstol.

Frågan nu är mindre vem nästa kandiat skall bli - Kejsar Caligula utnämnde sin totto till Senator, och det kan knappast överträffas, ens om man försöker - utan vad som kommer att hända med administrationen Bush IIs politiska underbyggnad, den stora koalitionen som föll samman över fallet Miers.

America Blog har en sammanställning av negativa kommentarer från värdekonservativa och theonomistiska republikaner. Klicka på rubriken.

(Theonomy är en riktning, som vill införa Calvinistisk sharia i USA)

Sent omsider

Kyrkomötet uppdrog i morse att Kyrkostyrelsen att sätta samman en ritual för Välsignelse av Partnerskap, med ty åtföljande ändringar i KO kap. 23 och med ny § 4.

Därtill antogs 4 uttalanden om homosexuella i Kyrkan, som bl.a. avvisar diskriminering och försök att "bota" homosexualitet.

Inte minst med tanke på att homosexuella sedan 1998 används som förevändning för anti-moderna kuppförsök i den Anglikanska Gemenskapen, är beslutet spännande (länkar till höger).

Sen kan man ju tycka att det kommer något långt efter lagen om registrerat partnerskap 1993...

Den romerske Biskopen av Stockholm har redan förklarat att: Nej, di tycker inte om Kyrkomötets beslut, men tänker inte avbryta de ekumenisk kontakterna ändå.

Något annat hade varit märkligt, även under Bängt XVIs pontifikat.

Fågelinfluensan

David Austin i The Guardian kommenterar fågelinfluensan under rubriken.

In memoriam

Rosa Parks har dött, 92 år gammal.

Det var hon som en dag för 50 år sedan inte reste sig från sin plats i bussen, så som lagen i Alabama krävde.

En kämpe för rätt och sanning.

Några korta ord av Barbara Crafton:

http://www.geraniumfarm.org/dailyemo.cfm?Emo=559

Gary Younges artikel i The Guardian finns nu på nätet:

http://www.guardian.co.uk/usa/story/0,12271,1605180,00.html

Pimlico

Tillbaka från London, där jag har tillbringat underbara dagar med några av Englands ljuvligaste människor i vackraste väder.

Anledningen var ett möte med Inclusive Church (länk till höger), en organisation som arbetar för en inkluderande Kyrkan i Jesu efterföljd, och som just har gjort bra i från sig vid valen till Engelska kyrkans Kyrkomöte.

Mindre kul var däremot Irish Air Pirates och deras Banshee-flygtider... Man blir rätt mör när man har gått upp klockan kvart i 3 på morgonen.

A House divided...

Patrick J. Fitzgerald, USAs Justitiedepartements särskilde åklagare från Chicago, lät sätta upp en hämtsida i dag...

Återtåg

Generalen William E Odom, som var chef för National Security Agency under adminstrationen Reagan, skrev 3:e augusti i år en artikel om de argument som brukar anföras mot ett återtåg ur Irak.

Han menar att de i själva verket är argument för ett återtåg.

Kriget i Irak var aldrig i USAs intresse.

Valet står alltså mellan att förkorta plågan, eller förlänga den.

Klicka och läs.

Utvecklingspotential

Expressen berättar i dag om LO i Trelleborg som har arbetslösa på kontoret. De får baka och städa och passa upp. Dock har man skaffat diskmaskin.

De kan ju inte söka arbete 8 timmar om dagen! säger damen som står för'et.

Den ansvarige arbetsförmedlaren på AF, säger att det har blivit bättre, men att det fortfarande finns en utvecklingpotential.

Potential, var ordet sa Bill.

Klicka, läs och njut!

Läget

Läget strax innan Åklagare Fitzgerald bestämmer sig för hur han skall göra i affären om den förrådda CIA-agenten och administra-tionen Bush IIs osanna casus belli WMD, kan avläsas genom att klicka på rubriken.

Think Progress har gjort en sammanställning med personuppgifter av de 23 i Vita Huset som hittills har förhörts.

Fortsättning följer.

Okonventionellt

Från Andrew Sullivans blogg knycker jag en rapport från Glasgow-tidningen The Sunday Herald om USAs sätt att låta klientregimer tortera fångar, för att få ut "information" som sedan kan användas för administrationen Bushs politiska ändamål.

Klicka på rubriken!

Det stora i det lilla

Frank Rich skriver i The New York Times om Plame-gate, historien om hur höjdare i Vita Huset förrått en CIA-anställds namn, i sina försök att diskreditera dennas man, en fd ambassadör i Irak, som skrivit en för administrationen obehaglig artikel i samma tidning om administrationens falska påstående om regimen Saddam Husseins försök att köpa uran från Niger, genom att säga att ambassadörens CIA-anställda hustru personligen hade skickat honom till Niger att undersöka påståendenas sanningshalt, i avsikt att desavouera administrationens casus belli WMD...

Aktiv med-konspiratris i spridandet av fantasierna om Irak och WMD var samma New York Times' stjärnreporter Judith Miller, som visar sig ha ljugit både för sina redaktörer och för allmän-heten. Och nu senast suttit 3 månader i sinkabirum för domstols-trots, i sina (klumpiga) försök att skydda sin i Plame-gate inblandade kontakt i Vita Huset...

Vilket alltså avslöjar den större konspirationen: White House Iraq Group; Vita Husets arbetsgrupp för att "sälja" det onödiga kriget mot den CIA-anställde diktatorns sedan decennier svårt plågade land.

Klicka på rubriken!

Ansvarslöshet

I förmoderna samhällen omfattar samhällets nätverk inte hela territoriet. De som hamnar utanför får klara sig bäst de kan. Och går det illa går det illa.

You’re on your own, som polisen sa i La Nouvelle Orléans.

Den offentliga sektorn används till försörjning åt klienter, släkt och vänner; klanen styr.

Hövdingen är givmild, klienten tar emot. Ingen motprestation förväntas mer än emottagandet självt, troheten mot hövdingen.

Pakistan står således handfallet efter jordbävningen. Stora områden ligger i ruiner. Inte ens krigsmakten, som på papperet och i lönekuverten är världens 5:e största, lyckas mobilisera till hjälp åt de olyckliga.

Särskilt skolor har gått åt. Offentliga kontrakt har getts utan motprestation. Byggmaterial försvunnit på vägen till väggar, golv och tak. Hamnat i andra hus…

Det är samma sak i många jordbävningsområden. Det går att bygga säkra hus som står emot det mesta, men man häller sand i cementen i stället och sparar på armeringsjärnen.

The Telegraph berättar lite mer under rubriken.

Buskteater

Som Associated Press kunde rapportera i går (klicka på rubriken!) har President Bush haft ett televiserat samtal med 10 amerikanska soldater i Irak och en quisling.

Det hela verkade mer än lovligt arrangerat, och nu kryper det fram, att en av de intervjuade "soldaterna" (det kvinnliga alibiet) i själva verket är skrivbordssoldat, nämligen propagandaofficer.

AmericaBlog har historien med länk till Greenwich Village Voice:

http://americablog.blogspot.com/2005/10/soldiergate-grows.html

Läs och njut!

Representanter

Jag knycker tacksamt detta avsnitt av Rebecka, sign. IGTN, på Gylf:

Tiina pratar i sitt avskedsbrev i DN den 13 oktober om hotet mot genusforskningen och antifeministisk backlash. De som uttalat sig emot och ifrågasatt F! gör det aldrig i egenskap av antifeminister utan som representanter för någon form av normalitet. Människor som Tiina är i sin tur feminister i första hand och politiker i andra, om ens det. Ofta reduceras dom till nidbilder eller i värsta fall underhållning. Bildandet av ett feministiskt parti bemöts inte i första hand som politiskt relevant, utan som ett hot mot den politiska och sociala ordningen. Att föra feministisk politik inom ett existerande politiskt partis ramverk torde gå långsamt, och kommer troligtvis oftast att hamna i skymundan eftersom andra politiska mål anses vara viktigare för tillfället. Om och när någon politisk rörelse förverkligat sitt idealsamhälle, DÅ kan man ta itu med den där könsmaktsordningen. Tillsvidare har vi ju den "internationellt sett omfattande jämställdheten i vårt land" (Witt-Brattström, DN 051009) att trösta oss med.

Mobbare

Tiina Rosenberg hoppar av politiken
Heter en artikel i dagens Expressen. Första stycket lyder:
Tiina Rosenbergs avgång är välregisserad, uppger Expressens källor inom Feministiskt initiativ. I flera dagar har Gudrun Schyman och de andra i partiledningen känt till att Rosenberg nu lämnar styrelsen – på grund av att uppmärksamheten kring henne skadat partiet. Men utåt har de hållit tyst. Ännu sent i natt höll sig Schyman undan.

Nu är ”känt till” inte det samma som ”välregisserad” – och den normala journalistiska formeln brukar inte vara: ”höll sig Schy-man undan”, utan ”har inte kunnat nås för kommentar” (personen äger sitt uttalande och kan ha olika, fullt legitima, motiv att inte uttala sig just då, sömn, t.ex.).

”Vilka jävla knallpulverrevolutionärer!”
uttalar sig en känd statsvetare och politisk kommentator. Något onödigt, kan det tyckas. I vilket fall något för privat för att vara just informativt.

FI-Tiinas uppgång och fall
Lyder en tredje rubrik.

I samma tidning kan man läsa om ett svårt mobbningsfall i Lerum, som lett till att den mobbade slutligen tog livet av sig:

Så plågades Måns till döds
I vilken berättas:
Skolverket riktar i sitt beslut hård kritik mot Lerums kommun "för att inte ha levt upp till författningarnas krav avseende en skolas skyldighet att motverka alla former av kränkande behandling".

Artikelns ingress lyder: I sex år lät de mobbarna göra 13-årige Måns Jenningers liv till ett helvete – nu försöker rektorer och politiker försvara sig.

Dokumentationen från Måns båda skolor, Almekärrs- och Torpskolan ger en bild av flera år av trakasserier. Många av händelserna beskrivs som "bråk" eller "konflikter" mellan elever. Protokollen och anteckningarna blev fler och fler men ingen på skolorna tog aktivt tag i mobbningen mot Måns. Föräldrarna fick inget veta.

Expressen möter en enad front när vi ska träffa rektorerna i de två skolor där Måns Jenninger mobbades - Ingalill Kjellstrand från Torp-skolan och Christina Ottoson från Almekärrsskolan har sällskap av förvaltningschefen Elisabeth Westin, kommunstyrelsens ordförande Henrik Ripa (m) och kommunens informationschef Monica Forsell.
– Vi är alla djupt berörda av det som har hänt. Vi vill ta kritiken på allvar och vi ska förbättra på våra skolor, säger förvaltningschefen Elisabeth Westin.

De två rektorerna vill inte prata om enskilda fall och hänvisar till att de är bundna av sekretesslagstiftningen. Men båda bekräftar att stämningen på skolorna är låg.
– Jag har precis varit i klassrummet och barnen där mår dåligt, och har gjort det sedan det hände, säger Ingalill Kjellstrand på Torp-skolan – den skola som Måns gick i när han tog livet av sig.
– Vi kan inte svära oss fria, det är ytterst klart att vi är ansvariga och tar till oss kritiken, säger Henrik Ripa (m), kommunstyrelsens ordförande.

Det är intressant att göra jämförelser…

Kaffesump

Jag har ju skrivit alldeles för mycket om USA den senaste tiden, och idag sammanfattade jag allt detta i en kommentar på Thomas Lindströms Krigskrönikan (klicka på rubriken). Således:

I och med Carl X Gustafs apokalyptiska inrikes- och utrikespolitik i 1650-talet, med ty åtföljande apokalyptiska krig i Polen osv. (läs Peter Englunds : Den oövervinnerlige!), blev det i fortsättningen omöjligt att bedriva inrikes- och utrikespolitik och krig i teologiska termer.

Och det är fortfarande så i Europa.

Efter att att skådat i morgonens kaffesump och i kraft av mitt finnblod, ger jag härmed denna förutsägelse:

I och med administrationen George II Bushs apokalyptiska inrikes- och utrikespolitik med ty åtföljande apokalyptiska krig under 7 år vid makten, kommer det i fortsättningen att vara omöjligt att bedriva inrikes- och utrikespolitik och krig i "moraliska" termer.

Så något gott kommer att komma ur allt detta onda.

FOTNOT: Att spå framtiden kallas ofta felaktigt att "profetera", särskillt inom Calvinismen. Men Profeterna är inga Sibyllor som siar om framtiden; de talar till sin samtid i Guds namn: Så säger HERREN...!
Sibyllinerna åter, är synnerligen apokryfa skrifter från 2:a århund-radet efter Kristus. De var länge - som åtskiligt annat - högt beundrade av ett fåkunnigt europeiskt vuxendagis. Men de är lygens!

Europeiska fantomsmärtor

Med anledning av en diskussion hos Karin Långström Vinge (se länk till höger) om skolpastorers oförgripliga meningar i Sandviken, lägger jag här ut några kommentarer jag gjort om Lateranum IV, mm, i lätt redigerat skick.

Jag har plockat ihop några beslut från Lateranum II, III och IV:

Lateranum II 1139
6, 7, 8 förbjuder präster, munkar och nunnor att gifta sig… ”Orenhet”
13 dito tagande av ränta
17 förbjuder ”incest”, dvs. Kejsar Ludvigs 7 kvasi-bibliska förbjudna leder från 829 (ändras 1215 till 4)
21 prästsöner skall avlägsnas från altarena
1, 2, 25 förbjuder ”simoni”, dvs. den dubbla ansvarslinjen; kyrkoråd osv.
29 förbjuder båg- och armborstskyttars användande mot kristna

Lateranum III 1179
3. Biskopar skall vara födda i äkta säng… (och prästers äktenskap räknas som hor)
7 förbjuder att ta betalt för biskops- och prästvigningar och kyrkliga handlingar (gick aldrig att genomföra).
11 prästers äktenskap och sodomia
23 håller spetälska i Ho-spet-alet. De får inte komma till mässan i kyrkan. Ut ur samhället!
24 inte sälja vapen till otrogna
25 ockrare, dvs. de som tar ränta
26 div. diskriminerande bestämmelser mot judar och saracener (muslimer)
27 uppmanar till krig mot alla möjliga kättare (det dröjde till Innocentius III förklarade korståg mot katharerna 1208).

Lateranum IV 1215
1 bl.a. transubstantiationsläran
3 mer om kättare (denna gången ingår inte valdenser)
14 Klerikal inkontinens, dvs. äktenskap och sodomia
18 Bränn dom!!! (man får nämligen inte utljuta blod...)
21 obligatorisk årlig bikt (storebror hör dig!) för alla, följd av lika obligatorisk mässa (skärtorsdag) annars: Ut ur samhället!!!!
31 Kanikers söner må ej bliva kaniker i pappas kyrka (dvs. ej ens efter prästvignings-dispens. Detta är ett exempel på idévärlds-beslut, kanikens släkt ägde kanonikatet och tillsatte vem den ville!)
67-70 Judar och saracener
71 nytt korståg till Jerusalem

Varje koncilium bekräftar det föregående. Ett medeltida dokumet börjar med en inledning som talar om anledningen och vilka som agerar; Vi efterskrefvne... Och avslutas med Nu beslutar vi detta - och slutligen ett beslut om publicering.

Varg i veum

Resultatet av Lateranconcilierna och en del andra möten - och framförallt vad som samtidigt hände vid Sorbonne, i Oxford och i Bologna - var att 6 fantom-kategorier uteslöts ur Samhället genom att uteslutas ur den Romerska kyrkan.

Kättare (katharer osv), Judar, Muslimer (dessa betraktades såsom tvenne slags arianer, ithy de felade i sin kristologi...), Vanbördiga, dvs. prästsöner (dessa är alltså enligt Roms kanoniska rätt o-äkta och arvlösa. De fick inte heller bli präster eller munkar annat än efter dispens - och en sådan kräver kontakter och kontanter), Sodomitas (varierande tolkningar över tiden) och slutligen Spetälska.

De senare finns inte kvar i dagens Europa (däremot i andra världsdelar) men de övriga fantom-kategorierna är just de som omfattas av lagarna om "hets mot folkgrupp" efter 1945.

Personen var därefter mors civile, civilt död, och kvarlåtenskapen konfiskerades eller delades mellan arvingarna.

På samma sätt lät inkvisitionen fångens släkt betala kost och logi och "omvårdnad"... Någonting för administrationen Bush att tänka på, när deficitet skall betalas...

Allt detta och åtskilligt annat, infördes i Roms Corpus iuris canonici 1243 och sedan i olika staters rättssystem (men långt i från i alla).

Och nej, Rom har inte en annan inställning i dag. Det var formellt staterna som brände - ehuru på kyrko-organisationens befallning.

Det gör de inte i dag.

Begreppsförvirring

Begreppet "homosexualitet" är modernt, inte medeltida. När bibelöversättare i dag (från RSV 1947/1952) skriver "homo-sexualitet", osv. i bibeltexten, så handlar det om moderna anti-moderna socialläror efter 1966. Och 1900-talets socialläror står självklar inte i Bibeltexten - däremot i diverse "översättningar".

San Pietro Damianis begrepp sodomia från omkring 1050 är bakgrunden. Men sodomia är en ensidig, i princip ”heterosexuell” aktivitet för alla (se nedan) medan "homosexualitet" från och med Pater Zerwick 1966 är symmetrisk identitet: "passiv" eller "aktiv", för den nya sociala minoriteten.

Ordet "homosexualitet" betyder inte heller samma sak i dag som när det myntades 1869. Då betydde det detsamma som 1050, att säd spilldes utan avlande avsikt (alltså egentligen masturbation), från 1890-talet blev det "3:e kön" och från 1960-talet "sexuell orientering som identitet" på det sena 1900-talets essentialistiska sätt.

Även "heterosexualitet" (ordet bildas kring 1890) har förändrats i modern tid. Från att ha varit ett sämre celibat för den som var svag i Köttet, förvandlades det heterosexuella äktenskapet (aldrig någonsin förr definierat som heterosexuellt!) i 1960- och 1970-talet till socialt kvasi-obligatorium: till heterosexism med fruktbarhetskult, genom Focus on the Family och andra.

Klerikal inkontinens

Lateran-koncilierna och den kanoniska rätten befattade sig med präster och munkar och ville att dessa skulle leva i abstinens.

Detta utifrån alexandrinska läror om instrumentellt frälsande abstinenser.

När siten skriver: It is clearly a disciplinary decree, and the "incontinence which is against nature" could be bestiality. så försöker den undvika verkligheten: sodomia handlade om prästers och munkars icke-abstinens – om "disciplin" och begreppet var vidsträckt.

(klicka på rubriken och sedan på Church Documents under Reference info. Och glöm aldrig att propaganda är Roms eget ord!)

Hela nyttan med en fantom-kategori är att den inte låter sig definieras alltför strikt (gärna inte alls), för då kan man inte använda den mot sina politiska fiender!

San Pietro Damiani hade i sin bok Liber gomhorrianus 1050 uppfunnit 4 prästerliga abstinens-brott: 1) med sig själv, 2) med någon annan (man, kvinna, barn, djur), 3) utanpå kroppen och 4) i kroppen (detta sista hade en förhistoria i Kejsar Justinianus’ Novellae i 500-talet).

Obs! 1. att allt detta handlar om att "spilla" säden. Denna bestod av små gossebarn, som alltså hamnade i Limbo, den ort i skärselden varifrån saligheten kan skådas men ej njutas. Att spilla säd var således värre än mord. (Skärselden var ny vid denna tid).
Obs! 2. att detta handlar om den som spiller säden. Inte om den andra deltagaren! Begreppet är ensidigt (San Pietro var ett mycket slaget barn).

Men San Pietro gick mycket längre än så: han uppfann en fantom-identitet; medborgare i Sodom. Dessa var för honom klerker av olika grader.

Sodomia hade ökat och ökade varje år med Kristendomen!

Påven Leo tillbakavisade 1051 i en bulla med det intressanta namnet; Nos humanios agentes; Vi som handlar mer humant, 3 av Pietros 4 metoder. Men resultatet blev 100 år senare i Paris att man började bränna ganymeder, dvs. dåtidens manliga homosexuella stadskultur, dvs. till stor del just klerker.

Både "ohörsamhetens söner": the wrath of God came upon the sons of disobedience [Eph. 5:6] och de fem städerna på slätten; Sodom och Gomorra, osv. and five cities were consumed by fire [Gen 14:24-35], är alltså dåtida bibelreferenser, "bevis", för San Pietro Damianis sodomia. Ef 5:6 har sedermera övergivits, eftersom det inte handlar om S & G (läsningen är en av många sexualiseringar i 800-1100-talets akademiska teologi).

Så det kan inte råda något tvivel om vad detta handlar om... Just nyheten i angreppet på homosexuella män var vid denna tid så oerhört att angriparna fick tala i gåtor.

Småningom fick försvararna tala i gåtor i stället...

Observera! att de nuvarande översättningarna ofta skriver disobedience, ”olydnad”. Men detta är en uppfinning av renässans-absolutismen: Enväldet. I 1100-talet betydde ”lyda” fortfarande lyssna.

För 1100-talets akademiker var alltså sodomia något som klerken kunde lära sig att inte göra! Jfr dagens amerikanska calvinisters snack om ”choice”, life-style, osv.

Ordet "orenhet" om det heterosexuella äktenskapet i Lateranum IIs kanoner 6,7,8, är ett typiskt exempel på socialt dsciplinerande sexualiserad teologi i Karolingisk tid.

”Orenhet” är alltså ett kultiskt begrepp, II Budets: icke tjäna dem. Alltså närmast ett tabu; man blir kultiskt oren genom beröring med annan kult (kontaktmagi).

I det karolingiska vuxendagiset alltifrån Academia palatina i Aachen/Aix la Chapelle i 800-talet, sexualiserades detta och andra kultiska, kollektiva och sociala begrepp.

Incontinentia syftar alltså på sperman, som skall innehållas. Alltså återigen någonting man kan lära sig – inte det sena 1900-talets essentiella identitet.

Det handlar om gnosticistiska idéer från Hellenismens Alexandria om att mannens (= den manlige akademikerns) själ är identisk/tvilling med Det Högsta Väsendet.

Q har ingen sperma. Det är detta som åsyftas när det ibland sägs att hon inte har någon själ. Det är alltså att hon inte har någon sperma/själ som har fastlagts av flera kyrkomöten...

DHV är Världsanden, den som inte är person och inte har skapat Jämmerdalen – det har den mörkhyade, tjockläppade, krullhårige, dumme, osv. Demiourgos.

Allting är en ständigt fortgående emanation; samtidigt avlägsnande/förgrovning/försämring från DHV, "den orörlige röraren".

Väldigt mycket mer än vi förstår av europisk kristendom i 2:a årtusendet handlar alltså egentligen om Högsta Väsendet (Brahman), merit, karma och mocksha.

Abstinenserna

Mest långlivade har abstinenslärorna varit.

Den nuvarande konflikten i kyrkoorganisationerna (värst den Anglikanska, som knappast längre är Gemenskap och verkar kunna komma att sprängas i Egypten den 23/10) handlar om dödsryckningarna.

Icke tvål och vatten (jfr Isabella-färgad: Drottning Isabel den förskräckliga av Kastilien lovade sin gud – fråga mig icke vem denne kan ha varit – att hon icke skulle byta särk, förrän Granada hade fallit! Det tog ett par år...), icke dryck, icke föda, icke sex.

I den ordningen. Som instrumentellt frälsande prestation/merit.

Every sperm is sacred, som Monty Python sjunger.

Fantom-bilder

Vad jag skulle vilja titta mer på, är hur dessa fantom-kategorier (som alltså är artificiella och inte finns utanför idévärlden) blir till.

Vilka är ingredienserna? De är ju parallella och förändras tillsammans, på något sätt. Enligt vilka principer? Vilka mänskliga behov ligger bakom? Gruppdynamik, förstås – men hur???

Och hur kan fantom-kategorierna vara så effektiva? Ja, effekten och användbarhet beror av deras otydlighet.

Men hur kan alla veta att fantom-karakteristikon "krokig näsa" betyder just en sak och inte något annat? För de flesta har ju inte krokiga näsor...

Ända "vet" alla vad fantom-bilden står för. Och får värja sig mot bildens avsedda triggnings-effekt; mot den aggressivitet som skall utlösas av fantom-bilden.

Förklara detta, den som kan!

"Jag har en telefon..."

David Austin i The Guardian.

Persiflage

OMG!!!

Någon har gjort Harriets egen blogg ;=)

Det är inte snällt - men det är roligt.

5 och en halv vecka senare

Ledsna bilder från New Orleans finns under rubriken.

Terremoto

Det bullrar uti rättens krater... ja, kanske inte just i den, men marken rör sig under Vita Huset. Harriet Miers faller inte väl ut bland USAs konservativa.

Denna nominering till Högsta Domstolen, möjligheten - ja, viss-heten - om en konservativ majoritet även i regeringsmaktens tredje gren, skulle vara krönet på 25 års kamp mot Big Govern-ment, mot allt vad jämlikhet och sociala reformer heter.

En återgång till 1800-talets småstadsamerika, till en anarkistisk "frihet" med vapen i hand för de få och marginalisering för resten.

Administrationen Bush har visserligen skurit ner i välfärds- och anda federala program så att de inte längre ger nytta för pengarna (Katrina visade detta med övertydlighet) men har samtidigt åstadkommit ett historiskt budgetunderskott (lånat av den framtida världsmakten Kina), lett USA in i ett onödigt krig som alla fattar går så illa det kan - och inte minst ljugit om stort och smått, likt och olikt. Vanemässigt, utan anledning.

Public relations kallas detta på amerikanska... Det är inget nytt.

En liten krets kring en liten oljebaron från Texas leker monopol med världens enda stormakt, tillsammans med några lobby-grupper (t.ex. Haliburton) och utrikespolitiska drömmare utan språkkunskaper och stämplar i passen (t.ex. New American Enter-prise). Hur provinsiellt detta är börjar nu bli tydligt även för de mest världsfrånvända.

Inte minst syns det i utnämningspolitiken, där den lojala medelmåttan konsekvent belönas och förtjänsten lika konsekvent förbigås.

Som alla omfattande politiska rörelser består den konservativa revanschen efter 1970 av oförenliga delar. Som det sades om den intellektuella 1930-talskommunismen it meant many things to many people; alltså olika saker för olika människor.

Den som skall hålla i hop en sådan koalition måste alltså sprida sina gracer...

1900-talscalvinismens anti-moderna drömmar om Småstadsame-rika, imperialisterna i New American Enterprise och marknads-liberala anarkokapitalister i Big Buisness kanske alla hatar Big Government, men de har egentligen ingenting gemensamt mer än det - och drömmen om Högsta Domstolen.

Som ni kan se av artikeln under rubriken, börjar de nu falla i sär.

En länk även till Andrew Sullivans blogg:

http://www.andrewsullivan.com/

En politiserande konsult

Eftersom ingen annan har gjort det, kommenterar jag nu nomineringen av Harriet Miers till domare i USAs Högsta Domstol.

Harriet Miers är affärsjurist och politiker från Dallas, Texas. George W Bushs eget juridiska ombud från hans oljebranch-tid och politisk medarbetare från guvernörstiden och i Vita Huset.

http://www.pnionline.com/dnblog/attytood/archives/002383.html

Hon har sedan 2000 sorterat vilka ärenden som skall hamna på Presidentens skrivbord och från förra valet hållit i administra-tionen policy-frågor, tills hon nu i början av året efterträdde nuva-rande Justitieministern Gonzales som stabchef.

Och om den förra nomineringen till Högsta Domstolen; John Roberts, visserligen är en lysande jurist men har mindre än 2 år i domarsätet, har Miers ingen domarerfarenhet alls.

Det är visserligen inget formellt krav för befattningen - summa 19 domare genom tiderna har kommit från andra yrkesbanor, inklusive den förre chefsdomaren Rehnqvist och den kanske mest berömda av dem alla; Earl Warren. Men jag undrar om detta riktigt duger i 3:e årtusendets komplexa verklighet.

Jag undrar om det inte vore dags för en professionalisering.

Sandra Day O'Connor, den domare Miers är tänkt att ersätta, säger till och med att hennes steg från Arizonas Högsta Domstol till Unionens Högsta dito, var olämpligt stort - att kandidaten behö-ver en federal domarerfarenhet.

Det spekuleras nu om orsaken. Varför nominerar man en okvalificerad och okänd person för ett av Unionens viktigaste uppdrag?

Är det efterdyningar av Katrina? Är det sedvanlig Texas-cronyism - eller har det att göra med Åklagare Fitzgeralds snart färdiga undersökning om att flera centrala personer i Vita Huset läckte en CIA-agents identitet, för att skada hennes man, som pratat bred-vid mun om administrationens påhittade casus belli WMD?

Eller har det att göra med ännu framtida juridiska komplikationer om administrationens poliy när det gäller internationell rätt, tortyr, anfallskrig, osv, som också kan hamna i Högsta Domstolen, när sötebrödsdagarna är över...

Riktigt arga är de bloggare och kommentatorer som anser sig lovade en ny Scalia, en konstitutionell "konstruktionist", osv - alltså en social- och sexualpolitiskt anti-modern domstols-majoritet (länk under rubriken).

Den som lever får se.

Have you ever considered leaving?

Mellan ungefär 1870 och 1930 emigrerade 1/4 av Sveriges befolkning, huvudsakligen till USA. Chicago var för hundra år sedan den största svenska staden och "Swedish crossing" var berömt: att gå tvärs över gatan utan att se sig om...

Nästan alla svenska familjer har släkt i Amerika. Särskilt den äldre generationen brevväxlar ofta med kusiner eller sysslingar, lexicon i hand.

Det är inte för mycket sagt, att Amerika har en mycket stark ställning i svenska folket hjärtan.

Som lantpräst får man uppleva att det varje sommar (och ofta under året) kommer amerikanare för att besöka det gamla landet, kanske på väg till eller från någon vetenskaplig kongress i Finland eller Frankrike.

De letar gravar på körgårn och har kanske med sig gamla fotografier på Grandma's cabin och Grandpa's cabin.

I bland finns stugorna kvar - i bland har det varit en längesedan försvunnen backstuga, glömd av alla utom några få.

Grandma och Grandpa har, visar det sig nästan alltid, varit 16-17-18 år när de lämnade sina hem, för att resa till andra sidan världen, till ett okänt land, med okänt språk och okända förhållan-den. Utan hopp om att någonsin se familj och vänner igen.

För mig är dessa människöden alltid oerhört gripande. Och det är roligt och känslomättat att vara med om att pussla ihop emigran-ternas barnbarn med deras svenska släkt.

I bland får man brev, och att besvara dessa frågor tillsammans med den lokala sakkunskapen på expeditionen eller andra, kan vara ett spännande detektivarbete - och som gör att man själv lär känna sin socken bättre.

Nu går det åt andra hållet. Americablog ställde denna fråga i går kväll vid halv 8-tiden:

Have you ever considered leaving?

Till läggdags hade de fått 425 svar (klicka på rubriken).

Krigets fasor

Jaques Callot hette en gravör som föddes i Lothringens huvudstad Nancy 1592 och dog där 1635. Hans far var adelig härold och heraldiker vid Hertigliga hovet, så sonens griller om målarkonst togs inte väl upp.

Jaques rymde vid 12 års ålder till Italien, hemfördes, rymde igen osv. Med hjälp av Hertigen fick han till slut studera i Florens och från 1621 var han verksam i Nancy, med undantag för ett år vardera i Brabant och Paris.

Hemma i Lothringen graverade han Hertig Charles' fester, bla. Den stora karusellen i Nancy i 10 blad. För Louis XIII av Frankrike gjorde han två motiv från dennes hugenott-krig: Ön Rés befrielse och La Rochelles erövring.

I vår tid är han mest känd för Les Misères de la Guerre om Frankrikes överfall på Lothringen 1633 och Den helige Antonius' frestelser om den mest berömde av ökenfäders hallisar i 300-talets Egypten.

http://www.teachsam.de/geschichte/ges_deu_konfess_1517-1648/drei_krieg_1618-48/drei_krieg_1618-48_qu_4.htm

http://www.onlinekunst.de/frieden/callot.html

Teaterscen; Akt 5, från Il Solimano:

http://www.ville-ge.ch/musinfo/mahg/musee/cde/callot2005.html

Antonius:

http://www.mistrali.it/catalog.php?id=108&selezione=visopere&res=0&idc=Catalogo%205

En gravyr från studieåren med en exorcism - aktuellt nu igen; Bängt XVI har just haft besök av en Exorcist-kongress i Vatikanen:

http://personal.rhul.ac.uk/uhle/001/Jonson-Devil.htm

Apokalypser

Evangeliska Unionen. 1. (Protestantiska unionen) Ett förbund, som 4 maj (g. st.) 1608 ingicks vid klostret Auhausen i nuv. Bajern mellan åtskilliga protestantiska furstar (kurfursten Fredrik IV av Pfalz, unionens hufvudman, Kristian af Anhalt, markgrefven Georg Fredrik af Baden, hertig Johan Fredrik af Württemberg, markgrefven Ernst af Ansbach samt pfalzgrefven af Neuburg, m.fl.) och till vilket hvilket kort därefter andra protestantiska furstar (landtgrefven Morits af Hessen-Kassel och kurfursten Johan Sigismund af Brandenburg) samt flera riksstäder anslöto sig.

Dess mål var skyddandet af de tyske protestanternas hotade religionsfrihet.

Den trädde i förbindelse med Nederländerna (1608), England (1612) och Sverige (1613), men ej lycklig i kampen emot den af Maximilian af Bayern ledda katolska ligan upplöstes den 1621. Jfr Trettioåriga kriget.

Så kan man läsa i gamla Ugglan; Nordisk Familjeboks upplaga från förra sekelskiftet, Band 7 (1907) spalt 1118. Artikeln är författad av Hjalmar Holmquist, som då var docent i teologi i Uppsala.

Gamla Ugglan är oumbärlig vid ett historiskt eller teologiskt studium, inte för att den som 20-talsupplagan är välputsat "neutral, objektiv och vetenskaplig", utan för att den i sin brokighet avspeglar den brytning i paradigm och begrepp som kännetecknade övergången mellan den förmoderna och den moderna tiden.

Men observera! att det som då var nytt är värdelöst ("storsvensk" historieskrivning, eugenik, rasbiologi) - det är resterna äv en äldre tids sanningar, som är oumbärliga.

I artikeln ovan lägger vi förstås idag märke till gammalstafningen. Där finns också en hänvisning till "gamla stilen"; den Julianska kalendern, som i Sverige gällde så länge som till 1753. Det diffar 11 dagar; 4:e maj är alltså numera 15:e. Vi lägger också märke till att C i den Bismarckska tiden efter Frankrikes nederlag 1870 var omanligt, och stavades med K...

Man skall lägga märke till att de uppräknade absolutistiska Herrarna - landägare och suveräna furstar i ett, och med totalitär stats- och religionsuppfattning - devalveras med liten bokstav: kurfurste, och att de fördragsslutande Riksstäderna inte anses värda att nämnas...

Och intressantare än upplysningen att "klostret Auhausen" 1907 ligger "i nuv. Bajern", hade kanske varit att få veta var det låg då: 1608 - inte minst som "unionen" i hög grad riktade sig mot Bajern ;=)

Så till ideologin. "Evangeliska" och "protestantiska", "religions-frihet", "trädde i förbindelse med".

Evangelisk och protestantisk är sedan Augsburgska Freden 1555 politiska täckord för calvinistisk. Alltså inte alls evangelisk i någon mening, utan totalitär, lagisk och apokalyptisk; en fallen mänsklighet i Jämmerdalen på väg mot Ragnarrök.

De "protestantiska" furstarnas "evangeliska" union skulle just syssla med apokalyptisk politik: "Dess mål var skyddandet af de tyske protestanternas hotade religionsfrihet."

Men efter Augsburgska Freden 1555 var det ingen som hotade den - mer än att de calvinistiska furstarna noga taget inte kvalade.

Kriterium för de mycket omfattande statsrättsliga, politiska och ekonomiska (indragning av stift och kyrkogods) fördelar som detta fredsfördrag gav de tyska furstarna, var nämligen anslutning till Confessio augustana; Augsburgska bekännelsen, i dess oförändrade form 1530. Det finns också en Augustana variata från 1540, som öppnar för calvinistiska formuleringar om Nattvarden, och en något grekiserande variatissima från 1547.

Confessio augustana var skriven av Fillipp Melanchthon, så att de flesta inte skulle ha några svårigheter att skriva under. CA var ett enande dokument inför Tyske Konungen (sedan 1519) Carl V:s kröning i Augsburg till Romersk Kejsare.

Men CA var på flera sätt oantaglig för calvinister. Och året innan hade Phillipp, Lantgreve av Hessen hållit ett möte i Marburg, där han försökte få Luther och Melanchthon m.fl. att ansluta sig till schweizaren Huldreich Zwinglis abstrakta sakramentsuppfattning.

Men det gick inte. I stället klargjordes att Kyrkan och Traditionens uppfattning var i hög grad materiell (Ting och Tecken, samtidigt) och att man inte kunde gå med på att se Dop och Nattvard som blotta "symboler" för den "frälsta" personens individuella helighet.

Det är med mötet i Marburg som Kyrka och Sekt börjar gå i sär.

Phillipp den Sköne av Hessen är en central gestalt i 1500-talets Tyskland. Geografiskt, politiskt och teologiskt. Han är en av de furstar som gör den Nya Tiden, som den hette ännu när jag gick i skolan. Född 1504 var Phillipp jämnårig med Kejsar Carl V, Franske kungen François I, Henry VIII av England osv.

Det var en ny generation som omskapade världen efter sitt beläte.

Phillipp disputerade teologi, slaktade bönder, trätte om politik, gjorde barn och tog urmormors (som var så helig att hon svalt ihjäl sig) reliker ur den vackra Elisabeth-Kirche i Marburg (länk under rubriken), så att ingen skulle komma åt att tillbe dem. Sånt var bara vidskepelse, tyckte Phillipp. Han var gift två gånger. Sam-tidigt.

Ingen mindre än Dr Martin Luther själv, försvarade detta tilltag med patriarkernas hemförhållanden - liksom han med teologiska argument försvarade Phillipps blodtörstiga framfart mot bonde-upproren - Phillipp var politiskt för viktig för att desavoueras, zwinglian eller inte.

Gud vill det!

Kryperiet för överheten i Tyskland i Nya Tiden beror på bonde-klassens krossande i 1500-talet.

Svensk historias värsting, Carl, Hertig av Södermanland, Värmland och Nerike, sedan Carl IX, var gift med två av Phillipps dotterdöttrar (efter varandra). Den ena ur det ena äktenskapet, den andra ur det andra...

Ser vi till undertecknarna av Evangeliska unionen 1608 är de alla Phillipps barn och barnbarn och ingifta sedan Heliga Elisabeths tid. Det är samma Rhenländska furstehus som det svenska kungahuset har gift sig med både i 1200-talet och i 1800-talet.

Greve Phillipp Louis av Pfalz-Neuburg var farbror till Gustaf II Adolphs svåger Johan Casimir av Pfalz-Cleeburg och gift med Fredrik IVs svägerska. Fredrik IV i sin tur var svåger till Carl IX, medan Kurfurst Johan Sigismund av Brandenburg var GIIAs svåger. Rena ormgropen.

Man förstår vilken oerhörd planering som låg bakom furstliga giften i gammal tid - det var inte att komma dragande med några känslor där, och rubba cirklarna. Det ena du vill, det andra du skall... som Gustaf Adolphs grymma moder sade, när hon inte hindrade hovdamerna att bena strömmingen - även fiskben är Guds håvor för en calvinist!

"Den trädde i förbindelse med Nederländerna (1608), England (1612) och Sverige (1613)"

Den calvinistiska släktkretsen trädde alltså i förbindelse med utländska makter; Holland, England och Sverige. Varför? Jo, för att slita Tyska Riket i stycken och uppnå formell suveränitet för sig själva.

I praktiken var de tyska furstarna självständiga sedan handfästningen vid kungavalet 1519, och detta hade förstärkts av Augsburgska Freden. Men formellt ingick de i Det Heliga Romerska Riket av Tysk Nation (962-1806), liksom ännu Nederländerna och Schweiz (till 1648).

Nederländerna var ju den riktigt starka calvinistiska makten vid den tiden, England hade ett betydligt calvinistiskt inflytande och Sverige och Brandenburg calvinistiska furstehus.

Intressantast är emellertid det land som inte nämns i Professor Holmquists artikel: Frankrike. Noga taget Frankrike och Navarra. Henry IV, den formellt romerske Kungen av Frankrike, var nämligen också den calvinistiske Don Henrique III, Rey de Navarra.

Och det var han som skulle göra't: Ille faciet!

Alltså leda de tyska furstarnas krig mot Tyskland. Men 1610 kom Ravaillac emellan med sin kniv, så själva krigsutbrottet dröjde till 1619 alltså ett år efter defenestrationen uti Prag 1618: "ej lycklig i kampen emot den af Maximilian af Bayern ledda katolska ligan upplöstes den 1621". Så kan man också säga.

Det 29-åriga krigets första fas 1619-1621 var en katastrof för de sammansvurna.

Fredrik V Kurfurste av Pfalz (den IVs son och gift med Elisabeth av England) hade valts till Böhmens Konung efter den gamle Kejsar Matthias död. Efterträdaren Ferdinand II (Sigismunds dubbelsvåger) var nämligen pro-tridentisk och alltså (liksom Sigismund) minst sagt opålitlig från religionsfrihetssynpunkt.

Carl V och hans efterträdare hade stått för religiös och politisk tolerans, 1600-talets lösen var intolerans; det är Absolutismens tid.

Äventyret varade en vinter och böhmarna (som hade varit ny-platonistiska protestanter med "symbolisk" nattvard sedan Jan Hus' tid vid 1400-talets mitt) fick gå i exil från Vita berget i januari 1620.

La vie de Bohême blev ett begrepp.

"Vinterkonungens" egna länder förhärjades jämte hans pfalziska kusiners. 1648, när allt var över, hade Pfalz kvar 2% av sin befolkning. Och det var de som hade det värre. "Ej lycklig".

Den som behöver veta mer kan gå till Jaques Callots gravyrer eller bilderna från Irak.

Kriget började om efter Riks=Akten 1626, då Tysklands romerskt katolska furstar hade sett sin chans att ta "tillbaka" förlorade kyrkgods - till sig själva, förstås - och Gustaf II Adolph kunde ta upp striden för sina kusiner under sken av att försvara Tysklands religionsfrihet.

Rör inte mitt kyrkogods!

Mer är inte att säga, mer än att Gustaf II Adolphs systerson Greve Carl Gustaf av Pfalz-Cleeburg plundrade Prag flera veckor efter att Westfahliska Freden var sluten 1648, och att han sedan som "svensk" kung ägnade 1650-talet åt, i flera bemärkelser, apokalyptiska krig i det delvis calvinistiska Polen, allt i syfte att återuppsätta de pfalziska kusinerna på Böhmens tron - och förstås att själv få Polens krona.

De ideologiska motiveringarna stod hans överhovpredikant Biskop Matthiae i Strängnäs för, i nära samarbete med Comenius och andra böhmiska exulanter och med enväldets tjänare i kansliet, främst av dem sekreteraren Biörenclou, senare Riksråd.

"Den rena evangeliska religionen" draperades som unionism och synkretism. Och har - jämte Trettioåriga Kriget självt - livligt försvarats från akademiska lärostolar i 1900-talet som "irenisk" tolerans och religionsfrihet på 1900-talet sätt - en "ekumenik" i Nathan Söderbloms föreföljd. Skratta inte - det är alldeles sant!

Och det finns ett porträtt av Ehrenstrahl av GXC som världs-härskare med jordglob - Carl Gustaf pantokrator!

Efter Carl X Gustafs död blev emellertid Biskop Matthiae och CXGs andre protegé Terserus i Åbo 1664 avsatta från sina biskopsstolar. CXG hade alltså satt den mest radikale av biskopskandidater i det mest traditionella stiftet - och som redan genom val hade kallat en annan!

Biskoparnas pensionering (Terserus blev Kh i Riddarholmskyrkan och fick behålla biskopsstolens inkomster!) har i svenskt 1900-tal framställts som intoleransens höjdpunkt i svensk kyrkohistoria. Men när Carl XI blev myndig blev Terserus snabbt "den mest inflytelserike av kyrkomän" och kompenserades med att bli Biskop i Linköping...

Sammanfattning: I och med Carl X Gustafs apokalyptiska utrikes-politik desavouerades slutgiltigt religion som casus belli i Europa. Ingen har därefter kunnat hänvisa till sin "tro" för att föra krig här.

Professor Holmquist är annars en av de intressantaste författarna från förra seklet; den som vanligtvis berättar mer än de andra... men i artikeln om Evangeliska unionen spökar dåtidens store auktoritet i Uppsala: Harald Hiärne, som vid "firandet" av Uppsala möte 1893, vid en middag på en av nationerna och inför ett antal inbjudna calvinistiska tyska furstar, den Evangeliska Unionens ättlingar, frankt förklarade Lutherdomen för en sekt.

1901 utgav Hiärne Gustaf Adolf, Protestantismens Förkämpe.

Denna lilla skrift var i verkligheten inledningen till den Carl XII- och Storsvenskhetshysteri som sedan präglade det svenska offentliga rummet och akademisk diskussion till efter Andra Världskriget.

Men i Ugglan kan man alltså se att det fram till ungefär 1920 fanns rester kvar av en äldre, sameuropeisk uppfattning, enligt vilken Trettioåriga kriget inte alls utkämpades för så höga och ädla idéal.

Också hade Oscar II på väggen i sitt skrivrum på Stockholms slott ett gammalt porträtt av GIIA, med en inskription på franska som säger, att om han inte hade gjort sig mera fruktad av sina vänner än av sina fiender, så skulle han nog ha kommit längre på sin banas stråt mot Ärones Tempel...

Gustave Adolphe, Roy de Suede,

il auroit plus long tems triomphe de ses ennemis,

s'il se fut moins fait craindre de ses alliés.

Holmquists andra artikel under rubriken Evangeliska unionen handlar om den första Evangeliska unionens fortsättning i Preussens calvinistiska tvångspolitik mot tyska lutheraner och pietister i 1800-talet. Den kan ni nu läsa själva utan hjälp...

Mer om Extremister

För en tid sedan lovade jag några länkar om politiseringen av de 3 abrahamitiska religionerna i 1900-talet. Här kommer de.

Vad KD och andra liknande brukar kalla “judisk-kristen” etik är inte det, utan det hellenistiska idéarvet från Museion i Alexandria. En blandning av grekisk och indisk filosofi. Lärorna om ur Jämmerdalens stoft instrumentellt frälsande abstinenser: icke tvål och vatten, icke dryck, icke föda, icke sex. I den ordningen.

Säden må icke spillas, ithy den är den kyske akademikerns själ, på olika vis identisk/tvilling med Det Högsta Väsendet; Världsanden.

Målet är att återförenas med denne.

I Ny-Platonismens form är detta i verkligheten en annan religion, grundad av Plotinos vid 200-talets mitt.

Nyplatonismen (som naturligtvis har mycket lite med Platon själv att göra - denne levde 500 år tidigare i en annan stad i en annan världsdel) var statsideologi i 500-talets Byzantion och 900-talets Karolingiska Imperier. Och dess Majestas-princip; "Staten har alltid rätt” är fortfarande statsideologi i Enväldets och Folkhemmets rättspositivistiska Sverige, trots EU-konstitutionens helt annorlunda medborgarperspektiv…

Blandningen av Nyplatonism och Kristendom i Europas nymornade vuxendagis i början av 2:a årtusendet ledde till Korståg och förföljelser av etniska, religiösa och sociala grupper. 4.e Laterankonciliet uteslöt år 1215 6 godtyckliga fantom-kategorer ur Samhället genom att utdefiniera dem från Kyrkan:

Judar, Muslimer, Kättare, Vanbördiga (formellt barn avlade i ett one-night-stand, men i realiteten riktat mot prästsöner), Sodomitas (män som “spillde” säd utan avlande avsikt - med tiden identifierat med homosexuella män) och Spetälska.

Med undantag för spetälska, som numera är sällsynta i Europa, är dessa fantomkategorier (som alltså till 1830-talet stundom brändes på torget) numera (efter 1945) innefattade i lagarna om hets mot folkgrupp.

Så kan det gå! Men “judisk-kristen”, icke.

Och vi har alltså exakt samma Hellenism, samma idéarvs-blandning i Judendomen (mindre, eftersom den är äldre) och i Islam (mer, eftersom den är yngre). Om man läser Karen Armstrongs The Fight for God (som alltså är felöversatt på svenska och skall heta Kampen om Gud, inte ”för”) så ser man mycket tydligt, att de olika förändringarna inom Judendom, Kristendom och Islam följer samma tidslinje.

Det är alltså inte så att Islam är 1400-tal och efterblivet. Utan alla tre religionerna får samma ny-platonistiska impulser samtidigt.

Och dessa nya blandningar blir alltmer ny-platonistiska för varje gång.

I 1:a årtusendet kampen för Hellenismens Heliga Skrift-princip och mot bilder (bildstormar i Byzantion 726-843, Koranen och 900-talets Mazoretiska text), de europeiska akademiernas uppkomst kring år 1100 (Ibn Rashid, Maimonides och Skolastiken), i 1500-talets nya ny-platonistiska blandningar (Nyhumanism, Calvinism och Shia), liksom politiseringen kring år 1900 (anti-modernismen i alla tre).

Från 1920-talet ser vi allmera högljudda, totalitära och våldsinriktade politiska rörelser i religiösa käder och med globala ambitioner, främst i USA, Egypten och Pakistan.

En intressant självmotsägelse är, hur dessa världsfrälsarambi-tioner ofta formuleras påfallande anti-kolonialistiskt, vilket förstås är så mycket mer motsägelsefullt, som USA i praktiken övertagit det Brittiska Imperiets roll som världspolis, till lands och havs.

Islamismen i Afrika, (Algeriet, Nigeria, Sudan) och Ostasien (Indonesien, Malaysia, Filippinerna) är främst av inrikespolitisk betydelse uttryckt i rop på Sharia.

De politiserande riktningarna inom Judendomen - som Kach och delar av den i huvudsak amerikanska bosättarrörelsen på Väst-banken - har ett inte obetydligt politiskt inflytande genom små-partier i Knesset och lobbygrupper i Washington, men staten Israel och Sionismen är som bekant inte religiösa, utan sekulära och kibbutsrörelsen uttalat socialistisk och närmast anti-religiös.

En liten reflektion:

I högmedeltiden var det Europa som var kulturellt, socialt, ekonomiskt och vetenskapligt efterblivet, men de antika kulturernas ljus spred sig snabbt med Korstågen i Medelhavs-området (det fanns Korståg också i Östersjöområdet, från 1000-talets mitt till in i 1300-talet).

Krig är paradoxalt nog, till allt annat också civilisations-utbred-ande, jfr att Hellenismens civilisations- och religionsblandning uppstod i kölvattnet efter Alexander den Stores krigståg mellan Indien och Europa i 300-talet f.v.t.

De dittills ledande islamiska Kalifaten, där antikens civilisation hade övervintrat, gick dock snabbt i motsatt riktning och krökte sig inåt, samtidigt som Europa spred sig över världen.

Islams storhetstid var över med Ottomanska Imperiets nederlag i det stora sjöslaget vid Lepanto 1570, som kom samtidigt med dess erövring av Kurdistan.

För mycken religiositet kan alltså vara skadlig för civilisationsut-vecklingen (se länken nedan) och förklaringen till att just Europa blev modernt, och inte någon av världens övriga högkulturer; Kina, Peru, Mexico, Indien, Bagdad, Córdoba, torde vara det miss-lyckade Machtübernahme som Hildebrandus, som Gregorius VII, Biskop av Rom, proklamerade i Dictatus papae 1073.

Detta ledde till 850 års civilt och politiskt motstånd från Europas stater, som - med i tiden och rummet begränsade undantag av Roms papalism (politiskt stark dock först efter 1:a Världskriget) den schweiziska och nederländska (och därmed amerikanska) Calvinismens identifiering av samfund och samhälle och det svenska Enväldets Statskyrka 1687-2000 - i tidens fullbordan ledde till det moderna Västerlandets principiella och praktiska separation mellan Stat och religion.

http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_10662602.asp

David Corn skriver i sin blogg den 22/8 om A New High In Religious Hypocrisy (rulla lite ner på sidan):

http://www.davidcorn.com/archives/2005/08/index.php

Jag har samlat diverse rop om hurusom orkanen Katrina var Guds straff för stadens syndiga leverne (läs; karnevalsfirandet, kallat Mardi Gras, fettisdag, och gamla stans gay-kvarter):

http://www.repentamerica.com/index.htm

http://headlines.agapepress.org/archive/9/22005b.asp

http://www.365gay.com/newscon05/09/092805nola.htm

http://www.grasstopsusa.com/091405.html

http://www.365gay.com/newscon05/09/092105schoolBd.htm

http://www.bangornews.com/news/templates/default.aspx?a=119628&template=print-article.htm

Även en judisk organisation har jag hittat i samma ärende:

http://www.jewsformorality.org/

Och Ku Klux Klan, som var pionjärer inom religiöst draperad amerikansk socialpolitik, mellan 1870 och 1930, rör fortfarande på sig:

http://www.365gay.com/newscon05/09/090305kkk.htm

I Sverige har vi Pastor Green på Öland, som vid flera tillfällen (Ingatorp 2001, Borgholm 2003) har lekt sibylla och förutspått Floder och Jordbäfvningar som Guds syndastraff över det avfälliga Sveriges avfälliga politiker. Hans anförande finns på Contra.nu och läser ni det, ser ni att det främst är Sveriges Riksdag han angriper ;=)

http://www.contra.nu/green.html

Det skall påpekas, att pastorns anförande inte är lika fövirrat som det synes, utan i själva verket en lärd exponent för calvinistisk exegetik, dogmatik och teologi.

Fler käcka citat från svenska politiker:

kd.just.nu

Även finns kamporganisationen HomoSexuellt.com i Habo:

http://www.homosexuellt.com/

För att avnjuta den allmänna tonen i kretsarna, rekommenderas Himlen.nu – som egentligen tycks vara någon slags koppleri-verksamhet för frikyrkliga, men som också har nyheter och en ledarsida. Spisa särskilt kommentarerna till ledaren om Ärkebiskop KG Hammars avgång!

Himlen.nu drivs av storebrodern till en fd ordförande för KDU:

http://www.himlen.nu/

Läs även Tor Billgrens artikel på:

http://antigayretorik.blogspot.com/2005/09/att-exploatera-katastrofer.html