lördag, oktober 01, 2005

Mer om Extremister

För en tid sedan lovade jag några länkar om politiseringen av de 3 abrahamitiska religionerna i 1900-talet. Här kommer de.

Vad KD och andra liknande brukar kalla “judisk-kristen” etik är inte det, utan det hellenistiska idéarvet från Museion i Alexandria. En blandning av grekisk och indisk filosofi. Lärorna om ur Jämmerdalens stoft instrumentellt frälsande abstinenser: icke tvål och vatten, icke dryck, icke föda, icke sex. I den ordningen.
Säden må icke spillas, ithy den är den kyske akademikerns själ, på olika vis identisk/tvilling med Det Högsta Väsendet; Världsanden.
Målet är att återförenas med denne.

I Ny-Platonismens form är detta i verkligheten en annan religion, grundad av Plotinos vid 200-talets mitt.

Nyplatonismen (som naturligtvis har mycket lite med Platon själv att göra - denne levde 500 år tidigare i en annan stad i en annan världsdel) var statsideologi i 500-talets Byzantion och 900-talets Karolingiska Imperier. Och dess Majestas-princip; "Staten har alltid rätt” är fortfarande statsideologi i Enväldets och Folkhemmets rättspositivistiska Sverige, trots EU-konstitutionens helt annorlunda medborgarperspektiv…

Blandningen av Nyplatonism och Kristendom i Europas nymornade vuxendagis i början av 2:a årtusendet ledde till Korståg och förföljelser av etniska, religiösa och sociala grupper. 4.e Laterankonciliet uteslöt år 1215 6 godtyckliga fantom-kategorer ur Samhället genom att utdefiniera dem från Kyrkan:

Judar, Muslimer, Kättare, Vanbördiga (formellt barn avlade i ett one-night-stand, men i realiteten riktat mot prästsöner), Sodomitas (män som “spillde” säd utan avlande avsikt - med tiden identifierat med homosexuella män) och Spetälska.

Med undantag för spetälska, som numera är sällsynta i Europa, är dessa fantomkategorier (som alltså till 1830-talet stundom brändes på torget) numera (efter 1945) innefattade i lagarna om hets mot folkgrupp.

Så kan det gå! Men “judisk-kristen”, icke.

Och vi har alltså exakt samma Hellenism, samma idéarvs-blandning i Judendomen (mindre, eftersom den är äldre) och i Islam (mer, eftersom den är yngre). Om man läser Karen Armstrongs The Fight for God (som alltså är felöversatt på svenska och skall heta Kampen om Gud, inte ”för”) så ser man mycket tydligt, att de olika förändringarna inom Judendom, Kristendom och Islam följer samma tidslinje.

Det är alltså inte så att Islam är 1400-tal och efterblivet. Utan alla tre religionerna får samma ny-platonistiska impulser samtidigt.

Och dessa nya blandningar blir alltmer ny-platonistiska för varje gång.

I 1:a årtusendet kampen för Hellenismens Heliga Skrift-princip och mot bilder (bildstormar i Byzantion 726-843, Koranen och 900-talets Mazoretiska text), de europeiska akademiernas uppkomst kring år 1100 (Ibn Rashid, Maimonides och Skolastiken), i 1500-talets nya ny-platonistiska blandningar (Nyhumanism, Calvinism och Shia), liksom politiseringen kring år 1900 (anti-modernismen i alla tre).

Från 1920-talet ser vi allmera högljudda, totalitära och våldsinriktade politiska rörelser i religiösa käder och med globala ambitioner, främst i USA, Egypten och Pakistan.
En intressant självmotsägelse är, hur dessa världsfrälsarambi-tioner ofta formuleras påfallande anti-kolonialistiskt, vilket förstås är så mycket mer motsägelsefullt, som USA i praktiken övertagit det Brittiska Imperiets roll som världspolis, till lands och havs.
Islamismen i Afrika, (Algeriet, Nigeria, Sudan) och Ostasien (Indonesien, Malaysia, Filippinerna) är främst av inrikespolitisk betydelse uttryckt i rop på Sharia.
De politiserande riktningarna inom Judendomen - som Kach och delar av den i huvudsak amerikanska bosättarrörelsen på Väst-banken - har ett inte obetydligt politiskt inflytande genom små-partier i Knesset och lobbygrupper i Washington, men staten Israel och Sionismen är som bekant inte religiösa, utan sekulära och kibbutsrörelsen uttalat socialistisk och närmast anti-religiös.

En liten reflektion:
I högmedeltiden var det Europa som var kulturellt, socialt, ekonomiskt och vetenskapligt efterblivet, men de antika kulturernas ljus spred sig snabbt med Korstågen i Medelhavs-området (det fanns Korståg också i Östersjöområdet, från 1000-talets mitt till in i 1300-talet).
Krig är paradoxalt nog, till allt annat också civilisations-utbred-ande, jfr att Hellenismens civilisations- och religionsblandning uppstod i kölvattnet efter Alexander den Stores krigståg mellan Indien och Europa i 300-talet f.v.t.
De dittills ledande islamiska Kalifaten, där antikens civilisation hade övervintrat, gick dock snabbt i motsatt riktning och krökte sig inåt, samtidigt som Europa spred sig över världen.

Islams storhetstid var över med Ottomanska Imperiets nederlag i det stora sjöslaget vid Lepanto 1570, som kom samtidigt med dess erövring av Kurdistan.
För mycken religiositet kan alltså vara skadlig för civilisationsut-vecklingen (se länken nedan) och förklaringen till att just Europa blev modernt, och inte någon av världens övriga högkulturer; Kina, Peru, Mexico, Indien, Bagdad, Córdoba, torde vara det miss-lyckade Machtübernahme som Hildebrandus, som Gregorius VII, Biskop av Rom, proklamerade i Dictatus papae 1073.
Detta ledde till 850 års civilt och politiskt motstånd från Europas stater, som - med i tiden och rummet begränsade undantag av Roms papalism (politiskt stark dock först efter 1:a Världskriget) den schweiziska och nederländska (och därmed amerikanska) Calvinismens identifiering av samfund och samhälle och det svenska Enväldets Statskyrka 1687-2000 - i tidens fullbordan ledde till det moderna Västerlandets principiella och praktiska separation mellan Stat och religion.
http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_10662602.asp

David Corn skriver i sin blogg den 22/8 om A New High In Religious Hypocrisy (rulla lite ner på sidan):
Och Ku Klux Klan, som var pionjärer inom religiöst draperad amerikansk socialpolitik, mellan 1870 och 1930, rör fortfarande på sig:
http://www.365gay.com/newscon05/09/090305kkk.htm

I Sverige har vi Pastor Green på Öland, som vid flera tillfällen (Ingatorp 2001, Borgholm 2003) har lekt sibylla och förutspått Floder och Jordbäfvningar som Guds syndastraff över det avfälliga Sveriges avfälliga politiker. Hans anförande finns på Contra.nu och läser ni det, ser ni att det främst är Sveriges Riksdag han angriper ;=)
http://www.contra.nu/green.html

Det skall påpekas, att pastorns anförande inte är lika fövirrat som det synes, utan i själva verket en lärd exponent för calvinistisk exegetik, dogmatik och teologi.
Fler käcka citat från svenska politiker:
kd.just.nu

Även finns kamporganisationen HomoSexuellt.com i Habo:
http://www.homosexuellt.com/

För att avnjuta den allmänna tonen i kretsarna, rekommenderas Himlen.nu – som egentligen tycks vara någon slags koppleri-verksamhet för frikyrkliga, men som också har nyheter och en ledarsida. Spisa särskilt kommentarerna till ledaren om Ärkebiskop KG Hammars avgång!
Himlen.nu drivs av storebrodern till en fd ordförande för KDU:
Läs även Tor Billgrens artikel på:

Inga kommentarer: