torsdag, oktober 13, 2005

Mobbare

Tiina Rosenberg hoppar av politiken
Heter en artikel i dagens Expressen. Första stycket lyder:
Tiina Rosenbergs avgång är välregisserad, uppger Expressens källor inom Feministiskt initiativ. I flera dagar har Gudrun Schyman och de andra i partiledningen känt till att Rosenberg nu lämnar styrelsen – på grund av att uppmärksamheten kring henne skadat partiet. Men utåt har de hållit tyst. Ännu sent i natt höll sig Schyman undan.

Nu är ”känt till” inte det samma som ”välregisserad” – och den normala journalistiska formeln brukar inte vara: ”höll sig Schy-man undan”, utan ”har inte kunnat nås för kommentar” (personen äger sitt uttalande och kan ha olika, fullt legitima, motiv att inte uttala sig just då, sömn, t.ex.).

”Vilka jävla knallpulverrevolutionärer!”
uttalar sig en känd statsvetare och politisk kommentator. Något onödigt, kan det tyckas. I vilket fall något för privat för att vara just informativt.

FI-Tiinas uppgång och fall
Lyder en tredje rubrik.

I samma tidning kan man läsa om ett svårt mobbningsfall i Lerum, som lett till att den mobbade slutligen tog livet av sig:

Så plågades Måns till döds
I vilken berättas:
Skolverket riktar i sitt beslut hård kritik mot Lerums kommun "för att inte ha levt upp till författningarnas krav avseende en skolas skyldighet att motverka alla former av kränkande behandling".

Artikelns ingress lyder: I sex år lät de mobbarna göra 13-årige Måns Jenningers liv till ett helvete – nu försöker rektorer och politiker försvara sig.

Dokumentationen från Måns båda skolor, Almekärrs- och Torpskolan ger en bild av flera år av trakasserier. Många av händelserna beskrivs som "bråk" eller "konflikter" mellan elever. Protokollen och anteckningarna blev fler och fler men ingen på skolorna tog aktivt tag i mobbningen mot Måns. Föräldrarna fick inget veta.

Expressen möter en enad front när vi ska träffa rektorerna i de två skolor där Måns Jenninger mobbades - Ingalill Kjellstrand från Torp-skolan och Christina Ottoson från Almekärrsskolan har sällskap av förvaltningschefen Elisabeth Westin, kommunstyrelsens ordförande Henrik Ripa (m) och kommunens informationschef Monica Forsell.
– Vi är alla djupt berörda av det som har hänt. Vi vill ta kritiken på allvar och vi ska förbättra på våra skolor, säger förvaltningschefen Elisabeth Westin.

De två rektorerna vill inte prata om enskilda fall och hänvisar till att de är bundna av sekretesslagstiftningen. Men båda bekräftar att stämningen på skolorna är låg.
– Jag har precis varit i klassrummet och barnen där mår dåligt, och har gjort det sedan det hände, säger Ingalill Kjellstrand på Torp-skolan – den skola som Måns gick i när han tog livet av sig.
– Vi kan inte svära oss fria, det är ytterst klart att vi är ansvariga och tar till oss kritiken, säger Henrik Ripa (m), kommunstyrelsens ordförande.


Det är intressant att göra jämförelser…

7 kommentarer:

Kerstin sa...

Bra inlägg Göran. Det är från oss vuxna barnen lär sig att mobba!

Göran Koch-Swahne sa...

Visst är det så.

Och det var väldigt tydligt på min mellanstadieskola som idkade skolaga ännu 1966...

Men, eftersom jag är lärarbarn och var hemtam på lärarrummet, såg jag inte sambandet förrän några år senare ;=)

Jag skall berätta om slöjdläraren "Nypas" en gång, när jag får tid....

Kerstin sa...

Jag var kraftigt mobbad några år på mellanstadiet och innan mina föräldrar flyttade till en annan stad. Jag vet precis vad mobbing handlar om och hur det är att bli mobbad. Det tog mig närmare 30 år innan jag ens kunde tala om eländet.
På den tiden sade man alltid att de som mobbades vara de svaga eleverna, de som inte hängde med i skolan etc. Det var så fel det bara kunde vara. Dessutom speglade det idén om det naturliga i att slå ut de svaga, som var ett arv från seklets början.

Lasse Strömberg sa...

Mycket intressant jämförelse. Det har jag inte tänkt på, men nu gör jag det och hoppas att även andra får sig en tankeställare.

Tipsa för sjutton Expressen om ditt blogginlägg!!

Göran Koch-Swahne sa...

Mobbningen började alltså på Lärarrumet - och spred sig sedan nedåt utåt; till skolgården och toaletterna.

Anonym sa...

Bush och Blair mobbar irakier - och vi hjälper till - tjänar på det.
Fast det kallas inte mobbing - det är att sprida demokrati och frihandel.

Göran Koch-Swahne sa...

Det brukar bara kallas mobbning fram till gränsen blodvite...

Och det är ju rätt likt Guantánamo och Abu Graib ;=)