Dagens 3 stora konflikthärdar i Europas närområde var för 90 år sedan det Ottmanska Imperiets gränsprovinser: Bosnien-Herze-govina, Palestina (en del av provinsen Syrien), Bazra (inkl. dagens Kuwait), Bagdad och Mosul.
I fredssluten i 1920-talet efter 1:a Världskriget styckades Europas Imperier. Detta skedde officiellt enligt en nationalitetsprincip - i praktiken frångicks den, där det i stället sågs som angeläget att söndra och härska.
I några nationellt blandade områden av Europa; Sönderjylland och Holstein, Saar, Danzig avgjordes gränserna genom folkom-röstningar i NFs regi. Där har sedan dess rått fred.
I de länder där man inte ville ha klara förhållanden, pga fortsatta imperialistiska ambitioner, osv. är det fortfarande konflikt.
Arbetet på en konstitution för Irak är nu inne i sitt slutskede (om alls). Den nya konstitutionen innebär en återgång till det Ottoman-ska Imperiets 3 provinser; Bazra, Bagdad och Mosul, och en separatism efter klaner och religiösa gränser. Islamisk rätt skall vara grund för rättsskipningen.
Formellt är detta på sitt sätt en demokratisering; ett hänsyns-tagande till faktiska krafter i landet - men samtidigt en återgång. Baath-partiets sekulariserade västvänliga diktatur överges till förmån för en korporativ stat; förmodern och anti-modern.
Detta kommer att gå ut över de grupper; kvinnor och barn, och etniska, religiösa, sexuella och andra minoriteter, som alltid är svaga i ett icke-sekulärt politiskt och socialt system.
Vi får ett moderat islamistiskt Mellanösternland bland andra. Alltså motsatsen till de officiellt deklarerade ambitionerna om "frihet", demokratisering, marknadsekonomi, osv.
Och regionens övriga territoriella och nationella frågor; Armenien, Kurdistan, osv. förblir olösta.
Realism om Irak i The Telegraph av Patrick Bishop finns under rubriken.
Söndag 28/8
En artikel i dagens Washington Post med bistra jämförelser mellan då och nu. Vietnam 1967 och Iraq idag.
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2005/08/27/AR2005082700035.html
I fredssluten i 1920-talet efter 1:a Världskriget styckades Europas Imperier. Detta skedde officiellt enligt en nationalitetsprincip - i praktiken frångicks den, där det i stället sågs som angeläget att söndra och härska.
I några nationellt blandade områden av Europa; Sönderjylland och Holstein, Saar, Danzig avgjordes gränserna genom folkom-röstningar i NFs regi. Där har sedan dess rått fred.
I de länder där man inte ville ha klara förhållanden, pga fortsatta imperialistiska ambitioner, osv. är det fortfarande konflikt.
Arbetet på en konstitution för Irak är nu inne i sitt slutskede (om alls). Den nya konstitutionen innebär en återgång till det Ottoman-ska Imperiets 3 provinser; Bazra, Bagdad och Mosul, och en separatism efter klaner och religiösa gränser. Islamisk rätt skall vara grund för rättsskipningen.
Formellt är detta på sitt sätt en demokratisering; ett hänsyns-tagande till faktiska krafter i landet - men samtidigt en återgång. Baath-partiets sekulariserade västvänliga diktatur överges till förmån för en korporativ stat; förmodern och anti-modern.
Detta kommer att gå ut över de grupper; kvinnor och barn, och etniska, religiösa, sexuella och andra minoriteter, som alltid är svaga i ett icke-sekulärt politiskt och socialt system.
Vi får ett moderat islamistiskt Mellanösternland bland andra. Alltså motsatsen till de officiellt deklarerade ambitionerna om "frihet", demokratisering, marknadsekonomi, osv.
Och regionens övriga territoriella och nationella frågor; Armenien, Kurdistan, osv. förblir olösta.
Realism om Irak i The Telegraph av Patrick Bishop finns under rubriken.
Söndag 28/8
En artikel i dagens Washington Post med bistra jämförelser mellan då och nu. Vietnam 1967 och Iraq idag.
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2005/08/27/AR2005082700035.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar