Lätt bearbetat utdrag ur e-post:
----- Original Message ----- Sent: Saturday, May 21, 2005 8:03 PMSubject: Protestantmuseum
Vill tipsa dig om en artikel i Dagen:
http://www.dagen.se/nyheter/artikel.asp?ID=88289 -----
Svar -----
Re: Protestantmuseum
Absurt!
Och dessutom "teologen John Calvin"! Det borde väl vara Jean? Eller Johann eller kanske Johannes?
Genèves turistbyrå, däremot, marknadsför stället som reformationsmuseet:
http://www.geneve-tourisme.ch/rubrique=0000000492&lang=_eng
Museet självt kallar sig Musée International de la Reforme
http://www.musee-reforme.ch/ .
----- Svar från mig -----
Vad jag förstår är den kända namnformen Johannes Calvinus. Men man vet att han var från Arras och hade läst kanonisk rätt i Orléans, vadan han ibland kallas Jean Cauvin, men denna form verkar inte belagd och är alltså inte helt säker.
Han fick en uppenbarelse ca 1531 och flyttade småningom till Genève, där han härskade med och mot di äldste i stadens Råd (presbyterianism = rådsstyre) till sin död 1564.
Calvinismen är en Transformations-baserad ny-platonistisk sekt; en indo-europeisk livsstils-religion, vars innehåll kommer från forntidens skapelsefientliga filosofer vid Museion i hellenismens Alexandria, den ideologiska och kommersiella knutpunkten mellan Indien och Europa.
Den som inte är tillräckligt Transformerad blir i båle bränd.
Och det är de små detaljerna som gör’et! I Genève var det bl.a. verboten att åka i vagn. Det skulle i stället promeneras till fots vissa timmar söndag eftermiddag... Gud nåde den som uteblev!
I Bern (berättar Axel von Fersen ett par sekel senare) fick man åka i vagn, men den skulle vara svart. Inga förgyllningar!
I Schweiz är det alltså förbjudet att spola i toiletten efter 22.00, kissa stående efter 22.00, klippa gräs på söndag, flåt Sabbaten, osv. I Lag.
Besvärliga grannars paradis...
I Calv. är bilder avgudiska (III Budet, det som Luther strök). En hel del annat också...
Calv. tänker också lokalt. Vilket har vådor för bl.a. inkarnationen; förkroppsligandet, Guds människoblivande och sakramenten.
Fast det är kanske mer anmärkningsvärt att Kyrkan inte tänker lokalt, utan spränger rummet med sin ubiquitas; Kristi allestädes närvaro i tid och rum. Och således förbereder kvantmekanik och en ny världsbild...
Men när Jesus från Nasaret gick omkring på smussiga fötter mellan småstäderna i hedningarnas Galiléen var Gud för calvinismen kvar i Himmelen...
Jesus blev alltså inte Kristus förrän någon gång mellan Påsk och Pingst: många olika bud om exakt när...
Den från svensk historia ökände teologiske värstingen Terserus hade en alldeles egen variant av detta, vilket ofta framhålls som ”bevis” att han inte var calvinist: Si, han var inte ense med Calv!
Men det var inte Jur. Dr. Johannes Calvinus heller: han höll t.ex. på Phillipp Melanchthon när det gäller nattvardssyn, medan calvinisterna håller på Huldreich Zwingli...
Kyrkans kristologi från kyrkomötet i Chalcedon 451 avvisas. Därmed faller Kyrkans (för Calv. "irrationella") skapelsesyn: Kristus som skapelseordet, ständigt närvarande i Guds goda Skapelse.
Sakramenten är därmed inte sakrament, utan blott tecken på den frälsta människans frälsning ("symbolisk" sakramentssyn).
Ett tecken på något som är kvar (lokalt) i Himmelen och ngt som msk gör själv lokalt här, som bevis för sin Transformation - mycket bevis i Calv.
Den frälsta msk kan sedan inte synda. Deras hem är likaså heliga och deras barn, om inte små änglar, så åtminstone syndfria...
Ett intressant inlägg i debatten om arv och miljö från den bekanta Stenungssunds-siten Bibeltemplet:
"Svaret på frågan om man måste följa lagarna för att bli förlåten är alltså nej. Det räcker med att tro på Jesus av hela hjärtat och bekänna hans namn, för att bli frälst. Man skall också bekänna sina synder. Sedan detta är gjort, kommer Jesus själv att börja uppfylla sin lag igenom oss, och vi behöver inte ens betunga våra sinnen med att lära oss GT:s budord utantill - de finns där ändå i vårt innersta, genom den nya födelsen. (Däremot läser man med stor lust nådens ord i NT).
Barn ärver egenskaper av sina föräldrar, och Guds äkta barn ärver Guds egenskaper - rättfärdighet, evigt liv, ljus, kraft, godhet, vishet, kärlek, och mycket annat gott som kommer ned ovanifrån, ifrån himlaljusens Fader." Slut på citat.
Förvärvade egenskaper ärvs alltså inom Calvinismen genom Transformationens förvärvade syndfrihet! Och vi andra blir förstås Guds o-äkta barn...
I Kristendomen är uppdraget att bli mer människa, inte större och bättre och friskare och vackrare, som Olympens odödlige.
Men Calv. menar alltså att msk blir Gud och ärver Guds egenskaper!!
Man förstår att det blir problem med ubikviteten: om lilla jag inte kan vara i nästa rum samtidigt, kan allestädes närvaro inte vara en Guds egenskap…
Själva Kyrkan avvisas också som idé. Jag undrar vad som sen blir kvar...
Dessutom finns det en mängd magiska föreställningar om trolldom, som för Calv. är verklig, inte en samhällsfarlig inbillning som i medeltidens landskapslagar (jfr skriket om Harry Potter). Det är ny-platonister som bränner hex, inom som utom Rom.
Och trolldomskräcken i svenskt 1600-tal hade alltså undervisats vid den calvinistiska kungamaktens privat-finansierade universitet i Uppsala och Dorpat. De som inte hade läst där - utan t.ex. i Åbo, som biskopen i Viborg - vägrade bränna häxor. Häxbrännningarnas utsträckning i geografin motsvarar alltså Uppsalas och Dorpats inflytande .
Calv. kallar sig själv "evangelisk" men är lagisk. Således gäller selektiva delar av GTs människostadgar och ett valfritt antal nya (jfr Carl IXs Mose-lagsappendix till Landslagen 1608).
I den sk. verkligheten har det 2:a årtusendets skapelsefientliga etik mycket lite med Bibeln att göra, utan är de ny-platonistiska europeiska akademikernas hellenistiska idéarv från Alexandria.
Både Jesus och grabbarna och Kyrkan i alla tider (och Luther i sin tid) avvisar principiellt människostadgar och förtjänst, dvs. inte alltid i praktiken, avlat t.ex: att de heligas samlade ”merit” (den mest indo-europeiska av kategorier), sedan 1000-talets mitt disponeras av Bängt XVI som "överloppsförtjänster" (visserligen försökte Tridentinska mötena i 1560-talet göra upp med avlateriet - men när man är ofelbar kan man ju inte ta tillbaka något! och inte heller göra avbön...)
Härtill kommer Calvinismens, från de gamla alexandrinska filosoferna ärvda, indo-europeiska skrift-uppfattning (som också finns inom Islam): den Heliga Skriftens Harmoni och Sufficiens.
Denna syn transponeras sedan glatt på Judendomen och mazoreterna, som dock sade: om vi flyttar ett jota till, så är denna text ohjälpligt förlorad; för den är redan ändrad så mycket och så många gånger i ovist nit av oförståndiga människor...
Alltså den heliga textens dis-harmoni och in-sufficiens...
Omfattande exegetiska abrovinscher är fösståss nödvändiga för att få ihop'et – t.ex. Dr Johannes Calvinus’ berömda "känna i biblisk mening" i 1 "Mose" 19:5…
Om Skrift och Lära måste stämma överens, är erfarenheten att det blir skriften som får sitta emellan...
Ett skräckexempel på "tydliggörande" översättning, är den sk New International (dvs. amerikanski) Version. Den berättar en massa som inte står i texterna själva och som skulle ha varit helt obegripligt för deras författare...
Och - eftersom vi har att göra med en judisk skriftsamling och inte en alexandrinsk - är Bibelns berättelser inte sällan mång-tydiga och skall vara det! Det finns samtidigt flera möjliga läsningar!!!
Därav Nobelprisen...
NIV finns nu t.o.m i en variant med vad herrarna tror är inklusivt språk... Men Bibeln - liksom alla förmoderna samhällen - är "bara" patriarkalisk, inte ny-platonistisk som de amerikanska gubbarna.
Där finns alltså en (helt visst fríhetsinskränkande) arbetsfördelning men inte en antagonistisk och hierarkisk nedvärdering, som i deras alexandrinska filosofi. Resultatet blir en synnerligen vanställande "översättning"; Bibelns främmande värld och annorlunda samhälle förvandlas till någonting som bra mycket liknar nutidens inbillade jämställdhet...
Nu och då kollapsar i varandra.
Gamla och Nya testamentets skrifter representerar - förutom det gamla Israel speglat genom Ezras persiskt inspirerade etniska reform 398 f.v.t. - forntidens stora nationer (Egypten, Syrien, Mesopotamien, Grekland) och ett brett spektrum åsikter när det gäller teologi (lag/evangelium), samhällssyn (krigstjänst, olympiska spel, kvinnans och slavens ställning), församlingssyn (hierarki/jämställdhet), osv – ofta i skarp polemik mot andra skrifter i Bibeln.
Och för Kyrkan är Bibelns Heliga Skrifter pluralis inte singularis som för integrismen, och de är samlade i Tiden av Kyrkan själv som vittnen om hennes tro och liv, inte någonting som fallit helt och hållet intaeger) och ofelbart från skyarna…
Ängeln Gabriel nedkom med en bok...
En länk till Chicago Statement on Inerrancy, som på det hela taget rätt väl sammanfattar pro, dvs. sekten/föreningen (t.ex. Calv. och egyptisk Islam) och contra, dvs Kyrkan:
http://www.iclnet.org/pub/resources/text/history/chicago.stm.txt
----- Original Message ----- Sent: Saturday, May 21, 2005 8:03 PMSubject: Protestantmuseum
Vill tipsa dig om en artikel i Dagen:
http://www.dagen.se/nyheter/artikel.asp?ID=88289 -----
Svar -----
Re: Protestantmuseum
Absurt!
Och dessutom "teologen John Calvin"! Det borde väl vara Jean? Eller Johann eller kanske Johannes?
Genèves turistbyrå, däremot, marknadsför stället som reformationsmuseet:
http://www.geneve-tourisme.ch/rubrique=0000000492&lang=_eng
Museet självt kallar sig Musée International de la Reforme
http://www.musee-reforme.ch/ .
----- Svar från mig -----
Vad jag förstår är den kända namnformen Johannes Calvinus. Men man vet att han var från Arras och hade läst kanonisk rätt i Orléans, vadan han ibland kallas Jean Cauvin, men denna form verkar inte belagd och är alltså inte helt säker.
Han fick en uppenbarelse ca 1531 och flyttade småningom till Genève, där han härskade med och mot di äldste i stadens Råd (presbyterianism = rådsstyre) till sin död 1564.
Calvinismen är en Transformations-baserad ny-platonistisk sekt; en indo-europeisk livsstils-religion, vars innehåll kommer från forntidens skapelsefientliga filosofer vid Museion i hellenismens Alexandria, den ideologiska och kommersiella knutpunkten mellan Indien och Europa.
Den som inte är tillräckligt Transformerad blir i båle bränd.
Och det är de små detaljerna som gör’et! I Genève var det bl.a. verboten att åka i vagn. Det skulle i stället promeneras till fots vissa timmar söndag eftermiddag... Gud nåde den som uteblev!
I Bern (berättar Axel von Fersen ett par sekel senare) fick man åka i vagn, men den skulle vara svart. Inga förgyllningar!
I Schweiz är det alltså förbjudet att spola i toiletten efter 22.00, kissa stående efter 22.00, klippa gräs på söndag, flåt Sabbaten, osv. I Lag.
Besvärliga grannars paradis...
I Calv. är bilder avgudiska (III Budet, det som Luther strök). En hel del annat också...
Calv. tänker också lokalt. Vilket har vådor för bl.a. inkarnationen; förkroppsligandet, Guds människoblivande och sakramenten.
Fast det är kanske mer anmärkningsvärt att Kyrkan inte tänker lokalt, utan spränger rummet med sin ubiquitas; Kristi allestädes närvaro i tid och rum. Och således förbereder kvantmekanik och en ny världsbild...
Men när Jesus från Nasaret gick omkring på smussiga fötter mellan småstäderna i hedningarnas Galiléen var Gud för calvinismen kvar i Himmelen...
Jesus blev alltså inte Kristus förrän någon gång mellan Påsk och Pingst: många olika bud om exakt när...
Den från svensk historia ökände teologiske värstingen Terserus hade en alldeles egen variant av detta, vilket ofta framhålls som ”bevis” att han inte var calvinist: Si, han var inte ense med Calv!
Men det var inte Jur. Dr. Johannes Calvinus heller: han höll t.ex. på Phillipp Melanchthon när det gäller nattvardssyn, medan calvinisterna håller på Huldreich Zwingli...
Kyrkans kristologi från kyrkomötet i Chalcedon 451 avvisas. Därmed faller Kyrkans (för Calv. "irrationella") skapelsesyn: Kristus som skapelseordet, ständigt närvarande i Guds goda Skapelse.
Sakramenten är därmed inte sakrament, utan blott tecken på den frälsta människans frälsning ("symbolisk" sakramentssyn).
Ett tecken på något som är kvar (lokalt) i Himmelen och ngt som msk gör själv lokalt här, som bevis för sin Transformation - mycket bevis i Calv.
Den frälsta msk kan sedan inte synda. Deras hem är likaså heliga och deras barn, om inte små änglar, så åtminstone syndfria...
Ett intressant inlägg i debatten om arv och miljö från den bekanta Stenungssunds-siten Bibeltemplet:
"Svaret på frågan om man måste följa lagarna för att bli förlåten är alltså nej. Det räcker med att tro på Jesus av hela hjärtat och bekänna hans namn, för att bli frälst. Man skall också bekänna sina synder. Sedan detta är gjort, kommer Jesus själv att börja uppfylla sin lag igenom oss, och vi behöver inte ens betunga våra sinnen med att lära oss GT:s budord utantill - de finns där ändå i vårt innersta, genom den nya födelsen. (Däremot läser man med stor lust nådens ord i NT).
Barn ärver egenskaper av sina föräldrar, och Guds äkta barn ärver Guds egenskaper - rättfärdighet, evigt liv, ljus, kraft, godhet, vishet, kärlek, och mycket annat gott som kommer ned ovanifrån, ifrån himlaljusens Fader." Slut på citat.
Förvärvade egenskaper ärvs alltså inom Calvinismen genom Transformationens förvärvade syndfrihet! Och vi andra blir förstås Guds o-äkta barn...
I Kristendomen är uppdraget att bli mer människa, inte större och bättre och friskare och vackrare, som Olympens odödlige.
Men Calv. menar alltså att msk blir Gud och ärver Guds egenskaper!!
Man förstår att det blir problem med ubikviteten: om lilla jag inte kan vara i nästa rum samtidigt, kan allestädes närvaro inte vara en Guds egenskap…
Själva Kyrkan avvisas också som idé. Jag undrar vad som sen blir kvar...
Dessutom finns det en mängd magiska föreställningar om trolldom, som för Calv. är verklig, inte en samhällsfarlig inbillning som i medeltidens landskapslagar (jfr skriket om Harry Potter). Det är ny-platonister som bränner hex, inom som utom Rom.
Och trolldomskräcken i svenskt 1600-tal hade alltså undervisats vid den calvinistiska kungamaktens privat-finansierade universitet i Uppsala och Dorpat. De som inte hade läst där - utan t.ex. i Åbo, som biskopen i Viborg - vägrade bränna häxor. Häxbrännningarnas utsträckning i geografin motsvarar alltså Uppsalas och Dorpats inflytande .
Calv. kallar sig själv "evangelisk" men är lagisk. Således gäller selektiva delar av GTs människostadgar och ett valfritt antal nya (jfr Carl IXs Mose-lagsappendix till Landslagen 1608).
I den sk. verkligheten har det 2:a årtusendets skapelsefientliga etik mycket lite med Bibeln att göra, utan är de ny-platonistiska europeiska akademikernas hellenistiska idéarv från Alexandria.
Både Jesus och grabbarna och Kyrkan i alla tider (och Luther i sin tid) avvisar principiellt människostadgar och förtjänst, dvs. inte alltid i praktiken, avlat t.ex: att de heligas samlade ”merit” (den mest indo-europeiska av kategorier), sedan 1000-talets mitt disponeras av Bängt XVI som "överloppsförtjänster" (visserligen försökte Tridentinska mötena i 1560-talet göra upp med avlateriet - men när man är ofelbar kan man ju inte ta tillbaka något! och inte heller göra avbön...)
Härtill kommer Calvinismens, från de gamla alexandrinska filosoferna ärvda, indo-europeiska skrift-uppfattning (som också finns inom Islam): den Heliga Skriftens Harmoni och Sufficiens.
Denna syn transponeras sedan glatt på Judendomen och mazoreterna, som dock sade: om vi flyttar ett jota till, så är denna text ohjälpligt förlorad; för den är redan ändrad så mycket och så många gånger i ovist nit av oförståndiga människor...
Alltså den heliga textens dis-harmoni och in-sufficiens...
Omfattande exegetiska abrovinscher är fösståss nödvändiga för att få ihop'et – t.ex. Dr Johannes Calvinus’ berömda "känna i biblisk mening" i 1 "Mose" 19:5…
Om Skrift och Lära måste stämma överens, är erfarenheten att det blir skriften som får sitta emellan...
Ett skräckexempel på "tydliggörande" översättning, är den sk New International (dvs. amerikanski) Version. Den berättar en massa som inte står i texterna själva och som skulle ha varit helt obegripligt för deras författare...
Och - eftersom vi har att göra med en judisk skriftsamling och inte en alexandrinsk - är Bibelns berättelser inte sällan mång-tydiga och skall vara det! Det finns samtidigt flera möjliga läsningar!!!
Därav Nobelprisen...
NIV finns nu t.o.m i en variant med vad herrarna tror är inklusivt språk... Men Bibeln - liksom alla förmoderna samhällen - är "bara" patriarkalisk, inte ny-platonistisk som de amerikanska gubbarna.
Där finns alltså en (helt visst fríhetsinskränkande) arbetsfördelning men inte en antagonistisk och hierarkisk nedvärdering, som i deras alexandrinska filosofi. Resultatet blir en synnerligen vanställande "översättning"; Bibelns främmande värld och annorlunda samhälle förvandlas till någonting som bra mycket liknar nutidens inbillade jämställdhet...
Nu och då kollapsar i varandra.
Gamla och Nya testamentets skrifter representerar - förutom det gamla Israel speglat genom Ezras persiskt inspirerade etniska reform 398 f.v.t. - forntidens stora nationer (Egypten, Syrien, Mesopotamien, Grekland) och ett brett spektrum åsikter när det gäller teologi (lag/evangelium), samhällssyn (krigstjänst, olympiska spel, kvinnans och slavens ställning), församlingssyn (hierarki/jämställdhet), osv – ofta i skarp polemik mot andra skrifter i Bibeln.
Och för Kyrkan är Bibelns Heliga Skrifter pluralis inte singularis som för integrismen, och de är samlade i Tiden av Kyrkan själv som vittnen om hennes tro och liv, inte någonting som fallit helt och hållet intaeger) och ofelbart från skyarna…
Ängeln Gabriel nedkom med en bok...
En länk till Chicago Statement on Inerrancy, som på det hela taget rätt väl sammanfattar pro, dvs. sekten/föreningen (t.ex. Calv. och egyptisk Islam) och contra, dvs Kyrkan:
http://www.iclnet.org/pub/resources/text/history/chicago.stm.txt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar