transkription efter den alexandrinska sär-traditionens (200-tal) grekiska text (Codex sinaïticus, c:a 350), efter 4:e uppl. av de calvinistiska Internationella Bibelsällskapens eklektiska Novum: ofthalmoùs éxontes mestoùs moixalídos
Moixalídos är en sen slangform i maskulinum pluralis av det kollektiva VII. Budets moixeía; otro/trolöshet (6:e Budet i Luthers katekeser).
egen bokst. översättning: ögonen har de fulla med trolöshet
vetus latina den gamla vanligtvis korrekta latinska översättningen från 2:a århundradets Nordafrika: oculos habentes plenos adulterio
Adulterio av ad-ulter, extra, tillförd, ibland kopia, är en hygglig översättning av VII. Budets moixeía; trolöshet mot Husbonden/Huset eller gruppen. VI. – VIII. (5:e –7:e) Buden motsvarar vår Husbonderätt (upphävd i omgångar från 1858 – en rest finns kvar inom arbetsrätten som arbetsgivarens principalansvar: arbetsgivaren kan underkänna din sjukskrivning…).
Moixeía är alltså inte sexuellt, som det alltid översättes efter 1100-talet, utan kollektivt (och fr.o.m. Esras persiskt inspirerade etnicering 398 f.v.t. ibland kultiskt, dvs. II. Budet c "icke tjäna dem"; trolöshet mot Gud), men de karolingiska akademikerna i 900-talet använde VII. Budet för att komma åt Herrarnas polygami.
Den exogama (ojämbördiga) andra-hustrun (super-ducta) lystes i bann (”lilla” bannet, dvs. nattvardsförbud) i kraft av det omtolkade VII. Budet – och således blev mannen själv bannlyst efter år och dag, om han inte dessförinnan skilde sin hustru från sig.
Att skilja sin hustru från sig är alltså det i Mark 10 med paralleller förkastade repudium: den polygame mannens rätt till ensidig skilsmässa (i motsats till Västerlandets divortio; ömsesidig skilsmässa), men jfr motsvarande behandling av prästhustrur i Roms Kanoniska rätt (1243ff) och i Skänninge mötes (aldrig genomförda) beslut 1248.
De X. Buden vände sig ursprungligen till Husbonden i andra person singularis maskulinum imperativ: Du skall! men det sker undan för undan i Bibeln ett myndiggörande, en individualisering och fr.o.m. Bergspredikan ingår husbonden/mannen själv i hushållet (så också i Paulos’ brev), vilket han alltså inte gjorde från början.
Men i det karolingiska Europa blev alltså mannens trolöshet förvandlad enligt det alexandrinska idéarvets antropologi (kvinnan är Evas o-kyska dotter) till kvinnans äktenskapsbrott...
Moixeía bytte kön.
Och alltsedan den banbrytande bibelförfalskningen 1100-talets parisiska Versio vulgata översättes det kollektiva moixeía konsekvent sexualiserat på detta vis.
Ordet finns ett hundratal gånger i GT och i NT uppträder det 30 ggr. 2 av dessa 30 återfinnes i det bekanta stället med kvinnan på Tempelgården, som ursprungligen stod efter Lukas 21:38, men som pga Jesu, för de mycket seriösa alexandrinska akademikerna alltför slappa moral (” – Icke heller jag dömer dig”), klipptes bort av den alexandrinska sär-traditionen.
200-300 år senare klipptes episoden in igen i den syrisk-byzantinska texten (från 1600-talet ofta kallad Textus receptus), men då på olika ställen i Johannes… (Joh 7:32, Joh 7:53 eller Joh 21:25)
Om man läser episoden i dess ursprungliga sammanhang, då den stod före Judas egen trolöshet i Lukas 22:1-6, finner man att jämförelsen mellan dessa båda slag av moixeía utfaller ganska mycket till stackars Judas nackdel…
Nuvarande Joh 7:53-8:11 är alltså det enda stället i NT (av 29) där moixeía uppträder i ett sexuellt sammanhang (kvinnan och mannen har ertappats med byxorna nere). Men trolösheten är inte sexuell utan kollektiv: det är fortfarande trolöshet mot Husbonden/Huset det handlar om (paret har inte bett om lov).
Och Husbonden begär att kvinnan skall bli stenad, vilket alltså är brott mot VI. Budet (Luthers 5:e)...
1541 the hawa öghonen full med horerij
”Horerij” är ett låneord bildat av lat. fornicatio, grek. porneía. Ordet porneía förekommer t.o.m. 1:a århundradets skrifter i mask. plur. pórnois och betecknar i LXXs och NTs specifika teologiskt/ tekniska lingo ”män som går till sakralt prostituerade”.
I forntidens allmänna grekiska (Koíne) betecknade pornä prostituerad kvinna i allmänhet – prostitutionen hade med tiden lämnat templen och flyttat ut på stan. Ordets rot finns även i sanskrit och är detsamma som vårt föra, dvs. marknads-föra: jag säljer dig. I grekiska har ordet en biton av "över havet" - slavarna köptes fjärran ifrån.
I 2:a århundradets nytestamentliga tillägg och pseudo-epigrafier har ordet, i abstrakt form; porneía mestadels den akademiska grekiskans (= den platonska akademiens grekiska) betydelse prostitution.
I folkspråksöversättningarna efter 1520 uttrycker ”horerij” renässansens tolkning av adulterio; enkelt eller dubbelt hor (endera eller båda parterna gifta) eller lönskaläge (ingendera parten gift).
Dock stod här alltså i originalet moixalídos; trolösa (mask.pl.), inte porneía. Stället har blivit sexualiserat.
Det VII. Budet hade genom de karolingiska akademikernas manipulation tömts på sitt ursprungliga innehåll som hushållsbud (husbonderätt, husaga, osv). Och ända till den s.k. Hustavlan uppfanns mot slutet av 1570 talet för att införas i de tyska lutherska kyrkornas Liber concordiae 1580, behövdes således andra bibelord som stöd för samhällets sociala disciplinering (hur skulle det se ut om folket finge göra som det ville?)…
1703 Hawa öghonen full medh horerij
1917 Deras ögon äro fulla av otuktigt begär
1917 förbättrar felöversättningen ”horerij” till otuktigt begär. Den karolingiska akademins sexualisering ifrågasätts alltså inte. Nu var ”otukt” 1100-talets tolkning av porneía; sakral prostitution, dvs. II. Budet c: ”ej heller tjäna dem”, medan ”begär” är den allmänna och akademiska betydelsen av X. Budets epithumía, dvs. LXXs specifika girighet (det är hemgiften han är ute efter).
Det är glidningen mellan de olika betydelserna (LXXs, Koíne, den platonska akademiens) som är metod; som möjliggör den ”klassiska” kristendomsformens tolkningsfel. Och redan akademikerna i 1:a årtusendet – Clemens av Alexandria, Origenes, Ambrosius, Augustinus, Hieronimus, Gregorius I – var påverkade av indo-europeisk filosofi och skrev på den platoniska akademiens grekiska, inte LXXs och NTs teologiskt/tekniska lingo. De är ny-platonister framför allt.
2:a årtusendets post-karolingiska Academia använde så Augustinus’ De civitate deo och andra skrifter – allegoriskt omtolkade – för att ge sin tids kyrkopolitik en kyrklig förhistoria och kallade sina föregångare och kollegor för Kyrkans Fäder och Lärare, men de hade i verkligheten varit relativt isolerade i sin samtid...
I 1900-talets 2:a hälft händer det saker. Och den sista statliga Bibelkommissionen gör om stället helt och hållet i enlighet med sin alexandrinska antropologi: kvinnan är Evas skörlevande dotter.
1981 och 2000 De har inte ögon för annat än lösaktiga kvinnor
Det är ett nytt misogynt ”ställe”, så mycket mer anmärkningsvärt som det alltså i sig självt handlar om trolösa män: det finns inte några kvinnor i texten! Men den sista statliga Bibelkommissionen har ju också tillverkat nya pro-slaveri och anti-gayställen: 1 Kor 7:21 och 1 Thess 4:6...
Jag tar den korrekta översättningen igen: de har ögonen fulla med trolöshet.
Moixalídos är en sen slangform i maskulinum pluralis av det kollektiva VII. Budets moixeía; otro/trolöshet (6:e Budet i Luthers katekeser).
egen bokst. översättning: ögonen har de fulla med trolöshet
vetus latina den gamla vanligtvis korrekta latinska översättningen från 2:a århundradets Nordafrika: oculos habentes plenos adulterio
Adulterio av ad-ulter, extra, tillförd, ibland kopia, är en hygglig översättning av VII. Budets moixeía; trolöshet mot Husbonden/Huset eller gruppen. VI. – VIII. (5:e –7:e) Buden motsvarar vår Husbonderätt (upphävd i omgångar från 1858 – en rest finns kvar inom arbetsrätten som arbetsgivarens principalansvar: arbetsgivaren kan underkänna din sjukskrivning…).
Moixeía är alltså inte sexuellt, som det alltid översättes efter 1100-talet, utan kollektivt (och fr.o.m. Esras persiskt inspirerade etnicering 398 f.v.t. ibland kultiskt, dvs. II. Budet c "icke tjäna dem"; trolöshet mot Gud), men de karolingiska akademikerna i 900-talet använde VII. Budet för att komma åt Herrarnas polygami.
Den exogama (ojämbördiga) andra-hustrun (super-ducta) lystes i bann (”lilla” bannet, dvs. nattvardsförbud) i kraft av det omtolkade VII. Budet – och således blev mannen själv bannlyst efter år och dag, om han inte dessförinnan skilde sin hustru från sig.
Att skilja sin hustru från sig är alltså det i Mark 10 med paralleller förkastade repudium: den polygame mannens rätt till ensidig skilsmässa (i motsats till Västerlandets divortio; ömsesidig skilsmässa), men jfr motsvarande behandling av prästhustrur i Roms Kanoniska rätt (1243ff) och i Skänninge mötes (aldrig genomförda) beslut 1248.
De X. Buden vände sig ursprungligen till Husbonden i andra person singularis maskulinum imperativ: Du skall! men det sker undan för undan i Bibeln ett myndiggörande, en individualisering och fr.o.m. Bergspredikan ingår husbonden/mannen själv i hushållet (så också i Paulos’ brev), vilket han alltså inte gjorde från början.
Men i det karolingiska Europa blev alltså mannens trolöshet förvandlad enligt det alexandrinska idéarvets antropologi (kvinnan är Evas o-kyska dotter) till kvinnans äktenskapsbrott...
Moixeía bytte kön.
Och alltsedan den banbrytande bibelförfalskningen 1100-talets parisiska Versio vulgata översättes det kollektiva moixeía konsekvent sexualiserat på detta vis.
Ordet finns ett hundratal gånger i GT och i NT uppträder det 30 ggr. 2 av dessa 30 återfinnes i det bekanta stället med kvinnan på Tempelgården, som ursprungligen stod efter Lukas 21:38, men som pga Jesu, för de mycket seriösa alexandrinska akademikerna alltför slappa moral (” – Icke heller jag dömer dig”), klipptes bort av den alexandrinska sär-traditionen.
200-300 år senare klipptes episoden in igen i den syrisk-byzantinska texten (från 1600-talet ofta kallad Textus receptus), men då på olika ställen i Johannes… (Joh 7:32, Joh 7:53 eller Joh 21:25)
Om man läser episoden i dess ursprungliga sammanhang, då den stod före Judas egen trolöshet i Lukas 22:1-6, finner man att jämförelsen mellan dessa båda slag av moixeía utfaller ganska mycket till stackars Judas nackdel…
Nuvarande Joh 7:53-8:11 är alltså det enda stället i NT (av 29) där moixeía uppträder i ett sexuellt sammanhang (kvinnan och mannen har ertappats med byxorna nere). Men trolösheten är inte sexuell utan kollektiv: det är fortfarande trolöshet mot Husbonden/Huset det handlar om (paret har inte bett om lov).
Och Husbonden begär att kvinnan skall bli stenad, vilket alltså är brott mot VI. Budet (Luthers 5:e)...
1541 the hawa öghonen full med horerij
”Horerij” är ett låneord bildat av lat. fornicatio, grek. porneía. Ordet porneía förekommer t.o.m. 1:a århundradets skrifter i mask. plur. pórnois och betecknar i LXXs och NTs specifika teologiskt/ tekniska lingo ”män som går till sakralt prostituerade”.
I forntidens allmänna grekiska (Koíne) betecknade pornä prostituerad kvinna i allmänhet – prostitutionen hade med tiden lämnat templen och flyttat ut på stan. Ordets rot finns även i sanskrit och är detsamma som vårt föra, dvs. marknads-föra: jag säljer dig. I grekiska har ordet en biton av "över havet" - slavarna köptes fjärran ifrån.
I 2:a århundradets nytestamentliga tillägg och pseudo-epigrafier har ordet, i abstrakt form; porneía mestadels den akademiska grekiskans (= den platonska akademiens grekiska) betydelse prostitution.
I folkspråksöversättningarna efter 1520 uttrycker ”horerij” renässansens tolkning av adulterio; enkelt eller dubbelt hor (endera eller båda parterna gifta) eller lönskaläge (ingendera parten gift).
Dock stod här alltså i originalet moixalídos; trolösa (mask.pl.), inte porneía. Stället har blivit sexualiserat.
Det VII. Budet hade genom de karolingiska akademikernas manipulation tömts på sitt ursprungliga innehåll som hushållsbud (husbonderätt, husaga, osv). Och ända till den s.k. Hustavlan uppfanns mot slutet av 1570 talet för att införas i de tyska lutherska kyrkornas Liber concordiae 1580, behövdes således andra bibelord som stöd för samhällets sociala disciplinering (hur skulle det se ut om folket finge göra som det ville?)…
1703 Hawa öghonen full medh horerij
1917 Deras ögon äro fulla av otuktigt begär
1917 förbättrar felöversättningen ”horerij” till otuktigt begär. Den karolingiska akademins sexualisering ifrågasätts alltså inte. Nu var ”otukt” 1100-talets tolkning av porneía; sakral prostitution, dvs. II. Budet c: ”ej heller tjäna dem”, medan ”begär” är den allmänna och akademiska betydelsen av X. Budets epithumía, dvs. LXXs specifika girighet (det är hemgiften han är ute efter).
Det är glidningen mellan de olika betydelserna (LXXs, Koíne, den platonska akademiens) som är metod; som möjliggör den ”klassiska” kristendomsformens tolkningsfel. Och redan akademikerna i 1:a årtusendet – Clemens av Alexandria, Origenes, Ambrosius, Augustinus, Hieronimus, Gregorius I – var påverkade av indo-europeisk filosofi och skrev på den platoniska akademiens grekiska, inte LXXs och NTs teologiskt/tekniska lingo. De är ny-platonister framför allt.
2:a årtusendets post-karolingiska Academia använde så Augustinus’ De civitate deo och andra skrifter – allegoriskt omtolkade – för att ge sin tids kyrkopolitik en kyrklig förhistoria och kallade sina föregångare och kollegor för Kyrkans Fäder och Lärare, men de hade i verkligheten varit relativt isolerade i sin samtid...
I 1900-talets 2:a hälft händer det saker. Och den sista statliga Bibelkommissionen gör om stället helt och hållet i enlighet med sin alexandrinska antropologi: kvinnan är Evas skörlevande dotter.
1981 och 2000 De har inte ögon för annat än lösaktiga kvinnor
Det är ett nytt misogynt ”ställe”, så mycket mer anmärkningsvärt som det alltså i sig självt handlar om trolösa män: det finns inte några kvinnor i texten! Men den sista statliga Bibelkommissionen har ju också tillverkat nya pro-slaveri och anti-gayställen: 1 Kor 7:21 och 1 Thess 4:6...
Jag tar den korrekta översättningen igen: de har ögonen fulla med trolöshet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar