Lite mer om översättningar, Bud och 1 Kor 6:9-11. Del 1.

Vad det faktiskt står i 1702 års utgåva av 1541, som alltså är 1500-talets översättning efter den Byzantinska texten (och som i förordet till en 1600-talsutgåva (av Elsevier) kallas Textus receptus; den "mottagna" texten) minus de flesta Bysantinska tilläggen (från efter 400 (de flesta av de återstående tilläggen togs bort 1917) o c h med tillägg av de Latinska tilläggen (av Petrus Lombardus elever i Paris 1164-1210 (den s.k. Versio vulgata; den som 1248 kallas ”den i Paris vanliga versionen”), är följande:

Rom 1:26 Derföre haver och Gud öfwergifvit dem i skämliga lustar:
ty deras quennor hafwa förwandlat den naturliga brukningena uti den som är emot naturen.
27: sammaledes och männena hafua öfwergivit den naturliga quinnornas brukning,
och hafwa brunnit i sin lusta till hwarannan,
man med man bedrifvit slemhet,
och fått, som tilbörligit war,
deras willes rätta lön i sig sjelfwom.

Det är bara språkliga förändringar från 1541.

(reservation, dock, för stavfel)

Nu skall anmärkas att parà i parà fúsin; ”emot” på svenska, ända till 1800-talets slut betydde ”med” i alla utom kyrkliga texter (det fanns alltså inte någon motsvarighet till latinets contra på svenska). Ordet parà; med, jäms med, vid sidan av, är dativ.

”… att jag inte hade emot mig mina kläder" (= hovdräkt, för att byta om…) står det alltså i Gustaf Mauritz Armfeldts franska dagbok, översatt till svenska av Esaias Tegnérs son Elof 1883.

Avec, alltså.

Och det skall kraftigt påpekas, att det stod extra naturam i den gamla latinska översättningen; 200-talets gamla pålitliga Vetus Latina, innan Petrus Lombardus’ elever med sitt contra naturam 1000 år senare gjorde om det till att uttrycka den ny-platonistiska Akademiens och det Karolingiska Imperiets social- och sexual-politik: LYDNAD!

(Och om Du inte lydde: Korståg för katharer och muslimer, Pogromer för judar, Bålet för dem som spillde säden i icke-avlande avsikt, Isolering för leprasjuka i hospital, Arvlöshet för prästsöner, osv).

Allt enligt koncilierna i Lateranen 1179 och 1215.

I glossan Rom 1:26-27 uttrycker parà fúsin; ”med naturen”, just de Alexandrinska akademikernas (Museon) gnosticistiska/ny-platonistiska negativa föreställningar om Naturen, jfr Clemens' Fabler (den första tryckta boken i Sverige var en fabel-samling, inte en Bibel), liksom om Känslor (alla sådana – särskilt om de är starka – var a-timías; icke hedrande, för den ”vise” ; = ) och Sädens spillande utan avlande avsikt.

Avlande var visserligen allt annat än bra, men ändå enda ursäkten för Sädens spillande (nämligen för arbetsfolk). Det heterosexuella äktenskapet, numera kallat ”mellan man och kvinna”, var ända in i min barndom till för dem som var ”svaga i Köttet”.

"Oj! de har gjort det 3 gånger!"

”Säden” sågs av gnostiker och platonister bokstavligen som små frön (= små gossebarn) som skulle växa till sig (av sig själva) och bli MÄN – och fick alltså inte deponeras i fel käril.

Säden ansågs också identisk/tvilling med mannens själ det lilla nous – och på så vis med det Stora NOUS; Det Högsta Väsendet, de alexandrinska a-teistiska filosofernas icke-personliga gudom, jfr Atman-Brahman hos deras indiska kollegor (parallella skolbildningar!).

Spillde man sin säd (det som alltså Onan inte gjorde i 1 Mose 38 – LÄS!) hamnade alltså små gossebarn oförskylt i Limbus infantorum: ofödda barns särskilda avdelning i de dödas rike (Benny håller på att avskaffa detta, säger de senaste rapporterna från Rom).

Kvinnor har därmed ingen sperma/själ. Det är fastlagt av flera kyrkomöten, så skratta inte!