Mellan ungefär 1870 och 1930 emigrerade 1/4 av Sveriges befolkning, huvudsakligen till USA. Chicago var för hundra år sedan den största svenska staden och "Swedish crossing" var berömt: att gå tvärs över gatan utan att se sig om...
Nästan alla svenska familjer har släkt i Amerika. Särskilt den äldre generationen brevväxlar ofta med kusiner eller sysslingar, lexicon i hand.
Det är inte för mycket sagt, att Amerika har en mycket stark ställning i svenska folket hjärtan.
Som lantpräst får man uppleva att det varje sommar (och ofta under året) kommer amerikanare för att besöka det gamla landet, kanske på väg till eller från någon vetenskaplig kongress i Finland eller Frankrike.
De letar gravar på körgårn och har kanske med sig gamla fotografier på Grandma's cabin och Grandpa's cabin.
I bland finns stugorna kvar - i bland har det varit en längesedan försvunnen backstuga, glömd av alla utom några få.
Grandma och Grandpa har, visar det sig nästan alltid, varit 16-17-18 år när de lämnade sina hem, för att resa till andra sidan världen, till ett okänt land, med okänt språk och okända förhållan-den. Utan hopp om att någonsin se familj och vänner igen.
För mig är dessa människöden alltid oerhört gripande. Och det är roligt och känslomättat att vara med om att pussla ihop emigran-ternas barnbarn med deras svenska släkt.
I bland får man brev, och att besvara dessa frågor tillsammans med den lokala sakkunskapen på expeditionen eller andra, kan vara ett spännande detektivarbete - och som gör att man själv lär känna sin socken bättre.
Nu går det åt andra hållet. Americablog ställde denna fråga i går kväll vid halv 8-tiden:
Have you ever considered leaving?
Till läggdags hade de fått 425 svar (klicka på rubriken).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar