Ord och Begrepp

1 Sam 20:42 är en Valfrändskapsformel. Tvärt emot nutidens föreställningar om "homosexualitet" binder den ättlingarna!

Våra begrepp om "homosexualitet" och "heterosexualitet" är från 1892 och har bytt innehåll sedan dess...

De skall inte läsas in i Bibeln.

De ord som används i berättelsen om David och Jonathan (och för den delen Saul och David) är starka.

Men inte specifika på vårt 1900-talssätt, för en viss "sexuell orientering". De är i hög grad de samma eller motsvarande som Jesus använder i Evangelierna, när han säger till Petrus: Älskar Du mig? t.ex.

Vi måste alltså först inse att förflutenhetens landskap är ett främmande landskap, nämligen förmodernt och att vi lever i moderniteten.

Denna uppkom i Västerlandet i 1800-talet (industrisamhälle, medelklass, sänkt nativitet). Bl.a. innebar den nya "kön"; nämligen 2 stycken antagonistiska sådana. I förmoderna kulturer finns endast ett; kvinna.

Detta har, pga det alexandrinska idé-arvets sexualskräck, lett till en omfattande sexualisering av kulturella uttryck.

Att hålla handen, kyssas, vara sängkamrater, osv. är fortfarande självklart i förmoderna samhällen, dvs. allt utanför Västerlandets metropoler.

Härav följer inte att vi kan förneka kärleken mellan David och Jonathan – eller Ruth och Noomi för den delen.

Bara att vi måste inse att det som inte är ett problem inte definieras – och att det som inte definieras inte är ett problem...

Dagens påståenden inom akademía att Judendomen skulle ha varit sex- och framför allt homosex-fientlig för 2000 år sedan, är en projektion av den egna ny-platonismen.

Den bygger på att det inte finns något som tyder på det...

Vad som finns är den filosofiskt anfäktade Filon av Alexandria och dubbelförrädaren "Flavius" Josephus né Levi.

Filon är ett tragiskt fall av självförnekelse, som förtvivlat kämpar för att göra sig accepterad av de anti-judiska filosoferna i Alexandria (historiens första pogrom var i Alexandria) genom att framställa Judendomen som mera sex-fientlig än Filosofin själv ;=)

Det är Filon som sexualiserar Sodomberättelsen, t.ex. Men ingen lade märke till det på 1500 år (Dr Johannes Calvinus)!

Say no more.

Det finns ingenting som tillåter föreställningen att sex var ett problem i GT, däremot för de indo-europeiska filosoferna vid Museion i Alexandria.

Men detta handlade om sperman, som identifierades med den manlige akademikerns själ och alltså icke skulle spillas (mastur-bation).

Detta, motiverat med malakós i 1 Kor 6:9, var kyrkolära i Väst fram till Pater Zerwicks Grammatikaliska analys 1966, då ordet homosexualiserades på det sena 1900-talets essentialistiska vis: catamita; passiv bög.

Pater Zerwick förändrade alltså 1 Kor 6:9 från (heterosexuell) aktivitet för alla, till essentiell identitet för den nya minoriteten.

Dagens skrik om homosexualitet är nytt; en aggressiv heterosexistisk socialpolitik från USA post 1970, förd i kvasi-bibliska termer med tillhjälp av homosexualiserade bibelöver-sättningar; den första RSV 1947.

Men 1 Kor 6:9 är fortfarande Bibel-"bevis" mot "masturbation" i Öst ;=)

Det andra ordet i 1 Kor 6:9 som har homosexualiserats symmetriskt i 1900-talets 2:a hälft (1917 var visserligen först, men det handlar om att legitimera 1864 års strafflag): arseno-koítai, betyder just manliga sängkamrater. Inget annat.

Sängkamrater var nu alltid av samma kön, så pga betoningen av "manliga", torde ordet syfta på manliga sängkamrater hos xärai; änkor, dvs. självförsörjande kvinnor, dvs. ett slags Escort service, antagligen bedriven av eunucker.

Förflutenhetens landskap är ett mycket främmande landskap...

Jur. Dr. Johannes Calvinus' abrovinsch att ordet skulle vara en "sammanställning" av Paulos själv av tvenne ord som råkar stå bredvid varandra i Lev 20:13, är naturligtvis en integristisk fantasi.

Paulos själv använder aldrig ordet ársenos (eller det motsvarande thälu; fitta), utom negerande i Gal 3:26-29.

Det rimligaste antagandet (enklaste) är "bara" att det är Korintslang, eftersom det inte är belagt före 1 Kor (som visserligen är 3:e Kor ;=)

Så det är sant som "Axel" säger; att man kan bevisa vad som helst med Bibeln – det har skett hur många gånger som helst genom historien, alltifrån Esras etnicering 398 f.v.t. – men läser man noggrant blir det inget kvar av stolligheterna...

Ordet arsenokoítai själv säger ju inte vad som är subjekt eller objekt, men den gamla latinska översättningen – kanske inte mer än 75 år yngre än Paulos' brev – är just masculorum concubitores; manliga sängkamrater.

Jag tror man kan lita på det.