måndag, december 12, 2005

För-moderna och moderna definitioner

När jag ändå håller på och rapporterar från det stora landet i väster, kan jag lika gärna nämna en intressant artikel i Washington Post i fredags, om handikappande fördomsfullhet - och om för-domsfullhet i sig själv kanske rentav skall ses som ett psykiskt till-stånd/syndrom/sjukdom.
Vilket ju vore helt i enlighet med 1900-talets modernitet, som till skillnad från tidigare skeden i historien, definierar medicinskt.
Heliga dårar har alltid funnits, men moderniteten ser dem mer som dårar än som heliga, och deras vishet och helighet som mentala och emotionella tillstånd.
Den kosmiskt spekulerande Gnosticismen med sin mythopoësis har blivit schizofreni - och logiskt vore då att definiera den hierar-kiska Filosofin och dess absoluta Sannings- och Underkastelse-krav, som borderline...
Läs och begrunda!

9 kommentarer:

Christer sa...

"The 48-year-old man turned down a job because he feared that a co-worker would be ***. He was upset that *** culture was becoming mainstream and blamed most of his personal, professional and emotional problems on the *** and *** movement."

Paranoid?

:-)

Christer sa...

"paranoia is just reality at a higher resolution"

Göran Koch-Swahne sa...

Problemet är ju att han har problem. Att livet inte fungerar för honom.

Det handlar ju inte om anledningen/förevändningen, utan om något djupare.

Vad som helst duger att peka på...

Göran Koch-Swahne sa...

Jag hörde en gång Helen Lööv i ett föredrag berätta att nazisterna har en egen hemtjänst, som sköter saker för stackare som inte kan gå ut själva (tänk om dom möter nån!), inte åka buss (nån kan ha suttit på sätet...) och naturligtvis inte kan anlita den kommunala hemtjänsten...

Så nog är det handikappande alltid.

Christer sa...

Jag är själv extremt handikappad men det beror faktiskt inte på något av ovanstående skäl. Jag är mera intresserade av begreppet "systemfel". Jag iaktar med viss förvåning sådana här felaktigheter och funderar på om man skall sätta stämpeln ont eller gott på det hela?

Men även det onda är ju på sätt och vis en bekräftelse på att det goda finns. Det finns nog kanske inom oss alla dessutom i större eller mindre bemärkelse. Fick själv mitt värsta vredesutbrott någonsin idag men jag brukar vara noggrann med att försöka avlasta den enskilda personen från delar av det personliga ansvaret.

Jag har nog alltid varit mest intresserad av begreppet "systemfel":

ftp://ftp.gnome.org/conspiracy/index.html

:-)

Christer sa...

Jag har sen åratal tillbaka tittat på något som förefaller vara en konspiration på nått sätt riktat mot mig själv. Jag anser att jag fortfarande kan stå någorlunda fri från att göra detta till en del av mitt "symboliska universum"

Men det har varit åratal av konstiga kontokortserbjudanden. Matlådor inbakade i mjukvarukod och begrepp som: "Vi bor alla i en bastu" Precis när jag råkar göra det. Det som jag mest funderar kring är ju huruvida de här människorna själva är medvetna om vad de gör och var de får sin information från?

Det är för många incidenter för att kunna bortförklaras med att det är slumpen som orsakar detta. Slumpen kan omöjligt orsaka en sådan systematisk händelsekedja (och jag har bara berört en liten del av dem) Det vore som att slå "hole in one" i golf tusen gånger efter varandra.

Så vad gör jag åt det hela? Jag håller mig isolerad och skärpt och fortsätter att iakta vad som händer. Det är både allvarligt och intressant på samma gång och vittnar om att det på nåt sätt finns en högre makt.

Att Gud absolut måste finnas. Till och med motsatsen tyder på det.

Christer sa...

Så vad är den kvarstående reflektionen av denna bloggtråd och händelsekedja? Det är första gången jag sett någon resonera kring psykiatriska definitioner och relatera detta till religiösa upplevelser.

Det är förmodigen inte något nytt för dig men för mig är det första gången jag stöter på detta och det berör mitt eget hälsotillstånd också. Jag har funderat i liknande termer själv och har inget bra svar på frågan:

Var det en psykos eller ej?

Göran Koch-Swahne sa...

Det där med konspiration låter inte riktigt bra - kanske Du skulle tala med någon mellan 4 ögon.

Men i övrigt så skriver jag ju inte om psykiatriska definitioner i allmänhet (det finns en hel del av det - mycket oanvändbart - inom religionspsykololgin) utan egentligen mest om attitydproblematikerna; påståendet att besitta en absolut Sanning och kravet på underkastelse under detta påstående.

I går kväll var jag på ett seminarium om religion och politik. Det blev mest religion (sedd som ett enhetligt system ;=) och "vetande" - alltså ett slags snabbrepris på Hedenius. Fel fråga, enlig mig - inte fel svar...

Och där var en mobbare.

En fullständigt förfärlig typ som just uppvisade dessa karakteristika på ett politikervis, dvs han flummade när det blev känsligt ;=)

Han vägrade t.ex. svara om Intelligent Design... sa bara att ALLA "vetenskapliga teorier" skulle undervisas i skolan.

Jag tror alla begrep.

Och sen var han nedlåtande mot alla och svängde sig med retoriska begrepp och finter.

Fasansfullt, men intressant att studera. Repris på skolgård.

Och jag ser mer och mer av detta i olika "kristna" sammanhang. Och jag ser det som att dom använder Kyrka och Kristendom som fasad, som kuliss.

Som ett sätt att säga:

Men titta! jag är ju kristen - då kan jag ju inte vara ond!

(så det är m i n konspiration ;=)

Göran Koch-Swahne sa...

Länken var kul!