Syndakataloger, Del 7.

Även det mycket bearbetade Romarbrevet (Marcion, c:a 140, Polykarpos gossar c:a 160, Clemens †213) är en teologisk traktat. De autentiska delarna anses skrivna senvintern år 55, men dess nuvarande skick är alexandrinskt från omkring 200, och den idag använda versionen är inte det äldsta manuskriptet P 46 (som dock publicerades 1936 ;=) utan den Bysantinska harmoniseringen från 400-talet – i övrigt mestadels avlagd redan av Erasmos och gossarna i 1500-talets början, som bytte de för dem nya Bysantinska tilläggen mot Versio vulgatas mer invanda...).

Att Kap 16:1-16 + 22b är inte hör hit, utan är ett rekommenda-tionsbrev för Febé, diakonos (!) i Kenkrea, Korints västra hamn-stad är väl känt sedan ganska länge. Det var antagligen Clemens som klippte in Febé i den Alexandrinska recensionen. Jag anser att verserna 1:7-12 är inledningen till Febé. De startar om brevet på ett obegripligt sätt annars. Orden en Romä i 1:7 (och i 1917 för säkerhets skull också i 1:15) återfinns inte i de äldsta textvittnena, t.ex. Vetus latina, där man annars kanske skulle ha förväntat det...

Den s.k. ”hoppande” Doxologin, som i den Bysantinska texten avslutar brevet (16:25ff), återfinnes på olika ställen i de olika manuskripten; endast vid Rom 14:23, vid 14:23 och 16:25 (!), vid 15:33 (P 46), eller inte alls (G). Den anses komma från Marcions Apostolikån. Det finns också ett hoppande Amen!

Den s.k. syndakatalogen i Rom 1:29-31 saknar all koppling till Buden, vilket torde vara skäl nog att anse den vara "redaktionell", dvs. senare. Själv misstänker jag närmast Polykarpos' gossar i Smyrna, som var fixerade vid ordningsfrågor. Den är en ostruk-turerad uppräkning av andra århundradets Församlingsdisciplin-brott; stort och smått, likt och olikt, huller om buller. Sådant är naturligtvis inte möjligt att översätta med någon grad av träffsäkerhet : - (

Eftersom Blogger inte klarar Grekisk skrift ger jag en Transkrip-tion. Jag markerar också: annat ord än Textens, tillägg, ”om-skrivning”, {grekisk idiomatism}, [svensk idiomatism].

Den alexandrinska recensionen (200-tal), i Codex sinaïticus’ 300-talsgestalt, enligt Novum:

Transkription: 1:29 pepläråmenous pásä adikía ponäría pleonexía [10:e Budet] kakía, mestoùs fÞónou fónou [5:e Budet] éridos dólou kakoäÞeías psituristàs 30. katalálous Þeostugeís ubristàs uperäfánous, alazónas, efeuretàs kakån, goneûsin apeÞieîs, 31. asunétous, asunÞétous, astórgous, aneläåmonas.
32. Oítines tò dikaíåma toû Þeoû epigontes oti oi tà toiaûta prássontes áxioi Þanátou eisín ou mónon autà poioûsin allà kaì suneudokoûsin toîs prássousin.
49 ord, 2 Bud, 20 begrepp.

Egen översättning: 1:29 De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet [10:e Budet], elakhet; de är fulla av avund, mord [5:e Budet], trätlystnad, list, illvilja, förtal, 30. skvaller, fientlighet mot Gud, oförskämdhet, arrogans, skrytsamma; [de är] uppfinningsrika i det onda, ohörsamma mot sina föräldrar, 31. omdömeslösa, opålitliga, likgiltiga, obarmhärtiga.
32. Ehuru de är väl medvetna om Guds Rättfärdiga råd att de som gör sådana [ting] är värda Döden, gör de icke endast sådana [ting själva], utan uppmuntrar andra som gör så.
62 ord, 2 Bud, 20 begrepp.

Versio Vulgata ”förbättrar” ponäría; ondska, genom att tillägga fornicatione: 1:29 repletos omni iniquitate malitia fornicatione, avaritia [10:e Budet], nequitiea, plenos invidia, homicidio [5:e Budet], contentione, dolo, malignitata, sussurones, 30. detractores Deo, odibiles, contumeliosos, superbos, elatos, inventores malorum, parentibus non obedientes, 31. insipientes, inconpositos, sine affectione, absque foedere, sine misericordia.
32. Qui, cum iustitiam Dei cognovissent non intellexerunt, quoniam qui talia agunt digni sunt morte, non solum ea faciunt, sed et consentiunt facientibus.
56 ord, 2 Bud, 22 begrepp, 2 tillägg.

1917 introducerar Statskyrkans calvinism i förtjäna. Dólos; förtal byter vers. 1:29 Så hava de blivit uppfyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet [10:e Budet], elakhet; de äro fulla av avund, ”mordlust” [5:e Budet], trätlystnad, svek, vrångsinthet; 30. de äro ”örontasslare”, förtalare, styggelser för Gud, våldsverkare, övermodiga, ”stortaliga”, ”illfundiga”, olydiga mot sina föräldrar, 31. oförståndiga, trolösa, utan kärlek till sina egna, utan barmhärtighet mot andra.
32. Och fastän de väl veta vad Gud har stadgat såsom rätt, att nämligen de som handla så förtjäna döden, är det dem icke nog att själva så göra, de giva ock sitt bifall åt andra som handla likaså.
86 ord, 2 Bud, 20 begrepp.

NT 1981 och Bibel 2000 aktar sig för att komma upp i 86 ord där originalet har 49 ;=) men förhåller sig efter vanligheten något fritt. Girighet blir själviskhet… fientliga blir föraktar, förtal blir baktalar, omdömeslösa blir tanklösa, liksom arrogans blir fräcka. Av lika obegriplig andledning byter elakhet och ondska plats. 1:29: Uppfyllda av allt slags orättfärdighet, elakhet, själviskhet [10:e Budet], och onska, fulla av avund, blodtörst [5:e Budet], trätlystnad, list, illvilja, förtal, 30. De skvallrar och baktalar. De föraktar Gud. De är fräcka och övermodiga och skrytsamma, uppfinningsrika i det onda, uppstudsiga mot sina föräldrar, 31. tanklösa, trolösa, kärlekslösa, hjärtlösa.
32. De vet vad Gud har bestämt: att alla som lever så förtjänar döden. Ändå är det just så de lever, ja än värre, ”de tycker det är bra när andra gör det”.
75 ord, 2 Bud, 20 begrepp.