Mobbing är dubbelt så vanligt i Svenska kyrkans organisation, som i samhället i övrigt enligt Arbetsmiljöverket, berättar en notis från Sveriges Radio i Kronoberg, dvs. Växjö stift.
Det betyder alltså att mobbare är dubbelt så vanliga i Svenska kyrkans organisation, som i samhället i övrigt...
Klicka på rubriken!
Det betyder alltså att mobbare är dubbelt så vanliga i Svenska kyrkans organisation, som i samhället i övrigt...
Klicka på rubriken!
3 kommentarer:
Jag funderar på en sak.
Kan det vara så att kraven på vad som är ett bra beteende är högre på kyrkan än på andra arbetsplatser. Att det som uppfattas som mobbing i kyrkan inte skulle ha gjort det på andra arbetsplatser?
Jag menar inte att bortförklara Arbetsmiljöverkets utredning. Verkligen inte. Det är alltid den som känner sig kränkt som har tolkningsföreträde och så ska det vara.
Nej, Vonkis, vad jag har sett är det alldeles tvärt-om.
En mängd mobbare och personer med andra icke behandlingvara karaktärsfel dras till kyrka och samfund, dels för möjligheten att få uppmärksamhet; stå i centrum (förrättningsmisbruk) och utöva makt över andra människor (jag är snäll; då måste du lyda!), dels som kuliss; "bevis" att de inte är mobbare/narcissister/psykopater/borderline osv.
Sen har vi ju oxå snällfällan: vi som är så snälla kan väl inte kritisera... och vi som är så snälla kan väl inte bära oss illa åt...
- "Han är ju lite speciell... Men han menar ingenting illa!"
Jasså?
Problemet i Svenska kyrkan är inte att den är hierarkisk - för det är den inte - utan att där finns människor som är hierarkiska och inte fungerar utan tummen på ögat... och mobbar.
Skicka en kommentar