I dag skall jag skriva om två saker som från början inte hade något med varandra att göra: Sodomberättelsen i Genesis 18-19 och begreppet sodomi, som beteckning för homosexualitet (och en hel del annat…).
1050 eller så, uppfann ett mycket slaget barn som hette Pietro Damiani (*1107 †1072) begreppet sodomia i en skrift dedicerad till den förste reformpåven Leo XI Liber gomorrhianus. Han talade därvid om att säd spilldes (särskit av präster och munkar) utan avlande avsikt. Enligt de post-karolingiska akademikernas ny-platonistiska föreställningar från det gamla Alexandria var detta värre än mord; ofödda gossesjälar hamnade i limbo; den ort varifrån saligheten kunde skådas av de odöpta, men ej åtnjutas.
Sodomia var således en underavdelning av den karolingiska statsteologins nya moraliska (och därmed socialt disciplinerande) begrepp Luxuria, den stora multisynden: Högmod, Girighet, Vällust, Avund, Dryckenskap/Frosseri, Vrede och Likgiltighet.
Det skall dock påpekas för oss sentida – som fått lära oss att se sex överallt – att det endast är en av dessa; den 3:e dödssynden; concupiscentia, som är sexuell…
För San Pietro och andra anhängare av Kejsar Ludvig den frommes (†843) nyplatonistiska kyrkliga ”reformer”, var det ett krav för ämbetsinnehavare att säd innehölls (continentia), särskilt som abstinensen, akademikerns självvalda martyrium gav auctoritas över lekmännen...
Den avlande avsikten var alltså enda möjliga ursäkten att spilla säden...
Det monogama äktenskapet var enligt Johannes Chrysostomos (†407) och andra ny-platonister ett sämre celibat fram till ungefär 1965, då heterosex plötsligt blev en Guds gåva till Adam och Eva, genom Focus on the Family och andra...
Jag minns hur chockerad jag blev, när jag fick höra detta av min konfirmationspräst.
Problemet utan avlande avsikt hade enligt San Pietro blivit mycket värre med Kristendomen och särskilt grasserade det i kloster (förutom förstås i San Pietros eget: Fonte Avellana). San Pietro krävde alltså att alla präster och munkar som någon gång haft sädesavgång utan avlande avsikt skulle avsättas och placeras i ensam cell.
Vid denna tid var det endast anakoreter, dvs. eremiter, som (självvalt) satt ensamma; i kloster gällde sovsal.
San Pietro indelade sin sodomia i 4 underavdelningar; med sig själv, med någon annan (man, kvinna, barn, djur), inter fermore (mellan skinkorna – ovisst vilka dessa är) och slutligen, vad som av oss sentida kallas analt samlag.
Och, i enlighet med Traducianismens föreställningar, var det den som spillde säden som var den brottslige. Ömsesidighet existerade inte för det slagna barnet Pietro...
Men allt detta handlade alltså ännu inte om homosexuella i vår mening, utan om (heterosexuella) munkar och präster (särskilt gifta sådana, sade Lateranum IV 1215).
Lateranum II hade 1134 anbefallt celibat för präster och förklarad deras giften ogiltiga och deras söner arvlösa: bastarder. Att döttrar kunde ha arvsrätt föresvävade inte herrar ny-platonister…
Att säd spilldes var tidens stora hjärnspöke – sperman var ju den manlige akademikerns själ, ärvd från Adam (traducianism) och på olika egendomliga vis lika med ny-platonisternas Högsta Väsende – och ordet malakoì (mask. plur.) i 1 Kor 6:9 påstods från 900-talet, i såväl Öst som Väst, betyda just masturbation.
Det eftertryck med vilket denna propaganda drevs visas av att ordet t.o.m. har fått denna betydelse på nygrekiska… För både män och kvinnor.
I original betyder malakós mjuk, slapp och används om textilier i Lukas 7:25 och Matt 8:11 när Jesus talar om sin kusin Johannes döparen: Vem gick ni ut att se? En man i mjuka kläder? Sådana finner ni i palatsen…
I 1 Kor 6:9 står ordet i överförd bemärkelse, malakoì (mask. plur.); slappa husbönder. Men det tar vi en annan gång.
1966 blev malakós dramatiskt omtolkat i Pater Zerwicks romerska Analysis philologica Novi Testamentum graeci, från masturbation, en (mestadels) heterosexuell aktivitet, till homosexuell identitet på det sena 1900-talets essentialistiska vis: passiv bög.
Ordet sades nu vara en synonym till det autentiska grekiska låneordet i latinet; catamita, betecknande den som var junior i sexualakten (ordet kommer av Ganymedes, herdegossen som Zeus rövade).
Samtidigt som 900-talets akademiska ”betydelse” står kvar i New Catholic Encyclopaedia, också från 1966 – och naturligtvis i Öst. Men det tar vi också en annan gång.
För att återvända till Leo IX, var han inte alls trakterad av San Pietros sammansvärjningsteorier, utan gav honom stryk 1051 i en bulla med det intressanta namnet Nos humanius agentes… Vi som handlar mer humant…, men bl.a. just till följd av Leos avvisande av San Pietros masturbations-begrepp, kom sodomitas ett sekel senare på vänstra stranden i Paris att bli synonymt med ganymeder; dåtidens homosexuella stadskultur.
Viktig i sammanhanget är en figur som kallas Maître Pierre Chanteur, Petrus Sångmästare, för att han en tid var sångmästare, dvs. också skolmästare vid Nôtre Dame.
Likt den tidigare skolmästaren Biskop Pierre Lombards elever ett par decennier tidigare, blev han utslängd från katedralskolan, och dog ungefär 1197 i ett på Kejsar Ludvigs vis ”reformerat” benediktinerkloster någonstans vid Loire.
Petrus Lombardus’ elever öppnade eget på vänstra stranden – det som 1200 blev La Sorbonne (le Sorbon var gubben de fick huset av) – där de ägnade sig åt att filosofisera den 1000 år gamla latinska översättningen.
Resultatet var klart med kapitelindelning och allt i 1210-talet och kallas 1243 för Versio vulgata; den (i Paris) vanliga versionen.
Alltnog, Maître Pierre gav ut ett par skrifter: Verbum abbreviatum och De vitio sodomitico. I dessa uppfann han en mängd bibelställen mot ganymeder, för till skillnad från San Pietro 130 år tidigare, var Saint Pierre anti-gay.
De flesta av dessa har sedermera måst övergivas – men i gengäld har de anti-moderna i 1900-talets 2:a hälft uppfunnit en mängd nya...
Och han läste Leviticus 18:22 och uppfann så idén om Kyrkans avfall: Hur kan det vara – frågade han – att Kyrkan lämnar det ostraffat som Herren straffade så strängt? Och så som leviterna straffade, må hon straffa lika strängt! Resten gav sig själft...
Och man brände alltså folk på torgen för att Leviticus innehåller ett förbud att utljuta blod…
Han var också den förste som ansåg att glossan Rom 1:26-27 handlade om homosexuella.
1:a årtusendets teologer hade varit överens att verserna handlade om heterofiler som bytte bort något de hade, mot något som inte var deras. Nyckelordet i Rom 1:19-25/26-27/28-32 är nämligen ällaksan; ändrade, bytte bort (i glossan; metällaksan; för-ändrade) och t.ex. hade nyplatonisten Johannes Chrysostomos understrukit att verserna inte handlade om personer som var förälskade och begärde varandra (ou gàr eipen oti ärasthäsan kaì epethumäsan allälån), utan som brann av åtrå (vers 27).
Att brinna av åtrå var förstås något alldeles ovärdigt för de mycket seriösa alexandrinerna, men notera! att det alltså var självklart för Joh. Chrys. att:
1) personer av samma kön blir förälskade och begär varandra, och
2) stället inte handlar om detta.
(och före Joh. Chrys. handlade vers 26 inte om lesbiska…)
Genom det extrema 3:e Lateran-konciliet 1179, Pariserkonciliet 1210 och 4:e Lateran-konciliet 1215 blev sodomitas så en av 6 fantom-kategorier (3 teologiska, 3 sociala) som uteslöts ur Kyrkan och därmed ur samhället: judar, muslimer, kättare, vanbördiga (eg. barn avlade i hor, men riktat mot prästsöner), sodomitas och spetälska.
Omvändelse inom år och dag, dvs. senast vid nästkommande skärtorsdags obligatoriska bikt och nattvardsgång, var vad som gällde – annars Heraus!
Kategorierna är vid närmare beskådande omöjliga att definiera – och det är just detta som gör dem användbara för förtryck... Men observera! att förföljelsen av de nyuppfunna minoriteterna handlade om social disciplinering av majoriteten.
Detta hamnade med tiden i flera länders rättssystem, men ingalunda alla. Och genom anti-diskrimineringslagstiftningen och det nya brottet hets mot grupp efter 1945 är denna utveckling på väg att vändas: förutom spetälska, som numera är så gott som försvunna från Europa, är de minoriteter som i nutiden anses särskilt skyddsvärda, just de som Lateranum IV uteslöt ur samhället.
Från exegetisk synpunkt är det inte minst intressanta med 1100-talets teologiska revolution akademikernas slarviga metod. De gjorde precis så som alla är överens om att man inte får göra: klippte en vers här och en vers där – och allegoriserade dem för att förvandla sitt alexandrinska idé-arv till nya sociala, politiska och moraliska läror.
Allt under utstötande av höga rop om Kyrkans avfall…
Allegori är ett bildspråk där det är baksidan som räknas. Det tillåter alltså in- och utläsning av vad-som-helst och hade uppfunnits av akademikerna vid Museion i antikens Alexandria för att av-sexualisera Homeros’ Iliaden och Odyssén. Olympens odödliges amorösa äventyr var osmakliga för de mycket seriösa alexandrinerna.
Men Filon av Alexandria (död efter år 40) och sedan ”kristna” ny-platonister har använt allegori till att sexualisera Bibelns skrifter.
Som ni förstår av detta, behövde man förr i världen inte bekymra sig om ”bibelbevis”. Akademikernas allegorier var seg selv nokk. Behovet av bevis kom först i 1500-talet, med renässansens nya ny-platonism och indo-europeiska integrism.
Integrismen (som också finns i Islam) gav Jur. Dr. Johannes Calvinus problem med Sodomberättelsen.
San Pietro hade myntat begreppet sodomia som allmän hänvisning till Luxuria; Sodoms högmod, girighet, osv… manifesterat i innevånarnas förakt för Gästfrihetens bud, för leviten, den fattige och främlingen dvs. i det här fallet änglarna.
Filon av Alexandria hade visserligen i sin tid sexualiserat bl.a. just Sodomberättelsen, i sina försök att inför de anti-semitiska kollegorna få Judendomen att framstå som mer sexualfientlig än filosofin själv... Men det var han synnerligen ensam om i 1500 år.
Och en irrlärig judisk filosof i 1:a århundradet var inte mycket att komma med som auktoritet i 1500-talets Europa (i 1900-talets andra hälft, när 2:a årtusendets akademiska läror har börjat ifrågasättas, har Filon varit desto mer poppis, nästan Kyrkofader, rent av...)
Så, för att kunna knyta San Pietros begrepp sodomia – som ju först och främst hade varit en heterosexuell kategori – till ganymeder, uppfann Dr Johannes en lingvistisk abrovinsch: ”känna” i biblisk mening.
Om Skrift och Lära måste stämma överens, är erfarenheten att det blir skriften som ändras efter läran...
I Genesis 19:5 står ordet syngenåmetha autoîs hälsa på dem.
Roten i syn-g-e-nå-metha är -gnå-, engelskans know. Ord bildade på denna rot förekommer en mängd gånger i både GT och NT. 943 ggr närmare bestämt. Av dessa kan aorist imperfekt egnå- ”kände” vara en eufemism för samlag. Detta inträffar 8 ggr i GT (bl.a. flera ggr i Genesis 4: Och mannen kände sin hustru Eva) och 1 i NT (Matt 1:25: Och han kände henne icke förrän hon hade fött en son…) i NT.
Alltså 9 ggr av 934 – och det framgår då av sammanhanget. Och syngenåmetha är ett annat ord: Hälsa på…
Utanför exegetiken är inte språk, ord och former utväxlingsbara med varandra.
Ordet ”samlag” själft är förresten en eufemism. Det betyder i samma lag, tillsamman, och i romaner från c:a 1910 kan man läsa att barnen lekte i gott samlag, när de åkte pulka i backen. Och det finns ett anti-modernt bokförlag som heter Det Norske Samlag…
Nu till texten: transkription av Genesis 19:5 enligt LXX efter Codex vaticanus (c:a 300), utg. Brenton: kaì exekaloûnto tòn Låt, kaì élegon pròs aitòn, poû eisin oi ándres oi eiselthóntes pròs sè tän núkta; exágage autoùs pròs ämâs ína syngenåmetha autoîs.
egen översättning: Och de kallade ut Loot och sade till honom: Var är de män som kom till dig i natt? För ut dem till oss så att vi får känna dem.
Den parisiska Versio vulgata (1100-tal) återger som oftast korrekt efter 2:a århundradets pålitliga nordafrikanska Vetus latina: vocaveruntque Loth et dixerunt ei: ubi sunt viri qui introierunt ad te nocte, educ illos huc ut cognoscamus eos
Ännu 1917 översätter korrekt: Dessa kallade på Lot och sade till honom: Var äro de män som hava kommit till dig i natt? För dem ut till oss så att vi få känna dem.
Men, 1955 gav Derek Sherwin Bailey ut Homosexuality and the Western Christian Tradition, vari han bl.a. visade att Sodomberättelsen inte var sexuell, utan handlade om det i Gamla testamentet ständigt återkommande Gästfrihetens bud; att ta emot leviten, den fattige och främlingen – en överlevnadsfråga i forntidens klan-särhälle.
Och efter 1955 händer det saker med Genesis 19:5. Dr Calvinus’ påstående ”känna i biblisk mening” var exploderat och ”översättningarna” ändrades för att försvara den homosexualisering som akademikerna numera visste var fel.
Och Domarboken 19:22 och Judas brev vers 7 drogs med i fallet i Todays English Version (Good News Bible) ett par decennier senare. Och i NT 1981 även 1 Thess 4:6, som i t.ex. den senaste danska översättningen fortfarande handlar om hederlighet gentemot nästan i affärer...
Bible de Jérusalem, de franska Dominikanernas översättning efter Codex sinaïticus; La Sainte Bible, traduite en français sous la direction de l’École Biblique de Jérusalem, var först ut på plan 1961: Ils appelèrent Lot et lui dirent: Où sont les hommes qui sont venus chez toi cette nuit? Amène-les nous pour que nous en abusions.
Denna har avläggare på olika språk, ett exempel; Jerusalem Bible 1966: Calling to Lot they said, ”Where are the men who came to you tonight? Send them out to us so that we may abuse them.”
Den romerska New American Bible efter Versio vulgata, Catholic Publishers Incorporated, New York & Nashville, Tennessee, (1966) 1969: They called to Lot and said to him, ”Where are the men who came to your house tonight? Bring them out to us that we may have intimacies with them.”
New English Bible 1961/1970 är ett parafraserande samarbete mellan Oxford och Cambridge, som trots stark och berättigad kritik, mycket påverkat senare översättningar, inte minst NT 1981 och Bibel 2000. Man kan tycka att Oxford och Cambridge tillsamman borde ha kunnat åstadkomma något bra, men den motsatta satsen gäller; ju fler kockar desto sämre soppa: They called to Lot and asked him where the men were who had entered his house that night. ”Bring them out” they shouted, ”so that we can have intercourse with them.”
Good News Bible; Todays English Version 1976, en parafras på ”common Language”; ett utarmat språk inte olikt NT 1981 – som mycket riktigt stundom översätter TEVs versioner bokstavligen – avsedd för sectas; de amerikanska sekternas, proselytisering i Sydamerika. Intressant nog ställer TEV renässansens akademiska tolkning fritt efter texten som en glossa: They called out to Lot and asked, ”Where are the men who came to stay with you tonight? Bring them out to us ína syngenåmetha autoîs.“ The men of Sodom wanted to have sex with them.
Bibel 2000 dramatiserar: De ropade till Lot kaì élegon pròs aitòn: Var är männen som kom till dig i kväll? Skicka ut dem till oss, vi skall ligga med dem.
Den sista statliga Bibelkommissionens uppfinning vi skall ligga med dem fördes också över i Domarboken 19:22, Rom 1:27, 1 Kor 6:9, alias 1 Tim 1:10 och Judas brev vers 7...
En lögn som inte upprepas blir inte trodd.
Detta betydde att NT 1981s versioner av 1 Kor 6:9 och alias 1 Tim 1:10 ändrades i Bibel 2000! Det finns en del intressanta sådana ändringar – men de redovisas inte...
Ante Bailey – och alltså fortfarande korrekta – är: de amerikanska calvinistiska Bibelsällskapens Revised Standard Version 1952: ”... and they called to Lot, ”Where are the men who came to you tonight? Bring them out to us, that we may know them.”
Och den gamla spanska Santa Biblia, versión Reina 1569/Valera 1602, revisada 1960: Y llamaron a Lot, y le dijeron: ?Donde están los varones que vinieron a ti esta noche? Sácalos, para que los conozcamos.
Det är intressant att se, att ”översättningarna” post 1955 skiljer sig så fatalt, trots att de är överens... De försvarar alla samma felaktiga tolkning, men är gjorda separat utifrån skilda traditioner och ekklesiastiska sammanhang. Renässansens översättningar råkar inte ut för denna kalamitet, eftersom de alla är gjorda efter samma förlaga; 1100-talets parisiska Versio vulgata.
Den hemska berättelsen i Domarboken 19-21, som börjar lite försiktigt som en parafras på Sodomberättelsen men sedan blir något helt annat, nämligen etnisk rensning på den ezraiska reformens vis, tar vi en annan gång.
1050 eller så, uppfann ett mycket slaget barn som hette Pietro Damiani (*1107 †1072) begreppet sodomia i en skrift dedicerad till den förste reformpåven Leo XI Liber gomorrhianus. Han talade därvid om att säd spilldes (särskit av präster och munkar) utan avlande avsikt. Enligt de post-karolingiska akademikernas ny-platonistiska föreställningar från det gamla Alexandria var detta värre än mord; ofödda gossesjälar hamnade i limbo; den ort varifrån saligheten kunde skådas av de odöpta, men ej åtnjutas.
Sodomia var således en underavdelning av den karolingiska statsteologins nya moraliska (och därmed socialt disciplinerande) begrepp Luxuria, den stora multisynden: Högmod, Girighet, Vällust, Avund, Dryckenskap/Frosseri, Vrede och Likgiltighet.
Det skall dock påpekas för oss sentida – som fått lära oss att se sex överallt – att det endast är en av dessa; den 3:e dödssynden; concupiscentia, som är sexuell…
För San Pietro och andra anhängare av Kejsar Ludvig den frommes (†843) nyplatonistiska kyrkliga ”reformer”, var det ett krav för ämbetsinnehavare att säd innehölls (continentia), särskilt som abstinensen, akademikerns självvalda martyrium gav auctoritas över lekmännen...
Den avlande avsikten var alltså enda möjliga ursäkten att spilla säden...
Det monogama äktenskapet var enligt Johannes Chrysostomos (†407) och andra ny-platonister ett sämre celibat fram till ungefär 1965, då heterosex plötsligt blev en Guds gåva till Adam och Eva, genom Focus on the Family och andra...
Jag minns hur chockerad jag blev, när jag fick höra detta av min konfirmationspräst.
Problemet utan avlande avsikt hade enligt San Pietro blivit mycket värre med Kristendomen och särskilt grasserade det i kloster (förutom förstås i San Pietros eget: Fonte Avellana). San Pietro krävde alltså att alla präster och munkar som någon gång haft sädesavgång utan avlande avsikt skulle avsättas och placeras i ensam cell.
Vid denna tid var det endast anakoreter, dvs. eremiter, som (självvalt) satt ensamma; i kloster gällde sovsal.
San Pietro indelade sin sodomia i 4 underavdelningar; med sig själv, med någon annan (man, kvinna, barn, djur), inter fermore (mellan skinkorna – ovisst vilka dessa är) och slutligen, vad som av oss sentida kallas analt samlag.
Och, i enlighet med Traducianismens föreställningar, var det den som spillde säden som var den brottslige. Ömsesidighet existerade inte för det slagna barnet Pietro...
Men allt detta handlade alltså ännu inte om homosexuella i vår mening, utan om (heterosexuella) munkar och präster (särskilt gifta sådana, sade Lateranum IV 1215).
Lateranum II hade 1134 anbefallt celibat för präster och förklarad deras giften ogiltiga och deras söner arvlösa: bastarder. Att döttrar kunde ha arvsrätt föresvävade inte herrar ny-platonister…
Att säd spilldes var tidens stora hjärnspöke – sperman var ju den manlige akademikerns själ, ärvd från Adam (traducianism) och på olika egendomliga vis lika med ny-platonisternas Högsta Väsende – och ordet malakoì (mask. plur.) i 1 Kor 6:9 påstods från 900-talet, i såväl Öst som Väst, betyda just masturbation.
Det eftertryck med vilket denna propaganda drevs visas av att ordet t.o.m. har fått denna betydelse på nygrekiska… För både män och kvinnor.
I original betyder malakós mjuk, slapp och används om textilier i Lukas 7:25 och Matt 8:11 när Jesus talar om sin kusin Johannes döparen: Vem gick ni ut att se? En man i mjuka kläder? Sådana finner ni i palatsen…
I 1 Kor 6:9 står ordet i överförd bemärkelse, malakoì (mask. plur.); slappa husbönder. Men det tar vi en annan gång.
1966 blev malakós dramatiskt omtolkat i Pater Zerwicks romerska Analysis philologica Novi Testamentum graeci, från masturbation, en (mestadels) heterosexuell aktivitet, till homosexuell identitet på det sena 1900-talets essentialistiska vis: passiv bög.
Ordet sades nu vara en synonym till det autentiska grekiska låneordet i latinet; catamita, betecknande den som var junior i sexualakten (ordet kommer av Ganymedes, herdegossen som Zeus rövade).
Samtidigt som 900-talets akademiska ”betydelse” står kvar i New Catholic Encyclopaedia, också från 1966 – och naturligtvis i Öst. Men det tar vi också en annan gång.
För att återvända till Leo IX, var han inte alls trakterad av San Pietros sammansvärjningsteorier, utan gav honom stryk 1051 i en bulla med det intressanta namnet Nos humanius agentes… Vi som handlar mer humant…, men bl.a. just till följd av Leos avvisande av San Pietros masturbations-begrepp, kom sodomitas ett sekel senare på vänstra stranden i Paris att bli synonymt med ganymeder; dåtidens homosexuella stadskultur.
Viktig i sammanhanget är en figur som kallas Maître Pierre Chanteur, Petrus Sångmästare, för att han en tid var sångmästare, dvs. också skolmästare vid Nôtre Dame.
Likt den tidigare skolmästaren Biskop Pierre Lombards elever ett par decennier tidigare, blev han utslängd från katedralskolan, och dog ungefär 1197 i ett på Kejsar Ludvigs vis ”reformerat” benediktinerkloster någonstans vid Loire.
Petrus Lombardus’ elever öppnade eget på vänstra stranden – det som 1200 blev La Sorbonne (le Sorbon var gubben de fick huset av) – där de ägnade sig åt att filosofisera den 1000 år gamla latinska översättningen.
Resultatet var klart med kapitelindelning och allt i 1210-talet och kallas 1243 för Versio vulgata; den (i Paris) vanliga versionen.
Alltnog, Maître Pierre gav ut ett par skrifter: Verbum abbreviatum och De vitio sodomitico. I dessa uppfann han en mängd bibelställen mot ganymeder, för till skillnad från San Pietro 130 år tidigare, var Saint Pierre anti-gay.
De flesta av dessa har sedermera måst övergivas – men i gengäld har de anti-moderna i 1900-talets 2:a hälft uppfunnit en mängd nya...
Och han läste Leviticus 18:22 och uppfann så idén om Kyrkans avfall: Hur kan det vara – frågade han – att Kyrkan lämnar det ostraffat som Herren straffade så strängt? Och så som leviterna straffade, må hon straffa lika strängt! Resten gav sig själft...
Och man brände alltså folk på torgen för att Leviticus innehåller ett förbud att utljuta blod…
Han var också den förste som ansåg att glossan Rom 1:26-27 handlade om homosexuella.
1:a årtusendets teologer hade varit överens att verserna handlade om heterofiler som bytte bort något de hade, mot något som inte var deras. Nyckelordet i Rom 1:19-25/26-27/28-32 är nämligen ällaksan; ändrade, bytte bort (i glossan; metällaksan; för-ändrade) och t.ex. hade nyplatonisten Johannes Chrysostomos understrukit att verserna inte handlade om personer som var förälskade och begärde varandra (ou gàr eipen oti ärasthäsan kaì epethumäsan allälån), utan som brann av åtrå (vers 27).
Att brinna av åtrå var förstås något alldeles ovärdigt för de mycket seriösa alexandrinerna, men notera! att det alltså var självklart för Joh. Chrys. att:
1) personer av samma kön blir förälskade och begär varandra, och
2) stället inte handlar om detta.
(och före Joh. Chrys. handlade vers 26 inte om lesbiska…)
Genom det extrema 3:e Lateran-konciliet 1179, Pariserkonciliet 1210 och 4:e Lateran-konciliet 1215 blev sodomitas så en av 6 fantom-kategorier (3 teologiska, 3 sociala) som uteslöts ur Kyrkan och därmed ur samhället: judar, muslimer, kättare, vanbördiga (eg. barn avlade i hor, men riktat mot prästsöner), sodomitas och spetälska.
Omvändelse inom år och dag, dvs. senast vid nästkommande skärtorsdags obligatoriska bikt och nattvardsgång, var vad som gällde – annars Heraus!
Kategorierna är vid närmare beskådande omöjliga att definiera – och det är just detta som gör dem användbara för förtryck... Men observera! att förföljelsen av de nyuppfunna minoriteterna handlade om social disciplinering av majoriteten.
Detta hamnade med tiden i flera länders rättssystem, men ingalunda alla. Och genom anti-diskrimineringslagstiftningen och det nya brottet hets mot grupp efter 1945 är denna utveckling på väg att vändas: förutom spetälska, som numera är så gott som försvunna från Europa, är de minoriteter som i nutiden anses särskilt skyddsvärda, just de som Lateranum IV uteslöt ur samhället.
Från exegetisk synpunkt är det inte minst intressanta med 1100-talets teologiska revolution akademikernas slarviga metod. De gjorde precis så som alla är överens om att man inte får göra: klippte en vers här och en vers där – och allegoriserade dem för att förvandla sitt alexandrinska idé-arv till nya sociala, politiska och moraliska läror.
Allt under utstötande av höga rop om Kyrkans avfall…
Allegori är ett bildspråk där det är baksidan som räknas. Det tillåter alltså in- och utläsning av vad-som-helst och hade uppfunnits av akademikerna vid Museion i antikens Alexandria för att av-sexualisera Homeros’ Iliaden och Odyssén. Olympens odödliges amorösa äventyr var osmakliga för de mycket seriösa alexandrinerna.
Men Filon av Alexandria (död efter år 40) och sedan ”kristna” ny-platonister har använt allegori till att sexualisera Bibelns skrifter.
Som ni förstår av detta, behövde man förr i världen inte bekymra sig om ”bibelbevis”. Akademikernas allegorier var seg selv nokk. Behovet av bevis kom först i 1500-talet, med renässansens nya ny-platonism och indo-europeiska integrism.
Integrismen (som också finns i Islam) gav Jur. Dr. Johannes Calvinus problem med Sodomberättelsen.
San Pietro hade myntat begreppet sodomia som allmän hänvisning till Luxuria; Sodoms högmod, girighet, osv… manifesterat i innevånarnas förakt för Gästfrihetens bud, för leviten, den fattige och främlingen dvs. i det här fallet änglarna.
Filon av Alexandria hade visserligen i sin tid sexualiserat bl.a. just Sodomberättelsen, i sina försök att inför de anti-semitiska kollegorna få Judendomen att framstå som mer sexualfientlig än filosofin själv... Men det var han synnerligen ensam om i 1500 år.
Och en irrlärig judisk filosof i 1:a århundradet var inte mycket att komma med som auktoritet i 1500-talets Europa (i 1900-talets andra hälft, när 2:a årtusendets akademiska läror har börjat ifrågasättas, har Filon varit desto mer poppis, nästan Kyrkofader, rent av...)
Så, för att kunna knyta San Pietros begrepp sodomia – som ju först och främst hade varit en heterosexuell kategori – till ganymeder, uppfann Dr Johannes en lingvistisk abrovinsch: ”känna” i biblisk mening.
Om Skrift och Lära måste stämma överens, är erfarenheten att det blir skriften som ändras efter läran...
I Genesis 19:5 står ordet syngenåmetha autoîs hälsa på dem.
Roten i syn-g-e-nå-metha är -gnå-, engelskans know. Ord bildade på denna rot förekommer en mängd gånger i både GT och NT. 943 ggr närmare bestämt. Av dessa kan aorist imperfekt egnå- ”kände” vara en eufemism för samlag. Detta inträffar 8 ggr i GT (bl.a. flera ggr i Genesis 4: Och mannen kände sin hustru Eva) och 1 i NT (Matt 1:25: Och han kände henne icke förrän hon hade fött en son…) i NT.
Alltså 9 ggr av 934 – och det framgår då av sammanhanget. Och syngenåmetha är ett annat ord: Hälsa på…
Utanför exegetiken är inte språk, ord och former utväxlingsbara med varandra.
Ordet ”samlag” själft är förresten en eufemism. Det betyder i samma lag, tillsamman, och i romaner från c:a 1910 kan man läsa att barnen lekte i gott samlag, när de åkte pulka i backen. Och det finns ett anti-modernt bokförlag som heter Det Norske Samlag…
Nu till texten: transkription av Genesis 19:5 enligt LXX efter Codex vaticanus (c:a 300), utg. Brenton: kaì exekaloûnto tòn Låt, kaì élegon pròs aitòn, poû eisin oi ándres oi eiselthóntes pròs sè tän núkta; exágage autoùs pròs ämâs ína syngenåmetha autoîs.
egen översättning: Och de kallade ut Loot och sade till honom: Var är de män som kom till dig i natt? För ut dem till oss så att vi får känna dem.
Den parisiska Versio vulgata (1100-tal) återger som oftast korrekt efter 2:a århundradets pålitliga nordafrikanska Vetus latina: vocaveruntque Loth et dixerunt ei: ubi sunt viri qui introierunt ad te nocte, educ illos huc ut cognoscamus eos
Ännu 1917 översätter korrekt: Dessa kallade på Lot och sade till honom: Var äro de män som hava kommit till dig i natt? För dem ut till oss så att vi få känna dem.
Men, 1955 gav Derek Sherwin Bailey ut Homosexuality and the Western Christian Tradition, vari han bl.a. visade att Sodomberättelsen inte var sexuell, utan handlade om det i Gamla testamentet ständigt återkommande Gästfrihetens bud; att ta emot leviten, den fattige och främlingen – en överlevnadsfråga i forntidens klan-särhälle.
Och efter 1955 händer det saker med Genesis 19:5. Dr Calvinus’ påstående ”känna i biblisk mening” var exploderat och ”översättningarna” ändrades för att försvara den homosexualisering som akademikerna numera visste var fel.
Och Domarboken 19:22 och Judas brev vers 7 drogs med i fallet i Todays English Version (Good News Bible) ett par decennier senare. Och i NT 1981 även 1 Thess 4:6, som i t.ex. den senaste danska översättningen fortfarande handlar om hederlighet gentemot nästan i affärer...
Bible de Jérusalem, de franska Dominikanernas översättning efter Codex sinaïticus; La Sainte Bible, traduite en français sous la direction de l’École Biblique de Jérusalem, var först ut på plan 1961: Ils appelèrent Lot et lui dirent: Où sont les hommes qui sont venus chez toi cette nuit? Amène-les nous pour que nous en abusions.
Denna har avläggare på olika språk, ett exempel; Jerusalem Bible 1966: Calling to Lot they said, ”Where are the men who came to you tonight? Send them out to us so that we may abuse them.”
Den romerska New American Bible efter Versio vulgata, Catholic Publishers Incorporated, New York & Nashville, Tennessee, (1966) 1969: They called to Lot and said to him, ”Where are the men who came to your house tonight? Bring them out to us that we may have intimacies with them.”
New English Bible 1961/1970 är ett parafraserande samarbete mellan Oxford och Cambridge, som trots stark och berättigad kritik, mycket påverkat senare översättningar, inte minst NT 1981 och Bibel 2000. Man kan tycka att Oxford och Cambridge tillsamman borde ha kunnat åstadkomma något bra, men den motsatta satsen gäller; ju fler kockar desto sämre soppa: They called to Lot and asked him where the men were who had entered his house that night. ”Bring them out” they shouted, ”so that we can have intercourse with them.”
Good News Bible; Todays English Version 1976, en parafras på ”common Language”; ett utarmat språk inte olikt NT 1981 – som mycket riktigt stundom översätter TEVs versioner bokstavligen – avsedd för sectas; de amerikanska sekternas, proselytisering i Sydamerika. Intressant nog ställer TEV renässansens akademiska tolkning fritt efter texten som en glossa: They called out to Lot and asked, ”Where are the men who came to stay with you tonight? Bring them out to us ína syngenåmetha autoîs.“ The men of Sodom wanted to have sex with them.
Bibel 2000 dramatiserar: De ropade till Lot kaì élegon pròs aitòn: Var är männen som kom till dig i kväll? Skicka ut dem till oss, vi skall ligga med dem.
Den sista statliga Bibelkommissionens uppfinning vi skall ligga med dem fördes också över i Domarboken 19:22, Rom 1:27, 1 Kor 6:9, alias 1 Tim 1:10 och Judas brev vers 7...
En lögn som inte upprepas blir inte trodd.
Detta betydde att NT 1981s versioner av 1 Kor 6:9 och alias 1 Tim 1:10 ändrades i Bibel 2000! Det finns en del intressanta sådana ändringar – men de redovisas inte...
Ante Bailey – och alltså fortfarande korrekta – är: de amerikanska calvinistiska Bibelsällskapens Revised Standard Version 1952: ”... and they called to Lot, ”Where are the men who came to you tonight? Bring them out to us, that we may know them.”
Och den gamla spanska Santa Biblia, versión Reina 1569/Valera 1602, revisada 1960: Y llamaron a Lot, y le dijeron: ?Donde están los varones que vinieron a ti esta noche? Sácalos, para que los conozcamos.
Det är intressant att se, att ”översättningarna” post 1955 skiljer sig så fatalt, trots att de är överens... De försvarar alla samma felaktiga tolkning, men är gjorda separat utifrån skilda traditioner och ekklesiastiska sammanhang. Renässansens översättningar råkar inte ut för denna kalamitet, eftersom de alla är gjorda efter samma förlaga; 1100-talets parisiska Versio vulgata.
Den hemska berättelsen i Domarboken 19-21, som börjar lite försiktigt som en parafras på Sodomberättelsen men sedan blir något helt annat, nämligen etnisk rensning på den ezraiska reformens vis, tar vi en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar