Jag knycker tacksamt detta avsnitt av Rebecka, sign. IGTN, på Gylf:
Tiina pratar i sitt avskedsbrev i DN den 13 oktober om hotet mot genusforskningen och antifeministisk backlash. De som uttalat sig emot och ifrågasatt F! gör det aldrig i egenskap av antifeminister utan som representanter för någon form av normalitet. Människor som Tiina är i sin tur feminister i första hand och politiker i andra, om ens det. Ofta reduceras dom till nidbilder eller i värsta fall underhållning. Bildandet av ett feministiskt parti bemöts inte i första hand som politiskt relevant, utan som ett hot mot den politiska och sociala ordningen. Att föra feministisk politik inom ett existerande politiskt partis ramverk torde gå långsamt, och kommer troligtvis oftast att hamna i skymundan eftersom andra politiska mål anses vara viktigare för tillfället. Om och när någon politisk rörelse förverkligat sitt idealsamhälle, DÅ kan man ta itu med den där könsmaktsordningen. Tillsvidare har vi ju den "internationellt sett omfattande jämställdheten i vårt land" (Witt-Brattström, DN 051009) att trösta oss med.
Tiina pratar i sitt avskedsbrev i DN den 13 oktober om hotet mot genusforskningen och antifeministisk backlash. De som uttalat sig emot och ifrågasatt F! gör det aldrig i egenskap av antifeminister utan som representanter för någon form av normalitet. Människor som Tiina är i sin tur feminister i första hand och politiker i andra, om ens det. Ofta reduceras dom till nidbilder eller i värsta fall underhållning. Bildandet av ett feministiskt parti bemöts inte i första hand som politiskt relevant, utan som ett hot mot den politiska och sociala ordningen. Att föra feministisk politik inom ett existerande politiskt partis ramverk torde gå långsamt, och kommer troligtvis oftast att hamna i skymundan eftersom andra politiska mål anses vara viktigare för tillfället. Om och när någon politisk rörelse förverkligat sitt idealsamhälle, DÅ kan man ta itu med den där könsmaktsordningen. Tillsvidare har vi ju den "internationellt sett omfattande jämställdheten i vårt land" (Witt-Brattström, DN 051009) att trösta oss med.
3 kommentarer:
I Sverige har en miljon människor hamnat utanför arbetsmarknaden.
Det som nu förs fram är att göra de till slavarbetare.
Tyvärr, så bidrar F! till det genom att flytta intresset
från motsättningen mellan arbetsköpare och arbetssäljare
till en motsättning mellan könen.
Frågan:
Vem tjänar på det?
Arbetsköparna!
Att stödja F! är att stödja arbetsköparna.
F! gör många av oss till slavarbetare.
En miljon svenskar ställda utanför arbetsmarknaden.
Naturligtvis vill inte de styrande att det ska diskuteras.
De har gett i uppdrag till att hålla nere inflationen istället för arbetslösheten.
Deras politik är en dans kring guldkalven.
De har inte något moraliskt berättigande.
Det är en ogudaktig politik - penningpolitiken är en medmänniskoföraktspolitik
och
så länge F! hindrar människor att se det är de medlöperskor i arbetsköparnas tjänst. F! horar åt arbetsköparna utan att verka förstå det själva.
Dags för F! att avskaffa sig själva.
De är som Junilistan - en försörjningsinrättning för några partipampar/pampor.
Nice try!
Allvarligt talat, så enkelt som "gynnar den", "gynnar den" är det inte.
Och dagens partistruktur är 100 år och behöver ruskas om.
I ett samhälle som till stor del fungerar enligt medvetna och omedvetna nedvärderingar, är kläder, kön, dialekt, klass, ålder, "trevlighet" och en massa andra saker som borde vara ovidkommande, i vägen.
Den som inte ä r normens vite medelålders manlige heterosexuelle byrådirektör inskränks i sina möjligheter - och de som förlorar på det är vi alla; hela samhället.
Om vi inte ser hela bilden, utan fortsätter att närsynt skylla på inbillade "fel" hos personerna, så ändrar vi inte detta.
Skicka en kommentar