Paulos’ rekommendationsbrev för Febé, fd diakon i Kenkrea, dvs östra hamnen till Korint (alias Rom 1:7-12 + 16:1-16, 20b).
Alla Guds älskade, kallade, heliga;
Nåd med er och Frid från Gud, vår Fader, och från Herren Jesus Kristus.
Först vill jag tacka min Gud genom Jesus Kristus för er alla,
eftersom er tro omtalas i hela världen. Gud är mitt vittne – som jag dyrkar i min ande i Hans Sons glädjebudskap – hur jag ständigt har er i mitt sinne; och alltid vid min bön ber att jag må kunna ha lycka på färden (och) – om Gud vill – komma till er.
Ty jag längtar att se er, för att dela Andens nådegåva med er till er uppbyggelse, hellre; att bli hjälpt genom er av vår gemensamma tro – er liksom min.
Jag anbefaller er Febé, vår syster, som var diakon i församlingen i Kenkrea; må ni ta emot henne i Herren – som anstår de heliga – och stödja henne i alla saker hon behöver av er, ty hon var en beskyddare för många – och även för mig.
Hälsa Priska och Akvilas, mina medarbetare i Kristus Jesus – som för mitt liv riskerade sitt eget, varför icke endast jag tackar dem, utan alla hednafolkens församlingar – och också församlingen i deras Hus.
Hälsa Epinetos, min älskade, som är den som först kom till Kristus i Asien.
Hälsa Maria, som arbetat så mycket för er.
Hälsa Andronikos och Iounia, mina fränder och medfångar, som varit mera framstående än jag bland Apostlarna och som före mig kommit till Herren.
Hälsa Urban, vår medarbetare i Kristus och Ztaxos min älskade.
Hälsa Apelles, som prövats i Kristus, hälsa dem i Aristobulos’ hus, hälsa Herodiona min fränka (och) hälsa dem i Narkissos’ hus som är i Herren.
Hälsa Trufena och Trufosa, som arbetat så i Herren, hälsa Persis, den älskade, som arbetat hårt för Herren.
Hälsa Rufos, den utvalde i Herren, och hans moder – som också är min.
Hälsa Asynkritos, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och deras bröder.
Hälsa Filologos och Julia, Näreos och hans syster och Olympas och alla hennes heliga.
Hälsa varandra med heliga kyssar, alla Kristi församlingar hälsar er. Vår herres Jesu Kristi Nåd vare med er!
Detta lilla känslovarma brev, som antagligen av Clemens av Alexandria eller någon i hans krets stoppades in i Romarbrevet vid 2:a århundradets slut, är en rekommendation (zunistämi; jag befaller eder i åtanka) för Febé, diakon från Kenkrea, Korints östra hamn. Brevet avslutas av hälsningar till en mängd personer som på olika sätt var stöttepelare för den tidiga Kyrkan i minst 3 olika husförsamlingar i Efesos.
Febé kallas av Paulos ”vår syster” och prostatis; beskyddare ”för många – och även för mig”.
Prostatis är en titel som ges socialt högtstående personer, ordet motsvarar vårt patronus. ”Syster” anger att hon var kristen – föga förvånande i sammanhanget, kan man tycka – intressantare är kanske att hon samtidigt anges som diakon; tjänare (och i maskulinum).
Syster Febé var alltså både patronus och tjänare, men det är inte givet att diákonos redan var ett "ämbete" i Kyrkan.
Och ännu mindre att det var en "lägre" del av ett treledat ämbete.
Och i det deutero-paulinska Kollosserbrevet 1:7 (kanske av Marcion) kallas Epafras diákonos toû Xristoû och i Smyrna-kretsens pseudo-paulinska alias 1 Tim 4:6 kallas den fiktive Timotheos – som är präst och därtill biskopskandidat – för diákonos Xristoû Iäsoû.
Likt Epafras (brevet till Filémon, vers 23) hade den verklige Timotheos i sin tid varit en av Paulos' nära medarbetare.
Men var man än lägger betoningen; om Febé var en förnäm kvinna som samlade en församling ett hus i hamnen, eller en slavinna – kanske frigiven – som drev slumsysterverksamhet under beskydd av Kenkrea-församlingen och dess patronus, så torde arrangemanget ha brutit mot etablerade sociala sanningar.
Paulos önskar: ”må ni ta emot henne i Herren och stödja henne i alla saker hon behöver av er”. Jag tolkar ousan diakonon täs ekkläsias täs en Kegxreais som ”som var diakon i församlingen i Kenkrea”, alltså att församlingen och arbetet bland sjömän, horor och skeppsbrutna i Kenkrea hade upphört på ett eller annat vis.
Att Apostelen Paulus bref til the Romare, som haft en sådan oerhörd betydelse för Dr Martin Luther och andra (men alltså först efter 1500) också skulle vara det mest bearbetade av dem alla, är inget glatt budskap för bibelfetischister av olika kulörer, och det finns följaktligen fortfarande personer, t.ex. den annars oftast förträffliga New Jerome Biblical Commentary (Romersk), som vill låtsas att brevet till Febé inte är ett självständigt brev, och att listan med hälsningar gäller personer från Efesos som har flyttat till Rom (Romarbrevet antas ju skrivet till Rom innan Paulos själv hade varit där).
Hälsningarna förklaras då med att alla dessa personer flytt Rom undan någon (okänd) förföljelse, träffat Paulos i Efesos eller däromkring, och sedan återvänt i lagom tid för att dö tillsammans med Petrus & Paulos under Neros förnyade förföljelse vid 60-talets mitt…
Rena sällskapsresan.
Däremot har Priska och Akvilas verkligen först bott någonstans i Italien, så flyttat till Korint och där varit Paulos' värdfolk under hans 18 månader i staden c:a 49, och därefter följt honom till Efesos och bosatt sig där. Den första församlingen i Efesos samlades alltså i deras hus och Epinetos var den förste efesier som omvände sig.
Efesos kom att bli ett verkligt centrum i Paulos' mission och de flesta bevarade brev har en anknytning till/från Efesos.
Men det verkliga problemet för di anti-moderna är namnen själva. Flera är nämligen kvinnor. Vi har t.ex. denna mening:
”Hälsa Andronikos och Iounia, mina fränder och medfångar,
som varit mera framstående än jag bland Apostlarna
och som före mig kommit till Herren.”
Andronikos och Iounia anges här som fränder, alltså judar av Benjamins stam – det går väl an, men att de har kommit till Kristus före Paulos själv! Fyaligen.
Kanske hade Andronikos och Iounia redan varit med bland de 72 apostlar som Jesus sänder ut parvis i Lukas 10, sedan han skickat ut de 12 att predika och bota (Luk 9:1-6, parallell till Mark 6:7-13).
Och Iounia är en kvinna… En kvinna kallas Apostel, och dessutom mera framstående än Paulos, Aposteln själv – och detta av Aposteln Paulos själv!
Hur skall man då kunna hindra kvinnor från att bli biskopar och präster?
Jo, man kan fuska undan detta pinsamma (och rädda de gudomliga underordningarna) med hjälp av grammatiken. Hälsningar är nämligen ”till” alltså ackusativ.
Grekiskan böjer substantiv. Ett namn ser således olika ut i nominativ (namn-formen) och i ackusativ… Det står Andronikon kaì Iounian i brevet. Alltså uppfinner man ett i övrigt okänt mansnamn Iounias och säger att Iounian är till-formen av detta.
Den könsbytte aposteln Jounias infördes i Statens Normalupplaga för skolan 1888 och därmed i 1917, som är 1888 på bondetågsprosa.
Alla Guds älskade, kallade, heliga;
Nåd med er och Frid från Gud, vår Fader, och från Herren Jesus Kristus.
Först vill jag tacka min Gud genom Jesus Kristus för er alla,
eftersom er tro omtalas i hela världen. Gud är mitt vittne – som jag dyrkar i min ande i Hans Sons glädjebudskap – hur jag ständigt har er i mitt sinne; och alltid vid min bön ber att jag må kunna ha lycka på färden (och) – om Gud vill – komma till er.
Ty jag längtar att se er, för att dela Andens nådegåva med er till er uppbyggelse, hellre; att bli hjälpt genom er av vår gemensamma tro – er liksom min.
Jag anbefaller er Febé, vår syster, som var diakon i församlingen i Kenkrea; må ni ta emot henne i Herren – som anstår de heliga – och stödja henne i alla saker hon behöver av er, ty hon var en beskyddare för många – och även för mig.
Hälsa Priska och Akvilas, mina medarbetare i Kristus Jesus – som för mitt liv riskerade sitt eget, varför icke endast jag tackar dem, utan alla hednafolkens församlingar – och också församlingen i deras Hus.
Hälsa Epinetos, min älskade, som är den som först kom till Kristus i Asien.
Hälsa Maria, som arbetat så mycket för er.
Hälsa Andronikos och Iounia, mina fränder och medfångar, som varit mera framstående än jag bland Apostlarna och som före mig kommit till Herren.
Hälsa Urban, vår medarbetare i Kristus och Ztaxos min älskade.
Hälsa Apelles, som prövats i Kristus, hälsa dem i Aristobulos’ hus, hälsa Herodiona min fränka (och) hälsa dem i Narkissos’ hus som är i Herren.
Hälsa Trufena och Trufosa, som arbetat så i Herren, hälsa Persis, den älskade, som arbetat hårt för Herren.
Hälsa Rufos, den utvalde i Herren, och hans moder – som också är min.
Hälsa Asynkritos, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och deras bröder.
Hälsa Filologos och Julia, Näreos och hans syster och Olympas och alla hennes heliga.
Hälsa varandra med heliga kyssar, alla Kristi församlingar hälsar er. Vår herres Jesu Kristi Nåd vare med er!
Detta lilla känslovarma brev, som antagligen av Clemens av Alexandria eller någon i hans krets stoppades in i Romarbrevet vid 2:a århundradets slut, är en rekommendation (zunistämi; jag befaller eder i åtanka) för Febé, diakon från Kenkrea, Korints östra hamn. Brevet avslutas av hälsningar till en mängd personer som på olika sätt var stöttepelare för den tidiga Kyrkan i minst 3 olika husförsamlingar i Efesos.
Febé kallas av Paulos ”vår syster” och prostatis; beskyddare ”för många – och även för mig”.
Prostatis är en titel som ges socialt högtstående personer, ordet motsvarar vårt patronus. ”Syster” anger att hon var kristen – föga förvånande i sammanhanget, kan man tycka – intressantare är kanske att hon samtidigt anges som diakon; tjänare (och i maskulinum).
Syster Febé var alltså både patronus och tjänare, men det är inte givet att diákonos redan var ett "ämbete" i Kyrkan.
Och ännu mindre att det var en "lägre" del av ett treledat ämbete.
Och i det deutero-paulinska Kollosserbrevet 1:7 (kanske av Marcion) kallas Epafras diákonos toû Xristoû och i Smyrna-kretsens pseudo-paulinska alias 1 Tim 4:6 kallas den fiktive Timotheos – som är präst och därtill biskopskandidat – för diákonos Xristoû Iäsoû.
Likt Epafras (brevet till Filémon, vers 23) hade den verklige Timotheos i sin tid varit en av Paulos' nära medarbetare.
Men var man än lägger betoningen; om Febé var en förnäm kvinna som samlade en församling ett hus i hamnen, eller en slavinna – kanske frigiven – som drev slumsysterverksamhet under beskydd av Kenkrea-församlingen och dess patronus, så torde arrangemanget ha brutit mot etablerade sociala sanningar.
Paulos önskar: ”må ni ta emot henne i Herren och stödja henne i alla saker hon behöver av er”. Jag tolkar ousan diakonon täs ekkläsias täs en Kegxreais som ”som var diakon i församlingen i Kenkrea”, alltså att församlingen och arbetet bland sjömän, horor och skeppsbrutna i Kenkrea hade upphört på ett eller annat vis.
Att Apostelen Paulus bref til the Romare, som haft en sådan oerhörd betydelse för Dr Martin Luther och andra (men alltså först efter 1500) också skulle vara det mest bearbetade av dem alla, är inget glatt budskap för bibelfetischister av olika kulörer, och det finns följaktligen fortfarande personer, t.ex. den annars oftast förträffliga New Jerome Biblical Commentary (Romersk), som vill låtsas att brevet till Febé inte är ett självständigt brev, och att listan med hälsningar gäller personer från Efesos som har flyttat till Rom (Romarbrevet antas ju skrivet till Rom innan Paulos själv hade varit där).
Hälsningarna förklaras då med att alla dessa personer flytt Rom undan någon (okänd) förföljelse, träffat Paulos i Efesos eller däromkring, och sedan återvänt i lagom tid för att dö tillsammans med Petrus & Paulos under Neros förnyade förföljelse vid 60-talets mitt…
Rena sällskapsresan.
Däremot har Priska och Akvilas verkligen först bott någonstans i Italien, så flyttat till Korint och där varit Paulos' värdfolk under hans 18 månader i staden c:a 49, och därefter följt honom till Efesos och bosatt sig där. Den första församlingen i Efesos samlades alltså i deras hus och Epinetos var den förste efesier som omvände sig.
Efesos kom att bli ett verkligt centrum i Paulos' mission och de flesta bevarade brev har en anknytning till/från Efesos.
Men det verkliga problemet för di anti-moderna är namnen själva. Flera är nämligen kvinnor. Vi har t.ex. denna mening:
”Hälsa Andronikos och Iounia, mina fränder och medfångar,
som varit mera framstående än jag bland Apostlarna
och som före mig kommit till Herren.”
Andronikos och Iounia anges här som fränder, alltså judar av Benjamins stam – det går väl an, men att de har kommit till Kristus före Paulos själv! Fyaligen.
Kanske hade Andronikos och Iounia redan varit med bland de 72 apostlar som Jesus sänder ut parvis i Lukas 10, sedan han skickat ut de 12 att predika och bota (Luk 9:1-6, parallell till Mark 6:7-13).
Och Iounia är en kvinna… En kvinna kallas Apostel, och dessutom mera framstående än Paulos, Aposteln själv – och detta av Aposteln Paulos själv!
Hur skall man då kunna hindra kvinnor från att bli biskopar och präster?
Jo, man kan fuska undan detta pinsamma (och rädda de gudomliga underordningarna) med hjälp av grammatiken. Hälsningar är nämligen ”till” alltså ackusativ.
Grekiskan böjer substantiv. Ett namn ser således olika ut i nominativ (namn-formen) och i ackusativ… Det står Andronikon kaì Iounian i brevet. Alltså uppfinner man ett i övrigt okänt mansnamn Iounias och säger att Iounian är till-formen av detta.
Den könsbytte aposteln Jounias infördes i Statens Normalupplaga för skolan 1888 och därmed i 1917, som är 1888 på bondetågsprosa.
Den sista Statliga Bibelkommissionen (som har uppfunnit nya misogyna NT-ställen till de faktiska 6 existerande) har naturligtvis behållit det icke belagda och icke existerande mansnamnet Jounias...
Dock var detta, som envar inser, före hemsketeterna med homosex. Problemet idag blir något annorlunda (och vida större).
För flera av de andra namnen står också i par - jfr de 72 ovan - och några av dessa kan vara av samma kön. Det blir alltid en viss osäkerhet beroende på till-formerna, men ett av paren är ovedersägligen 2 kvinnor: ”Trufena och Trufosa, som arbetat så i Herren”.
Vi får se vad som händer när di anti-moderna upptäcker det…
Själv skulle jag föreslå som möjlighet, att i de fall när förbindelsen mellan personerna inte är specificerad, namn som förbinds med ”och” - som Andronikon kaì Iounian - kan ange par.
För en fortsatt diskussion av namnpar i den tidiga Kyrkan, se:
Vi får se vad som händer när di anti-moderna upptäcker det…
Själv skulle jag föreslå som möjlighet, att i de fall när förbindelsen mellan personerna inte är specificerad, namn som förbinds med ”och” - som Andronikon kaì Iounian - kan ange par.
För en fortsatt diskussion av namnpar i den tidiga Kyrkan, se:
och tryck på: JHC Articles You Can Read Now
och tryck sedan på: Valerie Abrahamsen: Burials in Greek Macedonia; Possible Evidence for Same Sex Committed Relationships in Early Christianity.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar