Ett nytt anti-gay bibelställe

Jacob och Judas var bröder till Jesus och efter varandra föreståndare för församlingen i Jerusalem, men det så kallade Judas’ brev är ett skolexempel på Helle­nistisk direct action från den första gatu­kors­ningen mellan de olika filo­sofiskolornas na­turbegrepp i andra århund­radets Alexandria, och torde vara tillkommet sent i andra århundradets andra hälft.

Judas’ brev består av ett vedergällningslärande filosofiskt brev, som på något sätt nöd-döpts (det o-döpta origi­na­let finns beva­rat) och rikligen försetts med gnosticismer, i form av hänvisningar till Ängla­fall i vers 6, Mose himmelsfärd i vers 8 och 3:e Enoks bok i vers 14 (två av Gamla testamentets verkliga apokryfer). Det är till stor del identiskt med det likaledes pseudo-epigrafa 2:a Pet­rus brev 2, vars författare använt samma material.

Vers 10 företer vad som idéhistoriskt bör vara en utveckling i förhållande till 2:a Petrus, nämligen en skridning i riktning mot Clemens av Alexandrias (†215) negativa naturbegrepp: ”och vad de, likasom de oskäliga djuren, med sina naturliga sinnen kunna fatta, det bruka de till sitt fördärv” (1917).

Judas’ brevs användning som anti-homosexuellt bibelställe kommer 1975 i den amerikanska Today’s English Version (Good news Bible), då Genesis 19:5 och Domarboken 19:22b börjar utsättas för innehållsförändrande ingrepp till stöd för Jur. Dr. Johannes Calvinus numera torpederade vantolkning ”känna i biblisk mening”. Det finns ingen sådan, och detta hade avslöjats av D.S. Bailey i Homosexuality and the Western Christian Tradition 1955.

Det skall påpekas, att det var för de hedniska filosoferna vid Museion i Alexandria, som sex var ett problem beroende på deras föreställningar om kön, sperma och frälsande abstinenser. I Bibelns texter finns däremot inte en kategori ”sex” som sådan, ännu mindre 1960-talskategorin ”sexuell orientering som identitet”. Och det som inte är ett problem definieras inte.

Transkriptionen är mer uttalsappoximerande än den vanliga. Jag använder följande symboler:

Granskat ord eller satsdel, (underförstått), {grekisk idiomatism}, [svensk idiomatism], ”omskrivning”, översättarnas egna tillägg, ord som fattas transkriberas i kursiv, t.ex. upexousai, nedan.

(Jag brukar också ange andra ord än textens, dvs på vanlig svenska fel, med understrykning. Ordet eld här nedanför är alltså ett felaktigt ord som står i stället för ett annat ord i originalet, medan orden i fet stil är tillägg som inte mtosvaras av någonting i den grekiska texten.)

transkription av den alexandrinska särtraditionen (c:a 200) i Codex sinaïticus sena gestalt (c:a 350), enligt Novums 4:e upplaga: ås Sódoma kaì Gómorra, kaì ai perì autàs póleis tòn ómoion trópon toútois – ekporneúsasai kaì apelthoûsai opíså sarkòs etéras prókeintai deîgma purós aiåníou díkän upéxousai.

egen översättning: Så var det med Sodom och Gomorra – och [med] kringliggande städer på samma sätt som med dessa – som fnaskade och löpte efter främmande Kött och blev ett Tecken, nämligen att {tidsligt är Rättvisan havande} [Tiden bär Rättvisan i sitt sköte].

1100-talets parisiska Versio vulgata som befinner sig mot slutet av skärseldslärans tillkomsttid, omtolkar purós; nämligen, enkannerligen, till homonymen pur, eld (i ackusativ purós) och byter ut Tiden bär Rättvisan i sitt sköte mot ”den Eviga Eldens Straff”: sicut Sodoma et Gomorra et finitimae civitates, simili modo exfornicatae et abeuntes post carnem alteram factae sunt exemplum ignis aeterni poenam sustinentes

GV 1917 följer Vulgata tätt i spåren samtidigt som den homosexualiserar enligt 18 Kap. §10 i 1864 års Strafflag om ”Brott som emot Naturen är”: Likaså hava ock Sodom och Gomorra med kringliggande städer, vilka på samma sätt som de förra bedrevo otukt och stodo efter annat umgänge än det natur­liga, blivit satta till ett varnande exempel, i det att de få lida straff i evig eld.

NT 1981 och Bibel 2000 yrar. Inte mindre än 7 ord fattas, samtidigt som det tillkommer 11 nya: Tänk också på Sodom och Gomorra och deras ai perì autàs grannstäder, som på samma sätt som toútois äng­larna bedrev otukt och apelthoûsai opíså onaturligt umgänge: de straffades med evig eld upéxousai och är ett varnande exempel.

Den sista statliga Bibelkommissionen har här lagt till änglarna. De kommer från judisk/gnostisk spekulation över Genesis 6:2: Guds söner steg ned och äktade människornas döttrar. I den gnostiska spekulationen blev detta att Sodoms fruar lade sig med Arkonterna som vaktar den ptolemeïska kosmologins sfärer, jfr t.ex. Kol 1:16 och 2:14 – det är alltså dessa som är sarkòs hetéras, inte homo... Duktigt fel, med andra ord.

Jag tar den korrekta översättningen igen: Så var det med Sodom och Gomorra – och med kringliggande städer på samma sätt som med dessa – som fnaskade och löpte efter främmande Kött och blev ett Tecken, nämligen att ”Tiden bär Rättvisan i sitt sköte”.

Inte riktigt samma sak.

Judas brev och dess sentida ”översättningar” visar att det inte finns några vattentäta skott mellan Kyrkans lära, filosofins irr-lära och gnosticismens virr-lära. Nu eller då.

Förutom användningen som ”bevis” för den karolingiska skärselds- och helvetesläran – och efter 1970 som anti-homosexuellt bibelställe – används orden hä pístei; ”den tro” som givits åt de heliga, i Judas brev vers 3, som ”bevis” för läran om depositum fidei; Kyrkans samlade troserfarenhet, dvs. det sena 1900-talets anti-modernism – som alltså skulle ha varit oföränderligt en och samma sedan år 0!

Och ofta utsmyckas med det intressanta tillägget ”en gång för alla” – så i NT 1981 och Bibel 2000…